En dålig jämförelse men kanske en förklaring till att de med makt inte tar ansvar

Dagsmejan stelnade i de kalla graderna. Kyligt är det på många sätt dessa dagar i februari.

Ja, de kalla dödliga skott som skjuts mot människorna i Kiev kommer att etsa in motsättningar långt in i framtiden.

Hur lite kan ett liv vara värt för dem som till varje pris vill behålla sina privilegier?

I Ukraina är det korrupta politiker som vill ha all makt över penningströmmarna. I Sverige är det generaldirektörer som klamrar sig fast på de statliga taburetterna.

Bengt Svensson, rikspolischef, som säger att det är någon annan som är ansvarig för att myndigheten satsade miljarder på ett datorsystem som aldrig har fungerat.

Gunnar Malm, generaldirektör på trafikverket som påstår att han inte känner till att den organisation som han har skapat underlättar felaktiga investeringar. De anställda skriver till varandra om hur de underleverantörer som verket köper in arbetet från inte ens vet hur de ska göra för att reparera järnvägen. Men det har aldrig verkets högsta chef hört talas om. Han har bara bytt ut de avdelningar som har god kunskap om hur järnvägen ska skötas mot en inköpsorganisation av gigantiska mått.

Så här kan vi alla fortsätta och räkna upp olika chefer och makthavare som inte vill förstå att i deras position finns det bara en som har allt ansvar. En som borde avgå. En som inte har någon annan att hänvisa till. Det berättar bland annat deras goda villkor och löner om.

Ja, vi kan inte jämföra politiker som mördar sin egen befolkning med makthungriga chefer på samma dag. Men vi kan fundera på hur vi reagerar på dem som krampaktigt gör allt för att behålla sitt tjänsterum utan att ta ansvar för sitt jobb.

Med doftens hastighet

Idag gläds jag åt att vara bländad av solen!

Hur många dagar har vi väntat?

Idag njuter jag av att flaskan med Ajax är fylld med doft av Marseilletvål. Vilket får mig att med doftens hastighet hamna i ett nystädat badrum sur la Côte d'Azur.

Nu är det ljuvligt att städa.

På skåpet står ingredienserna till en nyttig lunch. I koppen finns det tea från Kina. Mitt i veckan fest.

Då är det inte så kul att höra, ja, lyssna på radions ekosändningar. I alla fall inte efter förra veckans debatt om opartiskhet.

Reportern som berättar om ojämställdheten i aktiebolagsstyrelser avslutar inslaget med att säga att regeringen hotar med kvotering i stället för att se det som en möjlighet att kvoteringen av män stoppas.

Det gäller att kunna vända upp och ner på tillvaron i bland och se vardagen från ett nytt perspektiv, eller hur?

En mörkvit dag

Urdrucket franskrostat kaffe på en hylla hos Bror Hjort. Undrar om han använde mörkvitt som Bengt Grive sa. I år har jag sett en klänning i mörkvitt på OS. Det är ett otroligt duktigt italienskt isdanspar Capellini/Lanotte som har valt den färgen. 

Mörkvitt kan det vara en dag som idag när himlen når till marken och små snöflingor dalar långsamt ner till smältvattnet.

Vissa dagar är så där. Lite bleka, lite vaga och lite sömniga. Det är de dagarna som kreativiteten behövs.

Mitt i detta inget kommer Celina in nöjd och glad. Efter henne defilerar en okänd katt. Jag antar att vi får räkna med kattungar om 62 dagar.

Så det kan bli.

Mellan domkyrkorna

Ute på resa mellan domkyrkorna och ett fantastiskt kalas. I fredags var det Sophies och Beaus stora dag. De vigdes i Strängnäs domkyrka. Bröllopscermonien var så innerlig, de vackra sångerna så fina. Tack Magnus Bosson för att du gav oss så mycket välsjungen musik. Sen for vi ner till Rockelstads slott och skålade på alla språk vi kunde hitta. Det var på norska för fyra av gästerna hade farit 180 mil från Lyngen med den fina vilda laxen som vi fick till förrätt. En skål var på sörmländska för jägaren som skjutit älgen som vi åt som tjälknul. Vi skålade på engelska för alla som rest från världens alla hörn och speciellt för Beaus föräldrar. En skål höjdes för resan till Champagne där det bubblande vinet i glasen hämtades i december. Den var ju på franska liksom den för Gilles familj. Både skålar och språk fanns det oräkneligt av. 

När festen började bli dans klockan tolv for vi till ett Bed and breakfast någon kilometer bort. Där var det vinter inomhus men väldigt lugnande för några vilsna själar som behövde lite sömn. De andra dansade till sex på morgonen.

Sen kom en dag med kaos i köket när vi alla skulle begripa hur köksutrustningen i festlokalen fungerade. Tillslut tog jag makten över kaffebryggaren med lite övning och mellan de hundra kopparna så hackade vi frukt. Alla skrattade och letade elskåp när säkringarna gick var femte minut. Amerikansk brunch med pajer, korv, skinka nybakt bröd och massor med humor. Att det sen uppstod lite missförstånd i bland blev till komiska poäng.

Därefter var det dags att fortsätta till Pelle Svanslös kvarter. Nu lyser solen som vi nästan glömt bort och en hel dag med Signe väntar. Ranunkeln står för allt vackert denna fina resa och för Sophies fina brudbukett.

Mot det grå

Denna dagen ett liv, sa Melker, och så suckade han. 

Den första lektionen i att vara här och nu. Ni vet det som många kallar mindfullness. Förmågan av att kunna njuta av det varma vattnet i diskhon när du rengör en vas. Lusten att bara vara i vardagen. 

Idag är den ganska låg och då tog jag den nyutslagna franska tulpanen till hjälp för att hitta lite ögongodis i det genuint grå.

Vardagen får snart ett avbrott och det ska verkligen bli kul. Nu ska det bli fest i dagarna fyra. Vi kanske ses.

En stjärna på service

Idag hittade jag en gammal bild från en utställning för ganska länge sen. Bilderna hänger numera i Uppsala och hemma hos mig. De får mig att minnas den där lätta känslan av en vid bomullskjol som stryker mot benen en het sommardag; doften av luktärtor och smaken av en kopp med nykokt kaffe.

All denna sommarnostalgi har vi stort behov av idag när det snöblandade regnet dränker sorbetsnön och skorna börjar läcka. Ja, snön har samma konsistens som en halvsmält sorbet. Under den röran finns det hårt is som gör stegen mer än livsfarliga, om inte, vår ambitiösa traktorägare vore en sån snabbtänkt person. I morse klockan fem sandade han hela gårdsplanen. Det kallar jag service.

Tänk om det var lika lätt att få rätt hjälp med allt.

Makten tar till storsläggan mot kvinnorna som tar ton

Här är stugorna och husen bara sju minuter från Slussen

Jag fick ett brev från en av mina vänner. Hon hör till dem som hyr en stuga av Anna Johansson-Visborgs 

minne. Ni vet den där stiftelsen som några fackpampar tog över och ordnade sommarboende åt folk med 

miljoninkomster. Just där har sedan en tid kvinnor med låga inkomster kunna hyra sommarstugor utan alla 

moderna bekvämligheter för en normal hyra. Men det har varit stridigheter om vad de gemensamma husen 

ska användas till och hur stiftelsen ska utvecklas inför framtiden. Då tog styrelsen ett beslut om att 

hyresgästerna inte ska vara med i deras arbete längre. Sen fick alla hyresgästerna ett brev dagen före 

julafton.

"Till kampen just nu. Jag har fått besked om att jag måste flytta ifrån min stuga, liksom minst 30 andra, vi

tjänar mer än 14 600 kronor per månad, eller 176 000 per år som är deras nya brutala grepp, som såklart

kom som en chock. De skickade ett brev dagen före julafton där de rev upp ansökan, när 

ansökningstiden löpt ut 23 dagar tidigare och ändrade kriterierna för att få hyra stugorna.

4-5 februari ringde telefonen nonstop, hittills 30 bekräftade krav 

på utflytt före 16 mars. Men det här är ju ett fackligt semesterställe som är till för medlemmar så det blir ju 

helt fel när man kastar ut sina egna. Men vi driver nu en protest, planerar en demonstration torsd 13 feb, 

namninsamling och uppvaktning med den till Förtroenderådet på LO Sthlm. Så här drastiska förändringar av 

ett historiskt sommarställe för arbetare kan inte byta målgrupp, utesluta alla som har en normal arbetslön. 

Primära krav vi har är att få en sista sommar, så traumat inte blir för stort. Alla vi på berget försvinner,

till och med gamla Greta som varit här 56 år. Vi måste vara ute 16 mars om vi inte lyckas stoppa det här. "



Vad vill styrelsen? Inkomstgränsen som de hittat på dagarna före jul ligger under den gräns gäller för att 

kunna försörja sig om man bor i Stockholm.


Jag undrar om detta inte är ett sätt att berätta för alla kvinnor som velat göra stiftelsen bättre att de ska hålla 

käften, eller? Men med vilken kraft dessa fackpampar slår till. Det måste finnas ett stort värde i att kunna 

vräka alla hyresgästerna snabbt. Vad vill de göra med området?

Olämpligt

Jag läser om hur rädslan för att visa Stefan Jarls film om girigheten, Godheten, triggar igång alla högerspöken. Och jag undrar varför. Varken denna film eller andra som hyllar marknadsekonomins avarter är partipolitiska och borde kunna ses utan problem.

Ibrahim Baylan, socialdemokratisk skolpolitiker och partiets talesperson om utbildningsfrågor, sa så här när ägarna bakom friskolorna blev offentliga.

- Vi hade aldrig kunna räkna med att det var riskkapitalister som skulle köpa in skolorna.

Va?

Företag som skattebetalarna är skyldiga att betala för? Inte kunna gissa att dessa företag är åtråvärda för dem som vill tjäna miljoner på att göra ingenting?

Läser om ett vårdbolag som inte fått i hop en enda krona i vinst. Då fixar riskkapitalisterna en aktieutdelning på en miljard till sig själva genom att låna tusen miljoner kronor i banken på bolagets goda namn. Sen kan vi ju bara hoppas att de äldre sjuka patienterna  får blöjor och omsorg  innan vårdhemmen går i konkurs.

Det är verksamheten med att pressa ur företagen, som ska utbilda, vårda och ge omsorg, de flesta miljarderna som är huvudsaken. Inte att ge god vård, den bästa utbildningen eller den mest omsorgsfulla omsorgen som står i centrum. Och det är för att varken skolpengen eller vårdpengen eller äldreomsorgspengen kan ge en enda krona i vinst om företagen uppfyller de krav som vi skattebetalare ställer.

Men en film som beskriver detta får vi tevetittare inte se före valet. Eva Hamilton som är vd för Sveriges television tycker inte att det är lämpligt. Men att de program som hon sänder varje dag fram till valet inte innehåller kritiska frågor om vad vi skattebetalare och licensbetalare behöver veta för att göra ett informerat val, et är hon inte orolig över.

I mitt förra inlägg berättar jag om hur kristdemokraten Stefan Attefall får lägga fram ett förslag om nya regler för byggnadstillstånd utan att någon lyfter fram hyrorna som de bostadslösa kommer att få betala för dessa jättefriggebodar. Att hyresgästerna inte kommer att ha besittningsskydd och kan vräkas hur som helst, att grannarna som förlorar solen på sin tomt inte kan överklaga byggandet. Nej i publicservice är detta förslag helt oproblematiskt.

Och sen stoppar hon Stefan Jarls film.

Bostadsdrömmar

Jag måste be Stefan Attefall om ursäkt. Bostadsministerns förslag om hur bostadskön ska kortas innehåller fler delar. Det viktigaste är kanske att alla som äger en villa får bygga ett hus på tomten som är högst 25 kvadratmeter stort utan att fråga varken kommunen eller grannarna.

Med hjälp av denna regel hoppas regeringen att många små stugor ska byggas så att studenter och ungdomar ska få någonstans att bo.

Ser ni det framför er?  Det gör i alla fall Stefan Attefall.

Jag som är lite kritisk undrar hur ska några studenter och ungdomar kunna hyra en nybyggd stuga? Idag kostar ett normalt studentrum 3 000 kronor. Vad skulle en stuga kosta? 6 000 kronor?

Med de byggnadspriser som är idag kostar en 25 kvm med kök och dusch och tvättmöjligheter minst 1 miljon kronor. Kanske ännu mer. Och då blir det minst 6 000 per månad i hyra  även om hyresvärden inte ska tjäna något på affären.

Känner ni någon helt vanlig student eller ungdom som tjänar så mycket att de har råd med den hyran? Det gör inte jag.

Men Villaägarna tycker att dettta är en lysande idé. Jag tycker att det är valgodis. Än en gång vänder sig Alliansen till de som vill ha mer i plånboken. Istället för att utveckla infrastrukturen så att fler bostäder kan byggas. Tänk er att alla kommuner med bostadsbrist får i uppdrag att skapa minst ett område med bostäder för låginkomsttagare/studenter med goda kommunikationer till jobb och skolor. Då kanske kön till att få ett eget hem kapas.

Utanför det möjligas gräns

Min hud känns för trång och jag fryser. Fina S ringde och berättade en helt upprörande sak. En av hennes kompisar har en far som vårdades på hospice i höstas till det att han dog. Då när han skulle dö drog försäkringskassan in sjukpenningen. Han hade ju inget datum när det skulle ske!

Lite tröstande, säger hon sen: Vet du en annan kompis som har jobbat aktivt för moderaterna har fått nog. Nu har hen gått ur partiet och jobbar för att dessa övertramp ska ta slut.

Det är helt sanslöst. Helt utanför det möjligas gräns om tjänstemän och politiker ska kunna förstöra en människas sista dagar här på jorden genom att konstruera omöjliga lagar och regler.

Jag vill bara skrika alla fula ord som jag kan. Men istället sitter jag här och hurves. Letar efter något trevligt att göra. Slår in ett paket. Men ilskan och maktlösheten den vill inte försvinna.

En röd tråd med knutar på

Skål för samernas nationaldag idag och att det är Jokkmokksmarknad. Även om i år är ett år då många av de hantverkare som brukar förgylla vintermarknaden avstår i protest mot hur kommunen förhåller sig till gruvan i Kallak.

Är det någon som trodde att vi skulle se strider om urfolkens rätt till mark och vatten 2013, 20 14...

...det är otroligt hur lätt vi glömmer gamla synder och brott.

Mitt när jag skriver dyker Stefan Attefalls stämma upp, vår bostadsminister, och han har hittat en lösning på bostadsbristen i alla fall ett steg på vägen. Vad? Jo, de som vill bygga på vindskupor på sina villor får göra det utan byggnadstillstånd om hans förslag går igenom.

Men låt honom drömma om att detta skulle avhjälpa en bostadskö på fler än 200.000 familjer.

Jag vill drömma med Alexander Majorov om ett perfekt åk i Sotji, nu när vi skickar dit våra atleter. Vet ni att Alexander inte kan hoppa på träningarna som han har i hall C? Där är isen för tunn. Men där ishockeyn tränar finns det is som håller.

Snälla gör isen tillräckligt tjock innan Alexander slutar att hoppa sina kvadruplar så att vi kan får njuta av hans fina konståkningsprogram i flera år till.

Håll tummarna för att det går allra bäst när det gäller. Heja Sacha!

Bara vara lite grann

Nu har bilderna kommit som jag beställde i Stockholm. Den har bilden ska jag beskära och beställa en passepartout till, för den ska bli bröllopspresent till ett vinterälskande brudpar. Vi ska ju på ett bröllop snart.

Vintern börjar bli till vårvinter för oss som ser solen över trädtopparna för första gången sen i höstas. Det är något helt speciellt de här dagarna när vi märker att ljuset kommer tillbaka. Nu lyser solen över snön på ängarna och klimatet är helt nytt.

Idag ska jag njuta av att inte stressa. Att bara vara lite grann.

Utan skavanker

Jag drömmer om  att skönheten hos oss som slagit ut och börjat falna får samma status som det vackra hos de kvinnor som krampaktigt gör allt för att se ut som om de inte har levt. Men så öppnar jag veckans nummer av Elle och möter Carole Bouquet, 56, en ikon för dem som skapat ett ansikte utan ålder. 

Då blir jag matt. Ja, jag hade hoppats att det finns annat som en kvinna kan vara känd för än sin gjorda skönhet. Jag vet ju inte vad som gör att denna vackra kvinna inte har ett enda märke av sin ålder på bilderna, photoshop eller kniven, det spelar ingen roll. Det som får mig att blir trött är att så stor kraft och fokus läggs på hur det ser ut och inte på vem det är.

Som ni ser har jag fortfarande lätt att bli upprörd över de där vanliga könsstereotyperna. Upprörd över att det är naturligt att skapa tio sidor med tips om hur kvinnor ska försöka behålla sitt utseende utan skavanker. Jag hade hoppats att det finns mer intressanta sidor av livet som skulle kunna skildras i en veckotidning, eller hur?

Det skulle vara spännande.

Grått skitsnack

Jag vet inte vad som drabbat så många debattörer denna gråa kalla januarivecka, vet ni? Ja, var de har hittat argumenten för att återgå till Hedenhöstid när det gäller debatter om lika värde mellan alla människor.

Feminism är helt plötsligt inte en kamp för att alla människor ska ha lika värde i livet.

Mänskliga rättigheter är inte självklara utan förhandlingsbara.

Att ta ansvar för det man gör, är ett omöjligt krav, när det gäller OS eller VM.

Det allra värsta ordet dessa debattörer vet är kvotering, att vi skulle kvotera in det kön som är underrepresenterat i en styrelse. Skräcken inför kvotering finns dock inte när det kvoteras in män.

Nej, när tio kvinnor och en man söker en tjänst så får mannen oerhört många fler poäng bara för att han är...en man. Då räcker det att han når upp till de krav som ställs, inte att han är bäst. För att han jämnar ut den sneda könsfördelningen på arbetsplatsen. Vad hade vi fått höra om det samma skett på en arbetsplats med ett överskott av män när den enda sökande kvinnan fått en tjänst?

Nej, sluta vandra där borta bland flintyxorna tillsammans med Ben och Flisa. Ta tillbaka nutiden och framtiden och ta den plats som är din i debatten. Oavsett om du är man eller kvinna. Men glöm inte bort alla framsteg som vi har hunnit göra och tänk på vad vi borde göra för att förstärka och förbättra för alla.

Ny färg på gång

Alla som har känt mig nån gång vet att jag fastnar i färger. I snart tio år har olika gröna och blågröna toner dominerat i min garderob. Men helt plötsligt ser jag mest en färg som på akvarellspråk kallas quinacridone eller rose madder. Och då är det som om allt mina ögon ser har denna brunröda plommonfärgade ton. 

Så nu finns det något nytt på galgarna.

Något nytt är att jag hamnade i tystnad. Efter en undersökning på sjukhuset var det som om orden tappade sitt värde. Ja, så kom Belinda Olsson och försökte ta över kloka kvinnors kamp för att profilera sig på SVT. Det gäller ju att stryka gubbcheferna medhårs, avsett kön. Jag såg helt plötsligt reklamen för den Lille prinsen som det mest vederkvickande när jag öppnade webben. Det fanns som inget både och längre.

Barnen Bergfors gick i pappas fotspår och behandlade sina anställda som dumma får. För om de får säga det själva så är Maxbröderna värda de extra miljoner som den nedsatta restaurangmomsen och de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga ger dem.

Jag tänker på mamman som förlorade sin son och sin fd make i arbetsplatsolyckan i gruvan när en hisskorg vek sig. Hon får aldrig ett avslut för utredningen blir aldrig färdig.

Det är ett tecken på hur vårt land delas. Ingen tar ansvar för att en lägsta nivå för byråkratiska klantigheter hålls. I kontorsrummen finns inte en anständighet längre. Det är ingens ansvar att verkligheten utanför kontorsfönstren håller en fungerande nivå.

Tågen rullar inte när det är kallt. Rälsen håller inte för de hastigheter som utlovats,  Reparationer av infrastrukturen sker inte. Fyra av fem kronor som ska användas till förbättringar stannar i Trafikverkets korridorer.

Men det borde finnas ett hopp om ändring. Kunde min blick förändras borde makthavarnas också ha en chans att se nytt, eller?

Livslängtan

Temperaturen stiger och .molnen hopar sig i den vita skyn. De dämpar polarkylan. Fyra grader varmare. Varmare, säger familjen och bara skakar på sina huvuden. Kvicksilvret når bara upp till -27C. Men det är ett mindre problem idag när jag får hålla mig inne. Då är det härligt med nymalet kaffe, morotsjuice och utslagna tulpaner som sträcker sig ut över vasens kant och sprätter lite gult frömjöl över duken. Våren känns närmare. I ett fönster står tre glas med små krokuslökar som jag väntar på. Det finns så många knep att ta till när man vill skynda på årstiderna. Ja, jag vet att det tar minst fyra månader till innan jag kan skåda vårtecken ute, desto viktigare att plocka in dem i huset.

Den där längtan efter att ett litet grönt grässtrå ska spira, att jorden ska dofta och att solen ska hinna upp över träden innan den går ner igen, den tar aldrig slut. Det kan jag intyga här vid köksbordet. Är det en längtan efter liv?

Varma tankar mot frosten

Det är kallt vid älvens strand idag. 30 kalla isande grader. Ännu kyligare känns det när jag läser om Rysslands rapport om mänskliga rättigheter, sic! I den påpekar regimen att i Sverige kränks romers, samers, invandrares och vanliga människors rättigheter. Och ryssarna har poäng. Min fråga är hur vi har kunnat hamna i detta moras. Hur kan vi ha så många orsaker till oro i vårt land? Inte fler än i Ryssland men ett öppet mål för denna människofientliga regim att ta poäng på. Ute är det stillastående men jag hoppas liksom Eva Swedenmark att detta valår får oss att enas kring allas lika värde. Då krävs det inte lika många lager med ylle när vi ska hålla oss varma. 

Med en blå burka vid havet

Foto:Rosa Liksom

Hur ska vi som räds burkor se på dem som något annat? Den frågan ställde sig Rosa Liksom och påbörjade ett konstprojekt där hon reser världen rumt med sina blå burkor. Hon fotograferar sig själv, och andra som aldrig bär burka, på platser där ingen har tänkt sig se en burka. Och resultatet får mig att tänka.

Vad säger bilden med en kvinna i burka på den steniga stranden i den yttersta skärgården?

Är hon en person som fyller sin klädsel med luft för att flyga?

När jag såg denna bild återkom ett minne från stranden i Råå. Där satt vi för 18 år sedan, och tittade ut över Öresund mot den danska kusten, en kväll i solnedgången. Då kom en stor arabisk familj med många barn. Alla männen tog av sig kläderna och började bada i badbyxor tillsammans med de små pojkarna. Men kvinnorna och flickorna klev rakt ut i vattnet med sina svarta heltäckande kläder på. Jag minns att jag blev modfälld.. Jag kände mig förflyttad bakåt i tiden.

Men alla kvinnor och flickor hoppade upp och ner och stänkte vatten på varandra skrattade och skrek. Det fick mig att börja tänka på vad vi har med oss i bagaget när vi möter människor som täcker sina kroppsdelar på grund av religiösa påbud. Jag ser hukande äldre kvinnor som lever i skräck inför prästen och gud.

Vad ser du?

Det vill jag också veta

Både och är mitt mantra. Då är det nästan pinsamt att lyssna till de frågor som ställs i morgonprogrammet på radion. Och att se Aktuellts sändning om kidnappning igår. Vem i hela fridens namn har nytta av att veta hur militären lär ut vad man ska göra om någon kommer och kidnappar mig?

Här gick nyhetsdesken i spinn och glömde att det finns nyheter med mycket större relevans. Ja, det är en viktig nyhet att de svenska journalisterna är släppta och på väg hem, men mer än vad de har att säga och vad som gjort att de är fria behöver vi inte veta. Det övriga är ej efterfrågad överskottsinformation.

Vad fick vi inte veta igår? Hur vi påverkas av att så många stora länder inom EU styrs av stora koalitioner med partier från höger till vänster? Eller hur vi kommer att påverkas av de sydeuropeiska försöken till att gömma den ekonomiska krisen...bakom en strid om abort?

Ja, vad sker under ytan? Det vill jag också veta.

PS: Bilden.. är ett försök att illustrera både och...

Åtta bilder den åttonde

En liten kavalkad av bilder från den åttonde varje månad fram till och med augusti. Bilder som innehåller lite humor och mycket vila.