Våren och försommaren luktar helt annorlunda på den andra sidan

Doften, ja, doften av nyutslagen hägg, den lyfter livet många nivåer denna försommardag. Den är en signal om att jag, vi, borde ta vara på varenda sekund av tiden fram till sommaren.

Vad är viktigt att vila i? Valet till Europaparlamentet?

Det blir nog ett annorlunda val om vi får tro årets sista mätning av opinionen.
S störst, med 25 procent
MP näst störst med 15,5 procent
M på tredje plats med 15 procent
FI får 5, 8 procent
Resten av småpartierna kommer enligt denna undersökning att få varsin plats i parlamentet förutom Piratpartiet. De har inte haft kraft nog att nå ut till väljarna.

Vad är viktigt för dem, de som kommer in i parlamentet, förutom de kolossala ersättningarna och arvodena?

Turkiets väg bort från att vara en modern demokratisk stat? Putins försök att flytta fokus från Rysslands urusla ekonomi till Ukraina? Valet i Ukraina? Egyptens militärlednings diktatoriska dödsdomar och fängelsestraff mot politiska motståndare? Deras val att ge Moubarak ett kort fängelsestraff? Kriget i Syrien?

Ja, jag tror inte att de kommer att få en chans att begränsa sig till de frågor som parlamentets olika utskott ska diskutera och ta beslut om.

Vad tror ni? Kommer de att kunna stänga ute kriserna som hela tiden uppstår på andra sidan av de murar som de varit med och byggt upp? Kommer vi att sitta tysta och se på när allt fler dör för att de tvingas fly från de länder där vi hoppades på att våren skulle råda i många år?

En fåfängt försök

Nu ska jag försöka skriva med hjälp av min minipadda och sitta still i sängen. Det har tillkommit vrålsmärtor i käkbenet efter den långdragna tandutdragningen i tisdags.

Inte nu. Inte när sommaren exploderar utanför fönstret. Men just så. Vackerväder och ljuvliga dofter och jag sitter här och sitter. Det finns starka, dubbelt starka panodil och grönt te att ta till mot värken och den konstiga känslan.

Overkligt varmt, grönt och smärtsamt. Så är det idag. 

Årets första maskros

Höga murar, inte låga trösklar

Tröst är vad som behövs. Ja, när käken värker efter att en tand har blivit utdragen. Jag har väntat och väntat med att dra ut en visdomstand. Det var väl så där 35 år sedan tandläkaren föreslog att den skulle ut. Sedan dess har massor med fel uppstått på just den tanden och nu gick det inte längre. Ut skulle den till varje pris.

Trösten idag är frukost med svenska jordgubbar.

För tröst det har vi alla behov av. Lämnas vi helt ensamma med våra problem så blir det inte bättre. Ungdomar som varken har bostad, jobb med en lön som de kan leva av och som nu söker psykiatrisk vård gör det för att trösklarna till mottagningarna är lägre, enligt chefen för psykiatrin i Stockholms län.

Jag tror att det är de ständiga återvändsgränderna som vi lockar in de unga i.

Ingen chans att ändra inriktning genom att gå på vuxengymnasiet, för det är en form av fusk enligt vår utbildningsminister. Han som själv tagit sin gymnasieexamen på komvux.

Ingen chans att låna pengar till en bostad utan att föräldrarna står på lånen. Har du en förälder som banken inte godkänner så är det kört.

Ja, för har du börjat arbeta i de branscher som anställer ungdomar så kan du inte välja hur många timmar som du vill jobba. Du får vänja dig vid att sitta och vänta på att bli inkallad till jobbet. Du får vänja dig vid att aldrig veta hur mycket pengar du får när lönen betalas ut.

Inte en chans att planera livet, framtiden och dagen är det som skaver ner och gör oss till människor som behöver stöd att klara av återvändsgränderna.

Låga trösklar...jag tror inte det är ett problem.

Höga murar att klättra över för att få leva ett eget vuxenliv!

Min röst går till bostadsbyggande

Sommaren speglar sig

Har ni också läst berättelserna i Svd om hur det är att vara inneboende? Eller att hyra ut ett rum för att hyran har blivit så hög att du är tvungen?

Jag har gjort det och känner igen mig.

Det är därför jag tycker att en av de absolut viktigaste politiska frågorna är hur alla vanliga människor med vanliga löner ska kunna bo.

Inneboende har jag varit i flera omgångar. Min absolut mest otäcka upplevelse hade jag som nyinflyttad till Luleå. Och det är ju naturligtvis den bästa historien.

Jag bodde alldeles nära mitt jobb. Det var en lyx denna polarkalla vinter med ett genomsnitt på minus 30. Men den gamla dam som hyrde ut två rum i sin fyra hade varken dusch eller tvättstuga.

Hon var från östra delen av länet och hade många unga släktingar som kom till stan och festade. En dag när jag kom hem från jobbet låg alla mina saker på sängen. Då hade hon haft visning av innehållet i kappsäcken för både grannar och familjemedlemmar. Jag blev både arg och ledsen men var så trött att jag bara la mig ner och sov.

Bara några timmar senare vaknar jag av att det står en stinkande karl över mig och skriker till de andra att hon sover, så vi kan se om det finns nå´t att dricka.

Tur att jag var helt i en annan värld för jag hann inte bli rädd då, utan jag flög upp i min pyjamas och skrek:

UT!!!

Sen satte jag möblerna för dörren och blev så rädd att jag skakade.

Nästa dag berättade jag för mina kompisar på jobbet om vad som hänt. Och då fick jag hjälp att flytta. Jag blev inneboende igen. Men det är en annan historia.

Bygg billiga, bra bostäder för oss som inte har råd med hyror på 11 000 kronor. Då får ni min röst.

Sommarregnet tvättar bort pollen och gammalt damm

Idag fortsätter våren att bli sommar. Årets första ljumma regn  tvättar luften fri från pollen. Det är musöron på björkarna och knopparna på häggen sväller. Ska vi slå vad om hur många dagar det tar innan vi har försommar?

Det är aldrig vi som bestämmer vad som är orent

Hej! Hallå! Hur mår ni på ert kontor? (Var sitter ni i Sverige NSA?)

Ja, vi är ju många fler som kan läsa detta än jag kan begripa.

Jag läser, Storebror ser dig, Edward Snowden och den globala övervakningen, av journalisten Glenn Greenwald.

Den får ingen missa. Ska vi leva i detta träsk av övervakning så måste vi åtminstone veta hur illa det är. Det finns inga alternativ. Vi lever i en värld som är många gånger värre än 1984. Vi ser och märker ingenting. Många liksom jag kan känna att "är det verkligen sant", att våra vardagsdatorprogram är konstruerade för att speglas i en säkerhetstjänst? Det verkar vara just så, att både de stora IT-företagen och nätföretagen låter NSA och andra säkerhetstjänster läsa allt.

Bara att möjligheten finns gör, att många censurerar det de skriver och det de använder sina datorer till. Det är den största faran anser de flesta med ett övervakningssamhälle. Risken att våra liv begränsas, att våra tankar låses in och att kreativiteten går i stå.

Kom inte och snacka om "rent mjöl i påsen". Det är aldrig vi som bestämmer vad som kommer att vara orent. Dessutom är övervakningen driven av att de starkaste ekonomierna vill fortsätta att vara störst. Dessa övervakningssystem ger de företagen, som regeringarna stöder, obegränsade möjligheter att sno idéer från konkurrenterna. Det blir ett system för att befästa de ekonomiska klyftorna i världen.

Som sagt, är det en bok som ni ska läsa i sommar, välj "Storebror ser dig". 

Vi måste veta, även om vi inte kan förändra, vad som sker med all information som fastnar i de nät som alla säkerhetstjänster vävt tillsammans.

Nej, jag vill inte se eller höra nedsättande vitsar

Jag trodde att det finns gränser för vad vi säger och hur vi skriver. Men det finns det inte om jag ska döma av vad jag har läst och sett efter igår. Det finns inget försvar för dem som går över alla gränser för att förlöjliga sina politiska motståndare. Låt dem göra det helt själva. Det är du som förlorar all trovärdighet när du går över alla gränser för att slå ner på andra.

Om ni undrar vad jag skriver om så tänker jag inte länka till eller upprepa vad jag har läst och sett. Och det handlar inte om att protestera mot rasister eller nazister, det handlar om att förringa sin motståndare på grund av kön.

Det är frestande att vara vitsig ibland, men det finns inget försvar för att vara nedsättande mot någon. Det är inget retoriskt grepp som leder till några segrar.

Istället vore det bra om vi visar respekt för alla. Vi kan debattera och få fram olika budskap genom att ta fram våra bästa argument inte genom att skrika ut vår vrede.

Ni vet det där med både och. Både goda argument och respekt för motståndaren.

Både och var det när jag satt här vid femtiden i morse i solen och lyssnade till måsarna. Det kändes som om jag var förflyttad till skärgården, men jag vet ju att det är soptippen som drar. Nu har deras glada kraxande försvunnit och regnet droppar sakta ner och ger lite växtkraft till det som överlevt denna isvinter. Julrosorna klarade inte av att regnet kom i februari och inte i april.

Scillan däremot gillar verkligen att det aldrig blir vårljumt ute. Nu har den blommat i en månad. Och det är ju inte så dumt. Både och som sagt. Både och.

Våra vänner kan vara våra värsta fiender

Idag publicerar Svenska dagbladet en debattartikel av Kristina Jonung. I artikeln vill hon ursäkta vår förre näringsminister Maud Olofsson och skydda henne från alla kritiker. Maud Olofsson är en mycket erfaren och kapabel politiker som har arbetat politiskt i minst 40 år.

Men tesen att Maud Olofsson får hårdare kritik än andra undrar jag om den håller. Jag är säker på att många kvinnor måste stå ut med ovidkommande kritik för att kunna fortsätta verka som ministrar eller höga chefer. Men just i detta fallet har Kristina Jonung fel i sak.

Ingen av styrelseledamöterna utom den som Maud Olofsson gav direktiv kan rösta igenom några beslut. Det är staten som äger 100 procent av Vattenfall. Det är staten som har 100 procent av rösterna.

Redan före beslutet att köpa in Nuon hade näringsdepartementet gjort en utredning för att se om priset på företaget var rätt. Dessa opolitiska tjänstemän som är anställda för att utreda hur olika beslut påverkar Sverige, staten och de statliga bolagen kom fram till att priset var fel.

De ansåg att Nuon var minst 30 miljarder för dyrt. De föreslog att regeringen skulle avslå ett köp om inte priset sjönk.

Så här skriver Svd:

SvD har dock tagit del av hittills okända dokument som styrker att dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) den 11 feb­ruari 2009 informerades om detaljerna i Vattenfalls planer.

I promemorian, undertecknad av Viktoria Aastrup på näringsdepartementets ägarenhet, varnades Maud Olofsson för att affären inte ens på tio år skulle leva upp till Vattenfalls avkastningskrav. Trots detta lämnade ministern klartecken till affären, som inom ett år bidrog till att öka Vattenfalls skulder med över 100 miljarder kronor. Promemorian, erfar SvD, bygger på en analys av näringsdepartementets tjänstemän, och där Nuons prognostiserade resultat ställs i relation till den föreslagna prislappen.

Vad hände sen?

Vem fick Maud Olofsson att ge statens styrelseledamot direktivet att rösta ja, till en affär som hela hennes departement ansåg skulle avslås?

Vem fick veta att Vattenfalls ledning och styrelse föreslog ett uppköp av ett gasbolag i Holland för 89 miljarder kronor, trots att näringsdepartementets experter kunde visa att priset var minst 30 miljarder för högt?

Jag tror inte för ett ögonblick att Maud Olofsson inte är en kapabel och duktig politiker. Det är därför jag undrar varför Kristina Jonung vill skylla på andra, främst socialdemokratiska män, när hon ska försvara Maud Olofsson.

Maud Olofsson och Kristina Jonung vet att centerpartiet gick med i en energi-överenskommesle som både innehåller satsningar för att bygga ut förnybara energikällor och en lagförändring som ger företag rätten att bygga nya kärnreaktorer.

Vill ni läsa mer om Nuon och regeringens beslut att rösta ja till inköpet kan  ni hitta artikler från Svd här.

Jag fuskar vilt

Åh, det är så härligt att jag kan fuska. Plantera strandtrift, gullvivor och en lavendel tillsammans i en kruka och låtsas att det är försommar. Triften påminner mig om alla sommardagar på väg ner till sommaren i södra Sverige. Oftast var det inte förrän vi kom fram till Haväng som vi såg de små rosa bollarna på stranden.

Nu har det varit en vår som kniper ihop och inte vill släppa fram det gröna, sköna. Istället har jag planterat ut narcisserna i lökrabatten och tagit vara på påskliljorna som stått ute sen påsk. Nu lyser rabatten gul och vem som helst kan luras att tro på att de har växt där hela tiden.

Det är avlångt vårt land och just denna majmånad är det ovanligt tydligt. Nästan varje morgon när jag går ut så gnistrar trädgårdsmöblerna av nattfrosten. Det har knappt kommit två mm regn så hela världen lyser okragul. Något litet smalt grönt strå finns invid söderväggen.

Jag längtar efter frodigheten. Efter trädgårdar som dignar av fruktträd som står i blom. Efter fält med gul raps och potatisblast som börjar sticka upp. Det är inte vintern när temperaturen går ner till minus 30 som är jobbig vid älvens strand, det är månaden maj som inte vill börja någon gång utan bara väntar på en signal om att det är dags att grönska.

Då är det skönt att drömma om en försommartur ner till Östelen. Att prova på olika krogar och kaféer under matrundan i slutet av maj. Kolla in kartan till alla 40 olika hantverkare, kaféer, butiker och boenden. Hoppas att det finns plats nu när jag har bestämt mig lite sent.

Ett bra tips är att om man som jag bestämmer sig sent så är det lättare att göra det nu i maj. Inte lika praktiskt under semestern.

Det är annorlunda att tänka på hur en resa till sydöst skulle kunna vara, och en tröst. Jag har så mycket att se fram emot att dessa iskalla morgnar och tvekande knoppar, inte stör mig längre.

Är det ett avlatsbrev?

Jag vet inte vad Maud Olofsson hoppas på, men hennes påhittade förklaringar till varför hon inte säger vad som hände i samband med Nuon-affären, då hon godkände ett köp på 89 miljarder kronor, som i dag är värt 40-50 miljarder, förvärrar för både henne och regeringen.

Är det hennes form av avlatsbrev? Är det ett sätt att betala för att detta beslut är det dyraste misstag någon regering gjort? Jag undrar verkligen. Varken hon eller styrelsen för Vattenfall har ju fått ta något som helst ansvar för att skattebetalarna har förlorat runt 40 miljarder kronor sedan 2009. Ingen har ställts till svars, ingen har fått betala för att de urholkade Vattenfall som bolag.

Tänk er att en undersköterska köper in helt oanvändbara hjälpmedel för 50 000 kronor till det äldreboende där hon arbetar. Hon vägrar tala om vem som har gett henne uppdraget att köpa in just dessa hjälpmedel så när ansvar ska utkrävas vad händer då?

Mitt tips är att hon får avdrag på lönen. Vad tror ni?

Varför får inte styrelseordföranden, vd:n och de andra som tog beslutet om att Vattenfall skulle köpa in Nuon, ett gasbolag i Holland, betala? De borde i alla fall få betala tillbaka alla arvoden och löner som de har fått ut.

Mitt tips är att alla inblandade istället får betalt.

Croissanter till frukost både som bok och tilltugg

Nu har jag läst Annika Estassys nya bok "Croissants till frukost". En bok som berättar om vår dröm om att klimatet och utsikten ska göra livets påfrestningar lättare att leva med. Visst är det så att vi som lever här vid älvens strand dagdrömmer om vitsippor och en vår, när maj aldrig värms upp och knopparna väntar dag efter dag på att brista. Men vi vet ju att vi har fått den femte årstiden när snön ligger vit och värmen i solen gör att vi lever utomhus.

I år var det varken vinter eller vårvinter mer än några dagar så jag längtar verkligen efter att allt börjar grönska och att trädgårdsmöblerna inte är gnistrande vita, varje morgon, av frost. Vilken tur att jag hittade Annikas bok i fredags. Den dag då de som bor söderut kunde fira utgivningen tillsammans med författaren och croissanter till frukost.

Jag satt här vid älvens strand och åt mina croissanter med flera koppar hett kaffe. Utanför fönstren hängde regnet och det mesta var grått. Så tog jag upp boken och började läsa ända till den tog slut.

Jag njöt av att läsa om Cecilia och Gabriel. Jag  kunde nästa känna doften av livet i den lilla byn där de satsade sina pengar i ett Bed&Breakfast, och där deras livslögner sakta spricker. Det jag gillar allra mest med Annikas bok är att inget bara är, det finns så många både och. Människorna i berättelsen kan vara mer än en sak. De kan både vara ynkliga och älskansvärda. De kan tänka och försöka göra sitt bästa samtidigt som de klantar till och komplicerar livet.

Det är kul att hitta en bok som är underhållande på mer än ett sätt. Jag tycker sättet att bygga upp intrigen påminner mycket om Hanne-Vibeke Holsts böcker om Therese som kom på 1990-talet. Ni som läst dem kommer att gilla både Croissanter till frukost och Annika Estassys förra bok Solviken.

Denna film hann de inte förbjuda

Ni som inte sett Stefan Jarls Godheten på nätet och väntar på att teveledningen ska släppa den fri kan från och med i kväll se detta reportage i Vetenskapens värld som berättar exakt samma historia med hjälp av samma ekonomiska forskning men på ett mycket mer stringent och intressant sätt.

Thomas Pikettys forskning om hur betydelsen av löner har minskat till förmån för förmögenheters avkastning, i och med att allt fler länder minskar beskattningen av räntor och förmögenheter, Sverige allra mest.

Nu äger världens 1 procent rikaste hälften av allt i världen.

Vill ni veta mer om de skador som uppstår hos oss som människor och på vårt samhälle kan ni läsa ekonomen Tony Judts böcker eller Jämlikhetsanden som finns i pocket.

Ni som bor i Luleå kan se Godheten på bion uppe vid Kronan och lyssna på Åsa Petersen på onsdag kväll. Men missa inte avsnittet av Vetenskapens värld det ger så mycket mer än Stefan Jarls film.

Valdebatterna gör ingen klok

De största EU-länderna i väst har fortsatt sälja vapen till Putin.

Vem stöder folket i Ukraina när Putins styrkor marscherar in från öster? De stora rika länderna i väst som säljer vapen till Ryssland samtidigt som de säger att de tar avstånd från invasionen eller, de länder som förhindrar att Putin och hans regering får in vapen och pengar?

Den frågan var central när Bildt och Sjöstedt debatterade EU.

Svaret var enligt Carl Bildt att vi svenskar kan få Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien att sluta sälja vapen till Putin om vi är ett medlemsland i EU.

Det tror inte Jonas Sjöstedt.

Sen fick Annie Lööf och Gudrun Schyman debattera varför jämställdheten går baklänges sedan 2006 när alliansregeringen fick makten.

De är helt överens om att det är så.

Färre regleringar och fler privata lösningar inom välfärden anser Annie Lööf kommer att lösa problemen med att alla kvinnor drabbas av lönediskriminering. Då kommer undersköterskornas löner att höjas.

Den lösningen tror inte Gudrun Schyman på. Hon visar på att löneskillnaderna har ökat ju fler privata företag som har tagit över de senaste 8 åren.

Sen kommer den stora konfrontationen från Annie Lööf. Hon kräver att Gudrun Schyman ska kunna redovisa hur FI ska kunna förändra statens budget för att uppnå sina mål. Gudrun Schyman replikerar att de som parti inte har resurser att anställa ekonomer som kan lägga fram en fullständig budgetmotion. FI är ett parti som har volontärer inte staber som sitter på kontor.

Det är både FI:s styrka och svaghet att de har noll partitjänstemän.

Det är inte kul för oss som väljare att sitta och titta på när sakfrågorna drunknar i yvig retorik. Enligt utrikesminister Carl Bildt har vänsterpartiet och Sverigedemokraterna samma politik i EU. Det vet han.

Ja, vi andra som läser vad de två partierna säger och skriver ser nog en större skillnad mellan V och SD än mellan M och SD. I alla fall om vi ska titta på hur de röstar i riksdagen.

Två veckor före valet glömmer Carl Bildt att han måste vinna röster inte bara tala till de som väljer M oavsett.

Snöfritt

All snö har porlat ner i diket efter en regnig dag

Ja, det är snöfritt vid älvens strand. Den sista snöhögen försvann med regnet. Nu är det nävern som lyser vit i skogsbrynet. Och jag behöver inte välja en vinkel utan snö när jag ska ta en bild på våren. Det tog fyra veckor från det att den högsta punkten på tomten var snöfri och till dess att den sista drivan försvann.

Det som göms i snö kommer fram vid tö brukar vi snusförnuftigt säga när missförhållanden avslöjas. I dagens DN berättar tidningen om varför FN och generalsekreteraren Ban Ki-Moon har påbörjat en ny utredning om varför Dag Hammarskjölds plan störtade och om han blev mördad.

Den gåtan är jag uppväxt med. Ingen vid vårt köksbord kunde undgå att min far inte trodde på den utredning som slog fast att det var pilotens fel att planet störtade. Han hade inga konspirationsteorier, men tyckte att det var helt otroligt att utredningen kunde se ut som den gjorde.

När jag var 17-18 år mötte jag en före detta flygläkare som också trodde att utredningen inte stämde. Han ansåg att det var omöjligt att piloten hade missat så grovt om inget annat hade påverkat honom eller flygningen. En orsak som han trodde kunde ha påverkat flygningen var att läget var så spänt att besättningen kunde ha kopplat av med vin till maten. Men han hade inte några bevis för att så hade skett.

Nu har flera olika personer med stor kunskap om vad som skedde, lagt fram olika vittnesmål och bevis för att de utredningar som har gjorts, inte närmar sig sanningen. Den främsta orsaken till att det blev så fel för mer än 50 år sedan är att det pågick ett krig om sanningen och ett krig om vem som skulle kunna ta för sig av områdets rikedomar. Dessutom lurade det iskallaste av år under det kalla kriget i bakgrunden. Alla misstrodde varandra, vilket inte bäddade för att någon skulle våga tala sanning.

Nu när snön och isen smält för länge sen, och tiden innan vi kommer att möta en kylig vinter mellan väst och öst blir allt kortare, så finns det ett mellanrum, ett fönster där vi kan hoppas finna sanningen.

Nya tankar och andra värderingar

Alla rymdes inte inte när Gudrun Schyman kom till Örnässkolans aula i Luleå. Fler än 400 personer hade anmält sig och det kom ännu fler. Det blev två möten en fredagskväll i Luleå. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig när mina vänner i Simrishamns kommun berättade om det Homeparty som de for på i Borrby för ganska många månader sen. Då samlades ett 30-tal personer i ett antikvariat för att lyssna på Gudrun Schyman, som ju är fullmäktigeledamot i kommunen.

Nu samlas 1 000 studenter på lunchmöte i Uppsalas universitetsaula. När kårvalet är avgjort är FI största parti. Det säger rätt mycket om hur våra politiska partier misslyckas med att lyssna på dem som ska ta över. Trots att socialdemokraterna är i opposition i riket kom det färre till 1 maj-demonstrationen i Luleå, än till
FI´s möte.

Och jag undrar varför. Kanske därför att inget av de styrande partierna tar unga människors svårigheter på allvar. Varken socialdemokraterna i kommunen eller landstinget, eller alliansen i regeringen lyssnar. I går fick vi veta att de unga människor som är arbetslösa får ut 3 000 kronor per månad i snitt, före skatt när de är 25 år!

När unga människor söker billiga bostäder börjar vårt andra kommunalråd, Niklas Nordström, tala om att vi måste bygga vackrare bostadshus! Inte ett ljud om att utveckla billiga, goda bostäder för dem som är utan.

Eller när unga människor tar lån för att studera och upptäcker att deras lärosäte förlorar sin examensrätt. Eller att det blir inga lektioner för att alla fasta lärare har slutat eller är sjukskrivna. Det finns ju ingen som kan bjuda in gästlärare eller vikarier.

Då är det inte ett parti eller en allians som tappar förtroende. Då öppnar de etablerade partierna för att nya tankar och andra värderingar väljs in.

När ingen som sitter vid makten kan svara på varför ansvaret för människors liv är mindre värt än att serva en traktor, då har tåget gått.

Njuter av att tekniken finns

Jag läser Elle samma sekund som den kommer från tryckpressarna i Paris, på natten i min säng när jag inte kan sova. Jag lyssnar till artister som jag aldrig hade kunnat känna till om inte Spotify fanns. Jag söker rätt på billiga resor, hotellrum och tips utan att resa mig ur stolen. Vissa dagar känner jag så stor tacksamhet för att jag har fått uppleva all denna tekniska utveckling som sker hela tiden och allt snabbare.

Jag ryser fortfarande när jag tänker på hur det var i datorns barndom. Hur vi kunde tappa allt vi gjort på grund av någon outgrundlig regel som programmeraren fick till av misstag.

Tänk när vi skulle bildbehandla det tog minst en dag att få den färdig. Det var otroligt mycket som kunde gå fel och som inte kunde rättas till. Numera ler jag när jag ser att jag har missat något innan bilden ska iväg. Det är ju bara att ångra sig.

Ja, iväg skulle bilderna "IRL". Det innebar att jag fick ta mina rullar, eller pappersbilder i ett kuvert och vänta på bussen. Före tolv skulle färgbilderna vara framme för att de skulle kunna tryckas till nästa dags tidning. Så färgbilder som skulle komma från Kiruna fick sändas två dar före publicering. Nu kan ett jobb som görs tio på kvällen komma in till nästa dag i pappersform och på en timme digitalt.

Fort, fort, fort går det och ibland för snabbt.

För våra hjärnor tänker varken snabbare eller klokare om det går för fort. Det kan ingen utveckling påverka.

Om omöjliga val

Hon mår som en prinsessa

Det finns så många val i valfrihetens namn, så många som är omöjliga. Vissa som politikerna ropar ut som om de fanns, men som i själva verket bara är några bokstäver på ett papper.

Min pappa bodde i den kommun i Sverige som skryter allra mest över att alla äldre kan välja var de vill bo i livets slutskede. Men när han blev livshotande sjuk då fanns det bara en kö. Inga val, bara en väntan i en sal på akutsjukhuset. Till slut blev en plats ledig på ett boende som har dispens från alla krav som normalt ställs på rummen och badrummen.

Vi kunde inte välja var, inte vilken organisation som skötte verksamheten och vi kunde inte se till att han fick ett rum med egen toalett som lagen kräver. Nej, det var kommunen som bestämde hur, var och av vem som min far skulle vårdas.

Detta i den kommun som lovar alla sina invånare att de har full valfrihet och att ingen kan bestämma om hur de ska avsluta sina dagar.

Det finns ingen valfrihet för äldre om det inte finns en massa tomma boenden som köar efter patienter. I dagens system med stora brister och långa köer är det en tjänsteman på kommunen som har all frihet att välja för den äldre.

Ett annat val som vi ofta får höra att vi efterfrågar är, hur vi vill bo. Politikerna i regeringen och speciellt bostadsminister Stefan Attefall,(KD), håller sig i bordskanten och lovar att marknaden kommer att lösa alla bostadsproblem. Han hävdar vid varje debatt och varje utfrågning att de stöd som staten skulle kunna erbjuda bostadsmarknaden bara skulle gå till byggnadsföretagens vinst och inte till dem som ska bo.

Han har helt fel. När vi hade olika subventioner för att bygga bort bostadsköerna så hade vi hyror och priser på bostäder som gjorde att alla kunde efterfråga ett boende.

Till exempel så byggdes det bostadsrätter med räntesubventioner som gjorde att t o m studenter kunde köpa sin lägenhet. En två i närförort kostade 70.000 kronor i insats med en avgift på 1500 kronor per månad före 1990-tals krisen.

Hyran för en nybyggd trea 2 900 kronor. Men med dessa priser som sattes efter ett regelverk så kunde inte fastighetsägarna och byggföretagen sko sig på de som måste bo. De måste bygga för att inte försvinna från marknaden så innan alla subventioner togs bort så fanns det färre platser med bostadsbrist än idag.

Idag är kötiden för att få en tvåa i närförort i Luleå minst 12 år. Och den lägenheten har ingen hyra, (4800 kronor/månad) för dem som har ingångslön eller studielån. Det finns ingen ung person som kan välja var de vill bo, om inte mamma och pappa betalar.

Men valfrihet är det ord som våra makthavare använder när de planerar för nya bostadshus. Inte låga hyror, bra planering och goda kommunikationer. Vi vill inte välja mellan en hyra på 12 000 kronor per månad och en hyra på 14 000 kronor per månad. Vi vill kunna leva, äta och bo för samma summa.

I måndags stod jag inför ett omöjligt val tillsammans med min familj. Vår fina Celina hade fått en inflammation och en infektion under ögat. Skulle hon som är elva år opereras för många tusen kronor? Men det fanns ju inget val alls. Det var bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa. Efter många timmar kom hon hem lite berusad av narkosen.

Nu mår hon som en prinsessa och har börjat äta flera olika sorters mat. Hon som aldrig ville välja. Hon som bara åt en enda sort. Hon har tagit vara på valfriheten som hon fick och äter nya och oprövade maträtter.

En soppa på nässlor och kyla

Nässlor och scilla och en handfull kalla grader

Nässlorna och scillan är ett första tecken på att trädgården vaknar. I år är det ett väldigt långt uppvaknade som pågår och pågår utan att ta slut. De iskalla nätterna då penséerna blir till isstatyer håller tillbaka allt annat. Det är bara Kirunarosen som sakta öppnar sina bladknoppar.

Bladknopparna öppnar sig i solen mot söderväggen

Men trots dessa hoppfulla tecken på att vi kommer att få en ny varmare tid så finns det beslut som får mig att rysa. Idag läser jag om Luleå kommuns beslut att stänga den rosade skolan för nyanlända flyktingbarn. Ja, stänga den verksamhet som prisats i hela landet utan att ersätta skolan med något annat. Välkomsten har utsetts till ett av Sveriges mest lyckade projekt inom skolvärlden men vad säger den politiska ledningen?

Kommunalrådet Yvonne Stålnacke (S) har tagit emot ett brev från lärarna på Välkomsten men hon är förtegen. Förhandlingar om verksamhetsförändringen pågår.

– Skolledningen och politiken har en uppfattning och Välkomsten en annan. Välkomsten har en jättebra verksamhet och jag värnar om de som finns där. Men från skolan säger man väldigt tydligt att det man gör nu behövs för att säkra verksamheten. Och för att göra det ännu bättre för dem de det berör, säger Yvonne Stålnacke.

Jag begriper inte vad hon menar.

En oavsiktlig lektion

Fina Celina har opererats. I söndags var hennes vänstra öga igensvullet och vi visste inte varför. Igår var hon hos veterinären hela dagen och fick en tand  och tandrot opererad.

Tänk vad familjen blev orolig när hon blev sjuk. Hon har precis fyllt elva år. Elva år som familjemedlem. Det var inte lätt att tänka på annat än hennes operation igår.

Vi fick en lektion i hur det är att leva i ett land utan allmän sjukvård. Vi fick välja om hon skulle opereras för tusentals kronor eller låta henne dö. Vi hade ju inget val i praktiken, precis som de människor som blir sjuka där inte alla får tillgång till subventionerad vård.

Idag är hon pigg och äter som vanligt. Nu gäller det att hon ska svälja kattmediciner två gånger per dag. Hon spinner och kurrar och njuter av värmen i solen.

Det gör mig så glad.

Tack alla läsare och bloggare

I bloggosfären

Idag började jag morgonen med att läsa bloggarna som jag läser nästan varje dag. Det är "Ingen humor utan allvar" . Lena skriver om sitt liv norr om Dalälven och hon var den som inspirerade mig att börja blogga för rätt många år sen.

Men den blogg som inspirerade mig att börja skriva detta inlägg är "Eva Swedenmarks värld". Eva är en av de bloggare som jag läser med stor glädje. Hon bjuder in till sitt hörn i världen och får alla sina läsare att må bra och tänka till.

När jag började blogga hittade jag mina favoriter som i en kedja. Alla bloggar hade tips om andra bloggare som de tyckte var bra. Rätt tidigt kommenterade vi varandra och till slut tog vi en fika tillsammans när jag var söderut. Kul att mötas och se vem det är som skrivet så träffande och bra. IRL det var verkligen spännande.

Min blogg har varit publicerad i en webbtidning i många år och då har jag fått så många fina kommentarer från alla läsare. Både möjligheten att skriva vad jag vill och mötet med alla läsare har fått mig att fortsätta.

Ja, varför började ni läsa bloggar? Varför började ni blogga?  Jag tror att det finns nästan lika många skäl till det som det finns läsare och bloggare.

Tack Eva  för inspirationen till denna morgons inlägg.

Tack alla läsare. Bloggandet det har blivit en del av min dag.