Vi matas med osanningar trots att vi betalar deras lön

Ser ni skedarna på väggen? Först undrade jag varför de hänger där, sen kom svaret som blixt på klar himmel: Anna Sjons Nilsson har naturligtvis samlat på gamla rostfria skedar för att ha ett minnesmärke över alla dessa lögner som vi matas med.

Idag fick vi en med råge när landstingsdirektör Toivo Heinsoo helt hamnat utanför sin roll som skattebetalad tjänsteman. Han försvarar att landstinget i Stockholms län, lett av Filippa Reinfeldt, (M), har sänt ut ett brev till alla som är ansvariga för ekonomin. I brevet stoppas redovisningen i delårsrapporterna av alla underskott. Han tycker att det är bra att inget sjukhus redovisar de stora underskott som genereras i år. De redovisningarna ska vänta till efter valet.

Vem tror han betalar hans lön? Moderaterna? Eller skattebetalarna som verkligen har ett behov av att få veta var deras skatter hamnar? Vi skulle behövas matas med mer än en sanning.

Det finns fler som får lön av oss skattebetalare som försöker stoppa undan sanningen. Tjänstemännen på Trafikverket hör till dem som inte drar sig för att stoppa undan sanningen. De använder sina kunskaper för att desinformera.

Denna vecka har vi inför årets största trafikhelg fått veta att all statistik som Trafikverket för fram när de vill bygga ut motorvägar, förbifarter och andra stora trafiksystem, för biltrafik är överdriven. Tjänstemännen påstår att trafiken ska öka men i själva verket stämmer inte deras siffror. Inte när de räknar dagens trafik, inte när de beräknar morgondagens.

För att fylla skeden med råge plockar en annan tjänsteman bort den rapport som visar att Bromma flygplats kan stängas. Trafiken är så liten att alla avgångar ryms på Arlanda. Men det tycker inte näringslivets organisationer är en bra idé. Och då träder ännu en tjänsteman fram och tar bort länken till rapporten på hemsidan och så påstår en chef att allt var fel.

Tänk om vi fick veta vad vi borde. Då skulle de Stockholmare som idag inte har en egen bostad kunna bo mitt i, mellan Bromma, Sundbyberg och Solna. Vore det inte bra för alla arbetsplatser och företag?

Nu får vi hoppas att allt fler missförhållanden granskas trots att 800 färre journalister arbetar på lokaltidningarna. Ja, för det är där de stora granskningarna sker som sen blir inslag i teve.

Nu eller för 70 år sedan?

Marita Isobel Solberg är en performanceartist och konstnär från Tromsö. Hon gestaltar sitt motstånd genom sin röst och sin kropp. Igår genomförde hon en explosion av ilska eller rädsla efter att ha försökt möta oss som fanns i rummet. Bilden visar slutet när den slagpåse som hon använt för att stilla sin oro sprack och golvet fylldes av vatten.

Vatten.

Det är älvarna som är centrum i livet. Det är utbyggnaden av älvarna och förgiftandet av vattnet runt gruvorna som ger upphov till många av de konstverk vi får se på muséet. En av Sveriges viktigaste skildrare av uppror är Britta Marakatt-Labba.

Hennes största och mest kända verk skildrar upproret i Alta. Denna enorma bild som hon har broderat finns just nu i USA. Annars är den en viktig del av universitetet i Tromsö. Hon lever i Övre Soppero och från sin utsiktspunkt ser hon det vi andra bara förnimmer. På muséet får vi se en port till Sapmi omgärdat av de tyska mjölsäckar från andra världskriget som Britta har hittat. De lappade grova säckarna med årtalet 1943, tyska och nazistiska tecken bryter av mot hennes finstämda broderier. Vad är det vi ser? Grova kängor som stampar och tar befäl över Sameland? Nu eller för 70 år sedan?

Motstånd på allvar

Onsdag 18 juni kl 18.00 invigs sommarens stora utställning Sámi Contemporary med verk av 23 samiska konstnärer från Sverige, Norge och Finland. Utställningen är ett generöst panorama av intensiv, kraftfull och aktuell samtidskonst. Många arbeten är tillkomna särskilt för denna utställning.

Denna utställning ser jag fram emot idag. Det är spännande när konstnärer gör motstånd och inte underlättar.

I söndags talade Mió Evanne i Domkyrkan. Han berättade om ett annat motstånd: Prova att lyssna här, ljudet är lite dåligt.

Här är ett annat konstverk som gör motstånd. Det är Monica Strand som har skulpterat en guldklimp för varje arbetskamrat som har sagts upp i höstas. Hon ville visa att alla som arbetar på Norrbottens media är guld värda och oersättliga när ägarna flyttade arbetsuppgifterna till Norrköping.

Gårdagens sorgligaste uttalande står Margareta Larsson för. Hon är vald riksdagsledamot för (SD). I hennes värld finns det bara svart och vitt. Hennes förslag är att fängsla de konstnärer som skapar fel!!!

Har du råd?

Vi sitter och äter, talar om alldagliga saker, minns, njuter och så säger en av oss:

-Vet ni min dotter och hennes sambo måste ha en påskrift av oss föräldrar för att kunna bo i en hyrestvåa på Kallkällan.

- Va?! De husen är ju urgamla.

- Jo, men de rev ut absolut allt när de renoverade. Så nu är det hyror på 8.000 kronor för en tvåa som gäller.

- En tvåa i ett hus från 1960-talet kostar 8000 för att husen lyxrenoverades, eller?

- Nja, inte lyxigt men grundligt.

Vem har råd att bo där?

Inte de som har vanliga löner och jobbar i kommunen och i landstinget. Vilket innebär att mer än hälften av alla kvinnor i dessa yrken inte kan skriva på ett hyreskontrakt på en tvåa utan att ha en borgensperson som garanterar att hyran betalas!!!

De kommunala bostadsbolagen kräver att hyresgästen har så mycket kvar när hyran har betalats så att det är omöjligt att bo där med de löner som finns inom omsorgen, vården, handeln och alla andra låginkomstyrken. För tjänar du 19.000 kronor har du inte tillräckligt att leva av när hyran är betald enligt hyresvärdarna.

Mi'sommarsnö

Känslan jag fick idag när jag trampade till brevlådan var; det är vinter och snart skidan den slinter. Då precis då hörde jag ljudet av hjulen som surrade förbi. Motionsskidåkarna ger sig icke. Denna bitande kalla morgon har de naturligtvis tagit fram sina rullskidor. Ja, det där vita som jag en kort sekund trodde var nysnö, det var bara lite hundlokor.

I påskas njöt vi av sillen på vår ganska oskyddade altan, undrar om det är möjligt på fredag?

Det är ovanligt med så här kalla dagar i juni vid älvens strand. Sist jag var tvungen att ta fram vinterkappan till midsommar var vi i Västerbottens skogsland. Vi tog en promenad upp på Malåberget för att njuta av utsikten när en ilsken snöby kröp in överallt, till och med i öronen. Men det var så länge sen att det är preskriberat.

I år får vi satsa på alternativa midsommaraktiviteter. Filmmaraton, bokläsning och så kan vi baka. Det är inte vädret utan vad som händer när vi ska stå ut som gör skillnad.

Jag vet i alla fall en person som jublar om det ligger ett snötäcke på marken när hon vaknar på midsommarafton. Då gäller det att glädjas med henne.

Mjäll färskpotatis och hårda fakta

Det är ju så här den första vardagen på sommarlovet ska vara. Men som vanligt har vinden från nordväst skapat mycket mer än sol och värme, vi kan verkligen tala om omväxling.

Runt om på sociala medier så uppmanar vi våra vänner att hitta tre positiva sidor  av varje ny dag. Och visst det kan ju underlätta dagen om vi börjar med det som glädjer oss.

Ja, som att hela trädgården är fylld av grönt.

Eller som att både färskpotatisen och jordgubbarna är både goda och billiga

och att jag har lyckats laga en tavla som for ner på golvet häromdan.

Men ibland får vi också klaga.

Vår landshövding i Norrbotten har hittat en sak som han inte tycker är ok. Av sommarens alla radiopratare i programmet Sommar, producent Bibbi Rödöö, är en sommarpratare bosatt norr om Dalälven.

Hur många som kommer från Stockholm? 37 personer av 58.

Det finns alltså 21 personer som bor utanför Stockholms län som är utvalda att tala i årets Sommar.

Man kan inte anklaga redaktionen för att söka efter annorlunda perspektiv.

En person som hela sitt liv såg på världen efter sitt alldeles egna perspektiv var Anna Johansson-Visborg. Hon kämpade för att alla kvinnor skulle räknas som människor. Vid sin död hade hon skapat två stiftelser för att lågavlönade kvinnor skulle ha råd att bo och att vara utanför staden på sommaren. Den ena stiftelsen äger ett hyreshus vid Lindhagensplan i Stockholm, den andra har till i mars drivit ett litet sommarstugeområde i Nacka. Men när de kvinnor som bor i stugorna ville sitta med i styrelsen för stiftelsen precis som Anna hade skrivit i statuterna då började det hända saker.

Nu påstår LO som tagit över stiftelsens ordförandeskap att för att räknas som lågavlönad så måste kvinnorna tjäna mindre än den lägsta lönen i de kollektivavtal som finns i Sverige.

Enligt LO är en kvinna som tjänar 21 000 kronor i månaden inte lågavlönad.

Det kan man kalla ett annorlunda perspektiv.

Missa inte Rapports inslag om vad som händer och sker med arvet efter Anna Johansson-Visborg.

Ägget som inte sprack

Det var många experiment och få resultat. Men ägget varken sprack eller blev förstört i rakubränningen. Det gör mig lycklig efter alla möjliga misstag.

Om någon undrar är det bara så att om man ska bränna raku utan att veta vad som kommer att hända så blir det så här. Massor med erfarenhet och lite lycka på slutet.

Det är skillnad på skit och pannkaka

Regniga, fuktiga och alldeles ljuvliga sammetsmjuka morgnar är något att spara till i höst.

Det går inte att missa att alliansen är skakade. Varje gång någon nyhetsredaktion visar hur orättfärdigt de regler slår som regeringen har drivit igenom slår så skickar de fram en statssekreterare.

Idag är det regeln som säger att en ensamstående mamma med bostadsbidrag förlorar mer än 3 000 kronor per månad om hennes son skolkar från skolan.

Ni hör ju själva vilken människosyn som detta bygger på. De allra fattigaste barnfamiljerna som har rätt till bostadsbidrag förlorar både det och studiebidraget när deras gymnasieungdomar inte går på tillräckligt många lektioner. Varför? Jo, för att regeringen har den uppfattningen att om en ung person inte går till skolan på alla lektioner då måste familjen straffas på två sätt. Då kanske de "slöa" föräldrarna får sina ungdomar att gå till skolan...

Tror ni att detta problem har varit stort? Tror ni att det är vanligt att föräldrar inte försöker att få sina ungdomar att gå på alla lektioner i gymnasiet?

Det tror helt klart denna regering och tar i så att alla anständighetsgränser passeras.

Men de svenskar som har en fastighet i Båstad, på Särö eller i Danderyd och som bor utomlands, de råkar inte illa ut när de skriver sig i Sverige och lyfter barnbidrag, föräldrapenning mm. Skulle försäkringskassan upptäcka att dessa personer fuskar då händer ingenting. För de reglerna har regeringen lagt fram. Du kan lyfta en halv miljon kronor utan att åka dit. Möjligtvis får du betala tillbaka barnbidraget fem år bakåt.

Ironiskt nog kan det vara så att de som gör så har hittat ett sätt att kunna utnyttja alla förmåner som vi betalar skatt till utan att betala ett öre. De är skrivna i Sverige och arbetar utomlands, där ingen svenska myndighet kan få reda på inkomsterna. De första åren kan de ta ut bidrag efter den inkomst de hade i Sverige. När de går i pension har de varit skrivna i Sverige tillräckligt många år för att inte få avdrag på grundpensionen.

Snurrigt

Idag är dagen efter mitt misstag. Ja, jag tror att jag blir rent snurrig av att använda min vänstra hjärnhalva. Igår fick jag ett tydligt bevis på det.

Innan middagen fick jag välja om jag ville äta soppa eller köttbullar. Jag valde soppa förstås och tog en djup tallrik. Tog fram soppsleven och hällde upp en  ganska tråkig beige variant. Tänkte för mig själv att den var ordentligt mixad.

Satte mig ner och började äta. Den smakade en enda sak: salt. Frågade vad det var för soppa och fick se hur A och J skrattade halvt ihjäl sig. De skrattade så mycket att jag inte kunde få ett ljud ur dem om vad det var som var så roligt.

- Mamma du äter ingen soppa, det är brunsåsen!

Sen skrattade vi tillsammans, så att idag har jag träningsvärk i magen.

Livet är alltid bättre än dikten, eller hur?

Gratistid och lerdrömmar

Nu har jag dragit till keramikverkstaden. Där ska jag tillbringa en vecka och lära mig att bygga skulpturer med hjälp av metalltråd. Ja, att kunna ha långa smala ben eller stjälkar.

Det är ju rätt länge sen jag använde min vänstra hjärnhalva en hel dag och tro mig det ger en helt underbart djup nattsömn med många spännande drömmar.

Jag har drömt om vad jag skulle kunna göra med leran om jag bara fick till det. Bygga en sovkupé var ett av de projekt som jag inte fixade i drömmen...

I morse läste jag sen ett tweet från Bodil Malmsten, ett som påminner mig om hur det är att vara passagerare på ett försenat tåg.

Jag skev till SJ, SJ gamle vän och tackade för all bonustid som jag fick av dem helt gratis.

Bodil Malmsten fick höra av konduktören att "vi tar inte rätt väg i dag heller, nu får ni åka 2,5 timmar gratis med oss igen."

Snart borde väl alla tåg innehålla sovvagnar så att vi kan sova ut under alla förseningar.

Tjohej, nu är det bara att ta tag i leran igen och bygga på även om sovvagnar inte har högsta prioritet.

I mål #blogg100

Så här började det. 

Trettio blogginlägg senare kom våren till älvens strand

Snön försvann överallt och luften fylldes av fågelsång i maj.

Nu lever vi i vårt paradis, hägg, syren, äppel- och körsbärsblom allt på en gång.

Hej kära bloggvänner, hej alla läsare, nu har vi kämpat tillsammans i hundra dagar. Vi har upplevt de vackraste vinterdagar, gråregn och den där aprilmorgonen när storspoven landade.

Vi har varit med om en valrörelse till Europaparlamentet. med ett annorlunda resultat.

Fler miljöpartister, fler feminister, fler rasister.

En motsägelse som kanske kan förklaras av hur de etablerade politikerna väljer att förklara sina misslyckanden?!

Vi har fått veta att den svenska skolan har de sämsta resultaten i Pisastudien och att skolan enligt de prov som görs blir allt mer tudelad.

Längst ut i kylan finns de elever som behöver stöd. Och inget av de förslag som politikerna för fram innehåller en dörr för dem som hamnat utanför.

Istället sitter tjänstemännen på Skolverket och diskvalificerar de lärare som har en utbildning från andra länder. Trots alla EU-regler kan lärare utbildade i Tyskland glömma att få sin lärarlegitimation. De må vara godkända av alla andra myndigheter, ha jobbat i mer än 20 år, skolverkets regler påhittade av Jan Björklund, folkpartistisk utbildningsminister, kräver nya översättningar och stämplar.

Mellan 35 000 och 10 000 kronor ska varje lärare betala för att deras redan godkända betyg ska översättas en gång till.

Har vi råd att mista dessa lärare?

Vi som hade Hauke och Lise till grannar minns att de råddes att åka till något annat land. Ja, om Lise skulle kunna undervisa språkelever. Hennes goda kunskaper i engelska, tyska och franska passade inte in. Lise passade däremot in och skaffade sig ett välbetalt jobb utanför skolans värld.

Mina vackra äppelträd talar bara ryska. De har invandrat från öster via Torne älv. De är rätt så nyckfulla. Förra året var det fem blommor på träden, nu är det ett vitt doftande hav av hopp om äpplen.

Potatisodlaren sätter knölar varje dag för att hinna få så många dagar före midsommar som möjligt. Folksägnen säger att en dag i jorden i juni är lika viktig som en vecka i augusti.

Jag fortsätter att blogga som jag gjort i många år. Följ med så upptäcker vi vad som sker.

De mäktiga skyller på andra, men vi vanliga klantar till det

Hela hyllan med lobeliafyllda krukor började gunga fram och tillbaka och sen stod den på näsan. Allt låg där i en enda röra, plantor, jord och avbrutna lavendelstrån.

Jag skulle kunna ljuga för mig själv och säga att det inte berodde på att jag hade ställt hyllan på en plats där den inte borde hamnat, eller så kunde jag skylla på någon annan.

Ja, att skylla på någon annan verkar vara familjen Reinfeldts nya politiska drag.

Idag läser vi att Filippa Reinfeldt har bestämt, att ingen kvinna ska får välja var hon vill föda sitt barn, ett av Filippa Reinfeldts stora vallöften, som hon nu bryter.

Varför? Jo, för att 800 mammor har hamnat på ett annat BB än det hon valt.  En fjärdedel av de som ville föda på Karolinska i Solna hamnade på en annan klinik.

Då hittar det moderata landstingsrådet på en lösning: låt någon annan än mamman bestämma.

I bakgrunden lurar ett fatalt beslut om att öppna ett privat BB som drivs med skattekronor och som skapat en än större brist på barnmorskor. Men vi som läser och lyssnar på var Filippa Reinfeldt säger vet ju att det beror på att "barnmorskorna arbetar deltid".

Landstingsrådet skyller på barnmorskorna. De gör fel. De arbetar för lite. Och därför fungerar inte Filippa Reinfeldts löfte till de blivande mammorna.

Vår statsminister Fredrik Reinfeldt väljer att på samma sätt skylla på de flyktingar som kommer hit, för att hans och regeringens vallöfte om att minska antalet människor, som får sin inkomst från olika former av försäkringar i vårt socialförsäkringssystem, inte har minskat.

All statistik visar att inget har hänt under de åtta år som alliansen har regerat. Det finns lika många nu som då som har a-kassa eller sjukbidrag. Då vill han att vi ska räkna på ett helt nytt sätt.

- Det har ju kommit så många flyktingar.

Två av landets mäktigaste politiker väljer att ställa sig vid sidan om och skylla på någon annan eller något annat. På yttre omständigheter och inte på att de borde ha gjort något och tagit ansvar för vad som sker.

Ser ni jorden vid krukorna. Den vittnar om att jag klantade till det.

Långt från nyskottade parkeringar

Det är alldeles speciellt att vakna till en humlas surr, en skogsduvas kuttrande och alla småfåglars sång. Jag tror att det är alla dessa sommarljud som får oss att älska tiden då allt blommar och doftar och känns nytt.

Ljus, ljus och ljus.

Kontrasten mellan en isande blå morgon i februari och en ljum grönskande i juni är så stor att det känns som om vi lever i flera olika dimensioner. Den allvarliga då alla måsten, yllevantar och broddar räknas, och den leende då det räcker att leva.

Det finns en fråga varje morgon som vi vaknar. Det finns en oro varje kväll. Får vi sväva uppe bland trädens kronor långt från gruset som tog bort halkan i går.

Stadigt står vi med tjocka skor på den nyskottade parkeringen åtta månader per år, då är det tillåtet att försvinna in i denna värld där inget hindrar oss från att sakta stiga uppåt som om vi vore varsin lite luftballong.

Frön som spirar, liv som ska bli till, stillhet, åskregn allt får mig att glömma var jag la min mössa och den där gröna halsduken.

First Aid Kit - Cedar Lane

Njut!!!!

Kan vi kräva sanningsenliga svar?

De tar sats och så kommer deras sanning. Utan att darra på rösten för de fram en förklaring som inte är sann.

I morse var det debatt på P1 om hur gruvföretagen får provborra efter giftiga mineraler utan att skattebetalarna kan kräva ekonomisk säkerhet för att kunna återställa de naturskyddade områden där borrningen sker.

När bolagen bestämmer sig för att starta en gruva så prövas den enligt alla miljölagar. Men det lagarna inte tog i beräkningen är att om gruvan går i konkurs så får skattebetalarna sanera och betala miljoner varje år.

Vänsterpartiet vill se till att alla gruvbolag måste sätta av pengar till en sanering när gruvan stänger eller förgiftar omgivningen. Men Centern vill fortsätta som förut.

Statssekreteraren Håkan Ekengren (C) säger så här när Kent Persson(V) berättar om gruvor i Västerbotten där skattebetalarna betalar miljoner varje år.

- Det var andra lagar då. Nu är det helt annorlunda.

Och vi som lyssnar förstår att han inte talar sanning. För gruvan i Blaiken öppnade 2008 och efter något år försvann ägarna. Sen tog nästa bolag över. 2008 var alla lagar de samma som idag. Redan 2010 var utsläppen av zink så stora att alla tillstånd var överskridna. Men inte är det gruvföretagen som betalar för att rena vattnet som läcker ut. Det får skattebetalarna göra.

Varför kan inte statssekreteraren hålla sig till sanningen. Han är anställd på Näringsdepartementet och borde förstå att det är något som vi som betalar hans lön kan kräva.

Alla steg bakåt

Tänker på så många starka texter som jag läst efter våldet och mördandet av kvinnor runt om i världen.

Läs Katarina Wennstams text här!

Jag blir så matt av att oupphörligen se hur vår väg framåt mot lika värde som människor innefattar så många steg bakåt.

Hur det blev

Jo, det blev en dag med lugn i äppellunden och lyxfika i Norra hamn. Passionsfruktlakrist och doftande Darjeeling. Allt speglade sig i älvens vatten.

Värmen ökade för varje timme så vi fastnade på altanen. Den sommar vi längtar efter i början på maj...

Här och nu hos de ryska skönheterna

Idag ska jag bara njuta. Stillsamt tillsammans med mina ryska skönheter. De är tio år i år och vackrare än nånsin. Doften av äppelblom letar sig in genom sovrumsfönstret när solen börjar synas i öster. Då har dagen bara börjat.

Mer än så skriver jag inte nu.

Varför är det strejk i Skåne?

Har ni förstått varför de anställda på Öresundstågen strejkar? Det var inte lätt att få veta det i den nyhetsförmedling som jag lyssnar till nu på morgonen.

Men i en bisats får vi veta att 100 000 timmar arbetstid är idag utlagd på personer som rings in vid behov.

Det räcker tycker de anställda.

Men arbetsgivaren vill att fler anställda ska leva under osäkra förhållanden och tappa sina anställningar.

I alla intervjuer försöker reportern får tag på någon som är arg för att Veolias anställda strejkar. Men det finns ingen att hitta i Hässleholm. Kanske för att de flesta känner igen sig. Kanske för att det idag i varje familj finns någon som tvingas arbeta på timme.

Tror arbetsgivarna att de anställda utan strid kommer att ge upp sina fasta anställningar för att hamna i limbo?

Ingen chans till att skaffa sig ett boende, ingen chans att planera sitt liv, men obegränsad flexibilitet.

Ord som ger tuggmotstånd

Doften av liljekonvalj drar förbi i vinden. Jag läser om en hundraårig deckarförfattarinna. Hon skrev en ruskig historia om "Kung liljekonvalje av dungen". Boken med ett av de vackraste omslagen som finns. Ja, Maria Lang eller Dagmar Lange var en mycket speciell person som levde upp till en bild som hon skapade av hur en framgångsrik författarinna skulle vara. Ja, hur en dam med bildning i 1950-talets Stockholm skulle uppfattas.

Tänk så långt från vår tid det är. Det finns nog bara en person som jag kan komma på som kan bära hennes mantel, ja, klä sig i sin egen bild av sig själv. Vet ni vem jag tänker på? Vem som jobbar hårt på att skulptera fram en helt egen annorlunda idolbild?

Lena Andersson heter hon. En kvinna med skarp blick och konstruerat språk. Ja, inte i romanerna, men i de krönikor som vi dechiffrerar varje vecka vid frukostbordet. Det är som att sitta och ro mot strömmen när vi försöker förstå. Varför och av vilka skäl hon hela tiden väljer att använda ord som de flesta inte ens sneglar på?

Det är som att läsa de oändliga essäer,som vi stolta översatte för varandra, i 1980-talets Dagens Nyheter. Tuggmotståndet var stort. Det kändes som om vi sökte näring i ett stycke barkbröd. Vi var aldrig säkra på om vi hade hittat rätt bland alla dessa ord.

Då var det självklart att en text i Dagens Nyheter eller i Svenska Dagbladet skulle vara snårig och svår. Idag finns det sällan såna texter i en dagstidning. Idag är det lite gammaldags att ta fram en krönika som kämpar med att uttrycken och nivån ska vara de rätta. Men ibland blir det lika dråpligt som när vi tar fram ett recept från detta decennium. Vad längtade vi efter att äta? Förälskade havskräftor?

Förälskad är Lena Andersson, inte, inte i det privata som i offentligheten ska göra våra möten personliga.