Grattis Sveriges bästa hockeylag

Jag blir helt förundrad när jag upptäcker dem, pelarna av is som står längst ner i trädgården. De blev bara till, utan hjälp, där borta i hallonsnåret.

Just nu uppträder många makthavare som om det som händer inte går att styra. Besluten kommer till, lagrådet säger att förslagen inte håller, och så försöker regeringen en gång till. Det blir liksom aldrig helt rätt. Och då är det praktiskt att skylla på den andre, "de som inte är som oss".

Nog med förundran över dem som har fått vårt förtroende att leda landet. Jag är så glad efter att ha sett årets hockeyfinal vinnas av Luleå. Och det var inte någon slump. Kärnan i laget har kämpat länge för att få resurser att satsa fullt ut. Det var först när säsongen började i höstas, när Munksund Skutskärs SK och Luleå slogs i hop som elitsatsningen tog fart. Så vann de guld. Både Linköping och Luleå spelade så bra att jag fastnade i tevesoffan trots solen på altanen.

Idag ska vi planera hur påsken ska firas. Vi hör till dem som njuter vid älvens strand och inte drar till fjälls. Det är ljuvligt när snön gnistrar i solen och det är dagsmeja. Varje dag ser vi hur snön krymper. Vi hör hur fåglarna sjunger i björkarna och hur svanarna drar norrut längs med älven. Dagarna börjar redan halv fem. Stella fattar inte att klockan inte följer ljuset så vi får gå upp och släppa ut henne om vi misslyckas med att låtsas sova.

Som ni ser är det inte mycket som hjälper när hon har bestämt sig.

Härom kvällen smet hon ut utan att vi märkte det. När vi vaknade mitt i natten fanns hon inte på mattan där hon alltid sover. Klockan två fick vi gå ut och leta efter henne. Trost de tio kalla graderna och skrammel med kattgodis tog det ett bra tag innan hon klev upp på trappen till altanen så att vi kunde ta med henne in.

I flera timmar låg jag sen sömnlös och tänkte på hur det skulle vara att leva utan vår fina Stella. Jag har bott tillsammans med olika katter sedan 1979. Det vore mycket svårt att inte ha en katt som styr och ställer. Stella är den katt som är mest egensinnig. Hon bara bestämmer sig för var hon ska hoppa upp, kliva runt och lägga sig. Vilket innebär att vi inte kan räkna de saker som gått i kras sen hon kom för drygt ett år sedan. Trots detta kan jag inte tänka mig att leva utan henne.