Här uppe går jag fram till min hög med jord och hoppas på att få se en enda liten topp på ett blad från någon av de lökar som jag stoppade ner i höstas.
Men nej.
Idag är det stora vårtecknet att sommardäcken ska på. Och de vanliga diskussionerna om hur tyst det blir när dubbarna åker in i uthuset börjar. Jag har bott här i 30 år men jag hör inte skillnaden. I skyn flyger fågelsträck med svanar och pladdrar. De lyssnar jag på och så tittar jag åt rätt håll. Där har all snö tinat och vid husväggen sticker lite gröna blad upp.
Ner mot älven lyser ängarna kritvita i vårsolen och än har vi inte sett något älvvatten här uppe. Då är det tur att penseerna står där stelfrusna och piggar upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar