Apelsinljus

Apelsinsol, morgonfrost, oktoberkyla. Njuter av färgerna.
De ryska äppelträden har inte tappat sina löv. Jag undrar om jag kan övertala dem att bilda knoppar.
Paschalsta! Nu är det dags.
Samla kraft och knyt ihop små blomsterknoppar som kan bli doftande blommor i juni och äpplen i augusti.
Spasiba!
Bondsyrenen vet hur man gör. Ni kan kika efter hur knopparna kommer varje höst. Det är lätt bara man lär sig. Väx upp, bli vuxna! Det är min dröm inför nästa vår.

Äppellängtan

Mitt sista äpple från trädet vid älvens strand. Det doftar höst och lite vanilj. De var tio som blev äpplen i år. Trädet planterade jag efter tolv års längtan. Första vintern blev det 46 grader kallt. De delar av trädet som fanns ovanför snön frystorkade på 24 timmar. Nu är det fyra nya grenar som bär både blommor och frukt. I år slog vi rekord, trädet och jag. Tio fina äpplen. Jag gödslade, vattnade under torkan och höll tummarna.
Min längtan efter en trädgård fylld av frukträd tog mig till handelsträdgården vid Torneälvens mynning. Här finns det tre olika ryska aplar som ska klara av minusgrader långt under 40. De är avlade under Stalins kampanj för att odla upp hela Sibirien.
Nu står de i min vindskyddade oas och växer. Men det kommer inga blommor och alltså ingen frukt. Jag är så nyfiken på hur både blommorna doftar och ser ut.
Önskar att mina omsorger med gödsel, vatten och vindskydd ska ge dem lust att visa sin fägring nästa sommar. Då har de stått där slutna och avvisande i fem år.
Jag har ropat PRIVET och Ti ljubjo men varken mina Hej eller min kärleksförklaring har hjälpt. Fåglarna har kvittrat, blommorna blommat, gräset har växt, men mina strama ryska äppelträd, de håller på sig.