Jag halkar till på frosten där den täcker stenarna vid stranden. Stannar till och lugnar ner mig. Ramlar ner i en tidstunnel där jag står och håller balansen. Tänker på att den unge Carl Linneus har trampat på samma strand en gång. Han flanerade här och sökte efter grödor som skulle kunna ge inkomster till kronan. I sin dagbok från den 25 juni 1732 berättar han om resan mellan Luleå Gammelstad och fjällen. Texten, ( som är på bilden), handlar om hur han hittar den lilla sylörten i vattnet. Han ser Ängskovall och drar slutsatsen att den gula färgen från blombladen ger ett gulare smör. På så sätt skulle den vedartade växten få ett värde. Det gulaste smöret gav det högsta priset.Dagboken visar att studenten från Uppsala var på kolonialiseringsuppdrag, inte en romantisk upptäcksfärd. Kungen betalade resan, uppdraget var att hitta rikedomar. Anteckningarna börjar i Tönnebro, hela vägen upp till Torneå hittar han olika grödor, hantverk och vid Luleälvens strand en bit malm.
Språket är friskt och teckningarna underbara. Den unge Carl är en god reskamrat när jag strosar här uppe och vill veta mer. Han ger mig lust att upptäcka; livet, litteraturen och naturen. Han har gett mig en blick. Den använder jag ofta.
(tyget har jag skapat som ett minne av hans besök i byn)
