Skolmogen

Den största undersökningen av utbildningssystemet i Storbrittanien är klar. Den slår fast att idéer om att återgå till betyg från första klass, omdömen i förskolan och mer teori, mindre praktik inte leder till bättre resultat i skolan.
Den poängterar att skolgång före sex års ålder är förödande för eleverna. Att alla har behov av ämnen som bild, musik, idrott och historia. Att all betygssättning leder till att eleverna lär sig mindre. De lär sig att plocka ut vad som kommer på nästa prov, men de får inga kunskaper. Undersökningen visar också att all form av kvarsittning snarare förvärrar situationen för de elever som inte klarar av sin skolgång. Dessutom visar forskarna att det inte är antalet timmar i skolan som ger resultat, utan hur man undervisar. De vill ta bort all undervisning på lördagar.
Vilka slutsatser drar den engelska regeringen av denna stora undersökning av skolan?
Jo, barnen ska börja skolan när de är 4 år. Det ska införas fler betyg. Och varje skola ska betygsättas. Alla dessa förändringar kommer att leda till att färre elever lyckas i skolan och de som går ut kommer att ha snävare och ytligare kunskaper.
Alla inom undervisningsväsendet, skolor, universitet, lärare, skolledare och föräldragrupper vill att skolan ska förändras åt motsatt håll.
De vill ha en skola för alla sexåringar som har öppet fem dagar i veckan. En skola med både matte, engelska och kreativa ämnen.
Hur vill vi att vår skola ska vara i framtiden?
Ska vi ta hänsyn till de forskningsresultat som finns?
Ska Kalle, Pelle och Oskar kliva ut ur skolan med kunskap i bagaget?

En debutant

Det har runnit mycket vatten under broarna i Paris sedan den unga Simone de Beauvoir gav ut sin första bok, Den inbjudna. Varför har någon översatt den nu?
Då för 70 år sedan var berättelsen om ett "ménage á trois" en revolution. Idag är temat lika överspelat som en telefaxmaskin. Viktig när den kom, men urmodig idag.
Berättelsen blir nästan obegriplig för oss som inte lever under katolisimens dubbelmoral och borgarklassens elastiska etik.
Jag högaktar Simone de Beauvoir, hennes mod att ifrågasätta alla de regler som styrde kvinnans och människans liv, fram till 1970-talet. Hon skakade om alla auktoriteter när hon tänkte högt:
"Vi föds till människor och formas till kvinnor".
Det är antagligen den mest revolutionära tanke som formulerats efter andra världskriget.
Hon tar sats i den franska föreställningen om att alla barn föds tomma, att de ska fyllas med medborgaranda, franskhet, kunskap och könstillhörighet. Det är statens skyldighet att påbörja danandet av barnet så snart som möjligt.
( Nicolas Sarkozy vill att barnen ska ha skolplikt från det skolår som de är torra. Staten måste skynda sig att stoppa i rätt kunskaper i småbarnen innan någon annan proppar i tvååringarna med fel övertygelser. Nu börjar de flesta när de är 3-4 år i en förberedande skola. I framtiden ser monsieur le Président hur ungdomar fyllda till bredden med kunskap lämnar skolan efter 15 år. Då ska de vara förberedda för den hårda konkurrensen på världsmarknaden. Men han vill inte förändra det urmodiga skolsystemet. Idag går mindre än 30 procent av en årskull ur gymnasiet med betyg som ger dem rätt att studera på universitet och högskola.)
En fördel med detta tankegods är att, alla som kommer till la belle France, kan fyllas på samma sätt, och då bli fransmän oberoende av ursprung,( i alla fall i teorin).
Det finns en botten i allt franskt tänkande som jag inte kan ta till mig; la gloire. Deras opåverkbara känsla av att allt som är franskt överglänser resten av mänsklighetens ansträngningar. Då är jag glad att jag är den andre - den som är en främling.
Bilden gjorde jag till 100 årsminnet av Simone de Beauvoirs födelse.