Doftande safari

Det gäller att glädja sig så många gånger som möjligt. Eller hur? Sitter här och ser framåt mot min Liljekonvaljsafari vid Råneälven. Det är en av årets höjdpunkter.

Varje år i mitten av juni packar jag bilen med en picnic, gummistövlar, myggmedel och regnkläder. Jag tar med mig tidningar och tändstickor. Och så kör jag ut i den ljusa sommarkvällen mot älven. Här har Luleå kommun några timrade stugor som rymmer en bastu, en grillstuga och en torrtoa. På udden finns en fin grillplats.

På väg ner till älven från parkeringsplatsen söder om Niemisel vandrar jag genom en sagoskog. Marken är täckt med liljekonvaljer och smörbollar. Träden bildar ett tak över de doftande salarna som jag vandrar genom.



Vattnet i älven strömmar vilt fram och dundrar i bakgrunden. Den enda nackdelen är att detta är årets första myggtid. Har jag otur vilket har hänt. Då är antalet myggor i luften så stort att det nästan inte går att andas utan att få in en eller två myggor i munnen.



Ja, myggorna är jobbiga. Men doften av liljekonvalj, det strömmande vattnet och elden vid stranden gör denna årliga safari till något att minnas. Ett sån't där minne som är bra att ta fram när vintermörkret känns tungt och instängt. Min barndomskompis tycker att jag tar i när jag åker mer än fyra mil för att njuta av liljekonvaljerna. Dofta på en flaska Diorissimo, den doftar likadant, säger hon som har fullt av vita klockor in på knuten.



Jag har börjat anlägga en liljekonvaljidyll under mina ryska äppelträd. För liljekonvaljer dom är härdiga och tål våra vintrar.

Deckare med doft

Första maj betyder doften av nyplockade Liljekonvaljer söderut.

Vi får vänta. Vänta till mitten på juni. Men då åker jag på Liljekonvaljsafari till Råneälv.
Evas värld berättar här om liljekonvaljerna i Paris. Och hon minns Maria Langs deckare Kung Liljekonvalje av dungen.


En värdig efterträdare till Maria Lang är Ingrid Hedström. Hon har gett ut tre deckare som utspelar sig i Belgien. I år kom den tredje med många kluriga trådar bakåt till Maria Lang. Hon berättar till exempel vad det har blivit av Puck och Einar Bure.


Under jorden i Villette  har också en botten i Reginald Hills Under jorden. Bägge böckerna har en dödsolycka vid en gruva som utgångspunkt. Jag gillar bägge böckerna av olika skäl. Hill trampar runt i konflikten mellan fackföreningarna och Margareth Thatcher, Ingrid Hedström beskriver hur en person köper upp företag i krisen på 1990-talet och snor kassan. Men bådas intrig ligger långt från dagspolitik.

Jag blir charmad av Ingrid Hedströms lek med Maria Langs arv. Jag tycker att denna bok, den tredje, är hennes absolut bästa .  Du som gillar att läsa lekfulla deckare du gillar helt säkert denna.

Spridda skurar

Jag och penséerna gick ut för att plantera. Det tog bara en sekund så hamnade vi i en hagelskur.

Jag som trodde att april var slut.


Omplanterade blev blommorna. Jag fick dricka en stor kopp grönt ångande te.  Satt och läste vid datorn och såg att TIO METER ÖVER HAVET, Jenny Wrangborg, äntligen börjar nå ut. Hon är en kvinna som skriver poesi. Den höjer sig högre än tio meter över det vällingljumma mediabruset. Gå in på bloggen och njut av hennes texter. De publiceras i Arbetarbladet på ledarsidan då och då.

Mitt liv har handlat om att skjuta upp trista ting. Men idag tvingades jag att inse att det är sista dagen för att betala in kvarskatten.( Pisstrist).

Nu har jag räknat ut hur mycket.

Ojat, mig i tre timmar.

Suttit med bankdosorna och fört över pengar från alla sparkonton till mitt betalkonto.

Vridit mig som en mask. Bitit ihop. Och...betalat.

Pisstrist som sagt. Men duktigt. Ordentligt.

 Celina hon är nöjd. Hon sitter och lyssnar till Storspovarna och hoppas på att få syn på en eller två. Men de är mycket smartare än hon. Och smartare än vad jag är.

Kulturtidskrift från Visby

Outside-the-box är en tidskrift som två unga kvinnor på Gotland ger ut. Texterna är lite kantiga men mycket charmiga. Layouten ramlar verkligen utanför alla ramar. Nummer två som jag fick av en vän innehåller ett långsamt samtal med Laleh. Här sjunger hon Simon says.

Jag minns inte om jag minns

Jag minns inte att Muminpappan ville byta till sig vapen och hästar. Jag minns inte att det var strid på gång i Mumindalen. Jag skulle verkligen undra om någon sa till mig: Jag läser inte Muminböcker för mitt barn för de är så våldsamma.

Men det är inte konstigt att jag inte minns.


Den senaste forskningen om vårt minne visar att mindre än tio procent är vad vi minns av en föreläsning. Ja, efter en natts sömn.

Det är inte underligt att vi skojar och säger: Ett mannaminne är tre år!


När jag försöker minnas om det var lika mycket snö kvar på ängarna förra året. Då säger jag nej. Det fanns ingen snö här. Men jag minns säkert fel. Minns ni?

Tack Josefine

Min före detta arbetskompis hittade igen Jacques Brél och denna fantastiska version av Ne me quitte pas.

Den bästa nånsin!

Frukostläsning

Breakfast at Tiffany's. Nu har jag gått från tittande till läsande. Truman Copotes bok är annorlunda än filmen. Lyssnar på Moon river och njuter.

Breakfast at Tiffany's（1961） - Moon River

Vatten

Det porlar och klafsar och droppar och smälter och brusar och ...Läs här om Signes och Linneas vårvatten.

Min nya granne

Spegling

Hjärnkraften kommer igen

Utanför dörren sveps jag in i ett mjukt regn. Vinterrabatten av glas strålar efter rengöringen av våren.

Iris kommer upp redan den första dagen utan snö bakom huset.

I

I barnens sandlåda vintervilar jordgubbsplantorna tillsammans med förra årets lavendel. Undrar, ja, undrar om någon liten lavendelkvist har överlevt.

Sävstaholmträdet har äntligen klätt av sig snön. Livet börjar. Den första knoppen sväller.

Bondsyrenen har fått päls. Knopparna lyser gröna mellan de Sienafärgade grenarna.

Pimpinellarosen lyser röd. När värmen kommer kommer färgen tillbaka på grenverket.


Nu har jag vandrat runt och hittat tvekande vårtecken i majregnet. Tagit till hjärnkraft för att övertyga mig om att det är maj. Första maj.

I år är det jobb

Valborg är kvällsarbete för halva familjen. Vi andra fick en god middag lagad av Signe, Elin och Ida. De gjorde sig i ordning och drog in till stan. Åh, tänk hur det var. Då när vi lyssnade till Hansson de Wolfe united och peppade oss inför köandet som var/är obligatoriskt.
Mina bubblor denna Valborg finns i mineralvattnet. Måste kunna köra om det behövs.

Hjärnkraften mattas av

Nu går jag i ide. Varför? Läs här. Hoppas på storkraft.

Istället för

Skål för våren,
skål för alla vänner,
skål för livet,
skål för framtiden.

Glasen är fyllda
med vårdoft
vårsol
och vårhopp.

Vi kallar den
läkeväxt,
hälsoört,
kvällste,.

Hästhoven,
tussilagon,
växten som
saknar namn,
på andra språk,
än de nordiska.

Den syns väl inte
i vårens
överdåd,
söder om
Stora Bält.

Hip hurra

Helene Hanff: Brev till en bokhandel och Hertiginnan av Bloomsbury Street har kommit ut i en ny upplaga.

 

Hip Hurra. Min gamla är helt sönderläst.

Upplysande

Tack fjärrvärmen för dagens vårtecken. Tussilagorabatten i Gammelstad. Lyser upp.

Vad kommer att hända?

Världshälso-organisationen publicerar idag sin senaste genomgång av hälsoläget i världen.

Männen i Indien lever längre än männen i de fattiga förorterna i Storbritannien.

Läs det igen.

Klyftorna i Storbritanien är nu så stora, vilket boken Jämlikhetsanden också berättar om, att barnadödligheten är lägre i Egypten än i det fattiga Storbritannien. I Glasgow är skillnaden i levnadslängd mer än 15 år mellan rik och fattig. Efter 12 år av Labour-styre.

Samtidigt har de 1000 rikaste ökat sin förmögenhet med 300 procent enligt Bank of England.

Men idag diskuterar alla massmedier Gordon Browns fadäs igår. Den när han tyckte att en kvinna hade fördomar som han hade talat med på Storgatan. Det fick alla höra i och med att en radiostation hade en mikrofon kvar på premiärministern.

I kväll är det den tredje tevedebatten. Den skulle handla om ekonomi. Men nu får nog Gordon Brown be om ursäkt igen. Och då kan han slippa debattera varför fattigdomen är så stor efter så många år av labour-styre.

Männen i de fattiga delarna får vara glada om de kan fira sin 50-årsdag. Undrar om väljarna får veta hur politikerna tänker göra efter valet. Tycker de att detta är en viktig fråga?

Hansson De Wolfe United - Oberoende vad fursten säger. Minns någon?

Aprilnatt

Nu hinner dagen knappt försvinna.
Innan.
Ljuset stiger fram igen.
Aprilnatten är kort.
Spovarnas kör vid stranden tar bara en andhämtningspaus.
De sjunger ut sin längtan helt och fullt fram till solens nedgång.
Jag undrar om vi kan höra när de har fått svar,
när kärleken drabbar dem?
Finns det en skillnad i före och efter?

Den blå timmen börjar med ny fågelsång.
Inte en tyst minut.
Bara kärlekshymner och vårljus.

ko över sarek, Norrlåtar

Vågor i Gäddvik igen

Jag tror jag vet hur en kyckling känner sig när den krossat äggskalet.

Fri.

Lätt.

Nyfiken och lycklig.


Virvlande kraft,
värmande sol,
dansande vind,
vårrusig,

Och så vackert...

Isen har gått

Vatten vid Gäddviksbron ikväll. Islossning. Ännu en ny tid med nya dofter och nytt ljud. Vinden grep tag i det strömmande vattnet och jag hörde de första vågorna slå mot iskanten.

Grå tisdags- Laleh

Rosa skyar

Byter morgonens stora gråhet mot kvällens rosa ljus. Det känns mer vänligt. Grått är inte bara tråkigt det signalerar plusgrader dygnet runt.

Sen igår har snön dragit sig tillbaka från halva gården. Nu börjar jag tro på att den gamla snön hinner försvinna till Valborg. Jag vägrar lyssna på meteorologerna som lovar snö och snö och snö hela helgen. Jag vägrar.

Lycklig blir jag när jag läser om män som ser sig som föräldrar. Ja, som lika mycket värda som föräldrar. Äntligen vill jag ropa. Vilken chans för ert barn att få ha samma tillit till både sin mamma och pappa. Men jag håller med den unga mor som påpekar att hon inte förstår varför pappans engagemang får beröm och anses vara något extra bra. Längre har vi inte hunnit.

Numenius arquata

Äntligen hörs den. Storspoven låter så här vid älvens strand.Jag har lånat vårsången från Sveriges radio P2s fågelsida.

Äkta verklighetsflykt

Doftvioler. Äkta doftvioler. Det är en liten ljuvlig växt som jag längtar efter. Den lätta nästan omärkliga doften och de små  blåvioletta blommorna. Förfinat. Förflyttar mig in i en värld av frasande siden, mjukt silke och flaconer fyllda av dyra droppar med parfym. Långsamma promenader på avenyer kantade av plataner och kastanjer. Långt bort från björkar, rönnar och smältande snö.

Systrarna Mitford igen

140 miljoner kronor har Deborah, den yngsta, nu 90 år satsat på sin herrgård Chatsworth i Devonshire det senaste året. Renoveringarna och det faktum att hon fyller 90 år firas med hjälp av en utställning. Deborah visar sin samling med Elvisprylar inköpta i Graceland och kläder från sitt liv. Hennes dotter visar sin klänning från drottning Elisabeths kröning 1953. Chatworth är ett blomstrande livsmedelsföretag idag. Det började för 60 år sedan när Deborah sålde ägg i korgar.Nu ställer hon ut de första äggkartongerna. Deborahs känsla för affärer har räddat godset från ekonomiska svårigheter.


Labours politik har tredubblat de 1 000 rikaste familjernas förmögenheter de senaste tolv åren.

En bok som öppnar dörrar

I solen satt jag och tittade i Dilsa Demirbag-Stens FOSTERLAND. Jag fastnade med blicken och slukade 330 sidor. Sidor som är fyllda med smärta och livsvilja. Hon skriver om familjen som tvingas emigrera till Sverige på samma sätt som Mustafa Can berättar om sin mor.

Familjen Can sliter i Västergötland, familjen Demirbag i Uppsala och Karlstad. De sliter och arbetar, de slits mellan livet i det moderna och livet i tradition. Mest slits modern. Mamman som aldrig väljer eller får välja.


Dilsa Demirbag-Sten förskönar aldrig sina upplevelser, på det sätt som Mustafa Can väljer att göra. Hon berättar rakt och sakligt om obekväma känslor och händelser.


Det är summan av alla delar i berättelsen som får mig att förstå lite mer av livet. En del av livet. Hur livet kan bli. Hur livet bara blir när man hamnar mitt emellan. I korsvägen mellan vardagens vanlighet i två svenska städer och livet i Kurdistan.

Ur denna berättelse strömmar en röst till. Det är Dilbas sång som ackompanjerar Dilsas ord. Dilba som sitter vid sitt piano och övar när familjen förändras och blir en annan. FOSTERLAND gör livet begripligt på ett eget sätt. Läs ni också. Och lyssna till Dilba här under.

Om att alltid be om förlåt

I väntan på herr och fru Storspov

Idag sjunger så många olika fåglar vid stranden. Men jag vet inte vilka de är.

Väntar med spänning på Storspoven. Det är deras vecka. När familjen spov kommit fram till ängen och spatserar runt. Då är det riktig vår.

Då vet vi att vintern har tagit slut. Hur de låter minns jag utan att tänka.

Och tänk att skogsduvorna dök upp i strandskogen. Där sitter de och säger till varandra: Duu fåår inte det. Duu fåår inte det.


Nu har det hänt igen; våren bara dök upp med ljusa kvällar och värmande sol.

Växlande vindar

Lady Mary Clive

 Vacker som en dag. Rik som få. På ytan levde hon ett sagoliv. Titlar, slott och baler. Men...
när jag läser om Lady Mary Clive död efter ett 102 år långt liv är det de vassa hörnen och de brustna löftena om lycka som varit hennes liv.

Marys liv bestämdes av Winston Churchill. Ja, det var när han var minister under första världskriget och beslutade att ett regemente med unga män skulle inta Galipoli 1915. Trots att allt talade för att alla brittiska soldaterna skulle dö om de gick vidare, beordrade Winston Churchill att de skulle gå mot en säker död.

Mary som var sju år förlorade sin pappa i slaget och sin mamma i sorg. Hon och hennes syskon fick växa upp på familjens olika egendomar utan någon kontakt med sin mor. Modern kunde inte väckas till liv, berättade hennes syskon.

Mary arbetade som skribent och blev anställd som journalist på 1930-talet. Hon gav ut flera biografier och skrev om sin familj. Hennes mest kända bok "Brought up and brought out" beskriver livet som ung överklassflicka i England och på Irland under 1920-talet. "Vi fick lära oss att skämmas. Att gå omkring med skam", berättar hon. Ingen av syskonen fick någon omvårdnad och de fick klä sig i vad som fanns i förråden sedan tidigare generationer.

Hon mötte sin man i den yra av fester och resor som hon deltog i som societetsreporter på 1930-talet. Meysay Clive var lantadel från Heresford och lika intresserad som sin unga fru av att skriva sin familjs historia. Men det andra världskriget bröt ut och soldaten Clive dog i slaget om Nordafrika 1943.

Mary var nu en ung krigsänka med barn att försörja precis som sin mor.


Hennes svåger skrev i sin dagbok inför Marys 80-årsdag: Jag hoppas att hon inte ställer sig och diskar 100tals tallrikar som förr. Något som berättar om den gästfrihet och den kraft som Mary var känd för. Vid sin död 22 år senare var hon ensam kvar i sin generation.

Tycker ni också att det är skillnad?

Ibland finns det saker som man hoppas inte ska hända. Saker som man vet kommer att hända. Saker som man kan räkna ut av erfarenhet. Idag öppnade jag min tidning på morgonen och suckade och sa Jaha, nu har det hänt...igen. Egentligen så är det något som jag inte borde berätta. Ja, för det gäller en chef. En kvinna som arbetat sig igenom flera höga positioner. Hon är en mycket bestämd person som gör allt efter sitt eget huvud.
I veckans nummer av Veckans Affärer går hennes nuvarande arbetskamrater ut och säger att hon styr deras arbete med hjälp av hot. På två år har 25 procent av de anställda slutat.

Hon har börjat sin karriär här i länet. Varit revisor för ett bolag som anställde henne som VD. Hon arbetade i en organisation styrd av politiker efter det. Sen flyttades hon till en statlig arbetsplats där hon fick sitta och vänta på ett annat jobb. Flyttade till Stockholm där hon blev direktör inom landstinget. Något hände för rätt som det var hamnade hon på en Lobbyorganisation.

Det är där personalen säger att de är rädda.

Varför får vi sällan veta detta om män. Män som är dåliga chefer får nästan aldrig stå till svars på samma sätt som kvinnor. Varför får vi inte veta varför männen byts ut. Men om kvinnor läcker det ofta som ett såll. Jag säger inte att det är fel att dåligt ledarskap diskuteras. Jag säger bara att  mäns usla chefskap ska diskuteras lika öppet som kvinnors.

Tidvis soligt vid norra Norrlandskusten

Vi brukar slå vad. Ja, om solen i norra Norrland kommer med i väderleksprognosen. Det låter lite gnälligt. Men det är rätt ofta meteorologerna inte hinner med.

Ja, att de sammanfattar vädret norr om Örnsköldsvik. De berättar om hur vädret förändras var 20 mil ända till de kommer till landets mitt. Då sammanfattas fjäll, skog, malmfälten och kusten till norra Norrland. Där kan prognosen vara att temperaturen blir mellan plus fem och minus tio. Det blir molnigt och viss nederbörd i norr.

Chansen är inte stor om jag satsar på att solen här ska nämnas i nästa prognos. Men i morse då rörde sig molnen över kartan och en gul sol strålande mellan Skellefteå och Haparanda. Meteorologen han log och sa:

Tidvis soligt vid norra Norrlandskusten

Rosen är avklädd

Nu syns hela Rosa pimpinella folia poppius. Det var ett tag sen sist.

I år har våren hunnit längre

Laleh - Live tomorrow Onsdags-Laleh

Dimmvitt

Inbäddad i det vita. 

Den kalla luften,  möter markens ljumma yta.  Isen ruttnar. Fukten omfamnar kala träd, knoppande buskar och det gula fjolårs gräset.

Den blå timmen infaller klockan halv fyra.

Vi får vakna till vitheten.

Naturen mönstrar

I morse var det kalla grader igen. Fukten i dimman hade målat denna fina bild på en plåt.

Vad det är;

en korall,
grenar som rör sig i vinden,
ett askmoln,
en hjärna,
spår i sanden,
ett rabarberblad,
ett hjärta,
ett floddelta,
vintergatan...

Kalla grader och dimma tillsammans med slumpen ger mig chansen att se. Att titta efter.
Sucken över kylan, kommer av sig, när naturen skapar konstverk.

På min dörr

Eller hur?

Dagens Laleh Bjuröklubb

Tänk dig frisk och lycklig

Barbara Ehrenreich har åter hittat ett fenomen att skriva om. Lycklighetskulten. Jag blev alldeles lycklig när jag läser att hon har tagit sig an att gå igenom de lögner som sprids i kyrkor, företag och inom den alternativa vården.

Hon är journalisten som i ett halvår levde av de låglönejobb som gör livet outhärdligt för 25 procent av de som arbetar i USA. Hon städade medelklasshem med fuskmetoder, stekte hamburgare och stod i barer. Hade flera jobb för att kunna betala hyran på de sjaskiga rum som hon knappt hade råd med. Bodde i mögliga husvagnar och på lägenhetshotell.

Lika sjaskig är lögnen om att vi kan tänka positivt och därför bli friska från cancer, slippa fattigdom och vinna kärleken. Barbara Ehrenreich mötte den när hon fick bröstcancer. Hon upptäckte att hon skulle gosa med mjukisdjur, tänka på att cellgifter kan ge en bättre hy och tänka positivt. Annars...ja, annars var det väl hennes eget fel om hon inte blev frisk?

Läs mer i DN. Boken kommer på svenska i höst.

Laleh - Han tuggar kex (aukustisk)

Busplanteringar

Ler stort när jag läser DN:s kulturdel från igår.
(Den ska till pappersinsamlingen, enligt vårt sophämtningsmanual, och jag kunde inte låta bli att se om jag missat nå't igår.)

Lenas skriver om busplantering. Och då mår jag genast som den lilla flicka jag var 1965. Då när mormor Signe och jag började busplantera på Stiernhielmsvägen. Vi satte olika kärnor i krukor och väntade på resultat. Både apelsinkärnorna och äpplena kom upp. Krukorna fick stå i fönstret i ett helt år innan vi grävde gropar i rabatterna och satte ut de små plantorna.


På Stienhielmsvägen 29 frodades tre äppelträd och ett litet apelsinträd över sommaren. På hösten fick de en hög med löv över sig. Och nästa vår (1967) hällde vi kaffesump runt de 30 centimeter höga plantorna. De klarade sig och när vintern kom så blev det både grenar och löv till skydd. Några små plantor med andra äppelsorter fick också sova under lövtäcket.


På våren 1969 önskade sig min mamma ett frukträd till hennes nya gräsplätt. Då kunde mormor Signe och jag stolt plantera vårt största träd med äpplen. Nu är det 41 år gammalt och växer över alla gränser.

Vårt äppelprojekt gav mormor Signe och mig en lust att plantera mera. Vi sådde i hennes köksfönster och bar ut plantor lite var som helst i backen mot Holmia. Fanns det en plätt med jord då satte vi en lite pensé eller ringblomma till lyst.

Busplantering idag är att plantera växter som man kan äta. Bärbuskar, fruktträd och potatis i allmänna parker. Häng med och sätt en krusbärsbuske. Plantera ett päronträd och så en äng med dill och persilja. Sätt sallad i olika färger.

Det blir finare än när berberisbuskarna står där på rad och sticker.

Udda koppar med värmande vänlighet

Ett kafé med härliga udda koppar och otroligt goda kakor är Evas KONSTiga Kafé i Norra Sunderbyn. Här finns ett växthus fyllt med sommarblommor, drömmar och vänlighet. På den ombonade verandan möts spännande föreläsare och gäster varje vecka på sommaren. I den nybyggda ateljén med luft och ljus håller Eva konstutbildningar. Här kan alla få möta olika konstnärliga intryck och prova på.

(Mer om udda koppar kan du läsa hos Eva S.)

Längst in finns det ljusa gröna rummet där konstnärer ställer ut sina bilder och verk. Varje sommar sedan 2006 har jag fått chansen att visa min bilder och uppleva olika konstnärers världar.

Denna vecka börjar allt grönska. Den första sådden har blivit plantor och solen värmer . Då får vi komma och dricka den första koppen kaffe. Eva var modell i ett bildprojekt som jag gjorde det är därför hon har sitt attribut, penseln, mellan tänderna. Mitt attribut på kaféet är Stig Lindbergs kopp Salix. Den med pilbladen.

Ljuset, luften... det är en härlig söndag

Jag tappade lusten.
Ja, lusten att ta bilder när den blöta vårsnön kom. Mina ögon längtar så intensivt efter grönt.
Min hjärna efter doften av jord.
Men jag får inte bestämma.
Då får jag besluta att det nya vinterbleka
är ljus, luft och frihet.

Är alla överens?


Då tar jag ordförandeklubban och slår för ett gemensamt beslut.

Denna söndag är härlig.

Change in the UK

För första gången i Storbritanniens historia har Liberalerna nått över 30 % i en väljarundersökning. Nu har Labour och Tories lika stor andel av väljarnas röster enligt den senaste och största undersökningen.

Undrar om det kommer att bli förändring.


En valfråga är vårt friskolesystem.

Nu åker svenska skolföretag till London och debatterar om vikten av valfrihet. För vem kan man undra. Och det gör medelklassen. De har idag en skolsystem med olika huvudmän för skolorna. Och ett helt privat.

Bristen på skolor, bristen på bra skolor kräver att något förändras. Det är alla helt överens om. Men de flesta från höger till vänster ser inte fördelar av att stora skolföretag skapar skolor med vinstmaximering som drivkraft.

Får Britterna en delad majoritet i valet, och får de svenska friskolor?

Överraskning

Det sitter sommardäck på mlle Renault. Nu ska hon tvättas.

Det är 25 dagar mellan bilderna

Snön faller och det är tidigt på morgonen. Den kvarglömda cykeln håller på att försvinna, och med den tron på att snön ska smälta i år igen. Vilken tur att det gick så fort när de varma graderna stannade kvar över natten. Nu finns det hopp om både krokus och cykelturer.

Idag har jag fått en lektion. Ja, i hur våra soptunnor ska vara placerade. Precis som de stod i onsdags innan kommunen flyttade dem.

På Renhållningsbolaget är det en man som tycker att det är bra att sopåkarna lämnar soporna kvar. Nu när kommunen satt en lapp på tunnorna och flyttat dem fel.

Då kommer vi som lämnar sopor att göra rätt nästa gång.


Var soporna ska förvaras till nästa gång kan han inte svara på.

I många år har vi sorterat våra sopor i 8 olika fraktioner. Det är en hel vetenskap. Renhållningen hämtar kompost och brännbart. De andra sex; plåt, glas, papper, tidningspapper, kartong och plast  får alla ta till återvinningen. De som ingen bil har får be sina grannar. Vår närmaste returstation finns sex kilometer bort.

Jag hade hoppats att alla kommuner skulle ta efter Helsingborg. Där är det återvinningsbolagen som hämtar retursoporna hemma hos folk. Då kan alla sortera och de mesta hamnar där det ska.

Det vore bra, ja mycket bättre än idag.

Laleh - Snö

Undervärmd snö

Först kom de varma graderna, sen kom snön. Vad kallar man den snön? Undervärmd! Undervärmd snö till skillnad från underkylt regn?

Nu ser vi trädkronan

Hej! Sävstaholm! Nu syns du igen. Det är bara en månad kvar till att dina fina doftande blommor lyser upp de grå grenarna.

Det är tolv år sen vi planterade dig. Då hade vi otur - både du och jag. För den 29 januari precis ett halvår efter att du kom i jorden så kom rekordkylan. Minus 46 grader i ett dygn.

Det är därför du har en död stam i mitten. Det året var det lite snö, så all kyla torkade ut din krona. Idag är det sidoskotten som fanns under snön som lever. Och de ger fina äpplen varje höst.

De svarta prickarna på snön är tyvärr inte vulkanaska. Molnet har dragit bort från oss i norr. Lite synd var det att vi aldrig fick se hur askan ser ut. Istället kom minusgraderna tillbaka. Kalla grader. Hellre ett vårregn än fler grader under noll.

Asktorsdag?

Var är askmolnet?

I morse när jag började arbeta läste jag om hur vulkanutbrotten på Island har släppt ut stora askmoln. Aska som nu finns över norra och västra Sverige. Inga flygplan norr om Umeå, ingen flygtrafik i Norge. I Storbritannien ska alla flygplaster stängas om man får tro prognoserna.

Naturens krafter. Men helt osynligt.

Ingenstans finns några tecken på att hela lufthavet är fyllt av aska. Solen strålar, himlen lyser blå och alla morgonfåglarna har konsert. Ingen tyst vår.

I eftermiddag ska vi får se askan på marken i snön om det går som meteorologerna tror.

En gång förut har vi haft ett moln av partiklar som vi fick ner på marken. Då var det en storm i Sahara som var så stark att de tunnaste och lättaste sandkornen for ända till älvens strand innan de sjönk ner mot marken. Gult blev det överallt.

Nu väntar vi på svarta askflagor.

Fiskbullar

Igår fick ett av orden i mitt reservat nytt liv. På teven lagade en kock Gäddqueneller i vitvinssås. Jag mindes min granne Margareta, som visade mig hur man gör, då på 80-talet. Då när alla kallade fiskbullar för queneller. Margareta tog fiskfärs och gjorde stora bullar. Sen serverade hon dem med broccoli och mousselinesås. Vitt, grönt och gult. Luftiga bollar, med nästan krispig broccoli och den lite syrliga såsen. Alla konsistenser, färger och smaker ska finnas och gifta sig med varandra, sa Margareta.

Det tipset gäller all matlagning.

Sparrisfest en vanlig onsdag

Sparris en gång till. Nu var det L och E som fick smaka på den goda färska. Denna gång passade jag mig för att frossa. Lagom är bäst även när det gäller färsk sparris. Onsdagsglädje räcker långt när man får njuta av god mat och gott sällskap.

Vi tinar fram

Det är så i april. Både gräset och vi människor tinar fram under snön. Nu kommer mina grannar vandrande förbi på morgonen. Här kommer skoleleverna cyklande och helt plötsligt känns det som om vi bor i en by.

Det är Linnea som passerar på väg till vår bil. Idag när solen skiner och det är varma grader redan klockan fem på morgonen då är allt mycket lättare. Det är svårt att minnas hur det var de där januarimorgnarna. De där  tidiga morgnarna när jag tog på mig dubbla yllelager och klev ut med kameran och fotade.

I förra veckan satt vi här vid söderväggen i snön. Nu börjar knopparna på Kirunarosen att svälla. Snabba puckar. Så är det här i april.

Tisdagsglädje

Vissa dagar bara är. De är trevliga och soliga. Glada och fyllda med tid att få allt gjort. Dessutom innehåller de fina lunchsallader hos E och lite duggregn på snöresterna. Dagar som behövs. Helt vanliga tisdagar.

Skupturalt

Porten till en tankesmedja

Jag gillar portar i jugendstil. I Helsingfors och Tallin finns hur många som helst. I Stockholm finns några få. Den här finns i Drottninggatsbacken. Bakom den satt Agora en tankesmedja, förr, tillsammans med Arena-gruppen.

Himla fint.

Nu ska jag lika långsökt som i en nyhetssändning berätta om något annat som var fint. Och det var sparrismiddagen med jordgubbar och glass. Jag fick träffa mina vänner M, H och G och äta vårmat. Släpade 2 kilo sparris upp för backen och två liter jordgubbar. Kunde inte motstå grönsaksförsäljarna på Hötorget.  De lockade med vit sparris, grön sparris och två liter jordgubbar till priset av en.

Fina minnen.

En länk från Expressen

Lars: Tycker du att Janne Josefsson är en duktig journalist?
Blondinbella: Han är en duktig på att dödgräva men inte duktig på attt vara en bra journalist enligt mig. Eftersom han inte vet vad etik eller moral betyder. Jag tycker inte heller att han passar som programledare för Debatt eftersom han visar alldeles för mycket av sina egna åsikter. Då ska han hellre syssla med sin smutskastning någon annanstans.. Men såklart, jag måster erkänna att han är bertylidgt snällare i Debatt än han var i Uppdrag granskning!
Det bara fanns där på Expressens kultursida. Varför vet jag inte. Men jag tyckte att vi alla skulle få veta vad hon tycker. Damen som åker på gratisresor till Nice med Norwegian och äter på det sexstjärniga hotellet Negresco på flygbolagets bekostnad. Dessutom råder hon sina unga läsare att äta där, för även om det kostar mycket pengar får man vad man betalar för...

Svenskt näringsliv är skrämda

Jämlikshetsanden, läs Stefan Fölsters påhopp och Richard Wilkinssons svar.

Astropojken, Städtanten och Fönsterputsararne

Alla som läst min blogg ett tag kommer knappt att tro mig, ja, det är nästan inte troligt, men igår när jag satt i Observatorielunden fick jag lyssna till detta:

"Den första som kom kallade jag Astropojken. Du vet han var en så'n där nörd. Sen kom Fönsterputsararne och Städtanten."

Det sitter två svartklädda kvinnor med enorma solglasögon vid bordet framför oss på Observatoriets kafé.

"Astropojken bar på en hink och massor av slitna bomullstrasor. Städtanten hade en enorm burk med Vim och Fönsterputsararne bar på en ranglig stege."

Jag hade beställt storstädning i sex timmar för 8 000 spänn, det är ju fyra år sen sist. De skulle klara av att städa allt och rengöra mina två ugnar , det är150 kvm, och minst två fönster i varje rum.

Astropojken började torka och skura av listerna längs med väggarna med sina slitna trasor. Städtanten smorde in köket och ugnarna med Vim.

Fönsterputsararne han tog sin vingliga stege och skurade fönster på fönster. Men helt plötslig var klockan två. Då glänste fönsterna, men listerna var fortfarande smutsiga och i köket var det alldeles vitt av torkad Vim. Städtanten sa: Hejdå!, och gick. Astropojken tog sina trasor och hinken och bad mig ringa företaget om jag inte var nöjd. Fönstren glänste, så Arne, han kunde gå utan att skämmas.

Men hade ni inte gjort en plan, gått igenom lägenheten och beräknat hur lång tid en städning tar? Kvinnan som lyssnat är helt förvånad över med vilken slapphet hennes väninna beställt städningen.

Nej. Jag hade ingen lust att städa klart så jag fick Lisas polska att städa i fyra timmar till. Då märkte jag att golven inte blir fina. Hon dammsög, skurade och bonade men jag såg inget resultat. Golven de får vi slipa. Men polskan hon fick inte betalt för tiden med golven.

Jag trodde att jag skulle få skatteavdrag för den stora städningen, men. jag tar ut så lite lön här att jag inte får dra av hela beloppet. Låter det mesta av pengarna från firman hamna på Jersey för att slippa betala skatt till Sverige. Nu har jag anställt polskan fyra timmar i veckan för 450 kronor. Det är prisvärt.

Jag, säger den andra kvinnan, kan inte tänka mig att släppa in städare i mitt hem om jag inte är hemma. Så vi städar det mesta själv. Det är bara fönstren som vi låter en firma tvätta. Det är samma firma som tar fönstren på Palles kontor så där tar han notan. Du vet väl att städfirmorna anställer bidragsfolk, såna som kommer från Samhall, fängelser, långtidsarbetslöshet och annat. Det är så de gör sina vinster, betalar bara några kronor per anställd resten står staten för.

Jag satt och lyssnade. Tänkte på Astropojken och hans arbetskamrater. Vilke värde har dom?

Ett avsked

På återseende vill jag ropa när Ulriksdal försvinner i fjärran. Nu är vi på väg till vår swimmingpool. Helt ny och naturligt konstruerad eligt S som badade upp till knäna när hon kom hem i fredagsnatt. Gången har sjunkigt ihop- Jenny lär känna igen sig. Jag hoppas på att mina finska stövlar finns i bilen. J hoppas på att hans ben räcker över vår nya lyxartikel.

Fylld av stora och små mästerverk

När jag vandrar omkring så fylls hela jag av alla intryck. Jag känner i hela kroppen hur glädjen över all fin konst ger mig en speciell lycka.

Nu sitter jag här i köket vid Odenplan, och minns vad  jag såg.

Här är en bild från den första utställningen jag såg. Keramiska praktpokaler där både formen och glasyren är påträngande på nära håll. På avstånd är de fulländade och blicken glider mycket lättare över det skulpturala. Häftigt. Finns på Götgatan/Åsögatan.

En eftermiddag gled S, J och jag runt på Moderna. Lee Lozano med sina vibrerande teckningar gjorde mig glad.

Den permanenta samlingen var omhängd. Nu fick Matisseeleverna hänga tillsammans med sin lärare. Vera Nilsson och Siri Derkert vara grannar på samma vägg. Och ja, det är mycket mer spännande.

I huset intill fick vi se Greta Magnusson Grossmans design och arkitektur. En liten kondenserad retroperspektiv. Sevärd.

En annan eftermiddag strosade H, J och jag runt Nationalmuseum. Stina Wirséns fina teckningar vann kampen om min blick. Rubens? Bah, säger jag. Teckningarna från muséets samlingar tillsammans med Stinas klara linje. Gå dit och njut. Det är dessutom muséets gratisutställning.