Havet är inte problemet.

Så här ser det ut en tidig morgon vid havet. I alla fall så känns det så här.

Men det vi ser som skönhet är livsfarligt för andra. Verkligt dödligt. Och det har vi som EU-medlemmar varit med om att skpa genom alla hinder som flyktingar nu mera måste ta sig förbi.

Det började 1988 med att EU-kommissionen ville förhindra att flyktingar från krigen i mellanöstern skulle kunna ta sig på ett enkelt sätt in till EU. Vi var med på tåget genom ett samarbete mellan EU och EFTA. Sen kom Schengen. Ni vet reglerna om att alla som flyr in i EU ska få sin flyktingstatus prövad i det första EU-landet som de registreras i.

För varje krig, för varje år som går har reglerna om hur flyktingar ska kunna fly in i EU förändrats och nu är vi där alla kritiker sa att vi skulle hamna. Tusentals människor som dör på väg till EU.

Havet är inte problemet.

Lite obscen är den nog

Lite obscen och mycket efterlängtad är vårens första knopp på lökarna i söderhörnet . Det är stor skillnad mellan Djurgårdens vitsippehöljda kullar och våra nyväckta rabatter. Den öppna jorden är fortfarande granne med isiga drivor. Ett av de ryska äppelträden har lkyvits i toppen. Jag undrar om jag kommer att kunna rädda den. Det ska ju finnas en typ av tape för brutna grenar.

Jag packade ner min vitsippebukett i en mugg och flög hem till en tid när allt balanserar mellan kalla nätter och varma eftermiddagar. Den tid när allt står i vänteläge.  Undrar om det tar fart nästa vecka? För då går våren igång som en 78-varvare. Som om någon har vevat upp en gammal grammofon och vi har bara att följa med. Valsen brukar vara lite i otakt med ganska många steg bakåt innan vi får vara med och rusa framåt och svänga runt och lämna minnet av vintern bakom oss.

Här hemma i byn har en fin utställning skapad av Bertil Sundstedt och Lars-Lennart Stenberg öppnat. Vi var på mingel i Galleri Y i går.

Jag hade förmånen att ha bägge två som lärare på Konstskolan. Nu är det 32 år sedan Lars-Lennart började som lärare i skulptur och keramik, och 18 år sedan Bertil började som lärare i måleri och grafik. Denna vår är deras sista. Nu får de tid att jobba med sina egna projekt på heltid.

Vardagslivet är åter.

Massor med drömmar som har slagit in

Igår blev en dag med allt på en gång. Jag lever ju vanligtvis ett stillsamt liv vid stranden till Lule älv och är inte van vid att hinna upptäcka så mycket på en enda dag.

Vi for till Uppsala för att äta lunch med Signe och se hur hon har det. Där upptäckte vi innan vi skulle köra söderut igen att vi skulle hinna till Thielska galleriet och se Veronica Nygrens textila utställning.

Den var en resa tillbaka till min tonårstid. Varma bilder med otrolig färgsäkerhet och så lite kläder från Mah jong som hon var med skapade.

Där fylldes vinden av regn och jag blev blöt när jag njöt av alla blåsippor och vitsippor i backarna runt viken. Tänk att för första gången på massor med år få njuta av sippor i april. Nu har jag fyllt en mugg med knoppiga vitsippor som ska få flyga med oss till vintern.

På väg mot Odenplan såg vi att Moderna har kvällsöppet på tisdagar. Så vi hann se Louise Bourgeois fantastiska bildvärld. Som jag har längtat.

Senast hon ställde ut i Norden var 2008 på Louisiana vid Öresund. Då var det en av de sex Maman som stod i Köpenhamn. Nu är det en som står på Skeppsholmen.

Nu är Stockholms resan slut och vi packar ihop. Den blev inte som vi trodde, men bra ändå.

Finaste bloggvännerna

Godmorgon alla ni som läser Grannen. Här är mina fem fina bloggvänner. Vi hann träffas igår och prata om allt och inget. Vi har hållit kontakten och peppat varandra under ganska många år nu.

Om du vill läsa deras bloggar så finns Eva Swedenmarks här. Annika Estassys här. Victor Estbys här. och Jane Moren här. Jenny håller på med en ny hemsida.

Ljuvligt att kunna ses med en god kopp och i en kreativ miljö. Ser ni vem det är som sitter i bakgrunden?

(Just det: Jonas Hassen Khemiri).

Det har inte funnits tid till bloggande och ingen tid till den semester som denna vecka skulle vara. Men allt blir nästan aldrig som man tror. Nu ska vi njuta av lite kultur och fara en sväng till Uppsala igen.

Stella jagar dammråttor, jag njuter av vårpirr

Fönstren! Ja, nu syns det att de är försummade, med en snäll omskrivning. Till och med fönstren på fåglarnas fröhus behöver en snabb uppfräschning.

Detta obarmhärtiga ljus som både ger oss massor av energi och får oss att se var dammråttorna och spindelnäten finns. De har ju inte tagit bort sig själva precis.

Stella har span på varanda dammråtta som finns. Hon dyker in under bänkar och skåp för att ta fram dem i ljuset. Tur att A tog fram både dammsugare och skurhink så att de flesta försvann i går.

Jag är inte en så planerad städare som jag skulle kunna vara. Här gäller det hip som happ städning. Igår var det glashyllor för blommorna, idag började jag morgonen med att torka av alla snickerier i badrummet. Det blir aldrig helt klart med mitt sätt att städa men det är inte så allvarligt.

Det är en gåva att få uppleva denna tid när det går några dagar mellan snöfall och den första morgonen när storspoven sjunger vid strandängarna. Morgonen när jag hör hur spoven drillar högt över alla andra då fylls kroppen med pirr. Jag får ny energi och skulle kunna dansa i en vecka. Då känner jag från tå till knopp att en ny tideräkning börjar.

23 år i kö för en etta

Skånsk jord syns på denna bild som jag tog på Österlen för några år sedan. Skånsk jord såg jag på teven i går när en försvarare av jorden hade överklagat bostadsbyggande vid en pendeltågsstation utanför Lund.

I den flotta inredningstidningen får vi veta att upp till 65 studenter ska få bo i containrar inredda och klara för 5 000 kronor per månad. Men bland de tråkiga grå pappren som stastens utredare producerar får vi veta att inga containrar räcker till.

Vi har en brist på 300 000 bostäder för unga utan stora inkomster. Det fattas lika många lägenheter som när Tage Erlander gjorde bort sig på teve när han rekomenderade en ung familj att ställa sig i bostadskö. Stastministerns blossande kinder på 1960-talet resulterade i att staten skapade förutsättningar för att det skulle byggas en miljon bostäder på tio år.

Bostäder som skapade välstånd i vårt land i och med att det var möjligt att flytta till de jobb som fanns. Alla kunde tänka på annat än att flytta eller att få ihop pengar till de astronomiska bostadskostnaderna som drabbar många unga idag.

Ska det vara så att det tar 23 år för att få en bostad på ett rum och kök?

Jag tycker att vi som har gjort vår bostadskarriär ska skämmas. Vi har svikit alla dem som aldrig har kunnat komma in på bostadsmarknaden. Vi låter hyrerätter bli bostadsrätter. Vi vågar inte kräva att det byggs. Ja, för då händer det som alla är rädda för, inklusive finansministern och bostadsministern, värdet, eller marknadspriserna på bostäderna sjunker.

Första förstahandskontraktet efter 23 år i kö? Är det så länge som  vi vill att våra ungdomar ska få vänta på ett självständigt liv?

Hoppas på lite vårregn

Igår såg jag den häftigaste månen som jag har sett i hela mitt liv. Jag trodde inte att det fanns röda månar på riktigt.

Jag har haft lov från datorn i några dagar och tänkt på annat än det som brukar dyka upp när jag hamnar vid skärmen. Som att Stella the cat far som en kanonkula överallt och drar med sig allt hon springer förbi. Swisch där för ett glas, swisch där för en blomkruka och så är det hela tiden.

I morse rusade hon ut mellan mina ben och jagade allt som rör på sig i vinden. Det är snöfritt längs med södersidan på huset och under altanen. Där gjorde hon sina snabba utspel mot sömninga flugor och löv men allt kom undan. Väl uppe på altanen kom en något tilltufsad, lerig och våt katt. Nu sitter hon surt och tvättar sig i ett mörkt hörn i köket.

Vi är rädda för att hon ska fara ut på vägen nu när snön är rutten och trots det djup. Det är ju mycket lättare att springa efter allt som rör sig när man har fast mark under tassarna.

Annars är det aprilväder igen. Snöflingorna dansar i vinden och solen syns bakom molnen. Jag hade hoppats på regn. Då hade snön runnit lite snabbare ner mot älven.

Är hon också häxförklarad?

Stockholms handelskammare har en vd som gärna tar ställning i ideologiska och politiska frågor när hon kan och vill. Hon heter Maria Rankka och har idag skrivit till Brännpunkt i Svenska Dagbladet.

I sitt inlägg ber hon våra politiker och regeringen att sluta ta ställning mot Saudiarabiens behandling av de mänskliga rättigheterna och yttandefriheten.

Ett starkt argument som hon framhåller är att handel leder till en förändring. Hur mycket sämre de ska få det som är i oposition,  i Saudi innan, hon märker att den regim, som tog över i början på året har försämrat klimatet i landet.

Ett annat starkt argument är att fattigdomen bekämpas av handel. Vilken fattigdom ska bekämpas i ett världens rikaste länder? Om det är frågan om hur rikedomen fördelas kanske Maria Rankka ska förslå handel med dem som inget har?

Hon anser dessutom att om vi väljer att bojkotta vapenhandel med en av världens mest förtryckande regimer så spelar det ingen roll.

Hon avslutar sitt inlägg med att vi kan kritisera kungahuset i Saudi men akta oss för att förolämpa medlemmarna.

Så håller Stockholms handelskammare fanan högt för allas rätt till mänskliga rättigheter.

Vem är häxa i USA:s och Europas salonger?

Hur mycket krävs det för att bli hela Stockholms häxa? Ja, vad måste du göra för att media i Stockholms innerstad ska kasta sig över dig?

Se till att sjuka människor vandrar i en cirkel runt, runt med bara en framtid som utblottade författigade undanskuffade spillror?

Samtidigt se till att 17 miljarder går till den rikaste fjärdedelen i bidrag för nya kök och veckostädning?

Se till att de som köper dyrast hus får mest av de 30 miljarder som staten ger i bidrag till räntor?

Förändrar pensionssystemet så att de med medellöner får leva under EU:s fattigdomsgräns?

Nej, nej, nej!!!

Håll ett tal där du försvarar alla mänskliga rättigheter som FN har antagit. Då är du helt säker på att medieeliten kommer att skapa en hysteri kring dina uttalanden.

Ja, inte medierna i London, Paris, New York eller Washington. De kommer att lyfta dig till skyarna och tacka Sverige och vår regering för att vi fortfarande gör det vi har lovat när vi skrev på deklarationerna.

Men där borta i en stad långt från världens centrum vandrar de svenska journalisterna runt Mariatorget, Nytorget och i Bromma. De läser förundrat om vad amerikanska politiker och ekonomer, brittiska konservativa ledarskribenter och franska människorättsledare berättar för sina läsare.

Ja, att långt därborta i Skandinavien finns en utrikesminister som talar klartext. Hon väljer att inte buga och bocka inför Saudiska kungahuset utan hon försvarar dem som inte får göra sin röst hörd.

De är imponerade.

Ser hennes som en ljusgestalt i allt mörker.

Men här i mellanmjölkensland vill vår elit ge Margot Wallström en kvast som hon kan använda för att dra.

En tjuga mer var 14:e dag

Ibland undrar man när de som har ska upptäcka att de inte finns där vi andra är. Ja, när Lotta Gröning blir förbannad över att hon ska betala en tjuga mer varje gång hon tankar sin stadsjeep. Kommer hon att märka av det? Nej, men de som skulle kunna klaga på att pengarna inte räcker de tycker att det är bättrre om vi kör lite mindre och låter bli att släppa ut så mycket koldioxid. Så kan det gå när vissa tror att de har rätt till en större del av det utsläppsutrymme som vi egentligen inte har.

Vi andra som skräms av att årstiderna förändras med en hastighet som vi aldrig hade kunna förutse tror på att köra mindre och använda webben mer.

Men det är inte bara utsläppen från våra bilar som ökar, utan vårt förmåga att slänga en tredjedel av den mat som finns i landet. Vi är lite bättre på att äta upp det vi köper för vi är tre som äter rester varje lunch. Men så har det inte alltid varit. Förut när barnen var små och livet hade en hastighet som vi inte riktigt kunde följa så hamnade rätt mycket bakom något annat i kylen och fick slängas en vacker dag. Nu har vi blivit bättre på att inte köpa så mycket. Ja, en period var vi riktigt lyckade, när vi varje vecka planerade maten efter en meny. Då var det inget svinn att tala om.

Men det är jobbigt att vara förutseende och präktig ...

En sak som jag vill ha svar på är

Varför är det sämre för byggnadsarbetare att bygga nya bostäder än att renovera gamla? Debatten om ROT-avdrag handlar om alla jobb som skulle försvinna från marknaden. Behövs det inga snickare, målare och andra byggare för att skapa nya hem?

Snön yr och plaskar. Vi hoppar med de nya stövlarna i de klibbiga pölarna och trots det vita landskapet utanför är det en sorts vår.

Vill de vara en del av lösningen eller problemet?

Det är apelsinljuset som gör att jag kan försonas med att vakna före fem. Nu är det bara en morgon kvar sen får jag hjälp av sommartiden och kan vakna vid sex.

I morse läste jag om alla män som inte vill tillhöra en gubbklubb och en man som desperat sätter sitt jobb på spel för att inte bli utesluten.

I Sverige, eller Stockholm, är det männen kring Industrivärlden som tappat kontakt med marken. Storägaren Fredrik Lundberg som tycker om kvinnor, när Knut Kainz Rognerud, SVT,  frågar om varför Handelsbankssfären inte har en enda synlig kvinna i ledningen.

Industrivärldens blivande ordförande anser att han inte är girig trots att han tillsammans med ledningen dels har skyfflat om aktieinnehaven i koncernen för att slippa avgå från vissa styrelseuppdrag, del har han varit med och höjt styrelsearvoden mot övriga ägares vilja och så är han en av dem som flygit runt på jaktresor och fotbollsVM med familjemedlemmar i koncernesn privatjet. Anders Nyrén som han heter vill inte kommentera sina jaktresor och familjemedlemmarnas resor.

Ja, de här männen kring Handelsbanken har skapat sin egen värld. De har jobbat i en kultur där de tjänstemän som har visat sig bäst på att förvalta bankens intressen har kunnat vara med och skapa ett eget rike. En kultur där Sverker Martin -Löf har satt gränserna för vad man kan göra med aktieägarnas pengar. De har kuinnat se hur han har köpt upp Mats Sundqvists jaktslott i Jämtland och hur han har använt privatjeten för att forsla sina jakthundar. Han har i så hög grad ansett att bolagen är hans att han hade ett avtal om att få använda jaktslottet så länge som han levde.

Denna företagskultur med män som ger varandra förmåner lever av att bland annat sälja hygienprodukter som bindor och blöjor. Hur de och ägarna kan förklara att dessa produkter säljer bättrre och utvecklas mer av att ledningen svävar runt i ett plan högt över alla kunder det är svårt att begripa.

Ännu svårare är det att förstå att dessa män inte alldeles av sig själva ser hur deras uppträdande ser ut från utsidan av Industrivärlden. De säger att de är de mest kompetenta ledarna och att de är värda alla förmåner som de har lyckats få, men är det kompetens att gå i otakt med samhället där deras kunder bor?

En annan man som förlorat på att hålla fast vid en grabbkultur som har frodats i Storbritannien är Top Gears programledare Jeremy Clarkson. Han har gång på gång använt sig av misogyna och rasistiska uttalanden för att beskriva bilar och förare. Det har han inte förlorat sitt jobb för. Men när han mishandlar en av sin medarbetare och anmäler sig själv till BBC så avskedas han. Nu stormar männen som saknar gårdagen för att denna programledare inte kommer att kunna vräka ur sig sina nedsättande kommentarer i BBC.

Då är det med ett leende som jag läser en av Storbritanniens med konservativa skrifter the Spectator berättar om vad som hände när Margot Wallström gör som hon säger. 

Minus 14 miljarder kronor

Tänk er att ett bolag från Skottland skulle komma till Göteborg och lova att stan skulle växa sig dubbelt så stor på fem är. Tänk er att det innebar att Slottsskogen blev ett industriområde med utsläpp rätt ut i älven. Tänk er att skottarna får miljötillstånd om de skapar miljövänliga transporter genom att bygga en järnväg till närmaste trafikpunkt.

Tänk er att det går fem år. Skottarna har dragit hem och Slottsskogen är ett enda stort utsläppsparadis och det finns inga transporter annat än med lastbil. På alla de största advokatbyråerna arbetar advokater med att utreda konkursen.

Tänk er att skulden uppgår till svindlande 13 miljarder och lite till.

Sen kan ni vända på Sverige och titta upp mot vårt nordöstra hörn där gruvan i Kaunisvaara är ett stort blödande hål i myren.. Här har alla tillsynsmyndigheter blundat. Så kunde gruvan öppnas trots att  transporterna skulle ske med tåg över Finland, utan att det byggdes några järnvägsspår. Här har bolaget rekonstruerats för att genera ytterligare skulder och utsläpp.

Skulderna är nästan 14 miljarder kronor. Northland som det kanadensiska bolaget heter är tagit flyget hem och Pajalaborna får betala. Med nedlagda skolor sämre äldrevård och förlorad tro på framtiden.

Hur kunde det pågå år efter år? Det tycker jag är värt en utredning som leder till att de ansvariga ställs till svars.

Nya kök eller bostäder till fler?

Hur kallt kan det bli utan fördelningspolitik?(Idag är det minus femton)

Fördelningspolitik. Ett ord som är så tråkigt att klockorna stannar med en av de viktigaste betydelserna i vårt språk.

Igår fick vi veta att regeringen tänker försöka sig på en form av fördelning genom att sänka ROT-bidraget till 30 procent av arbetskostnaden.

Detta skulle ge Löfven 6 miljarder att fördela till andra än dem som äger sin  bostad.

Regeringens förslag är att hälften ska gå till billiga hyreslägenheter, den andra hälften till reformer inom äldreomsorgen bland annat.

Vilket liv det blev! Ja, denna regering hade lovat att inte röra ROT- och RUT-bidragen, men de fick ju inte igenom sin budget i riksdagen. Nu finns det två reformer som kan ge ett utrymme för att fördela till dem som har lite från dem som har mer.

Den ena är som förslaget igår, att flytta pengar från de som äger en bostad till dem som ingen har.

Det andra förslaget som hur många ekonomer som helst har lagt fram är att ta bort räntebidragen. Det skulle innebära att de om äger de dyraste husen får bidra mest till att bygga upp bostadsbeståndet. Här finns 30 miljarder kronor som idag fördelas till dem som har lån. Mest får de som lånat flest miljoner.

Hur gör politikerna ute i Europa? Hur skapar de städer där alla får plats? I Paris och i alla större städer i Frankrike satsas många miljarder varje år på att bygga billiga hyresrätter. HLM heter husprojektet. Det började för hundra år sedan och har sedan dess gett vanliga människor chansen att bo i städerna och som politikerna i Paris säger undvikit att staden har blivit ett museum för de ultrarika. Det är inte perfekt på något vis men bättre än inget.

I London bygger man "social housing". Här har man satsat på lägenheter för de allra fattigaste och byggt dem i egna stadsdelar, eller kvarter. Det har inneburit att adresser är det som är viktigt i Storbritannien. Rätt postnummer ska man ha annars bor man fel och betraktas som fel sorts människa. Detta skulle en reform där alla som bor i dessa lägenheter skulle få rätten att köpa dem lösa. Ingen  skulle veta om man ägde sin bostad eller hyrde. Bostadsbristen är fortfarande stor och politikerna projekterar fler hyresbostäder för fattiga. Bostadspriserna stiger varje månad och allt fler medelinkomsttagare tvingas att flytta långt från London.


Hur vill vi ha det? Hur ska alla äldre med de nya marknadsanpassade låginkomstpensionerna och alla unga som får vänta i en evighet på jobb bo?

En av de artiklar som jag har läst den senaste tiden var från en kvinna som idag bor i en lägenhet som ännu inte renoverats. Hon har en vanlig pension efter att ha jobbat i 45 år inom vården. Men inte en chans att bo kvar när hennes lägenhet har renoverats. Inte en chans att få bo i en annan lägenhet för att bostadsbolagen och hyresvärdarna kräver en dubbelt så stor inkomst för att hyra ut. Hur ska vi se till att hon och de 500 000 andra pensionärerna med låg pension ska kunna leva tryggt i sina lägenheter?

Värsta terrorbrottet

Alla som såg på Veckans brott igår fick se min fina make. Han berättade om Sveriges värsta terrorbrott. Attentatet mot Norrskensflamman.

Jag tänkte på en sak när redaktionen tog hand om berättelsen om hur tre vuxna och två barn mördades av fyra militärer, Luleås polischef och en journalist på Norrbottenskuriren; Var fanns offren?

Modellen av huset där tidningen fanns blev bara en sak i trä. Men där fanns tio personer som kämpade för sina liv. Fem av dem brann upp! Hur lät det när barnen skrek och ingen av dem som klarade sig från branden kunde rädda någon av de andra?

Nu vet i alla fall att i Sverige är det inte vänstern som har stått för terrorn i landet, utan det är militärer och en polischef tillsammans med en journalist i Luleå som dödat. Liksom de militärer som sköt för att döda i Ådalen 1931.

De som dödade de fem i Luleå fick inga straff för att de hade mördat, utan de straffades för att de förstörde huset. Ja, förutom polischefen då, Han dömdes för att ha hade stulit inbetalda bilskatter. Ingen satt längre i fängelse än tre år.

Tänk er att en grupp spränger en redaktion idag och fem personer dör. Hur länge skulle dessa terrorister få sitta i fängelse? Livstid var Leif GW Perssons förslag.

Ta vägen om Hammenhög i påsk

Åker ni till Österlen i påsk så missa inte att hälsa på några konstnärer. Det är ju konstrunda med öppna ateljéer över hela Skåne men allra mest på Österlen.

Jag var med för några år sedan i Hammenhög. På Ystadsvägen 53 har keramiker Maria Ekberg öppet. Hon visar sina skupturer för trädgården. I Hammenhög fanns ju rikets största fröindustri, Denna tradition har Maria Ekberg tagit fasta på när hon skapar fröställningar i alla möjliga och omöjliga skepnader.

Utanför galleriet finns en visningsträdgård under utveckling.

I år kommer det att vara tre tillfällen då Österlens trädgårdar har öppet för visning. I maj, juli och augusti. Det är en tradition som Österlens muséum är med och skapar tillsammans med en trädgårdsförening.

Jag längtar att få uppleva lite hav och vind i söder. Får se om jag kan komma från.

Var är de 10 miljarderna?

Trafikverket! Tänk att detta statliga verk har blivit ett skälsord. Idag läser vi att ingen i ledningen kan visa var de tio miljarder kronor (10 000 000 000 kronor) som verket spenderar varje år hamnar.

Ingen som vet, ingen som vet. det visar revisorernas rapport.

Men verket vet var de ska dra ner och stoppa renoveringen av järnvägen när vi har fått en ny regering. Före valet påbörjades ett spårbyte mellan Boden och Batsuträsk på norra stambanan. Det är enkelspår där stålslabsen rullar mellan SSAB i Luleå och Borlänge,: Där trävaror och pappper från hela Finland och Norrbotten passerar, Ett spår som nu är helt nedslitet.

Trafikverket hade hunnit byta ut en bit, till Älvsbyn, men efter valet blev det stopp.

Nu rullar tågen i 70 km/h istället för i 130km/h. Resan mellan Luleå och Umeå har förlängts med en timme.

Det sitter vi här och pratar om när kaos utbryter vid Tegelbacken i Stockholm. Där har en uråldrig växel gått sönder. Inga reservdelar finns. För trafikverketsledning håller inte reda på var pengarna hamnar i upphandlingarna.

Det ska bli spännande att se hur de ska lösa denna akuta kris.

.

Blommorna på bilden har vissnat. Bilden av Trafikverket har inte bara vissnat den har ruttnat.

Europeisk front för elbilar

Obs bilden är inte manipulerad

Stella the cat ville nog att jag inte skulle missa vårens häftigaste himmel i dag. Ja, när hon hoppade på mig från sänggaveln klockan fem.

Den är värd att vakna för, även om jag längtar till nästa söndag när det är sommartid. Då hoppas jag att Stella sover lika länge som nu, vilket skulle ge mig chansen att få vakna klockan sex.

När man blir väckt så här tidigt så hinnar man läsa artiklar som aldrig hade blivit lästa annars. Idag läste jag tyvärr Peter Wolodarski på DNs ledarsida. Värre röra har jag sällan skådat. Han anser att Margot Wallström har sagt det som ska sägas om Saudiarabiens styre, men allt blev fel ändå?!

Fel är det för att hon är utrikesminister i en rödgrön regering. Fel är det därför att han anser att regeringen inte vet vad den gör, ens när den gör rätt.

Jag säger bara Carl Bildt. Har vi haft en sämre utrikesminister?

Inte ord till stöd för de demokratiska rörelser som finns i de starkaste diktaturerna. Nej han fortsatte slåss mot de ubåtar som han skapade sitt politiska kapital från. Ja, vi ska stödja Ukraina mot Putin i alla lägen. Men inte på låtsas.

Nu hoppas jag att alla länder i EU åtminstone kan skapa en enad front som kan hålla mot Putins behov av krig. Och att Putins behov och den Saudiska kungafamiljens behov  av våra oljepengar, ger oss en chans att skapa en Europeisk front för elbilar.

Oj den gick för 22 000 kronor

Det här var min fars favorit. En bild målad av Axel Kargel som visar en strandskog på Öland. Jag tänkte på den igår när jag såg ett reportage om Axel Kargel i Antikrundan . Och sen gick jag in på nätet för att titta på andra bilder av Kargel och hittade igen den. En familjemedlem har tagit den och sålt den på auktion. Det är sorgligt, så sorgligt.

Det får jag glömma och se framåt.

Det finns så mycket som jag kan glädjas åt i stället.

Allt som gömmer sig mellan raderna

Svagt, svagt syntes lite Aurora borealis trots ljusnedsmutsningen. Vi vaknar till en dag som vi inte hade kunnat tänka oss innan denna morgon. Fler än tio personer skjutna i Göteborg. Två unga män döda och polisen säger lakoniskt. - Det är gängrelaterat.

Vad betyder det? Att vi inte behöver bry oss för de är inte vi, de där personerna som kallas gängmedlemmar?

Det är svårt att veta hur det har kunnat bli så här, att vi lever i flera parallella samhällen, på samma plats. När tappade vi möjligheten att påverka livet för dem som lever där besparingarna har slagit sönder både samhällets stöd och tilliten?

Var det när riksbankschefen, Bengt Dennis och  Bildtregeringen tillsammans försvarade kronan genom att höja räntan till 500 procent 1992 och skapade en snabb fastighetskris, istället för en mer långsam, eller var det alla nedskärningar som följde när Göran Persson tog över?

Det finns förändringar som vi inte märker för att de gömmer sig mellan raderna. Vi läser om ett beslut som gäller vårt försvar och tror att vi har förstått men ... sen läser vi kultursidorna och får veta att Nato har rätt att ta med sig kärnvapen till Sverige och att världens största flygövning sker över renbetesland samtidigt som vajorna kalvar.

I bakgrunden mullrar handelsavtalet med USA. Ni vet det där som innehåller en klausul som ger företag rätten att stämma länder som kräver att alla bolag följer lagar och avtal. Kommer vi att skriva på så kommer företagen att kunna stämma Sverige för att vi har miljökrav och kollektivavtal.

Då kommer riksdagens makt att stifta lagar att överprövas i en domstol utan insyn. Och vinner företagen så spelar det ingen roll vilka partier som vi röstar på. Då är det rikast som vinner.

Hur ska vi göra? Ska vi debattera vår rätt att anordna flygövningar när de stör renskötseln som mest?

Ska vi försvara vår rätt att rösta fram förändringar oavsett vilka företag som finns i landet?

Vad tycker du?

Mullret på älven är både och

Det är världens vackraste årstid men i år kan vi inte ta oss ut till öarna utan en skoter. Isen har inte växt till efter det gigantiska snöfallet och det har varit vårtemperaturer sedan mitten på februari. Då mullrar de 40.000 skotrarna runt om i länet. De har blivit synonyma med fritid och uteliv.

De påverkar var många befinner sig när de är lediga. Inte på teatern i alla fall. Ja, Norrbottensteatern tvingas lägga ner Drömspelet efter påsk för att det inte går att konkurrera med fartvinden och frihetskänslan på en skoter. Vi får hoppas att Sven Wollters initiativ tillsammans med teatern med en Cabaré för hemlösa på söndag lockar publiken trots en hel helg med skoterturer.

Skotern är fantastisk när vi ska ta oss till de platser där inga vägar finns, men den är trots allt ett fordon och inte en mening med livet. Eller har jag fattat allt fel? Det är kanske så att vårvintern blir så mycket häftigare på en skoter att detta inte får missas?

I år har skotrarna varit en förutsättning för att komma ut på isen nu när snön är meterdjup och inte säker. Dels har de språrat och packat snön så att vi kan gå ner till älven, dels kan de som har svårt att gå ta sig ner med hjälp av skotern.

 Det är som vanligt.

Allt har minst två sidor. Både de goda och de dåliga. Frågan är om utsläppen från de skotrar som finns påverkar att vintern blivit så här?

Rikast vinner inte alltid

En av mina idoler heter Thomas Piketty. Han är professor i ekonomi och har försökt ta reda på om den samlade rikedomen i flera europeiska stater har omfördelats sedan första världskriget.

Han kom fram till att den viktigaste orsaken till att människor är förmögna i Europa är att de har fötts rika och att deras föräldrar föddes rika.

I fredags vågade han som fransman vara oense med Norwegians vd Björn Kjos. När denne norrman påstod att han betalar tio gånger mer i skatt än han har i lön så ville Thomas Piketty veta hur det gick till.

Det ville inte Björn Kjos berätta. Och då gav sig inte Thomas Piketty på detta samförståndssätt som vi skandinavier plägar att göra.

Istället fortsatta han att vara oense med makten.

Tänk om vi alla kunde ta en konflikt för det vi tror på. Ja, vara lite mer som Margot Wallström. Då skulle spåren efter oss inte bara synas i snön, utan finnas kvar när isen smält.

När hon uttalar kritik mot maktfullkomliga politiker och kungahus i mellanöstern då lyssnar omvärlden. De är ju inte konflikträdda skandinavier utan människor som är vana vid att hålla fast vid sina ståndpunkter oavsett hur många konflikter detta orsakar. Ja, jag menar oavsett hur många debatter de får ta så försöker vissa politiker framhålla vikten av mänskliga rättigheter.

De tror på politiken och inte bara på att rikast vinner.

Graciös som möbler från 1920-talet

En söndag som var som en vårvinterdröm. Morgonkaffe i solen med frost på stolen. En fågelsångskonsert som pågick hela dagen. Och så en ommöblering av mattorna för att mormors fina bord ska får stå i mitten av rummet.

Jag slog vad med en kompis om när designen på möblerna från 1920-30 skulle få ett nytt liv och hoppades att det skulle hända om några år. Men nu hör jag titt som tätt ett nytt ord för gamla möbler - Swedish grace. Det betyder att en formgivare har utgått från en klassisk form och skapat en ny.

Det är här Rörstrands fina servis har sina rötter. Jag har en kaffeservis som mormor köpte mellan 1928 och 30 med exakt samma form och samma ax. Den har en dekor med blått och guld och var en skatt som stod innanför glasdörrarna.

Då när mormor och morfar satte bo så kunde de gå till Axel Johanson på Rgeringsgatan. Morfars syster var gift med innehavaren. Där fanns det kataloger med olika möbelelement och så satte man ihop sin möbelgrupp. Jag vet inte om de köpte en grupp som var färdig eller en de fick välja utseende på. Men mormor sa alltid att hon ville ha just denna möbel för att hon hade sett en utställning med nya möbler. Långt senare när hon kom och hälsade på oss så såg hon att husen en bit bort antagligen var en del av den utställningen. De husen byggdes i grupper runt ett torg. Det ser ut som om en liten landsortsstad har flyttat in i villabebyggelsen.

Lätt och utan onödiga ornament gällde både hus, möbler och servisen i skåpet. Och det är vad antik- och designexperterna lanserar idag.

Lönegapet är som ett svart hål

Oj så höga löner undersköterskor har, tänkte Svenskt näringslivs vd Carola Lemne med en månadslön på 490 000 kronor. De måste sänka sina löner så att jag får mer kvar.

Eller?

Hon vill riva ner den arbetsmarknadsstruktur som har skiktat hur mycket våra jobb är värda. Inte för att nå jämställdhet utan för att sänka lönerna för jobb inom vård, omsorg och handel. Det vill säga på den arbetsmarknad där majoriteten är kvinnor.

Är det någon enda person som tror att personer som kräver en halv miljon i månaden kommer att göra något bättre för någon annan än sig själva?

Har ni hört hur hon och andra i hennes position tjatar om att vi ska höja pensionsåldern med flera år och då kommer alla att få rejäla pensioner?

Lyssna inte. Jag har vänner som har jobbat i vården till de är 72 år för att kunna få en pension som de kan leva på. Men tji får alla lågavlönade som sliter och försöker klara sig själva.

Inte får de högre pension för det för arbetsgivaren har betalat dem med timlön. Så nu får de i alla fall lägsta pension.

Jag undra hur mycket Carola Lemne pensionsutbetalningar är på? En eller två årslöner för en undersköterska per månad?

Våren kryper fram runt grunden

Det brinner på himlen och hela morgonen glöder idag. Värmen i ljuset lurar mig att tro på att det är plusgrader. Men nej. Snön ligger halvmeterhög på den oskottade delen av tomten och drivornna är fortfarande över en meter höga, ibland en och en halv. Det är bara runt träden, uthuset och närmast husgrunden som marken syns.

Vårvinter eller den femte årstiden. Nu när solen är varm och marken kall. Nu när ljuset väcker oss vid  halv sex på morgonen och solen har vandrat till västnordväst innan den går ner. Det händer något här vid älvens strand när vi kan se hur årstiderna ändras genom att titta på var solen står och hur högt den når mitt på dagen.

Skillnaden mellan nu och Luciamorgonen tre månader bort är som den mellan natt och dag.

Det häftigt med dessa skarpa gränser mellan de klara och kalla vinterdagarna och vårvinterns mjuka ljumma dagar. Och ändå ser det nästan lika ut om man bara tittar.

Stella the cat gillar inte att snön smälter i solen mitt på dagen hon vill hålla sina tassar torra. Igår var vi ute på en promenad ner mot stranden och då fick hon stanna i famnen.

Vi har kallat länderna militärdiktaturer och kommunistiska diktaturer,

Det jag kallar kommunistisk diktatur eller militärdiktatur, kallar Katrine Zimmerman på P1 morgon  kontrollerad demokrati.


Nyspråk kallar jag det. Det är rätt ofta som jag studsar när denna programledare döper om verkligheten. Och jag undrar om det följer Sveriges radios avtal med riksdagen. Kan programledarna på nyhetsraktionen skapa ord som förskönar verkligheten, utan att det påverkar vår uppfattning?

Jag tycker att det är skrämmande och mycket obehagligt när både jouranlister och politiker använder ord utan innehåll. Kontrollerad diktatur vet jag vad det är, men kan en demokrati vara kontrollerad?

Om Kina och Thailand är demokratier, med prefix, vad är då Saudiarabien, en religiös demokrati, kanske?

Lily of the valley special soap

Öppnade en låda i badrummet och där låg en urgammal tvål. Den är en gåva som doftar liljekonvaljvår. En fånig present från Drottningens London. Jag fick den för att det står Elizabeth på kartongen. Ett av mina namn. Men den som gav den till mig snörpte på munnen och hade nog inte valt av vänlighet direkt. Tvålan hamande längst bak i lådan och elakheterna blev bara fler från givaren.

Så kan det gå när livet tar en sväng bort från verkligheten och chimärer tar över.

Det är bara en chimär sa alla och då borde ju verkligheten ta över. Men så enkelt är det ofta inte. Chmären är ju en tröst och en lindring när man tar helt felaktiga beslut.

Tänk att doften från en bortglömd tvål kunde få mig att bli så sorgsen. Men minnen som dyker med när man känner en doft eller en smak de är starka.

Höjer du på ögonbrynen?

Årets första blå blomma syns vid Stenshuvud när jag är glad för att isen på gårdenhar smält så pass att jag kan trampa upp till brevlådan utan spark. I Skåne är det blåsipporna som niger i backarna, här är det scillan som kommer först.

Idag är det avfärd mot sommaren för två av mina nära och kära. Dena ena åkar till Afrika den andra till Sydamerika. Drömmar som blir uppfyllda enkelt med hjälp av billiga flygbiljetter. Men hur billigt kan vi flyga utan att osäkerheten för de anställda påverkar säkerheten?

När personalen inom vård och omsorg kallas in med hjälp av ett sms, är det inte långt borta att även lokförare, piloter och läkare får vänja sig vid samma korta anställningar. Men är det bra för någon? Ja, förutom de riskkapitalister som äger vårdföretagen, järnvägsbolagen och flygbolagen?

De hamnar ju aldrig på ett plan med en lågavlönad pilot, eller på ett sjukhus däe alla läkare jobbar på timme.

Där uppe bland molnen i en inhyrd privatjet ser det ut som en jättebra affärsidé. Ja, att ta bort alla kollektivavtal och alla sociala försäkringar. Ingen som de skulle träffa på i sitt avskilda liv, där de susar fram utan att få se vanliga människor, skulle höja på ögonbrynen.

Nej de skulle alla sitta och skrocka i Davos som de har gjort sedan början på 1990-talet.

" Det behövs egentligen högst fem personer som är anställda i ett företag, resten kan vi ta in på minimilönen de timmar som de behövs. Då slipper vi att personalen samlas i facket, att betala för deras pensioner och då kan vi betala för de timmar som de är i produktionen och inte när de har planeringsmöten eller reser mellan olika arbetsplatser."

Precis så här sa de svenska företagsägare och ledare som varit på Univerity of Chicagos föreläsning på World economic forum i Davos.

Det är detta som piloterna i Norwegian strejkar mot.

Ska vi drömma om vingårdar eller hjortronmyrar?

Glaciärerna smälter. Snart finns ingen kvar. Det är vad som sker när temperaturen stiger och vi ser klimatförändringarna med blotta ögat. Ja, vi kan alla se vad som sker när vi tittar ut på stranden. En meter snö som sakta smälter ner i vårtemperaturen.

I år slog SMHI fast att våren vid Bottenvikskusten började den 24 februari.

Det är två månader tidigare än normalt. Det är det fjärde året på raken som vi inte har riktig vinter. Förra året satt jag på altanen den 26 februari och njöt av solen och en temperatur på 10 grader. Eftersom att det är min födelsedag vet jag att en vanlig 26 februari brukar vi ha minst tio minusgrader. Vi har ett värmeöverskott på mer än 15 grader. Vilket låter underbart. Tänk er om varje regning sommardag var 15 grader varmare. Vad alla växter och blommor och grönsaker skulle växa fort.

Men...

Baksidan är värre än små ynkliga morötter i landet. Baksidan är att vi förlorar vårt skydd mot växtsjukdomar, och att vi snart är en plats där fästingar är lika vanliga som i Mälardalen.

Den första fästingen hittades på en ö i Piteskärgård för ungefär 30 år sedan. Den första fästingen i Luleälvdal för 15 år sedan. Nu finns de över hela kust- och skogslandet. Förändringarna går fort.

Varje vår påminns vi om vad som håller på att ske när skogsduvorna kommer tillbaka till Amandusskog, de kom första gången 1986. De försöker förtvivlat uppfostra oss med sina rop:

"Du får inte det, du får inte det ..."

Begriper vi vad vi gör? Begriper alla de som kör omkring på de 40 000 skotrarna som finns i läner?

Blåbärsriset blommar inomhus när vi plockar in en kvast snart finns det blommor utomhus i mars. Kommer vi att förstå först när vi inte kan göra annat än att sitta inne på sommaren och titta på regnet som faller varje dag, se på teve hur människor i Mellaneuropa drabbas av torka och extremvärme?

Institutet för framtidsstudier förvarnade om vad som skulle komma att ske redan i slutet på 1980-talet. De föreslog då att vi skulle satsa på att odla mer mat. Att vi skulle börja odla druvor och persikor och glömma våra åkerbär och hjortron. Istället för att njuta av fält med rallarros skulle vi kunna vandra mellan lavendelbuskarna.

Vill vi göra det?

Om alla är föräldrar för sina barn, går det inte lika långsamt

Skulle detta inte vara en mansdag?

Antje Jackelén vår ärkebiskop konfirmerar det vi alla vet; männen arbetar 100 procent och får chefspositioner, kvinnorna 150 procent och får en tiondel av positionerna.

Det är ju inte så att jag blir inspirerad när jag tänker på alla de 8 mars som jag har varit med om. En minns jag lite speciellt. Det var vintern 1994 när Stödstrumporna lyckades med att skrämma upp männen inom arbetarrörelsen och mittenpartierna så att listorna till valet blev varvade, och regeringen jämställd. På pappret.

Då trodde jag på en förändring. Då trodde jag att jag skulle få uppleva att vi kvinnor skulle få hela lönen och halva makten. Men det är ju mycket svårare än vad jag kunde tro. Nu känns det som om inte ens de barnbarn som jag kanske får kommer att få uppleva ett liv som människor i första hand och slippa de roller som vi släpar på.

Men nu ska jag sluta vara så pessimistisk och lyfta fram en av de positiva nyheterna denna vecka. TCO:s ordförande Eva Nordmark, från Luleå, presenterade en utredning som visar att det är ekonomiskt fördelaktigt att dela föräldraledigheten 50/50. De villkor som finns i kollektivavtalen gör att en vanlig familj tjänar på att bägge föräldrarna är hemma lika länge.

Ingen familj som delar lika, kommer att förlora pengar. Det tycker jag är årets goda nyhet. Fattar alla att det är så så faller de flesta argumenten som anförs mot att dela lika.

Då kanske tiden fram till att kvinnor och män får samma lön för likvärdigt arbete kortas från 50 år till 25?

Kommer de att ge sig?

Kan du tala med tulpanerna?, frågade Signe, för länge sen när jag berättade att de var franska.

Har ni också lyssnat på Jacob Wallenberg och hans vänner? Visst är det fascinerande med dessa 30 direktörer som oläst skriver under på att inga avtal får sägas upp och omförhandlas. Inte ens efter tio år. Men hur ställer de sig till de avtal som de skrivit på med sina anställda? Är de också omöjliga att omförhandla? Glöm det!

I det avtalsområde som jag tillhör har alla arbetsgivare sagt upp alla avtal om arbetstidsförkortning. Alla arbetar nu 17 procent mer per år utan att få en enda krona extra för det. Det var fullt möjligt att säga upp alla dessa avtal enligt Arbetsdomstolen och vi kunde glömma att få lön istället för de dagar vi nu tvingas arbeta. Trots att vi hade avstått löneförhöjningar och fått ledig tid istället.

Ni som tittar på teves nyheter tror säkert att alla är anställda av den tevekanal som sänder dem. Men så är inte alltid fallet. Vissa tevekanaler har olika bolag för olika delar av tevekanalen, andra hyr in bemanningsföretag.

Ungefär så som Norwegian, eller SAS.

Tror ni att Jacob Wallenberg  som förste vice ordförande i SAS, vägrar att omförhandla flygbolagets avtal med de anställda eller de företag som de säljer resor till?

Nej alla anställda ska flyttas runt efter familjens Wallenbergs behov av miljardvinster som om de vore livegna. Men regeringen ska akta sig för att föra den politik som de har lovat väljarna.

Ja, våra folkvalda politiker har inte rätt att föra sin politik enligt Sveriges 30 rikaste, Regeringen ska veta sin plats.

Jag undrar när de blir nöjda? Ja, när dessa män med skyhöja löner som far där uppe mellan molnen i sina privatplan ger sig.

Vem får bo i svenska röda stugor?

Inga röda stugor om du inte är godkänd

Kommer ni ihåg hur det skulle bli när vi gick med i den europeiska unionen ..?

 Ja, att vi skulle kunna resa överallt i europa utan pass? Att vi medborgare skulle kunna röra på oss och bosätta oss var som helst. Vi lovades ett europa utan gränser. Ett europa där det inte skulle spela någon roll om vi flyttade varor, pengar eller oss själva.


Men facit är att passen blev viktigare än förr, gilltighetstiden kortare men viktigast av allt är att rätten att bosätta sig i ett annat euland gäller bara dem som är rika, friska och de som har ett jobb.

Dessutom är alla de 28 socialförsäkringssystemen, barnbidragen, föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, studielånen olika.

Regeln är att du får röra dig utanför Sverige under en kortare tid än sex månader utan att din status som försäkrad här rubbas. När det gäller barnbidrag och föräldraförsäkringen är det barnet som ska vara i Sverige. Och föräldrarna ska alltid vara skrivna där barnen bor. (Det är huvudregeln.)

Detta innebär att familjer som vill tillbringa sin föräldraledighet i solen på stranden vid medelhavet kan vara borta i sex månader minus en dag om de vill behålla sin föräldrapenning.

Bor du vid gränsen blir det otroligt krångligt om du jobbar i Sverige och har din familj i Finland t ex. Det fick en grupp finska sjuksköterskor uppleva när de fick barn efter att ha jobbat i Sverige. De hamnade utanför både den svenska och finska försäkringen, innan, Sverige beslutade att de skulle få svensk föräldraförsäkring.

Stora problem blir det när det oväntade händer.

Just nu hotas en svårt funktionsnedsatt kvinna av att utvisas ur Sverige till Ungern.

Hon bor hos sin moster som har levt i Sverige i 20 år. Hennes föräldrar är försvunna och ingen i Ungern vill ta hand om henne. Mostern har arbetat i Sverige sedan hon tog sin examen. Hon vill ta hand om sin systerdotter för att rädda henne från ett inspärrat liv på en låst institution. Men reglerna som gäller i Sverige säger att en 20-årig funktionsnedsatt kvinna inte får stanna hos sin moster.

Just det hon är ju inte frisk och rik.

Bara Sverige vinstuttag har

Här vill jag sitta och njuta av den femte årstiden. Många minusgrader i natt ger en strålande gnistrande vårvintermorgon. Här, där vi har skottat, är det dessutom nästan ingen snö kvar.

Idag är det helt förunderligt hur en statlig utredning kan reta upp några av de största bidragstagarna i världen. Jag talar om de bolag som lever av skatter och utför vård, skola och omsorg. Det är ju de enda skattefinansierade bolagen som i världen som kan ta ut vinster. Ni läste rätt. Ingen annanstans där det finns skolor, vård och omsorg i bolag finansierade med skatter är det tillåtet att ta ut vinst. I USA, i Storbritannien, och to m i Chile är det förbjudet att flytta en enda krona ur ett skattefinansierat bolag.

Förutom att pengarna går till dem som behöver undervisning, vård och omsorg vinner man ytterligare en sak. Ingen kan starta verksamheter och ansöka om skattebidrag och ta pengar ur dem, och då uppstår inte alla dessa möjligheter att fuska. Det finns ju inget att vinna.

Men Håkan Tenelius, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna han säger att de människor som behöver vård och omsorg kommer att få samma valfrihet som i DDR.

Vadå valfrihet? I DDR?

Så i de länder där det är stiftelser, organisationer, kommuner, religiösa samfund och t o m företag som driver olika former av vård, omsorg och undervisning utan vinstuttag lever de utan valfrihet?

Säg det till Mureen från Yorkshire som har sina söner i tre olika typer av skolor där hon bor ingen har rätt att ta ut vinst. Eller till Monica som bor i norra Italien där hon är med och driver flera sociala kollektiv för personer med olika funktionsnedsättningar. Hon har aldrig ens tänkt på att plocka ur pengar ur verksamheten. De använde sitt överskott till att göra något extra för dem som är med.

Vår i teorin

Idag är det svårt att fatta att det nånsin kommer en dag när gräset gror. De små pinnarna/grenarna i mitten är ett av mina äppelträd. Gissar att snön fortfarande är nästan en meter djup trots alla varma grader och regn.

En sak är säker; denna teoretiska vår som meteorologerna har slagit fast, får oss att se att klimatförändringarna är verkliga. Nu är vi på det fjärde året med rekordvarma vintrar med massor av snö. Aldrig förr har våren kommit till älvens strand två månader för tidigt.

Det är ju Storspoven som ska väcka oss när våren gör sitt intåg. Inte en ensam Talgoxe.

Nu väntar vi på att vårvinterljuset ska knocka oss.

Tre vuxna och två barn försvann i flammorna.

Nu är det vår vid älvens strand. Ja, det meteorologerna kallar vår. Noll grader. Det är allt som påminner om vår. Och takdroppet.

För 75 år sedan var det inte vår. Då vaknade Luleå till en dag i sorg. Sveriges första  terrorattentat mot yttrandefriheten hade skett. Tre vuxna och två barn  hade dött när polischefen, militärer och en journalist på Norrbottenskuriren sprängde Norrskensflamman på Kungsgatan i Luleå.

Gärningsmännen  jagade upp sig till hysteri och ville att kommunisternas tidning skulle utplånas. Och de fick förståelse. Polischefen dömdes för förskingring av skattemedel till 18 månaders fängelse och övriga dömdes för grov skadegörelse i rådhusrätten. Senare skärptes domarna i hovrätten men alla blev benådade av samlingsregeringen 1944-45.

En kvinna med barn blev utplånad. Hennes make och barnets far var fängslad i Storsienlägret utanför Kalix. Där satt kommunister som enligt säkerhetspolisen skulle kunna hota rikets säkerhet.  Valdemar Granberg som han hette dog 1960 i sorg och saknad efter sin son och hustru av egen hand.

Arthur och Alice Hellberg försvann i lågorna tillsammans med sin 8-åriga dotter Maja.

När begravningståget ville gå genom Luleå fick de nej. Ingen talade om detta attentat förutom dem som döpte om Norrbottenskuriren till Mordbrännarorganet. Det tog 58 år innan ett minnesmonument sattes upp i hörnan tvärs över Kungsgatan. En skulptur av Toivo Lundmark som påminner om norrskenets flammor och eldens flammor beroende på hur solen står. Idag går det att hitta om man tittar mot de tre höghusen mitt emot Telias kontor. Där mellan bilarna på parkeringen står flammorna i stål.

Då för 75 år sedan skålade attentatsmännen för sin lyckade sprängning, De kom undan först i och med att polischefen bestämde var spärrarna runt stan skulle sättas upp.

Hur tänker vi idag? Nu när yttrandefriheten skjuts ihjäl i Paris, i Moskva och i Köpenhamn.

Illusionen om en egen bostad

Det är vår nyaste familjemedlem. Stella the cat. Så heter hon eftersom att det finns flera hundar runt oss som heter samma sak.

Hon kom till oss en mörk snöig decemberdag. Sina första steg tog hon vid Åbyälvens strand i Västerbotten.

Vad tänker ni på den bleka vintergrå måndag? Är det Saudiavtalet om krigsmateriel som engagerar er, eller vem som ska förkunna Kristdemokraternas politik?

Ibland så fyllas hjärnan med olika nyheter som får mig att påstå att det kanske finns något viktigare att tänka på.

För ett år sedan började valrörelsen och en av de stora debatterna i början var den om var vi ska bo. Då var det många politiker och tyckare som påstod att det inte finns en brist på bostäder. Bristen var, och är enligt dem att vi inte "vill betala" det som husägarna vill.

Just det; att hyrorna är för låga!

Känner ni igen er er i den problemformuleringen? Det gör i alla fall inte jag. Jag är säker på att om det ska byggas fler bostäder som vi kan erfråga, betala hyran för, så måste vi ta makten över hur vi talar om bostadsbristen. Vi måste lyfta fram att de som idag inte har en bostad inte har möjlighet att betala för denna lyxbebyggelse som politiker och byggmästare älskar. Här i Luleå vill socialdemokraterna med Niklas Nordström i spetsen bygga ett mini-Venedig. Ni hörde rätt. Eller läste rätt.

I en stad med sex månaders vinter vill makten bygga hus som står över vatten sammanbundna av kanaler. Visst vintern ger oss chansen att gå på is istället för att ta båten, men vilka konstruktioner håller för att isen rör sig? Vilka extrakostnader skapar denna illusion?

I bostadskön står unga människor med låga inkomster, eller inga inkomster alls. En kö som tyvärr inte fungerar för dem som inte har äldre släktingar som köar. Idag kan de som har tur på så sätt få tag på en lägenhet med hjälp av mormors eller farfars kötid. 22 år för en tvåa i en närförort ...

Hur bygger vi för framtiden så att de som bor här vill leva sina liv här? Det är väl den fråga som borde vara aktuell?

Följ pengarna!

Det här är en gåva från en av mina vänner idag och samtidigt en snabbväg tillbaka till mitt tonårsliv. Den är formgiven av min bästa kompis mamma. Igår var jag på Norrbottensteatern och såg Drömspelet som också fick mig att hamna i den tid när vi satt och sjöng Jesus Christ Superstar på bussen till skolan.

1970. Det är 45 år sedan. Hur ska jag kunna förstå det? Och hur kan jag hamna där på bussen så snabbt igen?

Vi snackade om Ett drömspel inför teaterns uppsättning med Sven Wollter och så tänkte jag efter. Jo, jag hade sett den med mina föräldrar på Dramatens lilla scen. Men varför mindes jag så lite? De flesta av de där teateruppsättningarna på 1970-talet minns jag annars rätt bra. De var så kraftfulla och det var ju de första föreställningarna som jag såg på en vuxenscen.

Sen kom jag på att jag var ju bara 13 år. Hur skulle jag ha kunnat förstå detta vrål från avgrunden? Detta vittnesmål om svek och svartsjuka? Denna egocentriska mardröm. Nej det gick ju inte då och nästan inte nu. Hur skulle man kunna flytta de svek som August Strindberg upplevde som så grova och svåra till vår tid?

Jag tänkte på vilka svek som vi talar om idag. Inte är det skilsmässor och separationer som upprör mest. Men kanske att de rikaste och största företagen varken betalar normala löner eller skatt efter sin förmåga.

I dagarna blev det känt att Apple inte kommer att bygga sina serverhallar i Norrbotten eller finska Lappland. Deras hallar hamnar i Danmark. Detta på grund av att varken Finland eller Sverige föll för Apples utpressning och tog bort energiskatten på Apples elförbrukning.

Apple är ju ett företag som har som en av sina främsta affärsidéer att låta bli att betala skatt, arbetsgivaravgifter och andra offentliga avgifter. Men denna gång ville varken den finska eller svenska regeringen låta Apple vinna. Man kan säga att energiskatten är den enda inkomsten som skulle komma etableringslandet till del. Det är ju inte direkt många som kommer att jobba i dessa enorma kyliga serverlager.

Apple är inte ett unikt företag. Under hela industrialismen har företagen som växer sig stora flyttat pengarna från produktionsorten/landet till huvudkontoret. Och försökt undkomma alla former av skatt. Pengarna från skogen och malmen har inte blivit till herrgårdar och palats där arbetare och tjänstemän jobbar. Nej, det är vid Norrmalmstorg som  Hallwylska palatset finns, det är på öarna i skärgården utanför huvudstaden som de stora trävillorna står på rad och det är på Djurgården de flottaste bostäderna samlas.

Det är när vi går runt i Thielska palatset som vi kan förstå hur mycket pengar som LKAB genererar varje år. Sambandet mellan arbete och det överdådiga är inte synligt eller uppenbart om vi inte följer pengarna. Följ pengarna, är rådet om vi ska få veta något.

Olika och lika i samma klass

Varför blir jag så provocerad av att föräldrar väljer bort att deras barn får gå i en skola där alla sorter finns? Det har jag varit sedan jag gick i sjuan och vi fick nya klasskamrater som hade gått i den estniska skolan de första sex åren.

De eleverna var mobbade de tre åren på högstadiet och ingen vuxen gjorde något. I min klass fanns det finska elever som åkte till stan för att läsa inför konfirmationen på finska, judiska elever som åkte till stan för att förbereda sin Bah Mitzvah, svenska elever som for till olika samfund inför konfirmationen, elever som fick undervisning om islam men vi gick i samma klass i samma skola.

Alla fick den mat som deras tro föreskriver, alla var olika och lika på samma gång. Det var värre att ha fel täckjacka än en minoritetsreligion. Vilket säger en del om den tid när jag gick i skolan. En del om platsen också förstås.

Det är kanske ett feltänk men jag hade hoppats att vi kunde samsas i samma skolor och att det skulle leda till att vårt samhälle skulle vara mera tolerant. Ja, vad tror ni?

Det bästa jag vet

Tulpaner. Det är tur att jag fyller år nu så att jag får så många. Köksfönstret är fyllt och jag bara njuter. Det känns som om våren är på väg. Det är ljust ute efter fem och mina vänner i Skåne har krokus ute i rabatten, jag har mina i fönstret.

Det finns hopp, tänker jag, när jag ser en gammal bild.

Det här är en av mina favoritbilder. Den har jag tagit på riksgränsen mellan Sverige och Norge en sommardag för snart nio år sedan. Klockan är snart tolv på natten och vi har klättrat upp till den gula markeringen som visar var Norge börjar.

Den inger hopp.

Det kan behövas denna mycket jämngrå morgon när alla medier är fyllda med så mycket smärta och förtvivlan. Jag vaknade vid tre och försökte läsa flera tidningar på min läsplatta men jag fick lägga ner. Inte en chans att jag hade somnat om efter att ha fått veta mer om hur människorna drabbas i länderna öster om Medelhavet. Hur kunde denna glädje över att demokratin fanns inom räckhåll skapa dessa hatorganisationer?

Men jag borde inte tänka på den vår som aldrig blev just idag när jag ska fixa till ett "five o'clock tea". Har tittat på olika recept och är rätt förvirrad. Det ska tydligen vara vitt bröd i tunna skivor med gurka, brunt bröd med ost, scones med grädde och jordgubbsmarmelad och en kaka. Vi får se hur det blir här. Hemgjorda teapåsar har jag satsat på. Ja, att alla får ta en påse gjord för te som de får fylla själva med det tet som de gillar.

Då, när vi var vid riksgränsen kunde vi inte sitta ute utan ordentligt med kläder, dels var det mygg upphöjt till hundra, dels var det rätt svalt. I morse när jag stod på altanen och spanade mot snön nedanför såg jag att ingen kan ta sig till fröautomaterna idag, mer än en meter blötsnö ligger nedanför trappen. Det är förenat med fara för brutna ben att försöka ta sig någonstans där inte snön är skottad. Så kan vi också begränsas.

Det gillar inte Stella the cat. Hon försöker övertala oss att hon är vuxen nog att gå ut. Men vill hon bli vuxen på riktigt så gäller det att hålla henne inne till sommaren.. På allvar.

Oj nu måste jag fara

Ha en fin dag.

Det är kanske bland dem ett kristdemokratiskt parti ska söka sina väljare?

– De får ta hit de närmaste, sedan får det räcka. Sedan ska de lära sig svenska och det är ju många som inte gör det.

Det säger kristdemokraten Karin Lunde från Eslöv.

Idag får vi höra röster från förtroendevalda kristdemokrater i radion. Och deras inställning till dem som flyttar till Sverige närmar sig inte det kristna budskapet, om man använder en brittisk underdrift.

– Man måste lära sig språket och man måste lära sig den svenska kulturen. Man måste genomgå assimileringen för att kunna integrera sig. Man måste lära de som kommer till Sverige att umgås, säger Janis Salts, kristdemokratisk lokalpolitiker från Tyresö.

– Själv har jag lettiska föräldrar så jag kan den där biten sedan barnsben.

Man skulle kunna tro att det är lätt ha får ta hit en gammal mamma eller pappa eller barn som har fyllt 18 år. Glöm det!. Inte ens de som tjänar 500 000 kronor per år per vuxen i familjen får ta hit sina gamla föräldrar. Det är alltså inte en fråga om, att de kan försörja dem de vill ta hand om, utan något helt annat. Jag har följt flera fall där ensamma sjuka föräldrar har sökt om att få tillbringa sina sista år tillsammans med sitt barn och sina barnbarn, utan att de har fått någon som helst chans.

Avslag på avslag, aldrig ett positivt besked. Istället har de fått lära sig att låta bli att ansöka om ett uppehållstillstånd. Varje gång som de väntar på svar så är de förbjudna att besöka sina barn och barnbarn i Sverige. Med de handläggningstider som råder är det fullt möjligt att det går år utan att de kan komma hit. Istället får de nöja sig med att vara här några månader per år så länge som de kan resa.

Ett annat återkommande uttalande från kristdemokraterna, och deras kommunalråd i Uppsala, Ebba Bucht Thor, är att de vill sänka de bidrag som flyktingarna får under de tid som de väntar på uppehållstillstånd.

De får 25 kronor per dag!!!

Dessa pengar ska räcka till kläder, mediciner, läkarbesök, resor till närmaste migrationsmyndighet osv.

Hur lite vill kristdemokraterna att de ska få? 

Det säger sig självt att ingen kan klara sig på dessa 25 kronor så det gäller att det finns vänliga grannar som hjälper till. Och det finns det på många platser i vårt avlånga land. Föreningar som organiserar hjälp med kläder och resor. Privatpersoner som ordnar middagar där alla kan öva sin svenska, lärare som skapar svenskaklasser osv.

Det är kanske bland dem ett kristdemokratiskt parti skulle söka sina väljare? 

Rinkeby för långt borta?

Första morgonen med dagsljus redan klockan halv sju. Solen strålar och det är 20 minus när jag tar sparken upp till vägen. Fortfarande är det halt som på en nyspolad skridskobana. Inte ens frosten kärvar.

Det är sportlov vid älvens strand. Idag kan alla glädjas åt en knallblå himmel och glitter i björkarna.

Lyssnade på Alexandra Pascalidou på radion och får helt plötsligt veta att Diskrimineringsombudsmannen ska inte flytta till Rinkeby längre. Den nya regeringen anser att det är ett tillgänglighetsproblem om en av alla statliga myndigheter flyttar från centrum till en förort 15 minuter bort med tunnelbana.

En dam ringer och pratar om att hon bor i innerstaden. Vilken stad? Vi är trötta på att lyssna till obildade Stockholmare som inte ser annat än sina egna tår. Lyft på huvudet och titta bortom NK-huset på Hamngatan. Av Sveriges nästan 10 miljoner invånare bor 9,2 miljoner människor utanför "innerstan".

Tänk om vi kunde sluta inrikta oss på de problem som välbärgade innerstadsbor har, t ex att åka tunnelbana, och istället se hur vi kan få Sverige bli ett samhälle som omfattar alla.

Jag kommer osökt att tänka på min tanke om att placera monumentet över Nobelkommittén på Järvafältet med tunnelbanan in på knuten. Det vore en strategi som skulle kunna ge många vinster.

En fråga fylld av sorg och saknad

Godmorgon alla vänner, idag har jag hittat ett gammalt självporträtt. Inte för att jag kan se hur jag ser ut i verkligheten. Det finns ju så många lager med föreställningar genom livet som lägger sig ovanpå den bild som finns där i spegeln. Men i mitt huvud såg jag ut så här en septemberdag för några år sedan.

Jag har funderat en del på hur vi ser på oss själva och vad som är viktigt när allt det där som vi konstruerar inte finns mer. När vi ska klara av det som är svårt och nästan omöjligt att stå ut med.

Igår fick jag en tankeställare när vi var och såg Lars Persons kortfilmer på filmpoolNord han skapar små pärlor som innehåller både smärta och skratt.

Gå in på länken och se. Den som kallas Apu heter "Radioamatören" idag och hade Sverigepremiär igår. Det är en film som ska visas på många internationella kortfilmsfestivaler.

Den film som grep mig mest var "Efter jakten". Den visar hur våra gärningar kan leda till omöjliga situationer senare i livet.

Men det var inte bara filmerna som fick mig att tänka, det var en fråga som ställdes i bänkraden intill.

"Har du många som avlider runt dig nu?"

Ja, det är en fråga fylld av sorg och saknad. Men den fick oss också att le. Varje kväll när min svärfar sov över hos oss under hans tio sista år sa han: Man torde avlida innan morgonen. Vilket var ett uttalande fyllt av melankoli.

Ja, det är många som avlider. Vi har hunnit bli så gamla att det bara är så. Det är så obegripligt. Det är så svårt att förstå. Det är så många som jag skulle vilja bädda in i dun för att skydda dem från sorgen. Den stora smärtan att förlora dem som är allra närmast.Svärtan som fyller varje por och varje sekund. Och så kan jag inte göra något. Ingenting.