Dagarna

Idag var det boksläpp, men scenen var tom. Kerstin Hillström som har skrivit boken som  skildrar ett år har blivit mycket sjuk. Katrin Parment, länsregissör läste om en dag i taget. Ord som lever länge i mitt minne. Strofer som vi kan känna igen oss i.

Boken heter Dagarna och ges ut av Black island books.

Halka

Säsongens första halka. Säsongens första riktigt kalla natt. Blomsterkrassen har stelnat till en iskall skulptur.
Tur,
tur är det att kylan inte nått upp till altanen där syns inga spår av nattens iskalla grader. Celina hon doppar ner sina tassar i det glittrande frostiga gräset och känner efter. Idag är det inte skönt ute tycks hon tänka. Vägen tillbaka in genom dörren går så fort att jag missar ankomsten. Tar ett steg baklänges och snubblar över den frusna damen.
Vacker, strålande vacker är denna glimrande morgon.

DSK

Han medger närmanden, den store Dominique Strauss-Kahn, i polisförhören. Läs här.

Potatisodlaren

Igår var det premiär för Potatisodlaren på Rapport och i Nordnytt. Ni som vill veta hur det ser ut här vid älvens strand och vem han är titta här.

Efterlysning: Fler erfarenheter!

Igår talade vår kung och vår valda statsminister vid Riksdagens högtidliga öppnande. Bägge två poängterade allas ansvar för hur framtiden blir. Men ingen av de två talade om de sprickor som syns allt mer mellan dom som har och dom som inte har. Erfarenheter som ingen av de två har märkt av.

Ojämlikhet som skapar misstroende på alla plan. Det finns så många olika små förändringar som tillsammans öppnar nya klyftor mellan oss som lever här. 

Tio riksdagsledamöter av 349 kommer från Norrbotten. De har vår geografiska erfarenhet.

I Halland är femårsöverlevnaden för den som fått diagnosen cancer 72,6 procent (jämfört med en individ i samma ålder utan cancer). I Gävleborg är samma överlevnad 63,4 procent. Skillnader som visar på att vården inte är jämlik. Tillräckligt stora för att ifrågasätta hur våra politiker prioriterar.

Lägre moms på krogen. Vad tycker Luleås krögare om det?

En skattereform som kostar 5 miljarder kronor. Ett försök att öka antalet anställda i krogsvängen som även vårt grannland Finland prövat. Finländarna kunde inte hitta några mätbara resultat.

Kanske fler har råd att äta en bit på restaurang?

Helt klart är att det har de tio procent i landet som har det högsta inkomsterna. Deras löner och ersättningar har ökat, när lönerna för medelinkomsttagare och låginkomsttagare har stått still. Eller minskat som för pensionärerna.

Skattesänkningar på 100 miljarder kronor, för att skapa jobb. Var finns dom?

Var finns politiker och makthavare med erfarenhet av arbetslöshet, av att leva på existensminimum, att arbeta som lokalvårdare. Det är erfarenheter som borde garantera att sprickorna i välfärden minskar.

Jag har ett lästips för alla som inte tror på att den tillit som jämlikhet skapar, är god för medborgarna. Nu kommer förra årets JÄMLIKHETSANDEN som pocket. I den visar Kate Pickett och Richard Wilkinson,två välmeriterade forskare från London school of economics  och University of York, hur alla data som FN och forskarvärlden tagit fram samstämmigt visar hur hälsan och livslängden är högst i jämlika samhällen.

För att upprepa mig igen. Läs om Kirunaflytten här. Frågan denna vecka är: Vad är dyrt?

Ja, vad är dyrt? Vad kostar klyftorna och sprickorna?

Vått, vått, vått

Nio stora kraftstationer har öppnat dammluckorna och släpper ut kilowattimmar i massor. Dammarna längs med Lilla Luleälven är fyllda med sensommarens regn. Nu blir elen rekordbillig. Det är den ljusa sidan av så många dagars nederbörd, den mörka sidan är så många grå dagar på rad.

Vilken tur att solen syns idag. Då lyser de blommor som överlevt skyfallen, då känns det som om det finns lite sommar kvar.

Anne Sinclair-outgrundlig?

Det är spännande att följa hur historien om Dominique Strauss-Kahn utvecklas i de franska medierna. Ni vet den stora franska förföraren som fick sitta i New York och vänta på att den städerska som anmält honom för våldtäkt krossades under det amerikanska rättssystemet. Hon ansågs inte trovärdig, och då blev det inte någon rättegång trots tekniska bevis. Jurysystemet gör att offret måste leva upp till vissa förväntningar för att kunna få rätt.

Men för att återgå till denna veckas diskussion. Nu är det Anne Sinclair, den trofasta hustrun, som analyseras på längden och bredden. Varför står hon vid sin otrogne makes sida? Vad gör att hon inte viker ett tum?

Är det kulturellt? Är det betingat av att hon tillhör en internationell familj i den översta ekonomiska överklassen? Är det en möjlighet att framstå som en madonna? Eller är kärleken blind? Läs Johan Tolgert här.

Vi simmar i fårorna

Det är en tappad potatis och jag som simmar i fårorna. Jag klarar mig, men potäten har bara några få dygn på sig innan det är för sent. Detta rikliga, ymniga regnande kommer nu när pärena borde ha torra fötter. Tänk hur det kan bli, århundradets bästa sommar med skörderekord som skymtade bortom surströmmingspremiären så kom regnet.
 
Hela norra Norrland fortsatt regn,

80 cm över medelvattenstånd, alla dammluckor står öppna i älven från Vuollerim till Bodens kraftstation, nu är det långt från sommarens solrekord.

Det finns ett litet hopp. Att vinden och solen som långtidsprognosen tröstar oss med har kraft att torka ut jorden så att vi slipper potatisbrist. Jordbrukarna förr var kloka när de placerad sina potatisfält högt med avrinningsmån.

Dropparna och molnen är rätt tröttsamma, då gäller det att glädjas åt att graderna inte är låga.

Allt är relativt, eller hur?

Både värme och mörker

Ljumma vindar och höstmörker.
En ovanlig måndagsmorgon mitt i september.
Flest soltimmar i somras, mest regn sedan dess.

Paraplytider.
Jag kan inte minnas en septemberbörjan utan frostnätter.
I år bäddar de grålila molnen in nätterna
och skyddar oss från de kalla graderna.

Tyst är det bara när regnet har uppehåll.
Och när molntäcket öppnar sig för den varma solen.
Igår var det en hel eftermiddag med ljus
som glittrade i dropparna i gräset.

I dag ruvar skuggorna överallt.
Men samma ljumma vindar värmer upp oss.

För tio år sedan

plockade vi lingon i Norramark. Vi kom hem och fyllde en hink med lock till min mamma. Ungarna satte sig i tevesoffan och började hoppa mellan kanalerna. Då skrek bägge. Och vi fick se hur det andra planet rammade skyskrapan. Men vi förstod inte. Inte först. Men sen var det som om vi hade varsin hård kall klump i magen. Bara några minuter senare for vi till Kallax flygplats och vinkade av mamma i planet mot Stockholm. Inte en enda säkerhetskontroll, ingen spärr, inte något hade ledningen för flygplatsen förändrat.

 Men nu tio år senare är varje resa med flyg en påminnelse om hur tornen rasade, Usama bin laden och hur den elfte september blev ett vapen.

Tudelat.

Vi förlorade respekten för de mänskliga rättigheterna i gruset på Manhattan.

Vem vann något?

Amerikanska företag som sköter kriget mot terrorismen? Möjligtvis.

Kult

Kerstin Westin berättar om sin nya bok om teckenspråk

Simon Marainen jojkar på Norrbottens museum

Bo Selinder och Bältornas män

Publiken har alla åldrar

Lite bilder från kulturnatten i stan. Det är årets härligaste dag. Hundratals möjligheter. Tusentals möten.

Har vi en riviera?

Tystnad och natur är ingen bristvara. Det säger Jan-Erik Jaensson, vd för turistorganisationen Swedish Lapland.

Han är upprörd, med många andra därför att en sådan stor del av Norrbottens län är naturreservat. Ytan motsvarar Skåne, Halland, Blekinge och Gotland. Dagens diskussion gäller havsbadet Klubbviken som finns längst ut på Sandön. (På en plats där sanden togs till grunden för Stålverk 80. Det som aldrig blev av.)

Kommunens miljöchef vill inte att anläggningen ska byggas ut för han vill skydda allmänhetens tillgång till stränderna och naturen. Kommunekologen Örjan Spansk vill skydda 300 år gamla furor och lavar.

Jag vill både och.

Varje gång jag får njuta av ett besök vid Klubbviken önskar jag att det vore lättare att ta sig dit på sommaren. Nu finns det turbåtar. Men de går inte ofta och rymmer inte speciellt många personer. Bilden här ovan tog jag en gång när returbåten var full, vi hade kunnat fylla två båtar. Vi fick två timmar ute bland sand och sol och komma hem klockan åtta på kvällen..

Men kunde en lösning vara att ordna regelbundna turer vid det smalaste sundet och transporter över ön? Eller är det möjligt att bygga en bro och bygga ut ett turistparadis som slår de flesta. Kan man göra så utan att förstöra de värden som finns på Sandön idag?

Allt är en balansgång mellan bevarande och utveckling. En balansgång som är svår. Ibland är det lite lättare att se var gränsen går, ibland är den så tunn att det krävs helt nya glasögon. Idag finns det inte många ställen längs med hela vår långa kust som är så ljuvliga på sommaren och så häftiga på vintern.

Går det att skapa mer plats för turister och mer plats för dagsutflykter och skydda den natur som ska bevaras?

I Luleå såg kommunledningen inga möjligheter att bevara ett gammalt affärskvarter i centrum. Det fanns ingen plats för att använda en del av marken till en mötesplats. I Kiruna är det LKAB och kommunledningen som ska bevara en del av de byggnader som finns i stan. Men hittills är det bara fem hus som bolaget och kommunen vill bevara. Hans Sternlund  berättar om detta i sin krönika.

Vad är bäst med att leva vid älvens strand?

Känslan av att få ta plats och att ha livsrum. Det är det första som jag tänker på. Det är skönt att tiden finns för att ställa sig en extra fråga. Då när alla ska tycka samma sak kan vi sacka efter och fundera en stund till,  det finns inte så mycket som stör tankens flykt.

Tystnaden är både öppen och förlåtande.

Det finns ofta ett både och.

Vad är det som du gillar allra mest?

Visset

Inte någon har undersökt om privatiseringen av omsorgen, vården och skolan ger en bättre välfärd. Det skriver
Laura Hartman,
docent i nationalekonomi, forskningschef SNS, i sin debattartikel i DN.

I tjugo år har våra skattepengar portionerats ut till olika bolag för att de ska konkurrera med kommunerna om vårdtagare och elever. Men ingen har tyckt att det är viktigt att ta reda på om de som är beroende av välfärden får en bättre vård, omsorg eller utbildning. Det är visset.

Om att ta sig vatten över huvudet eller

om att vandra på gungfly.

Jag kämpar för att förstå hur jag ska kunna anpassa mitt uppsatsämne till de formella kraven för en c-uppsats. Jag vill skildra flyktigheten i den litteratur, som kan uppstå i det dagliga skrivandet på webben. Ni vet de där små stroferna som förklarar hur det kan vara att leva idag. Men vilken litteraturvetenskaplig metod ska jag använda då? Det har jag långt ifrån listat ut än.

Men jag har förstått att det krävs en stadig ram för att vi ska kunna begränsa oss.

Lite som att skriva innanför ett stängsel som någon annan har satt upp. Det är jag rädd för. Tränar på att vänja mig.

Det kan ju inte vara så dramatiskt som jag tror.

Bilden tog jag vid halv sex. Den himlen är dramatisk.

Skymningstid

På radion jämförs ett arbete som deltidsbrandman med att vara vad ledamot i socialnämnden. Bakgrunden är att personalchefen, Elisabeth Bjar, på rikspolisstyrelsen anser att tre poliser som är valda kommunpolitiker inte kan sitta i socialnämnden.

- De hanterar sekretessbelagt material i nämnden och kan få veta saker som polisen vill veta. Det blir dubbla roller.

Därför ska Arbetsdomstolen pröva om poliser har samma demokratiska rättigheter som andra medborgare i Sverige.

Var finns poesin?

Idag har jag börjat skolan igen. Kreativt skrivande. C-kursen. Vilket innebär att jag måste lära mig att skriva en uppsats. Jag vill undersöka litteratur i flödet på nätet. Men jag har inte klart för mig hur eller vad jag ska inrikta mig på. Bara att vi läser otroligt mycket mer när vi har tillgång till ord på nätet. Hur flyktiga är de poetiska inläggen i bloggar, på facebook och i kommentarerna? Det finns mycket att undra över.

Staten och kapitalet

vrålade Ebba Grön och vi andra stämde in. Moderata ungdomsförbundet för att staten skulle ta sin hand från de företag som vi äger gemensamt, vänstern för att de såg ett hinder i att staten samarbetade med kapitalägarna. Att en Wallenbergare överhuvudtaget skulle ha blivit påtänkt som ordförande i ett statligt företag är en sensation, inte minst i det symbolladdade LKAB, det skriver Svenska Dagbladet. I Dagens Nyheter är rubriken Finansmarknadsminister Peter Norman har öppnat dörren för privat ägande av gruvbolaget LKAB.

Jag undrar varför staten ska blanda in familjen Wallenberg igen, LKAB förstatligades ju 1956. Vilket har räddat företaget genom krisår.

Men om regeringen vill sälja delar av LKAB får Marcus Wallenberg en exklusiv chans att undersöka vad han vill lägga bud på. Men vad som kommer att hända det vet vi inte än, vi kan bara gissa.

Regeringen föreslår också att de som skänker gåvor till ideella organisationer som Cancerfonden, kyrkor, Läkare utan gränser osv ska får göra ett avdrag på högst 1500 kronor per år.  Också det ett förslag som diskuterades hett när frågan om statligt bistånd var på tapeten.

Hur vårt samhälle har förändrats kan vi förundras över när en förare av en lokalbuss i Luleå inte låter en 7-åring följa med när hon inte hade köpt en förköpsbiljett. Ett tecken i tiden att vårt samhälle har förändrats en del. Visst var vi ett samhälle med auktoritetstro och strikta regler före avregleringarnas 80-tal, men om en konduktör ville slänga av någon biljettlös hände det ofta att andra passagerare gick in och betalade. Jag har fortfarande varma minnen från en resa med tåg. Det var första maj och mitt betalkort slutade att fungera. På Arlanda fanns ingen möjlighet att köpa biljett utan ett fungerande kort, men när jag kom ombord på regiontåget mot Sörmland fick jag åka med och lova att köpa en biljett på stationen när jag klev av. Lycklig kom jag fram och rusade till biljettkassan. Så kan det också vara.


Nu är det evigheter sen jag var på en fest där vi sjöng Staten och kapitalet. Senast var det när vänstern mötte högern på en stor baluns i Lund. Alla skrek lika högt oavsett politisk ståndpunkt.

Rallarros-inför en rosa framtid

Tänk hur skönt om vi vanliga döda skulle vara lika vackra när vi vaknar trötta. Det är nästan en månad se de stod och var tjusiga i sin cerisa dräkt. Nu är de coolt grå och gröna. Varje frö har en vippa som lyfter mot framtiden.

Inte ska väl lingonen blomma nu?

 Inte ett lingon, inte ett blåbär men fullt av fina blommor på riset. Är det den sista augusti, eller den sista maj? Eller gör riset som rosorna, remonterar, blommar ett varv till?

 Överallt brukar det vara fullt med bär längs stigen men nu är det bara bladen som finns kvar. Jag gissar att torkan i juli kan var orsaken till att det inte blev några bär i höst.

Denna lilla utochinvända svamp har jag aldrig sett förr. den har säkert funnits på plats men det gäller att se den också. Någon som vet vad det är för svamp som har skivorna på hatten? Och inte i hatten.

Denna saffransgula hatt är också helt okänd för mig. Är den lika giftig som den ser ut? Lika giftig som min koloni med flugsvampar? Svamp är inte min starka sida om jag säger så. Men i mina drömmar så kan jag hitta och plocka all matsvamp som behövs inför vintern. I mina drömmar ja, men...

Vackra, stolta men mycket farliga är så många att jag får lov att bilda mig bättre.