Vi, världen och våra prylar

En sked. ja en enkel sked får tankarna att flyga och filosofiska frågor att flöda i det nya numret av tidskriften HEMSLÖJD. Det är inte ett magasin som enbart visar vackra genomarbetade ting som vi kan sitta och drömma om. Det är en mötesplats för

Tekopp i raku

frågeställningar runt design, materialism och medmänsklighet.

I årets nästsista nummer får vi läsa om hur en sked kan vara på två helt olika sätt. I en berättelse om hur två romska kvinnor i Sörmland, Aurelia Marin och systern Geta, började tillverka träskedar, på samma sätt som deras mammor gjort hemma i byn, för att ha en produkt att sälja och slippa tigga. får vi följa med dem hem. Hem till huset som växer med några betongblock varje gång kvinnorna återvänder. Hus som är helt tomma på möbler och de saker som vi tar för givna. Kvinnorna kan ta med sig runt 2 000 kronor till familjens husbygge. De pengarna räcker inte till något annat än väggar och tak. Familjerna sover på filtar och satsar allt på att huset ska bli klart. 150 skedar har kvinnorna slöjdat och sålt.

Skeden som helt nödvändig, en del av det som vi inte klarar oss utan, en huvudsak för vår överlevnad berättar Kristina Schultz om i sitt examensarbete på Konstfack. Vad behöver vi, frågar hon sig när hon tömmer familjens lägenhet och börjar om från början. Veckorna går och hon tillverkar de föremål som krävs för att kunna föda familjen och för att de ska kunna sova. Men det finns något som hon saknar. Något som inte den enkla skeden, de ojämna faten och skålarna, de låga pallarna och den breda kniven kan uppfylla. 

Saknaden efter något som hon uppfattar som vackert försvinner först när hon köper en växt som hon ställer i en egentillverkad kruka i fönstret. Kristina Schultz drar slutsatsen att vi inte kan leva utan något som vi uppfattar som skönt.

Men reportaget från romernas stuga ger oss ett helt annat svar. Är vi inte vana vid att kunna välja det som vi tycker är vackrast så är det valet inte aktuellt.

Bägge berättelserna får mig att tänka på vad det egentligen är som är viktigt. Vad som jag skulle ha svårt att leva utan och hamnar då i den tredje spännande berättelsen i Hemslöjd. Historien om det som aldrig får vara perfekt. Om de enkla teskålar som japanerna uppskattar just för att de har skavanker. De är en hjälp för att lära människor att uppfatta nyanser. Hur känns koppen i handen, vilka olika skiftningar finns i glasyren och hur tjock är keramiken? Det finns många olika upplevelser som en enkel kopp utan öra kan förmedla. Liksom detta nummer av Hemslöjd. 



HEMSLÖJD
NR 5 2015 89 kronor
utges av Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund.