Vintertecken

Det låter annorlunda från vägen...vinterdäcken sjunger högre.
Isskrapan och sladden till motorvärmaren spelar en viktig roll.
Grannen kommer med en kubikmeter ved på en pall. Vinterstövlarna och broddarna står på parad i skohyllan.
Inte en chans att jag vågar gå upp till brevlådan för att hämta morgontidningen i tofflor.
På tvättlinan hänger mössor, vantar, sjalar och halsdukar på vädring.
I huvudet sjunger ljusa barnröster om "skidan som slinter".
Men...
Det finns ingen snö att skotta.
Vi behöver inte sanda gången. Det är inte vintertid.
Morgonljuset hinner fram.
Om en vecka är det mörkt när vi går upp och mörkt när vi kommer hem. Då längtar vi efter snöljuset.
Det är konstigt men jag känner inte samma rädsla inför kylan och mörkret. Jag väntar på en erfarenhet och tänker ut hur vi ska göra för att orka vänta till nästa årstid. Den femte. Samerna har åtta och jag har fem.
Det är rikt.

Kallt besök

Ljuset kommer från strålkastaren på vår p-plats. Klockan är snart halv sju och jag var tvungen att hämta allt jag glömt i bilen. Då såg jag att Vinterns drottning strukit med sin hand över bilen. Känns det som om det är för tidigt, är det bara att blunda och hoppas på att solen hinner fram. Då försvinner alla spår till nästa natt. Jag undrar, vad hon skulle ha skrivit med sina iskristaller och om vi kan begripa hur det står till med vårt klimat. På andra sidan huset blommar Mårbackapelargonen i sin blå kruka skyddad av huset.

Lite nostalgi och väderprat

Igår for vi till Boden. Där njöt vi av en glas- och en textilutställning. Körde vidare till Kafé Rävasten fd som det står på skylten. Där blommar malvorna och vi satt ute med vårt tea och våra nygjorda smörgåsar. Rosa malvor, gula björkar, röda rönnar och en ljum vind. Ingen skulle kunna tro att oktober är på väg i nästa vecka. Sommaren lyckas stanna kvar även efter långa kalla nätter.
På bilden står Ulrika Hydman Vallien vid sin Ormkvinna på Tuna. Det är fyra år sedan hon hade huvudrollen vid firandet av designåret 2005. Bilden är tagen den 26:e oktober och det första vintersnöfallet har slutat. Temperaturen har sjunktit till minus tio och Ulrika är stolt över att statyn är placerad i ett vanligt bostadsområde.
På Konstskolan i galleriet har hon avslutat hängningen av sin stora retroperspektiv och hela huset är fyllt av hennes figurer. Invigningen nästa dag är en fest som jag sällan ska glömma.
Jag var elev i ettan på konstskolan och tänkte inte skriva något om Ulrika. Men i och med att ingen annan tog tag i hennes besök så blev det ett reportage om hennes vecka i Norrbotten och hennes liv.
Mysigast var när vi lyssnade till en härlig guide i Gammelstads 1400-tals kyrka och värmde oss med svartvinbärsglögg.