Det är skillnad på skit och pannkaka

Har ni som jag suttit vid sidan om och förvånat er över att riksdagsledamöter har rätt att bo gratis i Stockholm? Trots att de har ett arvode på 57 000 kronor.

Att de inte som vanliga dödliga får göra avdrag för dubbelbosättning, utan får låna en lägenhet av riksdagen, eller bostadsbidrag på hela hyran. Det tycker jag är ett problem då de som har så låga inkomster att de har rätt till bostadsbidrag inte alls har samma förmånliga regler. Problemet är dessutom större när det är olika lagar som gäller för riksdagsledamöter som tagit ut för stora bostadsbidrag och de som har rätt till bostadsbidrag.

 Riksdagsledamöterna kan betala betala tillbaka om de yrkat på för mycket, de som har rätt till bostadsbidrag och som får förändrade förhållanden begår ett bidragsbrott om de inte betalar tillbaka bidragen som de fått när de hade låga inkomster. Då finns det inga ursäkter. Alla har skyldighet att veta vad som gäller. Men som sagt det gäller inte riksdagsledamöter.


Det här tycker jag är kärnan i problemet. Hur sen socialdemokraternas ordförande Håkan Juholt ens kunde tänka sig att ansöka om bostadsbidrag när både han och hans sambo bor i Stockholm det är helt obegripligt, eller är det så att alla som hamnar i maktens korridorer måste plocka åt sig allt de kan

En annan person som har använt sin makt är Lars Näsvall, chef för arbetsmarknadsförvaltningen på Luleå kommun. Han är vice ordförande i IFK Luleå och samtidigt toppchef i kommunen. Denna position har han använt för att sponsra IFK.

Här kan vi som skattebetalare i Luleå kommun inte komma undan att betala. Lars Näsvall har arbetat i kommunen länge och fyller 65 nästa gång. Oavsett om han gör några fel kommer vi att få betala hans pension.

Det är skillnad på skit och pannkaka.

Ja, skit föresten. Det finns det i strömmingen i Östersjön/Bottenviken. Allra mest dioxin hittar provtagarna i strömmingen som simmar i Seskaröfjärden. Det skriver Lotta Nilsson och Linda danhall om i sin granskning av miljögifter runt Outokumpu. Nu är de nominerade till Miljöjournalistikpriset.

 När jag sitter här vid älvens strand och tittar ut över vattenytan känns världen evig. Samma vatten passerar år från år. Samma snö smälter ner och samma regn rinner genom dikena mot älvens breda fåra. Men iår är det minst 300 procent mer vatten som fyller selet. Vad beror det på? Det undrar jag över.

Mer om låga löner

Låglöneträsket sprider sig till transportbranchen. Du tjänar 8.60 kronor per matkasse som du kör ut åt Linas matkasse. Och det hade företagsledningen ingen aning om.

Hög lön

Vad säger vi vuxna till alla unga människor som slutar gymnasiet och börjar arbeta? Håller vi med Annie Löf, centerpartiets ordförande, och Lars Björklund, folkpartiets ordförande, att de har för hög lön när de tjänar cirka 14.500 kronor på heltid? Väl vetandes att de flesta ungdomar inte får arbeta heltid?

När de inte får jobb som ger dem chans att ta bostadslån så att de tvingas hyra dyra andrahandslägenter eller att bo kvar hemma? Detta till stor del därför att folkpartiet, centern och de övriga allianspartierna inte har någon bostadspolitik. Det är pengar som gäller oavsett. Alliansregeringen tycker att alla ska äga sin bostad om man får tro de beslut som de tar.

Hur ska någon ung människa kunna bo med en lön som är lägre än 14.500 kronor?

Det ungdomarna kan trösta sig med är att detta förslag om att politiskt lägga sig i hur höga löner vi har är tvärtemot hur arbetsmarknaden fungerar i Sverige.

Höstflod

Där borta skymtar ett turkost vatten. Eftermiddagsljuset lurar ögat att jag är på en strand vid Medelhavet, inte i byn.

Älven fylls med rekordmycket vatten nu när det aldrig vill vara en enda helt torr dag. Vid stranden på Näset är det nästan bara en halv strand kvar. Här, där vattnet är reglerat av så många kraftverk på rad, så är det bredden som svämmar.

Vid Kalix älv och Råne älv brusar forsarna och vattnet ökar ljudet till ett dån. Där har de aldrig sett så mycket vatten en höst. Lika mycket eller mer än när snön smälter och forsar ner genom hela länet. Höstflod istället för vårflod? det kanske ska vara så när det blir allt varmare.

Där pålarna sticker upp brukar jag sitta och njuta av älven på sommaren. Där finns det en snabbväg ner i djupare vatten. Nu är det djupt överallt. Jag undrar om båten har flutit hit eller om det är någon som seglat till sommarens strand.

Egentligen ska man inte kliva omkring och minnas ljuva sommardagar med snålblåsten vinande och händer som stumnar. Men jag kunde inte låta bli när solen bröt igenom de tunga molnen och det kändes som om vi fick en dag, inte en halvdager, igen.

Om scoututmärkelser och Fredriks kommentar

Inte varje dag som jag rekomenderar Annika Lantz. Men nu gör jag det.

Satsa på var och en

 Eva Mörk professor i nationalekonomi säger så här: 

Jag är inte säker på att det bästa är att sänka arbetsgivaravgifter generellt. Jag tror att regeringens sänkning av momsen inom restaurangnäringen inte kommer att ge några jobb att tala om. Jag skulle vilja se individuella satsningar på arbetssökande oavsett ålder och bakgrund. Det viktiga är att förebygga långtidsarbetslöshet.

Två kompetenta arbetssökande berättar om hur de utsätts för meningslösa uppgifter med en a-kassa på 3 700 kronor i det ena fallet och med ingen ersättning alls i det andra. Bägge två efterlyser praktikplatser på arbetsplatser som behöver anställa. Inte tystnad. Inte en arbetsförmedling som inte erbjuder något alls.

Den person av de två som inte får någon ersättning alls är sambo. Hon har arbetat hela sitt liv sedan hon var 16 år, men nu när hon är arbetslös en längre tid hänvisas hon till socialkontoret för att ansöka om bidrag. Och det har hon inte rätt till. För hon har en sambo.

Livet ter sig olika för medborgarna och riksdagsledamöterna. Eller vad ska man säga.

Till ett annat vara

Fullmånen var alldeles vit på himlen så hur kunde bilden bli så röd. Det kan jag undra över och aldrig förstå. Det är ofta så. Att jag börjar på ett ställe och hamnar långt därifrån. Det kan vara ett ljud, en ton, en doft eller bara vara så glider jag iväg bort från här och nu till ett annat vara.

Då blir det så här. Ett lingon i skyn med lite kratrar.

Bilen full med söndagskänsla

Igår var det en så'n där overkligt vacker söndag. Solen strålade, vattnet gnistrade och hela världen doftade höst.

Då tog vi mlle Renault och fyllde den med S och hennes vän E. Vi for till Torne älv där de två hembyggarna vandrade runt på Ikea. Vi andra snabbade på och åkte ner till stranden. Det finns platser där jag får sällskap med de tider som flytt. Tänk att dessa gamla timringar sett krig och revolutionärer. Tänk att kyrkan på andra sidan är byggd när Gustav III dansade på Operan.

Tänk att jag äntligen fick spela wordfeud med S. Ja, hon leder förstås. Sen kom molnen och vi vände hem.

Låt alla ha samma regler

Oj,oj, oj vad tomma tunnor väsnas. Det är fullständigt obegripligt att det värsta som hänt den senaste tiden enligt Stockholmsmedierna och deras anställda är att socialdemokraterna och vänstern inte ställde upp i Sveriges televisions partiledardebatt.

Det näst värsta är att Håkan Juholt varit så girig att han har kvitterat ut bostadsbidrag för att han bor i Stockholm. Ja, ett helt bostadsbidrag trots att han delar lägenhet med sin sambo. Han är skriven i en kommun där han inte har bott på många år, Oskarshamn. Hur kunde han vara så dum?

Jag tycker att det är helt obegripligt att välbetalda riksdagsledamöter har rätt till bostadsbidrag för att ha "råd" med en bostad i Stockholm. Låt dem dra av förhöjda levnadsomkostnader enligt samma regler som när vi andra arbetar på en annan ort än där familjen bor. Vilket innebär att ledamöter som har familjen i Stockholm inte får bidrag och traktamente. Precis som för vanliga löntagare.

Tänk er att en deltidsarbetslös mamma med två barn får bostadsbidrag. När hon lyckas få heltid och en högre lön inträffar det som ingen kan begripa. Hon måste betala tillbaka det bostadsbidrag som hon hade rätt till när hon var deltidsarbetslös. Bostadsbidraget räknas inte månad för månad, utan 12 månader i taget.

Det kallar jag en skandal.

De heltidsarvoderade politikernas girighet drabbar oss som en påminnelse om att vi måste aktivt kräva att de lever efter samma regler som alla andra.

Men att de som har minst, som tvingas att leva i ständig oro över sin ekonomi, inte får en chans att få det bättre det måste ändras snabbt, helst redan igår.

Vad som var

Allt gnistrar. Allt lyser av små, små vassa iskristaller när jag går ut på altanen och upptäcker att jag glömt släcka ljusen igår. Det känns helt plötsligt som om ett helt år försvann. Det verkar som om min hjärna suddar ut, en vinter, vår och sommar.

Då börjar jag tänka vad som inte fanns, då för ett år sedan. Ja, då är det som om att jag förstår. Det har hänt så mycket olika saker och så mycket sorgliga saker. Men också så många fina och trevliga ting.

För ett år sedan firade min far sin sista födelsedag. Han fyllde 85. Det är då jag får perspektiv på tiden som gått sedan dess.

Då är det fantastiskt att lyssna till min mamma som med kraft rullar omkring i sin rullstol och har så många planer. Vilken tur att hennes stora smärtor försvann. Nu har hon ett liv att leva.

Hur mycket kostar det?!

Det känns som om vi vissnar lite mer för varje dag

Hur mycket pengar är det?

Det är en fråga som jag ställer mig när jag läser om de barn som fått sina liv skadade av vaccinet mot svininfluensa. De får 50 000 kronor!!!

Två månadslöner för att ha en svår funktionsnedsättning under ett helt liv.

En annan aktuell summa är 160 000 kronor. Det är vad Juholt stal från skattebetalarna när han lyfte felaktigt bostadsbidrag.

Han förlorade förtroendet hos väljarna för sex månadslöner.

Det står visserligen ingenstans i reglerna att riksdagsledamöterna inte får bo ihop med någon. Men praxis är att bidraget bara täcker halva hyran om de är två som delar bostad.

Lena Andersson skriver om hur vårt samhälle har förändrats. Om hur socialdemokraternas dominans har försvunnit. Jag tror att en viktig orsak är detta att Håkan Juholt inte ens tänker på att han borde följa de regler som gäller. Att kommunpolitiker genom tiderna har gett sina barn och släktingar kommunala jobb. Att ledande politiker har fixat in sina barn på arbetsplatser som är beroende av partiet.

Nu är det moderaternas tur. I Boden behövde alliansen bara verka i en valperiod innan kommunalrådet (m) hade placerat sin son som chef för ett kommunalt bolag.

Sveriges television vill sända en partiledardebatt med alla sju riksdagspartierna. Socialdemokraterna och Vänstern har tackat nej. De vill inte stå i teverutan och blandas ihop med Sverigedemokraterna. För till skillnad från alla andra år har Jan Axelsson, chef för nyheterna, bestämtsig för att flytta Sverigedemokraterna från höger till vänster.

Jag trodde aldrig att jag skulle tycka att Juholt och Ohly gör rätt. Men det tycker jag. Att stå på samma sida i bild skapar en falsk samhörighet oavsett vad partiledarna kommer att säga.


För att återgå till början. De barn som fått narkolepsi för att de gjorde som socialstyrelsen, sjukvården och smittskyddsinstitutet krävde och vaccinerade sig. De kommer att få 150 miljoner kronor allihop tillsammans, vilket blir 50 000 kronor per barn.

Det är 50 miljoner kronor mindre än vad Stockholms lokaltrafik satsar på att bygga bort chansen att åka med utan biljett.  Varje år!

Vad kostar det, i slutändan?

Kraftigt snöfall

Telefonen ringer, och en bekant frågar: Är det vitt ute, hos er? Ja, för alla talar om att det är snökaos i Norrbotten.

Det är i Kiruna den första snön täcker både hus, gator och bilar. 35 mil från älvens strand. Det är då det krävs en geografisk erfarenhet. En erfarenhet av hur stort vårt län är. Hur många timmar det tar med tåg från byns station till centralen i Kiruna. Det är då jag stilla undrar om min bekant lyssnar på hur vädret ska bli i Småland, när hon vill veta hur hon ska klä sig nästa dag.

Det finns små berättelser överallt. På en åker ligger en svan som dött. Den sörjande svanfamiljen återkommer för att ta avsked.Läs mer här.

Årets litteraturpristagare Tomas Tranströmmer är en poet som med få väl valda ord skildrar alla dessa berättelser som finns här och nu. Han är en mästare på att hitta ett ord som vi andra aldrig har tänkt oss använda på just det sättet. Tänk vad vi kan lära oss av dessa oväntade nya kombinationer.

Andra ord skulle vi gärna slippa. Ivan Hietala berättade om en undersökning av grödor i Haparanda som bara försvann. I undersökningen fanns det tecken på att giftiga ämnen från stålverket, Outokumpu, i Torneå fanns i grönsaker. Vissa tålde inte sanningen och började ringa och hota. Nu har han tvingats byta till hemligt telefonnummer.

I lördags var det premiär för Miniart en utställning med konstverk på en kvadratdecimeter, eller kubikdecimeter, på Galleri SKÅDA i Luleå. På Norrbottensteatern skrattade publiken till Evigt ung.

Kommer vi här vid älvens strand att få göra säsongens första snöänglar innan nästa helg?

Det är inte mer vinter än så här.

Hon är inte bostadslös

Jag undrar hur Dagens nyheter tänkte när de publicerade denna hyllning. Vore det inte på sin plats att ha en enda artikel om Filippa Reinfeldts ansvar som landstingsråd. Jag undrar verkligen vad de som väntar på sina behandlingar i kön till Radiumhemmet tycker. Eller vad de gamla som får sin vård på det bolagiserade Danderyds sjukhus skulle vilja fråga landstingsrådet. Det verkar som om hon har tid i alla fall; att göra annat än stå till svars för sin politik.

Städning för skoj skull

Ibland står Anna Laestadius Larsson placerad med ett eget perspektiv. Då hittar hon ett nytt sätt att se. Läs hennes krönika här.

Förr var det skötsel av frisk man som krävdes för att passa in, nu är det hobbystädning och bakning som står på dagens agenda.

Vilken tur att jag inte visste om det. Här sker ingen städning för skoj skull, det finns så mycket mer att göra av den tid vi har.

Innan solen gått upp

Tom är min arbetsplats

Så fort det rosa ljuset syns brukar jag öppna dörren och släppa in den krispiga kylan.

Som gula spöken

På väg till brevlådan ser jag hur björkarna blir allt barare för varje dag.

Rosa ljus

Där bakom uthuset finns de första solstrålarna och den rosa himlen.

På allvar

Det är på allvar. Men inte alla tycks tro det. Vi har faktiskt bara en jord, även om universum expanderar. Det finns bara en Torne älv. Livet i och omkring älven påverkas varje dag av de gifter och gaser som Outokumpu trots regler låter släppa ut. Ett stålverk som ansöker om att få släppa ut lika mycket kvicksilver som alla industrier i hela Sverige. Ett företag som inte följer EU:s regler. Men riksdagsledamoten Sven-Erik Bucht (s) som fick massor av kryss i det senaste valet säger att åsikterna är delade. Vilken tur säger jag att mina duktiga kollegor Lotta Nilsson i Kalix och Linda Danhall i Haparanda fortsätter att skriva. Här kan du läsa om Outukumpus utsläpp.


Igår tog dessutom det finska företaget Fennovoima ett beslut om att bygga nästa kärnkraftverk i Pyhäjoki 15 mil från den svenska kusten, 15 mil från gränsen. Frågan är hur de ska kunna räkna hem det bygget. Just nu pågår ett bygge i Finland som hela tiden blir dyrare. Det beräknades att kosta 23 miljarder kronor när de började bygga nu är de upp i tre gånger så mycket. Och det är vad Fennovoima väntas satsa på verket i norra Finland, 60-70 miljarder kronor. Vad kommer kilowattimmarna att kosta då? 5 kronor? Vi i Sverige ska inte slå oss för bröstet våra kärnkraftverk hotar både tätbefolkade områden i Danmark och Östersjön. Men med de regler som gäller idag kan ingen räkna hem ett nytt kärnkraftverksbygge.

Det är allvar. Ska vi i Norrbotten kunna utveckla länet då gäller det att vi lyckas hålla ihop om att skydda vår natur. Det gäller helt säkert alla i hela vårt land. Känns det lika slitet och skitigt här som där kommer nog inte någon vilja resa hit. Det är tur att så många vill att vi ska skydda vår miljö. Jag hör just hur forskare tar fram en ny skogsberedningsmaskin så att hyggena slipper se ut som "bruna räfflade chips".

En person som var mycket medveten om vikten av både yta och funktion var Steve Jobs. Hans liv är slut men hans idéer lever och förändrar vår vardag, varje dag.

Det går lika bra med selleri

I morgonmörkret känner jag doften av gårdagens sellerisallad. En grönsak som vi äter ofta på hösten och vintern. Men när kockarna Werner och Werner (Sven Melander och Åke Cato) i Nöjesmassakern alltid räddade sig med hjälp av den fanns det inte så mycket selleri med blad i butikerna. Då var det en ovanlig och dessutom feminin grönsak. Hur man nu kunde se det. Vi låg dubbelvikta av skratt. Sällan någon maträtt har varit så humoristisk.

- Det går lika bra med selleri! Utropade de två kockarna med Werner Vögelis brytning. Han var ju kung bland alla kockar. Lagade kungens festmiddagar, Nobelmiddagar och skapade den finaste maten på Operakällaren. Han var ofta vid kusten i Norrbotten och hyllade råvaror från vårt län. Inte en enda fest utan delikatesser från havet, skogen eller fjället.

Tänk att en doft av selleri kan plocka fram så tydliga minnen.

Regnet det bara öser ner

På teve talar LRF:s ordförande Nils-Olof Lindfors här i Sunderbyn om hur många ton vatten som öser ner över marken. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Dåligt för den oupptagna potatisen, men kanske bra för växtligheten. Nu har alla växter och träd mognat inför vintern i lugn takt. Men kanske den vattensjuka jorden får deras rötter att frysa eller ruttna när den riktiga kylan rullar in.

Jag hoppas att de tre ryska herrarna Borskovskoje, Ananaskanel och Tsarens äpple får tid att sätta fruktämnen inför nästa säsong.

Dagens mest uppfriskande

Sist jag var hos mamma berättade en granne för mig att nu skulle äldreboendet äntligen byggas. Det är tio år sedan den gamla macken revs, marken sanerades och bygglovet söktes. I tio år har några grannar överklagat bygget och inget har skett. Ja, förutom att skattepengar har rullat på kommunala kontor, i administrativa domstolar och hos bolaget som vill bygga.

Idag skriver stadsforskaren Jerker Söderlind i en debattartikel om hur han ser på de lagar och regler som gör det möjligt att stoppa utvecklingen i en stad. Om de arkitekter som ritar hus som ingen vill ha. Och om de grannar som överklagar alla bygglov för att slippa se en förändring.

Det är uppfriskande. Tänk om vi ser vår stad som något som vi alla har del i. Då skulle ingen föreslå höghus som driver fram stormvirvlar och som skuggar halva stan. Då skulle det byggas på södra hamnplan.

Ingen skulle få slänga ut lådor med plåthud på områden nära stan.

Tänk om de regler som gäller idag skulle ha funnits när vi byggde vår första stad? Då skulle det inte finnas ett enda hus på centrumhalvön. Strandskyddet, ni vet.

Ljusare än så här var det inte klockan kvart i sex.

Dyrt, men är det prisvärt?

11 000 000 000 kronor låter vi EU-kommissionen ta hand om. Vi som bor i Sverige. Vi ligger på tredje plats i bland alla EU-medborgare. Bara invånarna i Belgien och Tyskland betalar mer.

Då är det befriande att läsa om Jonas Sjöstedt som efter 12 år i Bryssel fortfarande anser att EU är en koloss på lerfötter.

Man kan nog tro, att Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet, tar poäng om de fortsätter att vara de enda EU-kritiska rösterna i politiken.

Fotriktigt kulturellt

Vernissage på galleri SKÅDA. Här hänger en av mina emaljer.

 Vissa höstlördagar blir så där fotriktigt kulturella. Den första oktober var en så'n dag. Solig, ljum, fylld av konst och teater.

Lotta Engström, Kristina Berglund och Katarina Nilsson

Lotta, Kristina och Katarina gick samtidigt som jag på Konstskolan.

 Vårt kommunalråd Karl Petersen höll invigningstal. Han hade varit på MoMa i New York, det är inte riktigt på vår nivå.

Hur man nu ska tolka det.

 På väg till Spider, den vilda kattungen, hittade jag igen Ulrika Hydmans staty. Den är gjord i glasfiberbåtmaterial. Den står på gabbro en bergart som bara finns här. På gården intill bor S i sitt kollektiv, the Batcave.

Idag kan ingen tro att himlen kan vara så. 

 Men på kvällen när vi vandrade längs kajen i Norra hamn syntes vad som skulle komma. Tänk att en vägbank och ett badhus kan se så spännande ut.

Evigt ung heter pjäsen på Norrbottens teatern. Vilken ensemble. Genom musikalisk. Och dessutom akrobatisk.

Inget ljus att tala om

I morse ville Celina kliva ut klockan halv sex. Då var det mörkt. Det fanns bara en enda stjärna som lyste upp en liten bit av himlen. Med hjälp av det lilla ljuset pressade jag kameran och tvingade fram en bild. Jag gillar när bilden bränner ut.

När träden, marken, älven och himlen blir till ett mönster. En tapet? Eller ett tyg som kan sitta på sänggaveln? Det kan bli mycket med lite fantasi.

Jag ser fram emot att skölja ur mina nykokta sidentyger. Det ska bli spännande om de mönstren blir som jag ville.

Vår finansminister Anders Borg framhåller bankerna som vår tids samhällsproblem. Men han vill inte att de ska skatta för att de genomför transaktioner som skadar både länder och företag.

Vad vill hon?

Historiskt. 90 år efter det att kvinnor i Sverige fick rösta för första gången är Centern det första partiet som väljer två kvinnor efter varandra till ordförande. Det var först med att välja en kvinna som ordförande, Karin Söder. Desto sorgligare är det att Annie Lööf inte kan svara på en enda fråga. Inte en enda gång får vi veta vad hon vill. Ja, förutom valstrategi förstås. Hon pratar om hur vi som väljare ska uppfatta partiet, inte vad centerns politiker ska slåss för. Vilken planet lever hennes mediastrateger på? Inte vill vi väljare veta hur en partiledare ska manipulera för att vi ska tro att partiet ska göra något. De borde kunna göra bättre från sig. Vi ska inte glömma att Centern har hundratals miljoner kronor sedan de sålde sina tidningar.

En ung kvinna som lyckas med vad hon förutsätter sig är Foki. Hon lever sina drömmar som en av mina bekanta skulle säga. Denna unga kvinna ser inga hinder. Det tycker jag är otroligt spännande.

Sveriges television väljer att inte förändra profilen på chefen för Rapport. Efter Morgan Olovsson kommer en tidningsutgivare.Finns det inte en enda kvinna 2011som kan vara chef för det största nyhetsprogrammet?

Ett parti som inte har några kvinnor som talespersoner är socialdemokraterna. De lägger en budget där RUT-avdraget finns kvar. Budgeten innehåller infrastruktur, men mycket lite för de kvinnor som arbetar med låga löner inom omsorg och vård. Vem var det som ansåg att ryggraden i vår välfärd får skylla sig själva när de har valt ett arbete med människor? 


Ibland blir det komiskt när män ska bortförklara de skillnader som finns kvar i vårt land. Skillnader i livslängd mellan rika och fattiga. Skillnader i lön mellan kvinnor och män. Skillnader i livskvalité mellan stad och land.


Vi får hoppas på att nya och bättre kommunikationer kan förflytta oss närmare varann. Den senaste satsningen är att forskningen på järnvägar får 100 miljoner kronor. Kanske att vi får en bättre framtid om vi kan ta oss till jobb och universitet säkrare och snabbare.  Kanske kan den där möjligheten att bara kliva på ett tåg och fara iväg ge kvinnor chansen att få en större arbetsmarknad och högre löner.

 Kanske det är som Anna Laestadius Larsson skriver i sin krönika.

Himlen rodnar

Idag är det en helt ny annorlunda strålande himmel. Det är kallt i jämförelse. Det är tyst. Fåglarna från i går har dragit vidare. Nu är det bara en enstaka svan som diskuterar nere vid stranden. Vattnet skiftar färg från strålande blått till isande grått. Det är alldeles stilla.

På mitt bord ligger en fin liten bok. Den har som rubrik "Det viktiga kan inte ses med ögonen". Det är ett citat ur "Le petit prince" av Antoine  De Saint-Exupérys. En berättelse som är fylld med tänkvärda ord.

Det är påtagligt i vår bildfixerade tid att vi måste använda alla sinnen för att dechiffrera vad våra makthavare egentligen menar.

Tajtrumpad

Nya ord står Malin Ullgren i Dagens Nyheter för idag: tajtrumpade åsiktsklimat. Känner ni igen er? Vad det betyder? Jo, att de som publicerar sina vetenskapliga upptäckter som inte ligger i linje med vad Urban Bäckström tror, de ska bort. Eller att vår justitieminister Beatrice Ask inte har något att säga när Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen men säger upprört att vårt enda feministiska och socialistiska parti, Vänstern, är extremister.
 Här är länken.

Vilken morgon.

Vilken morgon!

Celina, flyttfåglarna och jag jublar. Det är som om vi har rest långt sen gårdagen. Då dränktes vi i stormigt vatten. Nu glider vi över frostigt gräs. Steget mellan ljum regnig sensommar och krispig höst är inte långt vid älvens strand.

Nattens regn

Det låter som någon jobbar hårt med att spola av fönstren. Eller som om det är en hjord med skalbaggar som rusar fram och tillbaka i vinden. Det öser ner. Dörren slår igen bakom ryggen när jag kliver ut på bron. Vinden kastar regnet rakt mot mina bara ben. Men jag fryser inte.

Igår tömde vi ur vattenledningen i trädgården. Den kunde ju frysa.

Idag känns inte ens den hårdaste vindpust kall. Regnet avtar. Ljuset smyger in i det svarta, våta.

Grålila är denna tisdagsmorgon.

Och jag måste få tipsa om en artikel i DN. Det är  Mats Thorslund, Bettina Meinow och Marti Parker som med sin forskning visar att valfrihet när det gäller vård och omsorg för de som fyllt 77 år inte fungerar på samma sätt som när vi medelålders ska välja vårdcentral.

Hur ska någon kunna göra ett informerat val när ingen får den information som är relevant?

Dimman tilltar

Utan klar tanke

I Folkpartiets Sverige är det viktigast att de 3 500 familjer som når taket för ROT- och RUT- avdrag ska få dra av ännu mer.

-Det kan  bli ett jämställdhetsproblem att de 3 500 som mest utnyttjar avdraget inte både kan renovera sina hus och använda hushållstjänster, säger Nyamko Sabuni, medlem i Alliansregeringen.

Partiledaren Jan Björklund anser att det viktigaste är att alla ungdomslöner sänks. Han är övertygad om att det skulle förbättra vår nations ekonomi.

Andra är säkra på att det viktigaste är att ungdomar tjänar bra så att de kan betala hyra, mat och sina studielån.

- Det är ungdomar som har behov av möbler, husgeråd och som konsumerar, säger Christine i en insändare. De är grunden för att efterfrågan ska öka.

Nyspråk och alliansord

Första solstrimman

 I morse såg jag stjärnor och en nymåne högt upp i skyn. Det var så härligt att himlen var öppen, oändlig och fylld med hoppet om ljus.

Nu lyser solen och jag fylls med energi. Alla dessa dagar med regn, alla dessa grå moln finns inte mer.

Igår var det inte lika lätt att vakna. Men vaknade gjorde jag när B ringer och säger: Det är så mycket trafik idag för att 40 000 ska springa ett motionslopp här så jag får ingen hemtjänst.

Det ligger i tiden. Låt alla friska springa och låt alla sjuka och gamla skylla sig själva. För varför ska friska motionärer tvingas åka kommunalt?

Ja, jag är bitter.

Då hör jag att staten satsar 11 miljoner kronor över fyra år på att utjämna kvalitén i vården. Det är lika med två läkartjänster i fyra år. Inte ett öre till. Felräkningspengar.

 Inte ens värt att nämnas. Men oreflekterat tjatar varje nyhetsuppläsare om det som en satsning.

Nyspråk. Alliansord. Varför översätter ingen.

I och med att vårdpengen infördes så får de områden där de sjuka och gamla bor lite pengar i förhållande till de områden där de friska och rika bor. Det innebär att skillnaderna förstärks. Är det någon som tror att två läkartjänster spridda över hela landet kommer att minska skillnaderna i hälsa och livslängd?

Läs här om vad som ger sjukdom och ohälsa.

Vad satsar regeringen i Haparanda? En kommun som har den absolut kortaste livslängden? Läs om vad som kan hända här.

Och att jämställdhet och jämlikhet inte är en självklarhet för högersidan skriver kloka Anna Laestadius Larsson om här.

Blå tankar, en blå morgon

Idag blev jag riktigt ledsen. Och sur. Och arg. Det beror på två händelser som visar hur lågt till tak det har blivit i mellanmjölkens land. Dels har Svenskt Näringsliv gått in och styrt på SNS så att de forskare som vågade skriva om att det inte går att mäta om friskolorna leder till en bättre skola blivit utskällda. Tvärtom visade rapporten på att skolans pengar borde användas på ett bättre sätt.

"Ansvar måste utkrävas för beslutet att sätta munkavle på Laura Hartman. Vd Anders Vredin har visserligen bett om ursäkt för sitt agerande, men frågan är om det räcker – en vetenskapligt arbetande organisation kan inte ha en chef som, när han tycker att det behövs, kan förbjuda medarbetarna att yttra sig. Har Vredin fattat beslutet i samförstånd med styrelsen eller, ännu värre, på dess uppmaning, så måste också styrelsen ta sitt ansvar."

Det skriver bland annat Lars Calmfors i DN.

Den andra händelsen utspelade sig på bokmässan i Göteborg. Uppdrag gransknings Axel Gord Humlesjö greps när han gick omkring i publiken. 

Kan ni gissa varför? Jo, för att Lars Vilks var på samma plats. Men varför Axel Gord Humlesjö var mer misstänkt än andra kunde inte polisen berätta.

 

Goda nyheter

Denna vecka betyder massor med goda nyheter. Det är tur.
Ja, för en nyhet är inte så kul. Ja, att det har regnat 300 procent mer än normalt. Efter sol kommer evigt regnande skulle vi kunna säga i år.

Glada är i alla fall de 4500 som gick på hockeymatch. Äntligen! Första vinsten denna säsong.

Lyckliga är de som vill att serverhallar byggs på Porsön. Nu har domstolarna sagt sitt.

Haparanda har haft den kungliga familjen på två besök. Victoria på torget. Hennes bror och fader i skogen.

Den förlegade annonsen som Byggmax satte in i Dagens Nyheter utan att ansvarig utgivare, Gunilla Herlitz, satte stopp har debattarats hela veckan. Den stoppar Byggmax nu. Vilket gott initiativ.

Det är bokmässa i Göteborg denna torsdag-söndag. Överallt i alla medier finns författare och kritiker närvarande. Där samlas de högt över stan och njuter av Sveriges fräschaste och dyraste räkmackor.

Jag hamnade högt upp i skyn när jag mötte Kertin Hillströms fina diktsamling Dagarna i lördags på Kulturens hus. Katrin Parment läste ur samlingen och vi fick möta en mogen debutant. Här finns närvaron av Norrbotten och alla vanliga människor som bara lever och är. Känslorna som de skarpa växlingarna i naturen och årstiderna skapar. Den geografiska erfarenheten. För att verka lite tjatig. Men jag är säker på att platsen där vi lever och har levt påverkar oss utan att vi lägger märke till det. Inte först i alla fall.

Jag är säker på att den spelar en stor roll. Varför skulle jag känna lycka när jag kliver runt på Öland, eller på Arlanda eller på Gare du Nord. Det är samma sak varje resa. Först landar jag på Arlanda och far in till stan och känner en tillhörighet, sen sitter jag vid gaten vid Luleplanet och njuter av att de flesta talar norrbottnisk dialekt och av att jag alldeles snart är hemma.

 Det är kanske så det det är. I Dagarna känner jag mig hemma.

Finaste vallmon

Tack finaste Jane. Nu är den på plats.

En riktig teknokrats dröm

Igår handlade Uppdrag granskning om min första fasta arbetsplats, regeringskansliet.

När regeringen fick riksdagens uppdrag att spara, följdes inte de lagar och avtal som gäller på vår arbetsmarknad. Istället satt förvaltningskontoret och hittade på små, små avdelningar där de som avskedades placerades.

Lagen säger att alla ska prövas mot alla i den grupp där man arbetar. Skapar arbetsgivaren grupper med 1 person i finns det bara en att säga upp trots att gruppen i egentligen borde innehålla 50-100 personer. Det tyckte Förvaltningschefen Anna-Karin Jatko var fiffigt. Hennes bild - som hon sa- hela tiden- är att hon har följt lagar och avtal.

Jag undrar var är de fackliga organisationerna? Hälften av dem som har sagts upp utanför turordningsreglerna var ju fackligt aktiva? Den andra hälften var utslitna och över 55 år.

Bara en person tog strid och hon vann. Regeringskansliet erkände att de inte följer lagar och avtal när det gäller hennes tjänst.

Var är statsministern, var är finansministern? Fredrik Reinfeldt och Anders Borg hyllar ju LAS var de går och står.

Mamma till salu

Bilderna måste sorteras. Och då hittar jag denna gamla favorit. Och nu vet jag vad som menas. Det lärde jag mig förra veckan när mitt moderkort brakade ihop. Det var inte en tonåring som tröttnat på tjat, det var en lycklig ägare av två moderkort som satta upp annonsen.

Billig annons

Igår satte min skrivkompis Ella kaffet i halsen när hon slog upp Dagens Nyheter. I en billig, mycket billig annons fick Byggmax chansen att visa att deras skruvar är lösa. Både Byggmax och DN har lika ansvar för den fadäsen.

Fardagsfunderingar

Fri som fågeln, eller bostadslös?

Fardag.
Dagen då alla flyttade. Momorsmor valde att byta sin etta mot en nästan lika da'n. Vid varje flytt fick hon minst en månad utan hyra. Det var lägenhetsöverskott.

Inte för att det fanns många lägenheter, utan för att det fanns få som kunde betala. Snart är vi där igen. När det står lägenheter tomma för att hyrorna är högre än en vanlig månadslön. En nybyggd etta kostar 7 000 kronor i Luleå.

En av mina vänner säger: Inte kan Tomas och Emma bo på 40 kvm, det är väl för litet? Ett fynd, säger jag som började i en etta på 19 kvadrat.

Nu har vi hamnat där bostadspolitiken började. Dyra lägenheter och trångboddhet. Då införde regeringen subventioner och ränteavdrag. Vilket gav alla som köpte en ny bostad mellan 1969-1988 mycket lägre omkostnader.  Och bostadsstandarden ökade. Sen kom 1990-talets kris.

Finansminister Göran Persson(s) yttrade sina visionslösa ord: Den som är satt i skuld är inte fri. Och sen dess har välfärden ökat för de 10 procent som äger mest och minskat för dem som inget har.

Det tänker jag på idag när Anders Borg, finansminister (m) ska lägga fram sin budget.

Fem miljarder kronor satsar han på att sänka momsen på mat som serveras på restaurang.

Tänk om han hade satsat 5 miljarder på bostäder!

Nu gäller vantar på

Det krasar när jag smyger ner mot älven. Solen glöder i björkarnas toppar, men luften innehåller små, små vassa iskristaller.

Två kalla grader.

Vattnet i koppen har frusit. Gräset är vitt. Trappen ner är så där oväntat hal och slipprig. En helt ny årstid börjar denna vecka.

Nu gäller vantar på.

Oj, DSK!

Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att män som tvingar sig på främmande kvinnor skulle få förklara sitt handlande på bästa sändningstid. Men i Paris är allt möjligt. (Jag skriver Paris, för jag tror inte att det är möjligt i hela Frankrike.)

Han kallar händelsen för ett "moraliskt misstag som jag inte är stolt över", men understryker att man inte hittat några "skråmor, sår eller tecken på våld på kvinnans kropp".

Jag undrar vad de kvinnor som han har tänt på kallar det. Tänk om de skulle få berätta på bästa sändningstid om hur de uppfattar hans närmanden.

DSK får egen tevetid

Det gäller att vara man, förmögen och vad krävs det mer för att få försvara sig på bästa tevetid på den största tevekanalen i Frankrike? Läs mer här.

Den står i norr

Himlens armatur- en onåbar ljuspunkt.

Den står i norr, skiten från Stockholms län, i rektangulära plåtbehållare, berättar J när han passerar Jörns järnvägsstation. Västerbottningarna säger att: Vi skickar välutbildade ungdomar söderut, och får skit tillbaka. Både bildligt och i verkligheten.

Skiten är för giftig för jordbruket i Mälardalen så den lagras i gruvorna.