I kylen finns många gamla synder kvar

Solen går upp över Norrbotten men den strålar inte lika starkt över Anders Sundström i Piteå längre. Han kommer inte att föreslås till styrelseordförande i Swedbank igen. Det meddelar valberedningen.
Han har dels hållit ledningsgruppen om ryggen och speciellt två chefer som bedrivit företagsvarksamhet med hjälp av sina kontakter i banken. Dessutom har han investerat bankens pengar i gruvan i Kaunisvaara trots att allt talade för att bristen på logistik skulle få gruvan att gå i konkurs.

Nu väntar inte SCA:s privatplan på det förre kommunalrådet och den förre ministern längre.  Om bara något år är han 65 och får ut alla förmåner som en vanlig pensionär bara kan drömma om. Jag har länge undrat när jag sett honom lunka fram i sin lodenrock med en sliten portfölj om livet blev det han hoppades när han tog klivet från socialdepartementet till Folksam.


Förr fick vi lära oss att kylan kommer från öst, som i Sovjetunionen och Warszawapakten, idag kommer de vassa kyliga vindarna från Turkiet. EU satsar allt på att Erdogan ska stoppa flyktingar från att få skydd i Europa och lovar honom ett medlemskap i framtiden. Erdogan hotar Tysklands diplomater och anser att han har rätt att bestämma över vad som sänds i tysk teve. Gör vi rätt när vi betalar Turkiet förr att skydda oss från dem som flyr från kriget i Syrien? Ulf Bjereld (s) vill inte att vi ska fortsätta skydda oss från dem som behöver vårt skydd. Vad vill du?

Hur ska de som lever här kunna överleva fram till att de har fått uppehållstillstånd och rätt att ta makten över sitt eget liv? Prästen Pontus Gunnarsson lever på dagersättningen i 40 dagar och anser att det är omöjligt att överleva utan psykiska problem.

Du har inget när du börjar och om du ska betala för din mat så ska du överleva på 61 kronor per dygn. Med dessa pengar ska du köpa köksutrustning så att du kan laga mat, kläder, medicin, skor och så maten förståss.

Läs mer här.

Pontus Gunnarsson anser att ersättningen måste höjas. Det var 20 år sedan sist.

Ja, många av våra välfärdssystem är avlövade och satta i kylskåp. Krisen på 90-talet gjorde de mest befängda besparingar möjliga och allra mest fick änkorna betala. Göran Persson fick igenom att alla änkor som ägde en sommarstuga skulle förlora en del av sin pension. Vilket tvingade kvinnor födda före 1938 att sälja sina stugor för att kunna överleva på sin pension. Länge demonstrerade dessa kvinnor utanför Statsrådsberedningens hus i gamla stan. Men regeringen ansåg och anser att de inte är tillräckligt många för att förändra reglerna.

Här är tisdagens jättegarv

"Investmentbolaget Melker Schörlings vd Ulrik Svensson däremot tycker att argumentet funkar fint. Man äger framför allt ”verksamheter som traditionellt är mansdominerande” heter det. Men vad gör ett sådant bolag på sina ledningsgruppsmöten? Hugger ved? Hockeytacklas? Krigar?"

Tack Carolina Neurath för tisdagens största garv. I hennes krönika om varför börsbolagen i Sverige har kvoterat in så många Anders med jakt som fritidsintresse i ledningsgrupperna är verkligen kejsarna nakna. De har inga argument kvar när de ska berätta varför bolagen skyr kvinnor.

"-Det är lite macho att packa väskan på söndagen och resa bort fram till fredagen, säger en av dinosaurierna, Michael Treschow, när han ska förklara varför det inte finns kvinnor i de ledningsgrupper där han är ordförande.

Nej, låt solen går ner över deras dunkla skäl till att hälften av dem  som är mest lämpade ratas, när en vd rekryteras.

Ska bitarna ska bli en helhet?

Nu är påskmaten slut

Annandag, och dagens frågor är helt bortkopplade från gårdagens beslut. Den första hittar jag i Centralastudiestödsnämndens undersökning om studenterna kan klara sig bättre på studielånet och studiebidraget efter höjningen i fjol.

Nej, svarar allt fler. De klarar inte av att betala både mat, hyra och böcker inom de 9900 kronor som de får ut. Och då tycker undersökarna att det är konstigt att en höjning av studielånet ger färre nöjda låntagare.

Men hallå vilket var Alliansregeringens sista bostadspolitiska beslut före valet? Jo, att alla bostadsrättsinnehavare som hyr ut sina lägenheter kan kräva vilken hyra som helst. Att de regler som gäller för hyressättning sattes ur spel. Ja, hyrorna höjdes. Ja, det påverkade hela bostadsmarknaden. Ja, utrymmet för att bygga svindyra lägenheter ökade. Ja, hyran för en etta är nu 8 000 kronor i ett hus byggt de senaste åren. En andrahandsetta kan kosta det dubbla och priserna på små bostadslägenheter höjdes från 800 000 kronor för en etta på 25 kvm 2012 till 2 100 000 kronor i vår.

Varför är studenterna inte nöjda?

Det här är ganska vanligt. Ja, att många som utreder inte ser samhällets olika delar som ett. Och då blir det otroligt svårt att hitta sammanhangen. Att om utgifterna ökar mer än inkomsterna så tvingas studenterna jobba mer och tenta mindre.

Vårsnö som vittrar

På samma sätt är det vanligt att de som gärna vill att allt ägs av företag eller privatpersoner klagar högt över att marknaden driver upp kostnaderna. Ett exempel är de stora kostnaderna för att ordna bostäder till flyktingar. I och med att staten har låtit privata aktörer, ta över även statliga byggnader, så ökar priset. Men nu vill staten omförhandla och sätta ett fast pris per sängplats. Det kallar jag planekonomi. Men helt plötsligt är det helt rätt.

Jag tänker på hur det var när flyktingarna från forna Jugoslavien kom hit på 90-talet. Då var det staten som organiserade stora delar av mottagandet tillsammans med kommunerna. Då hölls kostnaderna låga och inget företag eller privat person tog ut övervinster. Men denna gång klamrar sig alla fast vid EU-regler. (Finns dom?) Och låter en stor del av skattepengarna rinna ut ur verksamheterna in i företagen och deras ägares fickor.

Dessutom vågar ingen politiker ta nödvändiga beslut för hur bostäder kan byggas utan att hyrorna eller priserna blir för höga för pensionärer eller unga människor.

Södra hamn

Men beslut om att unga människor och pensionärer ska få lägre inkomster är otroligt lätta att föreslå. Jag undrar hur vi kommer att få det. Kommer det att bli som här i Luleå. Ja, att när vi blir sjuka och inte kan bo kvar där vi bor så blir vi bostadslösa för att hyrorna är så höga?

I veckan fick vi veta att en dam som flyttat hit för att hennes enda familjemedlem bor här i kommunen blivit sjuk och hamnat på ett tillfälligt äldreboende. Nu ansågs den gamla damen för frisk för att få bo kvar. Hon hade tvingats säga upp sitt boende i andra hand under tiden på äldreboendet för att ha råd med hyran. Nu har hon inte en chans att få flytta in i en lägenhet. Hon sitter i rullstol och kan inte bo hos sin dotter. Dottern bor tre trappor upp utan hiss i en liten lägenhet där en rullstol inte ryms.

Idag söker de ett boende där hon kan ta sig runt i rullstolen och in i badrummet för en hyra på högst 4 500 kronor.

Vad kommunalrådet Niklas Nordström säger? Jo, att det finns bostäder. Det finns ju bostadsrätter till salu! Och att det ska byggas fler. Ja, enligt hans planer så kommer de nya bostäderna att ha hyror på 12 000 kronor för en etta. De ska ju byggas på pålar i vattnet i Södra hamn.

Det här vill jag lämna till återvinningen

Det här vill jag stoppa i soporna och lämna in på återvinningen:

Staffan Eklund, fd skidskytteledare, numera chef för fritids-, ungdoms- och kulturförvaltningen i Boden. Hans senaste förslag är att ersätta kulturarbetarna med en administratör. Kommunen ska satsa på en litteraturmässa för att rädda Boden arena, utan medverkande av bibliotekets personal. (Arenan byggdes av alliansen när de hade makten och den har kostat miljoner sen dess. Tom står den som ett monument över hoppet att något lag skulle dra stor publik.) Nu hoppas den före detta skidskytteledaren att Martina Haag och den 50 år gamla filmen "Här har du ditt liv" ska fylla litteraturfesten. För inget annat har de bokat än.

Samtidigt har kulturförvaltningen haft ett uppdrag att skapa en strategi inför framtiden. Den fick inte bli klar innan personalen sas upp. Strategin går ut på att samla kulturen i Folkets hus. Att skapa ett centrum för konst, litteratur, film, musik och teater.

Ta vara på personalen inom kulturförvaltningen och skicka den före detta skidledaren på återvinningen. Då kanske bodensarna har en chans att få uppleva kultur i vardagen och en litteraturfest som drar publik.

Bevara muséet som tronar längst ner i stan. Nu har landstinget sagt upp museechefen och reviderat anslagen. En orsak är att pengarna tar slut för fort. Samlingarna i Norrbottens minne finns i lokaler där hyran höjs till oöverkommliga höjder. Förlåt, men lokalerna ägs av landstinget, liksom muséet, så varför utarmas verksamheten av hyreshöjningar? Då blir det lättare att lägga ner allt på en gång, eller?

Nej, låt kulturen blomma, låt alla sorter få en chans. Lyssna till Sofia Jannok!

Tuppen och katten ser allt ovanfrån.

Stella är helt lycklig över att det finns ett påskris i köket. Så otroligt kärvänlig att vi har fått flytta påsken upp på frysen. Påskliljorna står där sen förr över natten. Årets många minusgrader klarar de inte av.

Det märks att påsken är tidig redan när jag vaknar, ljuset talar om att det ligger att nytt lager snö på drivorna vid vägen. Kul med höga isiga drivor efter vägskrapningen, tycker Stella och tar sats. Hon flyger från de höga drivorna till cykelsadeln och sen upp i köksfönstret. Där kollar hon in och pratar högt så att vi ska fatta att nu vill hon ha mat, ett av de ord som hon förstår det andra är ut.

Varje morgon när ljuset kommer är det bråttom. Först är det ut, sen är det mat och därefter vill hon ligga högst upp på skåpet och hålla ordning på oss.

Det behövs. Ja, vissa saker bara försvinner här i huset. Bästa hårborsten, en del till dammsugaren, den bästa tuschpennan, fler och fler saker som jag undrar om hon har stoppat under köksskåpen, eller är det vi som städat undan dem?

Idag ska vi göra påskmat till dem som kommer i morgon. Det blir klassiker från Hiram och Anna B. Tröstmat.

Det kan behövas innan våryran kommer igen. Glad påsk.

Vågor av hat som dödar

Det finns en tråd som binder samman

Allt hänger ihop säger en röst till mig när jag vaknar till. Ser på den ljusa himlen att klockan är före fem så det var väl en dröm. Men det är i alla fall lite sant. Ja, att många saker i vårt liv, håller balansen tillsammans, så att livet inte krackelerar.

Men tror man inte på, att det vi som enskilda tillsammans gör, skapar det liv som vi har och får, då finns det ingen anledning att hålla ihop.

Då är det lätt att tro på att en diktator, en förvrängd religion eller ideologi vet var sanningen finns.  Då är det bara att krossa, förstöra och trampa på alla andra för att ta makten. Ta upp tråden från 1800-talets vurm för den starke och rädslan för den andre. Fortsätta att väva på den väv som skapade rätten att skylla på någon annan när ens egna handlingar går fel.

Hur kan tyngden från dödliga bomber kring midjan ge styrka att döda, mörda, skada helt okända människor på väg till jobbet, på väg från Bryssel, och sig själv?

Vad är det för gud, eller ledare som kan förvränga verkligheten så grovt att denna handling ens finns som ett alternativ?

Varför är det möjligt att gå i ledband och följa efter dem som skadar och dödar  så många, i Afganistan, Irak, Turkiet, Pakistan, Syrien, Egypten, Frankrike, och nu Belgien?

Grön är Potatisodlaren nu

Det är så länge sen jag bytte och ändrade i bloggens utseende att jag inte såg hur den såg ut. Nu har jag plockat fram en egen bild och hoppas att det är lika trevligt att titta in. Välkommen till det gröna och sköna. Doften från liljekonvaljerna får du tänkla dig!

Inspiration att göra lite nytt kommer från Eva Swedenmark. Titta in på hennes fina omgjorda blogg.

Grattis Sveriges bästa hockeylag

Jag blir helt förundrad när jag upptäcker dem, pelarna av is som står längst ner i trädgården. De blev bara till, utan hjälp, där borta i hallonsnåret.

Just nu uppträder många makthavare som om det som händer inte går att styra. Besluten kommer till, lagrådet säger att förslagen inte håller, och så försöker regeringen en gång till. Det blir liksom aldrig helt rätt. Och då är det praktiskt att skylla på den andre, "de som inte är som oss".

Nog med förundran över dem som har fått vårt förtroende att leda landet. Jag är så glad efter att ha sett årets hockeyfinal vinnas av Luleå. Och det var inte någon slump. Kärnan i laget har kämpat länge för att få resurser att satsa fullt ut. Det var först när säsongen började i höstas, när Munksund Skutskärs SK och Luleå slogs i hop som elitsatsningen tog fart. Så vann de guld. Både Linköping och Luleå spelade så bra att jag fastnade i tevesoffan trots solen på altanen.

Idag ska vi planera hur påsken ska firas. Vi hör till dem som njuter vid älvens strand och inte drar till fjälls. Det är ljuvligt när snön gnistrar i solen och det är dagsmeja. Varje dag ser vi hur snön krymper. Vi hör hur fåglarna sjunger i björkarna och hur svanarna drar norrut längs med älven. Dagarna börjar redan halv fem. Stella fattar inte att klockan inte följer ljuset så vi får gå upp och släppa ut henne om vi misslyckas med att låtsas sova.

Som ni ser är det inte mycket som hjälper när hon har bestämt sig.

Härom kvällen smet hon ut utan att vi märkte det. När vi vaknade mitt i natten fanns hon inte på mattan där hon alltid sover. Klockan två fick vi gå ut och leta efter henne. Trost de tio kalla graderna och skrammel med kattgodis tog det ett bra tag innan hon klev upp på trappen till altanen så att vi kunde ta med henne in.

I flera timmar låg jag sen sömnlös och tänkte på hur det skulle vara att leva utan vår fina Stella. Jag har bott tillsammans med olika katter sedan 1979. Det vore mycket svårt att inte ha en katt som styr och ställer. Stella är den katt som är mest egensinnig. Hon bara bestämmer sig för var hon ska hoppa upp, kliva runt och lägga sig. Vilket innebär att vi inte kan räkna de saker som gått i kras sen hon kom för drygt ett år sedan. Trots detta kan jag inte tänka mig att leva utan henne.

Hallå, var det detta vi önskade oss?

Tillit är utan värde, helt värdelöst, om man får tro dem som har pengar på banken.

 De kan utarma vårt samhälle på tron att vi bygger det tillsammans. Istället är det alla dom andra som ska betala för vägar, som håller för deras tunga stadsjeepar tillverkade av Hummer, Range Rover och Bentley. Det är vi som ska hålla dem med flygplatser så att de kan dra iväg till sina obeskattade förmögenheter. Sen när de riskerar att Skatteverket får veta var de har gömt sina miljoner så får de en helt egen gräddfil där de straffritt kan plocka hem dem.

Tillit är ett ord som Göran Hägglund gärna använder, men när han i praktiken ska visa att han begriper vad det betyder har han ingen aning. Efter att ha suttit i regeringen som socialminister i åtta år anser han att han har rätt att plocka ut full ersättning från staten samtidigt som han arbetar i sitt eget bolag.

Tillit borde finnas mellan arbetsgivare och anställda. Men i LKAB:s gruvor har de anställda hittat ett sätt att ta det lugnt utan att få avdrag på lönen. Där nere i gruvan hittade chefen en plats md sängar och möjlighet att sova en stund. Arbetsgivaren utgick från att något var fel. Men var det så att de som vilade gjorde det på sina raster?

Tillit borde finnas mellan tidningsledning och läsare. hur ska annars läsarna kunna tro på vad som står i tidningen oavsett om artikeln publiceras på papper eller digitalt?
Då är det helt kontraproduktivt att söka efter reportrar som ska skriva 20 artiklar per dag. Hur ska någon kunna kontrollera om innehållet i texten är sant? Det tycker redaktionsledningen på Göteborgsposten är ointressant. Ja, hur ska redaktionerna kunna arbeta med källkritik när antalet anställda minskar och ägarna plockar ut tiotals miljoner i vinst.

Tillit borde råda mellan oss och vår regering nu när så svåra avvägande ska göras varje dag. Nu när så många människor flyr för sitt liv från krig och förföljelse. Vad ägnar sig Europas ledare åt då? Jo, att köpslå om dessa människors liv med Turkiets president Erdogan.

Vill ni får en chans att förstå  hur utlämnade dessa människor är så kan ni fara till Havremagasinet i Boden. Där ställer Knutte Wester ut fram till den 10 april. Hans videoinstallationer och bräckliga statyer i brons får mig att fatta lite grand. Missa inte när en pojke berättar om var gränsen går här i Sverige för hur långt han kan röra sig som gömd.

Tillväxten i reda pengar har aldrig varit så stor sen oljekrisen på 1970-talet men vi invaggas i att vårt land är fattigt, utsatt för hot och mitt i årtusendets kris. Vår kris är inte den som syns i rubrikerna och i politiska debatter.

Vår kris är att så många förskingrar vår tillit.

Tänk inte nytt, tänk inte öppet, tänk som pappa gjorde

En del av det gamla universitetsområdet vid Handels. Detta hus kallas spökslottet.

Jag sitter och läser om Handelshögskolan i Aftonbladet när en röst på radion säger att tack vare de nya fynden kan vi se hur Neandertalmänniskan har funnits i över 400 000 år. Och han lever än. Mannen som vill skydda sina privilegier och ägarfamiljernas ekonomiska makt.

Jag väntar på att mitt exemplar av boken 179 år av ensamhet ska landa i brevlådan. Det är en bok som visar hur smal åsiktskorridoren är på Handelshögskolan i Stockholm. Hur lite fri forskning tolereras om den utförs av kvinnor, eller invandrare. Och är du både och i ledningens ögon kan du få frågan om "hur många gulingar ska vi ha här?"

Historien om när deras mest meriterade forskare, Anna Wahl,  börjar forska om jämställdhet i organisationer visar hur smal högskolans vetenskapliga bas är.. Hennes forskning var och är banbrytande och då på 80-talet bildades hon en forskningsgrupp på Handels.

Men Anna Wahl gjorde en utredning åt socialdemokraterna som visade på hur ojämställt näringslivet är. Socialdemokraterna föreslog kvotering till börsbolagens styrelser och då bröt helvetet ut.

Susanna Popova fick betalt för att ta heder och ära av Anna Wahls forskning genom att skriva en bok. Boken fick eleverna på Handelshögskolan och sen fortsatte Popova och andra med hjälp av Axel och Margaret Ax:sons Johnssons stiftelse att publicera icke vetenskapliga artiklar för att få Anna Wahl desavouerad. Professorn Anders Henreksson som ofta påstår att hans egna åsikter är fakta var en av dem som skapade ett så hotfullt klimat att Anna Wahl tvingas ta sin forskning och flytta till Kungliga tekniska högskolan tvärs över stan. På Sveavägen fortsatte väggarna sluta sig kring studenterna på landets främsta utbildning för ledare inom näringslivet.

Ja, det är bland dessa studenter det är helt normalt att kalla kvinnor som ställer upp i kårvalet för horor.

Neandertalare var säkert betydligt mer jämställda än ledningen på Handels.

Lyssna!

Lyssna! 

på Sophia Jannok. Hör ni hur vår regerings advokat vägrar erkänna samernas rätt till sitt ursprung. En introduktion till hur staten väljer att se på samerna. Alla regeringars vägran att ratificera ILO 169 som garanterar alla ursprungsbefolkningar att själva bestämma över sin egen identitet. Konventionen antogs 1989 och alla regeringar har sedan dess vägrat göra den till svensk lag.

Om regeringarna i Latinamerika eller Nordamerika skulle behandla sina urfolk så som vi fortsätter att förhålla oss till samerna då skulle alla politiska partier utom SD protestera. Men nu är det här i Norden som samerna finns och då kan Rysslands, Norges, Finlands och Sveriges regeringar strunta i urfolkens grundläggande mänskliga rättigheter.

Istället gäller den föråldrade Rennäringslagen som kom till på 1880-talet. Den version som vi följer idag kom till i början av 1970-talet och den skiljer mellan renägande samer och samer. Alla rattigheter tillkommer dem som är medlemmar av de ekonomiska föreningar som kallas samebyar.

Staten har alltså sedan Kung Oscars tid delat in vår ursprungsbefolkning i två grupper. De som lever av renskötsel och de andra.

Denna inbyggda konflikt handlar en stor del av Anders Sunnas konstnärsskap om. Här är Sofia Jannoks och Anders Sunnas samarbete kring Sapmi, Sameland,

Ser ni hur gruvbolagen fortsätter att lämna tungmetaller efter sig som förgiftar grundvattet och älvarna. Inga gruvbolag tvingas att ställa säkerheter som räcker till att återställa gruvorna och säkra dem för att inga farliga utsläpp ska ske. Idag får vi skattebetalare satsa hundratals miljoner kronor på att förhindra att våra älvar sakta men säkert förgiftas.

LYSSNA!

Här är tingssalen i Gällivare där Girjasmålet avgjordes i vinter. Samebyn vann rätten till jakt och fiske i sitt renskötselområde. En rätt som Bildtregeringen tog  från samebyarna i början av 1990-talet. Bilderna bakom rätten är Anders Sunnas målningar.

I paradiset

Våren har verkligen blivit verklighet för Stella. Hon har börjat jaga. Vi andra får vänta med att kliva runt huset. Snön varken bär eller brister, så vi är snubblande nära att falla för varje steg.

Tiden med djup snö, gnistrande kristyr i träden, strålande sol och plusgrader på dagen är paradisisk. Isvägarna ute i skärgården är öppna och vi kan fara mellan olika öar, stanna till och äta och fortsätta ut på havet. Allt blir intensivt.

Då när vi sitter här på altanen och njuter av hur otroligt lugnt och vackert allt är, så går det inte att glömma bort att så många människor hamnat i ingenstans i kläm mellan EU:s politiker. Vilket nederlag.

Långa skuggor klockan åtta

Allt var inte advokadogrönt

Jag har fått låna en förstaklassbiljett till den tid när vi såg framåt med tillit. Till den tid när reportagen om inredning gjordes för de flesta och när ett av det mest lästa reportagen handlar om hur du kan "fräscha upp" din fyra i miljonprogramshöghuset.
Ja, för veckans arkitekt framhåller att lägenhetn är välplanerad med bra grundmaterial.

I en pärm från 1972-74 fylld med klipp och bilder hittar jag igen mina drömmar om hur jag ville bo och leva som vuxen. Tack Laila för att du har sparat hela denna samling med nostalgi.

Titta på bilden, visst skulle den kunna vara fotad nu? Det är en av de idéer som ägarna av fyran i höghuset fixar till. En frukostbar byggd av enkla  hyllor på den ena väggen. Känner ni igen lampan? En nästan likadan hänger i vårt kök idag, inköpt på Ikea.

Stolarna i plast och metall fanns i mitt första hem på 16 kvm.

Jag är helt förvånad av att allt är så modernt, så up-to- date. Ja, förutom de allra nyaste vitvarorna i advokadogrönt. Eller är det modernt snart igen?.
Enkla möbler i trä, låga möbler med stora kuddar, allmoge på längden och tvären och klara färger. Tygerna var rutiga, randiga eller häftiga. Med mönster från Tiogruppen eller Marimekko, Husen stugor på landet som fräschats upp. Ett reportage följer fyra systrar som alla köper varsin stuga vid Bodsjön i Hälsingland. Gissa vad en stuga på 80 kvm med en tomt på 3 000 kvm kostade! Det kunde inte jag. De hade som mest betalat 20 000 kronor 1974.

Tänk om det skulle finnas inredningsreportage idag som utgår från vad de flesta har att leva med istället för dessa orimligt dyra exklusiva hem där ingen vanlig människa sätter sin fot en enda gång.

En fasansfull dag

Skärm på skärm på skärm. Förevigat med en skärm.

Idag kommer förslaget om att Sveriges 21 län ska bli sex. En ganska liten förändring för dem som fortsätter att ha nära till beslutsfattarna, En enorm förändring för oss i de fyra nordligaste länen.

De största arbetsplatserna för akademiker, utanför universitet och högskolor,  blir två istället för åtta.

Ska sjukvårdens specialiteter delas upp mellan de fyra stora sjukhusen får vi chansen att tillbringa många långa timmar på vägarna. Ja, för järnvägen mellan oss och de två länen söderut finns ju inte.

Mellan Kiruna i norrr och Sundsvall i söder är det 90 mil. Mellan Östersund i väster och Luleå i öster är det 60 mil. Vad har denna enorma yta gemensamt?

Östersund och Sundsvall har ett universitet tillsammans, med 19 mil mellan campus.
Umeå har regionsjukhus och universitetssjukhus som servar alla fyra länen. Universitetet har vissa utbildningar utlokaliserade till Kiruna, (60 mil), Skellefteå, (15 mil) Örnsköldsvik, (11 mil) och Luleå, (27 mil).

Så här kan man fortsätta och visa på hur avstånden försvårar en sammanslagning. Det är ju lättare och snabbare för politiker i Kiruna att ta sig till ett möte i Stockholm än ett möte i Luleå. Vi har ju ingen fungerade regionaltågtrafik i och med att trafikverket inte har skött spåren. Resan mellan Luleå och Umeå, (27 mil) med tåg tar fem timmar, inte de 2,5 timmar som det borde ta.

En  av favorithistoriena som gärna berättas här uppe är den om hur de nyutnämnda landshövdingarna kommer söderifrån och utlyser det första sammanträdet för länsstyrelsens styrelse.

Härmed kallas du till sammanträde klockan 8.00 i Luleå står det på inbjudan. Ja, och då tvingas en stor del av ledamöterna att resa till länshuvudstaden kvällen innan och kostnaden för dessa hotellrum blir skyhög. Ja, för har man tillbringat sitt liv söder om Sundsvall är det svårt att begripa att det inte finns en chans att ha ett möte före 10 om alla ska hinna komma i tid. Både avstånden och avsaknaden av kollektivtrafik gör alla möten till en logistisk mardröm.

Det gäller alla möten.

Jag minns med fasa när jag åkte till sjukhuset i Umeå för att få möta en specialist. Taxin kom sex på morgonen och bussen gick före sju. Trots att resan borde ha tagit fyra timmar var vi inte framme förrän efter fem. Tur att jag hade tagit i och hade två timmar till godo när jag började resan. Så efter sju timmar fick jag träffa en läkare i femton minuter  (på fastande mage), ta prover och vänta på bussen hem.

Hem kom jag tio på kvällen. Om en större del av vården flyttar till Umeå kommer vi inte att ha en chans att få ta del av den specialistvård som finns i länet i dag. Sjuka människor måste vara ovanligt friska för att orka ta sig igenom en sån lång dag.

Antalet människor i denna halva av landet är sisådär 900 000. Knappt så många som bor i Stockholms kommun. Den stora frågan är om det går att organisera service och vård på ett annat sätt än det vi har gjort fram till nu. Kan vi lyckas med det?

.

Det gäller att alla låter bli att vara insnöade på alla vis

Skulle de inte ha diskats?

Full av hyss springer Emil för att vinna loppet till snickerboa, och ingen säger så mycket om det.

Värre är det med de pojkar som tar plats i Vasaloppet och gör allt för att tränga sig fram trots att det är länge sen segraren hann i mål. Inte ville de följa reglerna och släppa fram de tre kvinnorna i täten. Nej, ack nej, de gjorde inte som de män som släppte fram gruppen som hann först i mål. De bara körde och tog plats och förstörde hela upploppet för de tre bästa kvinnorna.

Varför gör de på detta viset? Ja, varför kan inte män som har några hundra meter fram till målet låta kvinnornas tävling avgöras av skicklighet och inte av vilka män som tränger sig fram?

Vilken illustration till hur livet är här utanför skidspåren. Kvinnor får vara med bara de inte tar lika stor plats som männen.

Bilderna från upploppet i Mora i fädrens spår kommer för alltid vara den bästa illustrationen till varför vi lever i det samhälle som vi gör.

Tänk om det hade varit kvinnor som nästan vält en av de bästa männen i spåret inför upploppet mot mål. Skulle de inte ha diskats?

Hipp som happ

Här är mitt senaste keramikprojekt. Det är är en liten skål som jag har tummat fram i porslinslera och gjort ett mönster i med en virkad duk. Färgen kommer från färgkroppar och glasyren är en helt vanlig transparent.

Porslinsleran innehåller papper vilket gör att jag bara behöver bränna leran en gång.

Nu har jag tänkt att jag ska försöka arbeta vidare på hur jag kan utveckla denna teknik. Ska jag göra relieferna med något helt annat? Ska jag göra screenbilder? Ja, det finns så många olika val att jag nog behöver rätt lång tid innan jag har hittat rätt.

Så är det med de flesta projekt här i livet. Även de som inte är handfasta. Livet är ibland som en obearbetad lerklump. Och då kan man antingen planera hur det ska se ut eller också knådar man på känn och så blir det en överraskning.

Det är väl så för det mesta. Att vi utforskar livets möjligheter hipp som happ. Lite som när jag städar.

Men denna gång ska jag ha en plan så att jag kan komma i mål.

Jag älskar Tyskland

Massor med blommor till Tyskland

Jag älskar Tyskland. Jag älskar att de inte räds att stoppa riskkapitalister som låtsas ha telefonförsäljning när det i själva verket är företag som lurar äldre. Unga människor i Tyskland tvingas inte sitta i oändliga rader och använda sina headset till att lura människor.

All telefonförsäljning är förbjuden.

Anledningen nummer två är att Angela Merkel är den enda ledaren i västvärlden som kräver att Mark Zuckerberg håller Facebook rent från hot och hat.

Företaget har svåra gränsdragningsproblem idag och klarar inte av att förstå vad som är olagligt. De anställda sitter och blockar artiklar om mammografi men släpper igenom dödshot mot svenska politiker.

Utan Tyskland skulle vi inte får se hur Zuckerberg vrider sig som en mask när han får frågor om vad som är tillåtet på siten.

Många nostalgiker har tagit upp Lunarstorm som fanns för ganska länge sen. Det var ett nätverk som då hade massor med folk anställda för att ta bort hot och hat.

Om ingen kan räkna ut hur algoritmerna för att stoppa hat och hot ska se ut, kanske Facebook ska anställa människor som modererar all den skit som de släpper igenom?

Nostalgisk mamma

Idag är det 25 år sedan jag for in till Bodens lasarett för att föda vår andra dotter. Det var så kallt att jag hade lammpälsen på mig inomhus. Redan då hade politikerna bestämt att sjukhuset skulle flytta så det drog in polarvindar vid de orenoverade fönstren.

En bisak, men det kändes rätt exotiskt då.

Bortsett från detta har jag så fina minnen från vår första tid tillsammans. Vår lilla S var en solstråle trots att hon verkligen var pytteliten.( hon vägde 2, 3 kg och var 46 cm lång.)
Storasyster plockade fram dockkläder till S när vi skulle fara hem.

I alla år har S varit ett steg före. Allt har sett så enkelt ut. Ville hon simma så la hon sig ner och simmade. Ville hon åka skidor så satte hon på sig skidorna och åkte runt i spåret. Skulle hon cykla så tog hon cykeln och for i väg. På bilden är vi i Puerto de Soller på Mallorca. Det är bara några dagar innen S tar av sig simpuffarna och simmar iväg.

Det var en resa som vi minns med glädje. Vi har gjort en hel del resor tillsammans alla fyra, men en gång var det S och jag som åkte iväg till Korsika. Det var så roligt att få vara tillsammans och uppleva denna fina ö. S var elva och lärde känna massor med trevliga kompisar efter bara några timmar. Vi landade den 13 juli och fick uppleva nationaldagsfyrverkerierna på hotellets altan i hällregn. När det small kunde ingen säga om det var åskan eller en raket.

Det finns så många glada stunder, så många fina minnen och vi hoppas på många fler. Även om vi har långt till varandra i kilometer så är vi nära.

Fira ska vi göra när alla tentor är avbetade och vi kan ha en härlig helg tillsammans i Uppsala.

Vi får ha tålamod.

Lite både och i vårsolen

Solen skiner och vi med den. Marsljuset tar sig och alldeles snart har vi mer än tolv timmar dag. Igår såg jag hur mörkret kom krypande vid halv sex. Fem timmar senare än vid jul.

Men känner vi oss mer upplysta?

Har vi en plikt att begripa mer än vad vi gjorde när vi var yngre, eller bara mer än vad vi förstod vid förra valet?

Är det ett svek att veta att alla som växer upp i familjer med vanliga inkomster kommer att få det svårt att leva på samma standard som sina föräldrar, om de inte hittar genvägar genom livet.

Ska vi lära våra ungdomar att ta sig fram mellan skären och grunden utan att ta hänsyn till att vi lever av tillit? Göra som de politiker som säljer ut skattebetalarnas egendom efter att ha arbetat med ett projekt för att få alla politiker att sälja ut det värdefullaste som finns i offentlig ägo?

Solen skiner men de långa skuggorna sträcker sig både över snön ute och förhoppningarna inför framtiden.

Då gäller det att finna platsen mellan misstron och hoppet. Det är ju egentligen rätt lätt att se att mycket är bättre nu än då. Hur ska vi kunna påverka så att de med makt förstår att tilliten är lika värdefull som deras egna rikedomar?

När verkligheten överträffar dikten

I morse trodde jag att det var den 1 april och inte den 1 mars när jag satt och bläddrade i Sydsvenskan på nätet. Men historien om mamman med en allergisk dotter som inte får vara kvar på avdelningen när de akuta symptomen är hävda klockan ett, mitt i natten, är helt otrolig.

Läs här.

Var har vi hamnat? Jag tänker på Palmes ord, anständigt. Vara anständig, leva anständigt, bete sig anständigt.

Mitt huvud fylls av frågor. Varför anser personalen att de kan avvisa en mamma med en 18 månaders bebis mitt i natten när de inte har någonstans att bo mitt i natten?
Varför tar de inte hänsyn till att familjen bor på Ven och inte kan ta sig hem förrän nästa morgon?
Hade alla patienter och deras föräldrar behandlats på samma vis?
Jag ser framför mig hur personalen  avvisar någon av Skånes mer bemärkta bebisar med mamma till ett ingenting. Skulle det kunna ske?
Jag skulle verkligen vilja veta hur ledningen för sjukvården i Skåne tänker.