Ibland när man bor långt från ekvatorn finns ett sug efter ljus som knappt den bleka höstsolen kan mätta. Det är som om jag befinner mig mellan två höga hus som skuggar. Då är det tur att det finns en vacker silverfärgad älv som förstärker. Solen kom efter tandläkarbesöket och nu har dagen vaknat.På bilden syns mitt favorithus alla kategorier. Varmt gult med vindskupor. Det finns på Rådmansgatan ett kvarter från Sveavägen. Nära Sibirien.
3 kommentarer:
Hej Eva,
Jag känner igen det där huset. Jag är uppvuxen runt kvarteren kring Observatorielunden.
Jag brukar bo på Norrtullsgatan mitt emot kårhuset. Där finns det Stockholm som jag minns. Vandrade från Odenplan mot Adolf Fredriks kyrka, i tonåren, nästan varje dag och jag tycker att det mesta är sig likt.
Ljuslängtan förstår jag! Min vän Maria klarar inte vintern utan en ljuslampa, ibland träffas vi på ljuskaféet vid Hornstull för att få en dos ljus. Jag längtar så efter ljus när vinter och mörker kommer.
Skicka en kommentar