Det är härligt att ta i ull. Ullen värmer händerna både när jag tovar och när jag stickar. Ett bra tips en sval dag är att ta med en stickning ut. Då håller sig händerna varma och värmen sprider sig i hela kroppen.
Bilden är en del av mitt tovade sittunderlägg. Lätt att ta med sig och värmande för alla rumpor.
Jag undrar ganska ofta varför textila verk har så låg status. Senast undrade en recensent om en textilkonstnär inte kunde bestämma sig -var hon konstnär eller hantverkare?
Tänk om han frågat en manlig träskulptör samma sak. Vilket ramaskri.
Jag älskar textila spår efter våra anmödrar. Min farmors ängladuk till advent, min svärmors tomtar till jul, "Gud som haver barnen kär-trycket" på julaftons morgon. Året runt påminns vi om alla kvinnors flinka fingrar. Vilken kraft.
Min kära mormor har en egen låda i min byrå. Virkade stjärnor samsas med broderade blåklint. Mormors ögon var fyllda med lycka varje gång hon avslutat ett arbete.
När jag bodde i Sundbyberg slogs jag med pälsängrarna om mitt fina överkast med hundratals vita virkade blommor.
Jag förlorade. Mormors möda försvann.
Nu satsar jag på återupplivning. Det finns oändligt många möjligheter att återanvända mina textila skatter.
3 kommentarer:
Så fint att din mormor har en alldeles egen låda! Kvar hos dig nu 2009. Det borde jag också ha. Jag har så många fina saker som min mormor har vävt,som hon har tillverkat alldeles av egen kraft. Så många fina dukar, hemvävda löpare i olika färgskalor, lakan med spets, en liten nattdräktspåse och en liten hakklapp med Maria fint broderat på båda.Jag kan se kärleken i hennes broderi. Hur hon tänkte på mig, där hon satt och sydde. Min fina, smarta mormor som alltid var uppdaterad , som alltid läste tidningen Vi och alla kultursidor, som ofta tog emot konstnärer och musiker i sitt hem, som ville läsa vidare på högskolan men aldrig fick. Hon föddes 1907 samma år som A.Lindgren men dog redan 1985. Hon sparade aldrig sina steg i sin omsorg om oss.
Din fina mormor som fixade tillsammans med sina systrar och plockade syrener när jag kom till Eskilstuna 1985. Min levde mellan 1905-88. Hon älskade att hälsa på i Eskilstuna och pratade länge om att vilja bo i en liten stad.
Så fint med mormorslådan. Jag är också så glad över de broderade dukar jag sparat, bonader och gamla slitstarka kökshanddukar, mammas virkade handdukar.... alltid var de flitiga, alltid arbetade deras händer, Vilken härlig värmande ullbild du visar!
Skicka en kommentar