I morse klev jag ut. Tappade andan och tittade på termometern. Minus sju grader klockan halv sex. Hela världen runt omkring gnistrade, alla billyktor lyste upp en silverväg, i stället för den svarta asfalten.Solen klättrade sakta upp och vid sju var mitt fågelbad isigt när jag skulle plocka in det. Skrapade fram det smälta glaset i botten. Jag gillar verkligen denna skål som är ruffig och på samma gång sirlig. Jag minns fortfarande glädjen när jag plockade ut den ur ugnen. Den svarta leran med den kokta glasyren och glaset som smält till en spegel där bara en liten del av färgen finns kvar.
Det bästa blir alltid till som ett misstag sa min lärare i keramik. Jag håller med honom.
2 kommentarer:
Vilken vacker bild!
Ja, dessa kloka ord som man fått med sig därifrån :) Ser den vackra blå färgen och minns många timmar flow i keramikverkstan. Så kul att läsa de du skriver. många kramar / karolina
Skicka en kommentar