Hur saker och ting förändras,

i minnet vill säga. De två bilderna är från halv fem i morse när jag inte kunde låta bli att gå ut och se på solens spegling på himlen och hur dimman skapade ett sagolandskap. Den översta är hur det såg ut. Den andra är hur jag minns det.

Minnet är inte säkert. Bara nästan skulle man kunna säga.

Men att statliga tjänstemän skulle skylla på att de har dåligt minne när de ertappas med händerna i honungsburken trodde jag aldrig. I min värld var det bara sämre advokater som rådde sina klienter att tappa minnet under förhandlingar i tingsrätten.

Ingen kunde hitta räkningarna på inbjudningskort i plexiglas för 185 000 kronor, blommor för 135 000 kronor och rosa heliumfyllda ballonger för 174 000 kronor. Var då? Jo, på Stiftelsen för strategisk forskning.  Där generaldirektören inte ens kunde minnas att han är anställd på en statlig myndighet.

Mariana Vnuk skriver om nöje. Denna vecka tar hon upp den tystnad som råder kring Pussy Riots. Läs om hur hon saknar vårt stöd.

Olov Abrahamssson skriver om hur musiken används som politiskt medel, liksom de fyra unga kvinnor i Pussy Riots som sjöng om yttrande frihet och korrupta politiker, De vill att vi ska minnas inte glömma.

Glömt har vi väl alla att sommaren innehöll flera gånger mer regn än normalt. Vilken tur att vi har dessa senaste dagarna att minnas när vädret kräver både mössa och vantar.

Nästan höst

Det är härligt dimmigt ute innan solen har torkat upp den fuktiga luften. I gräset har spindlarna lagt ut sina nät som om de vore fiskare. Hela gräsmattan är full. Nästan höst. Men inte riktigt. Det är fortfarande sommarvarmt. Kanske inte just så här på morgonen, men mitt på da'n. Igår visade termometern på plus 26 i skuggan. Det var antagligen sommarens varmaste dag.

Dimman blev till dagg

Var god, håll tyst!

Var går gränsen? Vad får vi säga och inte? Det var en av diskussionerna när samtalet vindlade vidare bland humlor och blommor i Vuollerim. Vad innebär vår rätt att säga vad vi tycker?

Yttrandefriheten. Den som vi har slagits för i generationer. Den är en rikedom som vi inte får sälja ut. En möjlighet att påverka vad som sker. Men vi som lever här använder den inte.

-Jag berättade inte vad som skedde när min chef lade ner Unga Klara, teatern där jag arbetar, säger Susanne Osten. Jag fick rådet att förhandla först om vår framtid. Sen när alla kontrakt var undertecknade då kunde jag berätta. Jag fick använda min ilska taktiskt.

Denna tystnadskultur, denna drift att undvika konflikter lider inte norrmännen av. Igår när kommissionen presenterade vad som gick fel den 22 juli 2011 i Oslo och på Utöya fanns inga undanflykter. Rakt på sak fick det norska folket se vilka svagheter som ledde till att polisinsatsen gick sämre än den borde gjort.

Ett år efter det fruktansvärda attentatet. Inte många år senare som när Palmeutredningen granskades.

Vilket land kommer att ha den bästa organisationen för att utreda misstankar om förberedelser till attentat tror ni?

Befruktat samtal

I en djungel av ståtliga Riddarsporrar öppnade Susanne Osten och Heidi Krönlein ett samtal som slingrade sig genom livet. Humlor surrar och myggen sticker ett ben eller två när vi får ny kunskap berättad  i en av de generösaste trädgårdar vi varit i.

Heidi Krönleins frodiga oas mer än tio mil från kusten finns där människor levde för 6000 år sedan. Då var det en blomstrande plats vid allfarvägarna för här var Bottenvikens strand. Nu är det en plats där Lilla Luleälv och Luleälven möts vid våra största kraftverk. Byn Vuollerim bidrar fortfarande till hela landets utveckling och till att vi får miljarder kilowattimmar.

Men det är inte det av människor skapade vi funderar kring när alla dessa insekter och blommor skapar förutsättningar för att frukt och bär befruktas. Mer på vad vi måste skydda, vad vi vill värna in i framtiden.

En resa längs med älvens strand mot polcirkeln. En resa till ny kunskap och nya perspektiv.

Myggsurr och nysommar

Vilken underbar dag. Det är som om den där sommaren äntligen hittade hit. Älven lyser blå. Himlen har inte ett enda moln och allt är helt stilla. På promenaden ner till stranden hittade minst 20 myggor till mig så nu sitter jag här med kliande bett och midsommarkänsla.

Nu hoppas jag på ljumma nätter så att jag äntligen vågar doppa mig i älven.