lördag 14 mars 2015

Lönegapet är som ett svart hål

Oj så höga löner undersköterskor har, tänkte Svenskt näringslivs vd Carola Lemne med en månadslön på 490 000 kronor. De måste sänka sina löner så att jag får mer kvar.

Eller?

Hon vill riva ner den arbetsmarknadsstruktur som har skiktat hur mycket våra jobb är värda. Inte för att nå jämställdhet utan för att sänka lönerna för jobb inom vård, omsorg och handel. Det vill säga på den arbetsmarknad där majoriteten är kvinnor.

Är det någon enda person som tror att personer som kräver en halv miljon i månaden kommer att göra något bättre för någon annan än sig själva?

Har ni hört hur hon och andra i hennes position tjatar om att vi ska höja pensionsåldern med flera år och då kommer alla att få rejäla pensioner?

Lyssna inte. Jag har vänner som har jobbat i vården till de är 72 år för att kunna få en pension som de kan leva på. Men tji får alla lågavlönade som sliter och försöker klara sig själva.

Inte får de högre pension för det för arbetsgivaren har betalat dem med timlön. Så nu får de i alla fall lägsta pension.

Jag undra hur mycket Carola Lemne pensionsutbetalningar är på? En eller två årslöner för en undersköterska per månad?

fredag 13 mars 2015

Våren kryper fram runt grunden


Det brinner på himlen och hela morgonen glöder idag. Värmen i ljuset lurar mig att tro på att det är plusgrader. Men nej. Snön ligger halvmeterhög på den oskottade delen av tomten och drivornna är fortfarande över en meter höga, ibland en och en halv. Det är bara runt träden, uthuset och närmast husgrunden som marken syns.

Vårvinter eller den femte årstiden. Nu när solen är varm och marken kall. Nu när ljuset väcker oss vid  halv sex på morgonen och solen har vandrat till västnordväst innan den går ner. Det händer något här vid älvens strand när vi kan se hur årstiderna ändras genom att titta på var solen står och hur högt den når mitt på dagen.

Skillnaden mellan nu och Luciamorgonen tre månader bort är som den mellan natt och dag.

Det häftigt med dessa skarpa gränser mellan de klara och kalla vinterdagarna och vårvinterns mjuka ljumma dagar. Och ändå ser det nästan lika ut om man bara tittar.

Stella the cat gillar inte att snön smälter i solen mitt på dagen hon vill hålla sina tassar torra. Igår var vi ute på en promenad ner mot stranden och då fick hon stanna i famnen.

torsdag 12 mars 2015

Vi har kallat länderna militärdiktaturer och kommunistiska diktaturer,

Det jag kallar kommunistisk diktatur eller militärdiktatur, kallar Katrine Zimmerman på P1 morgon  kontrollerad demokrati.


Nyspråk kallar jag det. Det är rätt ofta som jag studsar när denna programledare döper om verkligheten. Och jag undrar om det följer Sveriges radios avtal med riksdagen. Kan programledarna på nyhetsraktionen skapa ord som förskönar verkligheten, utan att det påverkar vår uppfattning?

Jag tycker att det är skrämmande och mycket obehagligt när både jouranlister och politiker använder ord utan innehåll. Kontrollerad diktatur vet jag vad det är, men kan en demokrati vara kontrollerad?

Om Kina och Thailand är demokratier, med prefix, vad är då Saudiarabien, en religiös demokrati, kanske?


onsdag 11 mars 2015

Lily of the valley special soap

Öppnade en låda i badrummet och där låg en urgammal tvål. Den är en gåva som doftar liljekonvaljvår. En fånig present från Drottningens London. Jag fick den för att det står Elizabeth på kartongen. Ett av mina namn. Men den som gav den till mig snörpte på munnen och hade nog inte valt av vänlighet direkt. Tvålan hamande längst bak i lådan och elakheterna blev bara fler från givaren.

Så kan det gå när livet tar en sväng bort från verkligheten och chimärer tar över.

Det är bara en chimär sa alla och då borde ju verkligheten ta över. Men så enkelt är det ofta inte. Chmären är ju en tröst och en lindring när man tar helt felaktiga beslut.

Tänk att doften från en bortglömd tvål kunde få mig att bli så sorgsen. Men minnen som dyker med när man känner en doft eller en smak de är starka.

tisdag 10 mars 2015

Höjer du på ögonbrynen?

Årets första blå blomma syns vid Stenshuvud när jag är glad för att isen på gårdenhar smält så pass att jag kan trampa upp till brevlådan utan spark. I Skåne är det blåsipporna som niger i backarna, här är det scillan som kommer först.

Idag är det avfärd mot sommaren för två av mina nära och kära. Dena ena åkar till Afrika den andra till Sydamerika. Drömmar som blir uppfyllda enkelt med hjälp av billiga flygbiljetter. Men hur billigt kan vi flyga utan att osäkerheten för de anställda påverkar säkerheten?

När personalen inom vård och omsorg kallas in med hjälp av ett sms, är det inte långt borta att även lokförare, piloter och läkare får vänja sig vid samma korta anställningar. Men är det bra för någon? Ja, förutom de riskkapitalister som äger vårdföretagen, järnvägsbolagen och flygbolagen?

De hamnar ju aldrig på ett plan med en lågavlönad pilot, eller på ett sjukhus däe alla läkare jobbar på timme.

Där uppe bland molnen i en inhyrd privatjet ser det ut som en jättebra affärsidé. Ja, att ta bort alla kollektivavtal och alla sociala försäkringar. Ingen som de skulle träffa på i sitt avskilda liv, där de susar fram utan att få se vanliga människor, skulle höja på ögonbrynen.

Nej de skulle alla sitta och skrocka i Davos som de har gjort sedan början på 1990-talet.

" Det behövs egentligen högst fem personer som är anställda i ett företag, resten kan vi ta in på minimilönen de timmar som de behövs. Då slipper vi att personalen samlas i facket, att betala för deras pensioner och då kan vi betala för de timmar som de är i produktionen och inte när de har planeringsmöten eller reser mellan olika arbetsplatser."

Precis så här sa de svenska företagsägare och ledare som varit på Univerity of Chicagos föreläsning på World economic forum i Davos.

Det är detta som piloterna i Norwegian strejkar mot.




måndag 9 mars 2015

Ska vi drömma om vingårdar eller hjortronmyrar?

Glaciärerna smälter. Snart finns ingen kvar. Det är vad som sker när temperaturen stiger och vi ser klimatförändringarna med blotta ögat. Ja, vi kan alla se vad som sker när vi tittar ut på stranden. En meter snö som sakta smälter ner i vårtemperaturen.

I år slog SMHI fast att våren vid Bottenvikskusten började den 24 februari.

Det är två månader tidigare än normalt. Det är det fjärde året på raken som vi inte har riktig vinter. Förra året satt jag på altanen den 26 februari och njöt av solen och en temperatur på 10 grader. Eftersom att det är min födelsedag vet jag att en vanlig 26 februari brukar vi ha minst tio minusgrader. Vi har ett värmeöverskott på mer än 15 grader. Vilket låter underbart. Tänk er om varje regning sommardag var 15 grader varmare. Vad alla växter och blommor och grönsaker skulle växa fort.

Men...

Baksidan är värre än små ynkliga morötter i landet. Baksidan är att vi förlorar vårt skydd mot växtsjukdomar, och att vi snart är en plats där fästingar är lika vanliga som i Mälardalen.

Den första fästingen hittades på en ö i Piteskärgård för ungefär 30 år sedan. Den första fästingen i Luleälvdal för 15 år sedan. Nu finns de över hela kust- och skogslandet. Förändringarna går fort.

Varje vår påminns vi om vad som håller på att ske när skogsduvorna kommer tillbaka till Amandusskog, de kom första gången 1986. De försöker förtvivlat uppfostra oss med sina rop:

"Du får inte det, du får inte det ..."

Begriper vi vad vi gör? Begriper alla de som kör omkring på de 40 000 skotrarna som finns i läner?

Blåbärsriset blommar inomhus när vi plockar in en kvast snart finns det blommor utomhus i mars. Kommer vi att förstå först när vi inte kan göra annat än att sitta inne på sommaren och titta på regnet som faller varje dag, se på teve hur människor i Mellaneuropa drabbas av torka och extremvärme?

Institutet för framtidsstudier förvarnade om vad som skulle komma att ske redan i slutet på 1980-talet. De föreslog då att vi skulle satsa på att odla mer mat. Att vi skulle börja odla druvor och persikor och glömma våra åkerbär och hjortron. Istället för att njuta av fält med rallarros skulle vi kunna vandra mellan lavendelbuskarna.

Vill vi göra det?

söndag 8 mars 2015

Om alla är föräldrar för sina barn, går det inte lika långsamt

Skulle detta inte vara en mansdag?

Antje Jackelén vår ärkebiskop konfirmerar det vi alla vet; männen arbetar 100 procent och får chefspositioner, kvinnorna 150 procent och får en tiondel av positionerna.

Det är ju inte så att jag blir inspirerad när jag tänker på alla de 8 mars som jag har varit med om. En minns jag lite speciellt. Det var vintern 1994 när Stödstrumporna lyckades med att skrämma upp männen inom arbetarrörelsen och mittenpartierna så att listorna till valet blev varvade, och regeringen jämställd. På pappret.

Då trodde jag på en förändring. Då trodde jag att jag skulle få uppleva att vi kvinnor skulle få hela lönen och halva makten. Men det är ju mycket svårare än vad jag kunde tro. Nu känns det som om inte ens de barnbarn som jag kanske får kommer att få uppleva ett liv som människor i första hand och slippa de roller som vi släpar på.

Men nu ska jag sluta vara så pessimistisk och lyfta fram en av de positiva nyheterna denna vecka. TCO:s ordförande Eva Nordmark, från Luleå, presenterade en utredning som visar att det är ekonomiskt fördelaktigt att dela föräldraledigheten 50/50. De villkor som finns i kollektivavtalen gör att en vanlig familj tjänar på att bägge föräldrarna är hemma lika länge.

Ingen familj som delar lika, kommer att förlora pengar. Det tycker jag är årets goda nyhet. Fattar alla att det är så så faller de flesta argumenten som anförs mot att dela lika.

Då kanske tiden fram till att kvinnor och män får samma lön för likvärdigt arbete kortas från 50 år till 25?