lördag 1 maj 2010

Min nya granne

Spegling

Hjärnkraften kommer igen

Utanför dörren sveps jag in i ett mjukt regn. Vinterrabatten av glas strålar efter rengöringen av våren.















Iris kommer upp redan den första dagen utan snö bakom huset.















I barnens sandlåda vintervilar jordgubbsplantorna tillsammans med förra årets lavendel. Undrar, ja, undrar om någon liten lavendelkvist har överlevt.












Sävstaholmträdet har äntligen klätt av sig snön. Livet börjar. Den första knoppen sväller.















Bondsyrenen har fått päls. Knopparna lyser gröna mellan de Sienafärgade grenarna.














Pimpinellarosen lyser röd. När värmen kommer kommer färgen tillbaka på grenverket.


Nu har jag vandrat runt och hittat tvekande vårtecken i majregnet. Tagit till hjärnkraft för att övertyga mig om att det är maj. Första maj.

fredag 30 april 2010

I år är det jobb

Valborg är kvällsarbete för halva familjen. Vi andra fick en god middag lagad av Signe, Elin och Ida. De gjorde sig i ordning och drog in till stan. Åh, tänk hur det var. Då när vi lyssnade till Hansson de Wolfe united och peppade oss inför köandet som var/är obligatoriskt.
Mina bubblor denna Valborg finns i mineralvattnet. Måste kunna köra om det behövs.

Hjärnkraften mattas av

Nu går jag i ide. Varför? Läs här. Hoppas på storkraft.

Istället för

Skål för våren,
skål för alla vänner,
skål för livet,
skål för framtiden.

Glasen är fyllda
med vårdoft
vårsol
och vårhopp.

Vi kallar den
läkeväxt,
hälsoört,
kvällste,.

Hästhoven,
tussilagon,
växten som
saknar namn,
på andra språk,
än de nordiska.

Den syns väl inte
i vårens
överdåd,
söder om
Stora Bält.

torsdag 29 april 2010

Hip hurra

Helene Hanff: Brev till en bokhandel och Hertiginnan av Bloomsbury Street har kommit ut i en ny upplaga.

 

Hip Hurra. Min gamla är helt sönderläst.

Upplysande

Tack fjärrvärmen för dagens vårtecken. Tussilagorabatten i Gammelstad. Lyser upp.

Vad kommer att hända?




Världshälso-organisationen publicerar idag sin senaste genomgång av hälsoläget i världen.

Männen i Indien lever längre än männen i de fattiga förorterna i Storbritannien.

Läs det igen.

Klyftorna i Storbritanien är nu så stora, vilket boken Jämlikhetsanden också berättar om, att barnadödligheten är lägre i Egypten än i det fattiga Storbritannien. I Glasgow är skillnaden i levnadslängd mer än 15 år mellan rik och fattig. Efter 12 år av Labour-styre.

Samtidigt har de 1000 rikaste ökat sin förmögenhet med 300 procent enligt Bank of England.

Men idag diskuterar alla massmedier Gordon Browns fadäs igår. Den när han tyckte att en kvinna hade fördomar som han hade talat med på Storgatan. Det fick alla höra i och med att en radiostation hade en mikrofon kvar på premiärministern.
I kväll är det den tredje tevedebatten. Den skulle handla om ekonomi. Men nu får nog Gordon Brown be om ursäkt igen. Och då kan han slippa debattera varför fattigdomen är så stor efter så många år av labour-styre.



Männen i de fattiga delarna får vara glada om de kan fira sin 50-årsdag. Undrar om väljarna får veta hur politikerna tänker göra efter valet. Tycker de att detta är en viktig fråga?


Hansson De Wolfe United - Oberoende vad fursten säger. Minns någon?

Aprilnatt

Nu hinner dagen knappt försvinna.
Innan.
Ljuset stiger fram igen.
Aprilnatten är kort.
Spovarnas kör vid stranden tar bara en andhämtningspaus.
De sjunger ut sin längtan helt och fullt fram till solens nedgång.
Jag undrar om vi kan höra när de har fått svar,
när kärleken drabbar dem?
Finns det en skillnad i före och efter?

Den blå timmen börjar med ny fågelsång.
Inte en tyst minut.
Bara kärlekshymner och vårljus.

onsdag 28 april 2010

ko över sarek, Norrlåtar

Vågor i Gäddvik igen

Jag tror jag vet hur en kyckling känner sig när den krossat äggskalet.

Fri.

Lätt.

Nyfiken och lycklig.


Virvlande kraft,
värmande sol,
dansande vind,
vårrusig,

Och så vackert...

tisdag 27 april 2010

Isen har gått

Vatten vid Gäddviksbron ikväll. Islossning. Ännu en ny tid med nya dofter och nytt ljud. Vinden grep tag i det strömmande vattnet och jag hörde de första vågorna slå mot iskanten.

Grå tisdags- Laleh

Rosa skyar

Byter morgonens stora gråhet mot kvällens rosa ljus. Det känns mer vänligt. Grått är inte bara tråkigt det signalerar plusgrader dygnet runt.

Sen igår har snön dragit sig tillbaka från halva gården. Nu börjar jag tro på att den gamla snön hinner försvinna till Valborg. Jag vägrar lyssna på meteorologerna som lovar snö och snö och snö hela helgen. Jag vägrar.

Lycklig blir jag när jag läser om män som ser sig som föräldrar. Ja, som lika mycket värda som föräldrar. Äntligen vill jag ropa. Vilken chans för ert barn att få ha samma tillit till både sin mamma och pappa. Men jag håller med den unga mor som påpekar att hon inte förstår varför pappans engagemang får beröm och anses vara något extra bra. Längre har vi inte hunnit.

måndag 26 april 2010

Numenius arquata

Äntligen hörs den. Storspoven låter så här vid älvens strand.Jag har lånat vårsången från Sveriges radio P2s fågelsida.

Äkta verklighetsflykt

Doftvioler. Äkta doftvioler. Det är en liten ljuvlig växt som jag längtar efter. Den lätta nästan omärkliga doften och de små  blåvioletta blommorna. Förfinat. Förflyttar mig in i en värld av frasande siden, mjukt silke och flaconer fyllda av dyra droppar med parfym. Långsamma promenader på avenyer kantade av plataner och kastanjer. Långt bort från björkar, rönnar och smältande snö.

Systrarna Mitford igen

140 miljoner kronor har Deborah, den yngsta, nu 90 år satsat på sin herrgård Chatsworth i Devonshire det senaste året. Renoveringarna och det faktum att hon fyller 90 år firas med hjälp av en utställning. Deborah visar sin samling med Elvisprylar inköpta i Graceland och kläder från sitt liv. Hennes dotter visar sin klänning från drottning Elisabeths kröning 1953. Chatworth är ett blomstrande livsmedelsföretag idag. Det började för 60 år sedan när Deborah sålde ägg i korgar.Nu ställer hon ut de första äggkartongerna. Deborahs känsla för affärer har räddat godset från ekonomiska svårigheter.


Labours politik har tredubblat de 1 000 rikaste familjernas förmögenheter de senaste tolv åren.

söndag 25 april 2010

En bok som öppnar dörrar

I solen satt jag och tittade i Dilsa Demirbag-Stens FOSTERLAND. Jag fastnade med blicken och slukade 330 sidor. Sidor som är fyllda med smärta och livsvilja. Hon skriver om familjen som tvingas emigrera till Sverige på samma sätt som Mustafa Can berättar om sin mor.

Familjen Can sliter i Västergötland, familjen Demirbag i Uppsala och Karlstad. De sliter och arbetar, de slits mellan livet i det moderna och livet i tradition. Mest slits modern. Mamman som aldrig väljer eller får välja.


Dilsa Demirbag-Sten förskönar aldrig sina upplevelser, på det sätt som Mustafa Can väljer att göra. Hon berättar rakt och sakligt om obekväma känslor och händelser.


Det är summan av alla delar i berättelsen som får mig att förstå lite mer av livet. En del av livet. Hur livet kan bli. Hur livet bara blir när man hamnar mitt emellan. I korsvägen mellan vardagens vanlighet i två svenska städer och livet i Kurdistan.

Ur denna berättelse strömmar en röst till. Det är Dilbas sång som ackompanjerar Dilsas ord. Dilba som sitter vid sitt piano och övar när familjen förändras och blir en annan. FOSTERLAND gör livet begripligt på ett eget sätt. Läs ni också. Och lyssna till Dilba här under.

Om att alltid be om förlåt

I väntan på herr och fru Storspov

Idag sjunger så många olika fåglar vid stranden. Men jag vet inte vilka de är.

Väntar med spänning på Storspoven. Det är deras vecka. När familjen spov kommit fram till ängen och spatserar runt. Då är det riktig vår.

Då vet vi att vintern har tagit slut. Hur de låter minns jag utan att tänka.

Och tänk att skogsduvorna dök upp i strandskogen. Där sitter de och säger till varandra: Duu fåår inte det. Duu fåår inte det.


Nu har det hänt igen; våren bara dök upp med ljusa kvällar och värmande sol.