fredag 24 oktober 2014

De fick hundratals miljoner och seglade omkring

Iphone dödade Nokia och Ipad dödade skogsindustrin säger de finska makthavarna denna dag när Nokia försvinner som varumärke på mobiler.

Men vad var det som skedde?

Jag tror att ledningen på Nokia liksom ledningen på Ericson var sig själva nog. De lyssnade inte på dem som förstod att de måste utveckla en egen smartphone som skulle slå Iphone. De anställda kunde inte nå dem som bestämde och de som satt där högst upp märkte inte vad som skedde. I ett företagsklimat där bägge ledningarna susade fram med högar av mellanchefer mellan dem och verkligheten kunde det liksom bara gå på ett sätt.

Vad gör pappersindustrin nu, när tidningar och magasin flyttar in på läsplattor? Utvecklar smarta kartonger/kuvert till alla varor som vi beställer på nätet? Anställer utvecklare som får kunderna att förstå vitsen med att slå in, dekorera, skapa nya miljöer med hjälp av papper?

Jag vet inget och jag har ingen insyn. Men ska vi ha användning för all skog som gått till tidningar så borde något hända. Kanske ska satsningen ske på träfasader som skimrar i våra städer? Eller ska vi göra energi av pellets? Finns en chans att rädda träindustrin?

Det vi vet är att får företagens ledningar sitta ostörda så händer ingenting.

torsdag 23 oktober 2014

Rosa drama

Det är rätt häftigt när jag tittar upp och ser detta drama en vanlig torsdag.  Snövarning eller är det så att vi får soligt?




onsdag 22 oktober 2014

Jag lyckas på något vis lura mig själv

Åh, vad jag längtar efter dofter och ljus. Efter alla Bonjour, madame och síl vous plaït. Ja, efter att får vara en bland massor med andra. Det kommer över mig när jag går ut och svanarna är så långt borta att jag inte hör deras debatt, när halkan på gården och vinden i träden får mig att huttra.

Tänk om, jag kunde får ta en tur till närmaste bageri och får välja ut den allra mörkaste baguetten, eller den mest glänsande briochen. Få känna doften av de nybakade croissonterna och sjunka ner på ett kafé med en ångande het café crème. Nysa av dieselavgaserna och lukten av mörk tobak.

Här får jag nöja mig med en burk med deg. Sätta ugnen på 200 grader och vänta en kvart på ett substitut. I alla fall denna morgon när jag inte orkar ställa till med en tredubbelt vikt deg.

Doften är rätt okej och sylten från la belle France förhöjer smaken. Jag lyckas på något sätt lura mig själv.

tisdag 21 oktober 2014

Rädslan föder krav

Vad finns det för argument för att vi ska tro på att det finns ubåtar längs med den svenska kusten som inte kommer från ett Natoland?

Den främmande mannen var en skärgårdsfiskare, bilden av "ubåten"var tagen på en annan plats en annan tid, de helikoptrar som är helt avgörande för att undersöka vad som finns i vattnet, finns på ett flygmuseum vid Göteborg, det finns en nederländsk ubåt vid kusten, så här kan vi räkna upp allt som inte är vad det synes vara.

Igår pratade en man om budgetubåtar, i en annan tid pratade man om psykologiskt försvar. Kunskapen om att alla ubåtsjakter från och med U137, hösten 1981, fick den svenska befolkningen att bli ordentligt rädda. Rädslan föder krav på ännu mer försvar. Och om hökarna får bestämma blir vi medlemmar i Nato, helst igår.

Frågan är vilket som skapar mest fara, rädslan, medlemskapet i Nato eller de enorma neddragningarna inom försvaret?

Eller skulle vi kunna mötas inom de internationella samarbeten som vi har haft? Alla dessa samövningar mellan Ryssland och Partnerskap för fred?

måndag 20 oktober 2014

Då tar vi fram en sonar och lyssnar noga

Sonar är ordet som återbrukas. Sist jag hörde talas om denna manick som skulle lyssna in främmande ubåtar så satt jag i midnattssolen i Törehamn. Varje kväll strax före midnatt hörde vi att försvaret sköt och varje gång lät det på olika sätt. Sjunkbomber sa någon, granater en annan, alla var i alla fall övertygade om att ubåten, eller ubåtarna skulle tvingas upp till ytan.

Men det kom inte fram någon ubåt alls. Istället spred någon officer en skröna. Historien om den blödande mannen i dykardräkt. Liza Marklund skrev efter ett samtal med en person som påstod sig veta att den skadade hade talat ryska. Vår chefredaktör och ansvarige utgivare, Lars Lindberg, publicerade efter kollar som inte direkt gav annat än inga kommentarer.

Vi satt där i hamnen och hatade myggen som angrep oss överallt. Då kom jag på att vi borde testa myggmedel i händelselöshetens öga. Sagt och gjort. Alla sorter köptes in. Sen luktade hela hamnen Djungelolja och det nya medlet Nobba. Superstarkt. Alla som hade läderskor fick se hur de ändrade färg om vi sprejade direkt på skorna för att rädda fötterna från bett.

De flesta av myggmedlen som funkade är förbjudna idag. De är alldeles för giftiga. Men det är fortfarande tillåtet att spekulera om det kommer in ubåtar i våra skärgårdar. Då tar vi fram en sonar och lyssnar noga. Vad vi hör? Ja, det är en öppen fråga.

söndag 19 oktober 2014

Vi har hamnat i en mjuk driva

Igår var det kvällen innan. Aftonen, när vi alla visste och väntade på att snön skulle börja falla och lägga sig över allt, som tussar av änglahår.

Då diskuterade minst 100 svanar mitt på älven om de skulle stanna kvar. De låg där och simmade lojt i en enda lång rad. Det var 15 grader varmare än när vi klev ut på morgonen. Det var nästan ljumt.
På bara fyra timmar har världen förbytts. Nu är det småfåglar som flyger omkring. Tur att vi fyllde på med frön och att vi hann plocka ihop det sista av sommaren. Vi har hamnat i en mjuk driva.