Då tar vi fram en sonar och lyssnar noga

Sonar är ordet som återbrukas. Sist jag hörde talas om denna manick som skulle lyssna in främmande ubåtar så satt jag i midnattssolen i Törehamn. Varje kväll strax före midnatt hörde vi att försvaret sköt och varje gång lät det på olika sätt. Sjunkbomber sa någon, granater en annan, alla var i alla fall övertygade om att ubåten, eller ubåtarna skulle tvingas upp till ytan.

Men det kom inte fram någon ubåt alls. Istället spred någon officer en skröna. Historien om den blödande mannen i dykardräkt. Liza Marklund skrev efter ett samtal med en person som påstod sig veta att den skadade hade talat ryska. Vår chefredaktör och ansvarige utgivare, Lars Lindberg, publicerade efter kollar som inte direkt gav annat än inga kommentarer.

Vi satt där i hamnen och hatade myggen som angrep oss överallt. Då kom jag på att vi borde testa myggmedel i händelselöshetens öga. Sagt och gjort. Alla sorter köptes in. Sen luktade hela hamnen Djungelolja och det nya medlet Nobba. Superstarkt. Alla som hade läderskor fick se hur de ändrade färg om vi sprejade direkt på skorna för att rädda fötterna från bett.

De flesta av myggmedlen som funkade är förbjudna idag. De är alldeles för giftiga. Men det är fortfarande tillåtet att spekulera om det kommer in ubåtar i våra skärgårdar. Då tar vi fram en sonar och lyssnar noga. Vad vi hör? Ja, det är en öppen fråga.