tisdag 30 december 2014

Värmen drog in och vi halkade omkring

Dagen började i kyla och slutade med våta skor. Från 30 minus till fem varma på 24 timmar.

Vi håller andan och halkar omkring på det underkylda regnet.

måndag 29 december 2014

Polarmorgon


Årets kallaste morgon. Det krävs ylle och ull och eld i kaminen för att hålla värmen inomhus.

Ute brinner himlen.

Vardag.

lördag 27 december 2014

Damerna på kullen svänger sina glittrande kjolar

En sväng till akuten och en sväng runt kyrkan. Det är så sagolikt vackert när björkarna är klädda i sina girlanger med ljus och iskristyren. Det ser ut som Elsa Beskow har målat och illustrerat hela världen. Fler än 24 kalla grader.

När vi kommer hem sprakar brasan i kaminen och en kanna te från Harrods väntar. Vi sätter oss ner och undrar hur var det nu? Hade Björklund och Lööf sagt att allt är statsministerns ansvar när budgeten röstades ner? Hade Annie Lööf sagt att hon hellre åt upp sin högersko än förhandlade med regeringen?

Eller är det som de två fabulerar att de i samlad tropp bett att få förhandla den 2 december? Vem ska vinna i historieskrivningen?

Vilket väder som vinner får vi se om det blir 30 grader varmare som prognosen är. Men vem kommer att berätta sanningen om höstens stora politiker kaos?

fredag 26 december 2014

Blomkålsöra

Det känns lite konstigt när örat är tredubbelt stort som en biverkan av min medicin. Får åka till akuten i morgon. 

Vi tar det lugnt och har lov. I morgon ska vi prova en ångrengörare. Hoppas att det blir lika bra som vi drömmer om. Både mattor och golv ska bli som nya.

torsdag 25 december 2014

Under granen

Femton varma grader i köket och 23 kalla ute. Midvintern tar sin plats i vårt medvetande och knakar och brakar under stövlarna.

Vad som fanns i klapparna? En varm sjal och en dammsugare. En sån där som man har istället för sopborste. Tjejerna visste att jag ville ha en för allt som vi drar in och allt som hamnar på golvet. Jag kan ju inte använda den vanliga.

Det stora inköpet gjorde vi efter ett år av soffprovande runt hela landet. Nu väntar vi på en förståndigt mörkblå soffa från Tibro.

Fåglarna fick frön med kokosfett i äppelträden och Stella kalvsylta.

Man kan ju undra varför vi valde att köpa soffan just i december, eller hur?

tisdag 23 december 2014

Dan före dan

Dan före dan. Stella är helt utmattad av allt pysslande och somnar i tomteluvan. Så kan det bli efter julgransklättrande och fotboll med julkulor. Sov gott!

måndag 22 december 2014

Om att tänka bakvänt

Det går bra för dataspelsbranschen. I Skövde har det skapats ett nav med nya företag. En framgångssaga skulle vi vilja tro, men icke. Det finns stora problem på grund av att de inte får bidrag om man får tro deras företrädare Per Strömbäck.

Men ni har inte sökt de bidrag som finns säger Joachim Karlsson,Vinova, och berättar att inte en enda ansökan kommit in sedan 2010. Men det hindrar inte Per Strömbäck från att kräva andra former av bidrag än de som inte utnyttjas.

Tänk er scenariot att en svårt cancersjuk person behöver bidrag för att kunna anpassa sin bostad men bidragsansökan är annorlunda än hen tänkt. Skulle någon göra en nyhet av detta? Att det finns pengar bara man fyller i allt korrekt?

Det är helt fantastiskt hur innovativa alla dessa unga spelutvecklare är. Låt inte en tjänsteman på branchorganisationen stoppa dem. Det finns alla möjligheter att stötta företagen det första året så att de har kraft att fortsätta sen.

Ett av de företag som jag har haft kontakt med heter Geektown. Det är ett kommunikationsföretag som det första året kunde satsa alla pengar som de fick in på att utveckla sin affärsidé. Då, de första tolv månaderna fick de tillgång till arbetsplatser och datorer och stöd genom ett projekt.

Nu finns de i egna lokaler med egna datorer och blir allt med etablerade för varje månad. Så kan det gå när företagarna får ta tag i sina egna behov utan att någon annan lägger sig i.

lördag 20 december 2014

Det gäller att skylla på andra

Nyaste rönen är att skolan i  Sverige försämrades under 1980talet. Läroplanen då hade den borgliga regeringen lagt fram. Moderaten Britt Mogård var skolminister och Jan-Erik Wikström, folkpartiet, utbildningsminister. 

Nästa gång vi bytte läroplan var det moderaten Beatrice Ask som la fram proppen och nu är det folkpartisten Jan Björklund som bestämt hur skolan ska fungera . Hur kan de borgliga partierna misslyckas varje gång de lägger fram en läroplan och lyckas med att skylla på socialdemokraterna?

Det är kvällens fråga.

Chokladdoft, frostglitter och vit snö

Det doftar choklad när Stella väcker mig. Hon vill ha mat och jag vill ha kaffe. På bordet står det fina burkar och kartonger fyllda med julgodis.

Vägen till prasseltidningen började med att jag fick skotta och borsta bort snön som blåst in från öster. Hela världen är som ett julkort med frostglitter och vit snö.

Det är otroligt vackert och fint.

Tittar ut mot den blå morgonen och tänker på att vi har det bra. Bättre än de flesta.

Stella jamar och vill ha mer mat. Jag en andra kaffekopp och ljuset har ändrat färg till vitt.

Det är en gåva att få vakna en sån här fin vinterdag.

torsdag 18 december 2014

Är det sant att KD och SD är lika?

Det är många som är rädda och en av dem som allra räddast är heter Ian Wachtmeister. Ni vet fåntratten som skapade Ny demokrati inför valet 1991. Nu vill han se till att hans rasistiska tankar, som gav oss lasermannen och skinskallars våld mot dem som har mörkt hår sprids över landet av Göran Hägglund och kristdemokraterna.

Han, just han berättar att det egentligen inte finns någon skillnad mellan Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Han är rådgivare till Jimmie Åkesson samtidigt som han föreläser för kristdemokraternas ungdomsförbund.

Han kallar sig själv den evige ungdomen. Vi andra kan väl se att det är en man som aldrig tvingats växa upp.

Men han kan med sitt gamängaktiga sätt charma många, Göran Hägglund, ordförande för Kristdemokraterna är en. Han har redan börjat skapa en berättelse om att man skulle kunna spara  bort flyktingarna. 

Visst låter det barmhärtigt? Ja, att dessa människor som flyr för sina liv ska få ännu mindre än idag. För då hoppas Göran Hägglund att de aldrig kommer hit. Det är skamligt att tala om besparingar när vi istället för at klara av de åtaganden vi har borde använda skattepengarna klokare. Ja, inte slänga ut dem till privata företag utan använda dem till mottagande och svenskundervisning, inte till vinster som skickas till Guernsey eller Jungfruöarna.

Var kommer dessa grumliga uttalanden från? Det är ju han som har haft posten som socialminister, det är ju hans budget som gäller, varför är han ute och fiskar hos de obarmhärtiga?

Så sitter jag här och hurves över hur det kunde bli så här och läser på fejan. Där ser jag hur en kristdemokrat lägger ut en artikel från 2011. Den handlar om vänsterpartisten Rossanna Dinamarcas hemresor från Stockholm till Västra Götaland. Han vill att alla ska se hur hon använder skattepengar. Och det gör han för att hon har sagt att Björn Söder inte är henne talman. Istället påstår kristdemokraten att Dinamarca snor pengar när hon åker hem. Min stilla undran är om inte Göran Hägglund och de andra kristdemokraterna i riksdagen  som reser hem är lika stora tjuvar?

Göran Hägglund har väl rest för många fler skatteskronor med regeringsplanet, och när han flyger till Jönköping? Vad är han då? En som snor skattepengar, eller en som reser hem till familjen?


onsdag 17 december 2014

Stella tar över det mesta

Det är inte så mycket vi hinner med nu när Stella flyttat in. Hon är världens bästa lilla kattunge med massor av charm. Massor av spring och glädje. Jag kommer alltid som nummer två. Ja, när Stella vill kolla på något som är lite farligt.

Jag lyssnar till hennes prat och stänger ute det mesta. Men några helt fördjävliga nyheter lyckas bryta sig in mellan lekstunderna.

Kling och Klang håller fanan högt inom Södertörnspolisen och söker tillstånd för att kartlägga kvinnomisshandlare, men skapar ett register över offren. Det är manlig logik.

Samma register innehåller uppgifter om att kvinna som tidigare har misshandlats av sin man inte behöver skydd. Hennes man har mycket låg farlighet och kommer inte  att misshandla sin fru i framtiden enligt den polis som utreder sin fd kollegas farlighet . Mannen har tidigare brutit hennes arm och blivit av med sitt jobb som polis hos Södertörnspolisen. Han mördar sin misshandlade fru.

I medierna fanns olika uppgifter om vilket brott som poliser oftast är dömda för. Ni kan ju gissa vilket.

Denna vecka har fyllts med obehagliga upptäckter om att det inte är självklart för alla att vi är lika värda oavsett vilka gener vi bär på. Herman Lundborg, fd chef för rasbiologiska institutet, sitter i sin himmel och ler. Om Sverigedemokraterna får som de vill är vi inte lång bort från rasbestämning genom DNA. För hur ska annars Björn Söder kunna slå fast vilket rörelsemönster som är svenskt?

måndag 15 december 2014

Ostora ägg till salu

Idag är det en helt speciell dag. Idag kommer Stella, vår nya lilla katt, från Västerbotten. Det känns som julafton.

Hon är grå och lurvig. Och har växt upp med fem syskon i kullen.

Små är också de ägg som vi skulle köpa i butiken. Med självklarhet hade den lokala äggproducenten skrivit "OSTORA" ägg till skillnad från stora ägg på kartongerna.

Nu ska jag kolla om kontakten till utebelysningen är o-i, eller om jag ska byta en lampa.

Dialekter är kul och spännande. Här i Luleå gläds många åt att det lokala ordet för julgranskula, pumla, kommer att vara ett av de dialektala ord som kommer med i Svenska akademins ordlista. Nu kämpar samma människor för att vi alla i Sverige ska använda ordet småplättar för plättar och  plättar för pannkakor, dvs crêpes. Jag tror inte att de kommer att nå framgång. Tror ni?



lördag 13 december 2014

Illusion

50-tals skymning skulle man kunna tro. Men ack nej. Det som ser ut som en bio är en entré och gatan rymmer inga bilar. Fint är det hur som helst.

fredag 12 december 2014

Bara det som ska fixas

Just det idag var en sån dag när bara det som ska göras blev gjort. Inramning, två utställningsbesök och fika på Unik. Inköp av silkesylle och så en härlig promenad genom hela stan. Knallblå himmel och julbelysning. Rätt bra. Och en härlig eftermiddag med Laila. Tavlan den är målad av Joakim Karkea.

torsdag 11 december 2014

Decemberlängtan

En tradition som finns på NSD är att alla läsare kan skicka in bilder på sin katt till Lucia. Här är 45 "Lussekatter"

Jag längtar så efter Celina när jag tittar på alla bilderna. Ja, det är längtans tider så här i december. Mest längtar jag efter S som kommer hem om en vecka. Hon kämpar på med sin C-uppsats och hostar i kapp. Vilken tur att inget virus har kommit till oss.

Jag längtar också efter att orka. Det är en stilla nåd att bedja om.

Igår var jag så trött att jag tittade på Nobelsändningarna. Det var ju rätt bra att inte orka då. Alla tal som pristagarna höll var fyllda av hopp. Det gjorde denna regniga gråa decemberdag ljus i minnet. Mörkt ute var det hela tiden, men deras ord bar ljuset in i mitt hjärta.

Jag undrar om vi alla blir påverkade av dessa pristagares anspråkslöshet. Det behöver många som tror att det finns ett rätt och ett fel här i livet. Jag gillar inte monarkin, men jag gläds åt alla vackra kläder och smycken. Gladast blev jag av kulturministern Alice Bahs Kunkes fina klänning. Den är en återanvänd klänning som Sara Björne från Kiruna har redesignat..Otroligt vackra var alla kvinnor från Japan med sina kimonos

Jag saknade Maria Wetterstrands val av vintage från 1960-talet. Vilken dress tyckte ni var finast?

onsdag 10 december 2014

Provanställningar är lösningen

Vinande vindar och varma grader. Vardagen blir ännu gråare när vi får lyssna till Anna Kinberg Batra. Inga politiska förslag, inga klara besked det enda hon vill idag är att få en överenskommelse om hur omröstningar ska ske om budgeten.

Glad blir jag när lyssnar till hennes oreserverade stöd för att vi ska ta emot alla som flyr från krig. Men hon visar att moderaterna forsätter att strunta i att de regler om provanställningar som alliansen införde är olagliga enligt EU. Tvärtom tycker hon att fler korta anställningar ska lösa integrationen.

Är det någon som tror att provanställningar på fem år löser några problem? 

tisdag 9 december 2014

Ekonomipris

Vågorna har frusit vid piren. Allt har stannat upp. 

Idag är det upphandlingsforskning som diskuteras. Jean Tirole har utrett hur man kan reglera de marknader där det bara finns några få starka företag.

Han har kommit fram till att varje upphandling behöver anpassas efter den situation som råder på just den marknaden. 

Men vår situation där stora företag får skattepengar utan att deras tjänster upphandlas i konkurrens ingår inte i hans forskningsområde.

Han kan väl knappt föreställa sig att alla som vill kan starta företag i välfärdsbranchen och få skattepengar.

Hur reglerar man den verksamheten så att äldre, sjuka och elever får det bästa möjliga?

måndag 8 december 2014

Jag ryser och hurves när jag läser om censur

En tandlagning senare hamnar jag i Södra hamn precis när natten tar över. Klockan är tre.

Jag fyndar pärlemorknappar på Kupan. Det är dit vi måste gå för att hitta knappar som inte är gjorda av plast. Och så avstår jag från de finaste citrongula assietterna. Då känner jag mig duktig. Inget mer i skåpen.

I bilen hem maler olika personer på om vad som ska ske efter nyvalet. Jag ryser och läser om hur Fremskrittspartiet i den norska regeringen lyckas få SAS att dra in sitt magasin på grund av att Per Svensson har skrivit om högerextremism i Norden. Det var förbjudet. Och den norska staten kan tydligen övertyga SAS att det är rätt att samla in tidningarna. Är det så här vi vill ha det? Att rasistiska partier ska censurera vad som får läsas på flyget?

Sen blir jag urförbannad. Hur kan den norska regeringen och SAS bry sig om vad Fremskrittspartiet säger? Det finns inga fel i artikeln så problemet är att rasisterna i Norge vill dölja de fakta som finns i artikeln.

Om du vill läsa vad Per Svensson skrev så gå in på Sydsvenska Dagbladets hemsida. Missa inte det.

söndag 7 december 2014

Vi letar efter barndomens bästa stunder

Elden sprakar, glöggen doftar, tårna vaknar till liv efter en isande kall promenad. Det är advent på rikt som barnen sa. Just det jag tänker på varför vi söker efter alla dessa nostalgiska vägar tillbaka till våra barndoms jular.

Den här känslan vi bär på när lusten att återskapa barndomens finaste minnen tar med oss till adventsmarknader, bagastugor, mysiga platser där det finns spår av det som var.

Glädjen över att känna igen Scouternas adventskalender, en julgranskula från 50-talet, rullrån, och nybakat tunnbröd.

Ja, vad är det vi vill att våra barn ska minnas?

Jag vet en sak som jag har gjort tvärtom. Vi har alltid firat jul här vid älvens strand. Det har kommit familj och vänner och grannar på besök. Men vi har inte farit bort. När jag växte upp var julafton en resa mellan olika julbord och rusande mellan bussar och tunnelbanor för att passa alla tider. Det är inte mina bästa minnen.

De bästa är stunderna med musik, med mormor och kusinerna och de stunder när vi pysslade. De långa kvällarna när vi spelade Monopol och åt blodapelsiner. Då när ingen lagade mat utan vi åt skinkmackor och drack must.

Hopp

Andra advent. Nu gäller det att tro på mänskligheten.

lördag 6 december 2014

Nu kryper den rätta färgen fram

Hur kan det komma sig att alla dessa rika män går ut och önskar sig ett samarbete mellan regeringen och SD? Varför vill Olof Stenhammar, Sven Hagströmmer, Rolf Åbjörnsson, Lars Leijonborg att vi 87 procent av väljarna ska tänka brunt och inte som vi valt?

Kanske för att Olof Stenhammar vill kunna ännu flytta fler skattemiljoner till Guernsey i stället för att använda dem i välfärdsbolagen som han driver?

Kanske för att Sven Hagströmmer inte vill betala in 250 kronor per månad mer i skatt?

Eller är det för att Lars Leijonborg  ska kunna hylla Hitlers motorvägar utan att skämmas?

Är det någon som kan begripa vad de vill?

fredag 5 december 2014

Vem ska stå till svars?

Varför använder du för ord för valet i mars? Ordet som inte finns i SAOL, extraval, eller nyval? Hur ser du på att vi helt plötsligt använder juridiskt specialspråk i stället för svenska?

Glidningen i vårt språk gör att vissa saker göms och andra lyfts fram utan att vi har behov av att veta just det.

Idag har ett annat ord använts flitigt, senkommet. Det var senkommet att Löfven började förhandla med alliansen. Ja, han talade med alla partiledare veckan efter valet. Var det för sent?

Nu politiseras alla nyhetsrapporter om svensk politik. Till vår stora förundran fick de moderata kommunalråden i Östra Göinge och Växjö sitta i P1 och hänvisa till statsminister Anna Kinberg Batra , utan att någon reporter bröt av.

Mats Knutsson har inte haft något att framföra som skulle kunna förklara vad som hänt trots att han har det som uppdrag.  Intressant är att det är Expressen som avslöjat hur alliansen tänkte göra efter nedröstningen av budgeten. Att de hade tänkt bilda en regering på ett ännu sämre väljarunderlag än den nuvarande. För de hoppades att den nuvarande skulle avgå i stället för att utlysa nyval.

Nu är det statsminister Löfvens fel att allt detta har hänt om vi får tro Dagens Nyheter. Det är för att han och ingen annan blev arg på Sverigedemokraterna som vi har en regeringskris. Det finns inget annat som skett under hösten som har lett fram till veckans kaos i riksdagen. Det är vår statsministers dåliga humör som ger oss ett nyval.

Vi har en riksdagsordning och en tradition om hur en budget ska röstas fram. Lagfäst den. Ge varje riksdagsledamot en röst. Då kan alla rösta på den budget som de anser är bäst. Sen är det slutröstat om den budgeten.

Men vad är väl detta om vi tittar utan för vårt land. Katastrofen i Bhopal firar 40 år och fortfarande förgiftas barnen. Ingen har fått betala vad det kostat och ägarna har inte straffats. Då kommer ett nytt förslag som ger hopp. Låt dem som orsakar miljökatastrofer stå till svars i en internationell domstol. Miljökatastrofer är inte nationella, utan oftast är det multinationella bolag som orsakar stora skador i ett land där de inte har sitt kapital. Låt styrelseordföranden stå till svars för vad som sker när deras beslut leder till utsläpp och förgiftningar. Längst fram i kön för att ransakas står kanske Carl Henrik Svanberg som var ordförande för BP när oljan flödade ut i Mexikanska viken.

Kanske bara hotet om att det finns en domstol som ställer ägare och styrelse till svars gör att verksamheter sköts på ett annat sätt? Förebyggande.

torsdag 4 december 2014

Varför fulröstade inte regeringen?

Jag vill helt plötsligt ropa högt - Det är ingen som har dött på grund av denna regeringskris. 

Jag tycker att S och mp skulle ha ful röstat med Sverigedemokraternas budgetmotion för att få en omröstning som till slut hade handlat om regeringens budget och Sverigedemokraternas. Då hade vi inte fått leva med alliansens budget, då hade vi inte tvingats till valurnorna så snart igen. För inte hade väl alliansen röstat alls utan lagt ner sina röster om de tvingats välja mellan s+mp eller sd...

Vem kliver fram i ljuset?

Vad betyder att ta ansvar?

Det undrar en väljare som undrar var huvudpersonerna tog vägen igår.

De som la fram en budget som de visste skulle gå igenom trots att de valde att låta det största blocket regera i september. De som inte fällde denna regering utan hukade sig i riksdagsbänkarna när Sverigedemokraterna sa att de kommer att fälla varje ny regering som vill använda pengar till invandring.

Ja, var är riksdagsmannen Fredrik Reinfeldt vald av medborgarna i Stockholms län? Han är ju fortfarande moderaternas partiledare. Är det så att vi ska betala ut riksdagsarvoden till honom utan att han tar sitt ansvar och berättar för sina väljare vad han vill?

Det är svårt att tro på att regeringen har gjort allt för att förhandla med de borgliga, men jag kan faktiskt tro på att de har försökt. Inte en enda gång före omröstningen har statsministern skåpat ut den förra regeringen. Men efter så talade både han och Fridolin klartext. Nu hoppas jag att alla väljer att rösta att inte latmasken och slappheten vinner nyvalet.

onsdag 3 december 2014

Vill vi skruvas upp av Sverigedemokraterna tillsammans med Alliansen?


Den tysta majoriteten vill att vi gör valet till en folkomröstning om vi ska ta emot "invandrare". Det säger Mattias Karlsson Sverigedemokraternas vik partiledare.

Tur att Stefan Löfven talade tydligt och växte inför våra ögon tillsammans  med Gustav Fridolin.

Annars hade allt hopp om politiken försvunnit.

Det viktiga är att alla som tror på framtiden och möjlighet till förändringar tar ställning för sina idéer och slutar hålla tyst. Inte vill vi väl tillhöra Mattias Karlssons "tysta majoritet".

Det viktiga är att alla våra resurser går till verksamhet och inte till möten.

Här är Brita Weglins geniala bild:

Den klara sol går åter upp

Det hade vi inte förväntat oss! Inte denna brinnande himmel fylld av lågor. Nej, jag hade trott att vädret skulle anpassa sig till alla de politiker som tycker att det är värt 500 miljoner kronor till nyval att hävda sin rätt till makt.

Kanske är det vår ilska som ger energi till branden i öster.

Stackars alla dem som liksom jag har försökt förstå genom att lyssna på radions P1. Ja, det är svårt att förstå men inte fick vi hjälp av den redaktionen. Inte en enda fråga om konkreta budgetförslag, inte en enda fråga om hur mycket denna strid är värd.

Det krävs en eld i kaminen och tid till  tankar på det som är bra för att stå ut med våra politikers käbbel. Ska en klar sol nånsin ha chansen att gå upp till en värld som jag vill leva i om fem år. Då gäööer det att ta ansvar för mänskliga rättigheter i första hand. Inte gnälla om 250 kronor i skatt per månad!(Hör du det Anna Kinberg Batra?)

tisdag 2 december 2014

Vi kommer att växa ännu mer säger Sverigedemokraterna



Sverigedemokraterna kommer att fälla varje budget som innehåller pengar till flyktingmottagning förutom Alliansens budgetförslag? Men sen kommer de att vägra samarbeta med de andra riksdagspartierna. Och där fick alla andra frågor stå tillbaka för att de ska kunna ge sig på flyktingar.
Ingen politik alls inför framtiden om man ska tro deras lista över vad som är viktigt.
Ni som röstade på dem kan känna sig glada. Det blir ingen sänkning av skatterna för pensionärer, ingen höjd à-kassa ingen sysselsättningspolitik.


Ska det bli nyval?

Extraval är det nya ordet på Nysvenska. Nyspråkets talare vill inte ta tag i att just denna vecka riskerar vi att få ett NYVAL. Just det. Inte något extraval utan nyval.

Det är ett mycket allvarligt läge. Då tar nyhetsredaktionen på Sveriges radio och i stället för att tvinga fram varför de fyra i alliansen tänker rösta mot regeringen trots risken för nyval så är det Sverigedemokraterna som får breda ut sig tillsammans med en avgående ledare i Piratpartiet. Ni läser rätt! Dagen innan alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna tänker rösta för att vi ska satsa en halv miljard kronor på ett nyval då satsar redaktionen på att lyfta fram Piratpartiets interna problem.

Det är bara alliansen som kan bestämma om detta ska ske, att de ska göra gemensam sak med Sverigedemokraterna och låta bli att lägga ner sina röster, inga andra politiker har den makten.

Men i radiohuset på Gärdet där är det någon annan som bestämmer om det blir nyval, eller?

Nyval är vad vi riskerar inget annat.

måndag 1 december 2014

Om man ingen adventsgran har ...


så tar man en masugn. Snyggaste utsmyckningen igår. Utsmyckade gjorde vi för att skrämma mörkret  och upptäcka att det är mysigt. Efter att ha satt ihop alla stjärnor så fick erkänna mig besegrad. Inte en enda hade översomrat i uthuset. De var hårt angripna av ålder och fukt. En av våra finaste ljusstakar som Elsa gjort föll i bitar och så fick vi jaga rätt på alla reservlamporna. Vi fick välja, inget ljus eller så fick vi handla lite grann. Inte mycket men nu lyser de fyra stjärnorna och två adventsljusstakar.

Det är tur att vi har alla dessa ljus att tända för nu tar det till minst halv nio innan något ljus på himlen syns.

Ljust känns det när Miljöpartiet föreslår att Edward Snowden ska få asyl i Sverige. Ja, för att det ger hopp om att de som hjälper oss ska få en belöning, inte hamna som fångar på en fyr eller tystade i Ryssland.



lördag 29 november 2014

Saffranshimmel

Ännu en härlig vinterdag. Ännu en dag att plocka fram när mörkret blir outhärdligt.

fredag 28 november 2014

En stund av sällhet

Hej och hå nu har jag inte köpt några julklappar inte stressat utan bara vandrat runt och sett på all julbelysning. Det är fint med alla ljus och alla kryddiga dofter. Härligt att ha en stund att få njuta.

torsdag 27 november 2014

Lite tusch, lite sol och massor med vänlighet


Igår hamnade jag i Lailas ateljé med henne och Kerstin. Vi testade tuschfärger. Skitkul. Det är fantastiskt roligt att prova en ny teknik tillsammans med vänner. Bara göra för att se hur en droppe umbra blir tillsammans med strålande blått. Hur en akvarellkrita flyter ut när pappret är vått. Ja dety var länge sen jag satt ner och upptäckte nya möjligheter i akvarellernas värld. 

onsdag 26 november 2014

Konkurrens på fel villkor

Ökad valfrihet kallade fd socialministern Maria Larsson,kristdemokraterna,  med ansvar för vård och omsorg, allt hon gjorde. Besluten skulle ge alla valfrihet.

Då är det otroligt dråpligt när en av deras lokala företrädare i Gävleborg klgar högt över att det kommer att öppna en ny vårdcentral i Bollnäs. Det skulle ju kunna ge en ökad valfrihet ...

Nej det kallas konkurrens på felaktiga villkor. Kan ni gissa vem som ska öppna vårdcentral?

Just det. Det är landstinget som vill ge medborgarna ett val mellan vård där offentlighetsprincipen gäller och privat vård med skattebetalarnas pengar.

tisdag 25 november 2014

Plaskilislasktider

Vem är det som svävar under taket i släden? Vem har svept in sig i svart? Det kan man undra, men vi får inget svar för det är ingen som lyfter på sin hatt.

Kan det vara farbror tö som gömmer sitt ansikte? Kanske är det han som tar i och skickar både regn, blötsnö och halvvarma grader så att vi får chansen att plaska runt i pölarna?

Härliga strålande tider få vi hoppas på imorgon.


måndag 24 november 2014

En resa genom mörkret

De är otroligt vackra bandvävskeden, ja om jag minns rätt heter de så. De finns på det nyaste muséet i norr, Tornedalens museum i Torneå.

Vi var på resa i 36 timmar och hann uppleva mer än vi trott.

Anledningen för resan föreställningen Decamerones kvinnor på Tornedalsteatern är värd en längre resa än till Pajala. Den var årets mest berörande och rörande teaterupplevelse. Berättelsen om de sex nyförlösta kvinnorna i gårdagens Sovjet inrymmer de flesta frågeställningar som vi fortfarande arbetar med. Den första kärleken, övergivenhet, övergrepp, saknad och allt som kan försvåra och underlätta att vi kan mötas som människor. Det som är lite tråkigt för oss som inte behärskar Meän Kieli är att vi missade en del. Men kroppsspråk och röstläge säger en hel del. Massor om man är lika duktiga som dessa skådespelare.

Fem poäng och mer.

Det kan vi inte ge till hotellet. När vi kom fram och skulle äta hade de stängt restaurangen för att de tänkte renovera påstod dom. Trots att det var premiär i samma hus så släcktes alla lampor ner och dörrarna låstes. Kolsvart. Ingen var kvar. Vi fick välja mellan thai och hamburgare.

Det blev Frasses där gästen före oss var noggrann när han beställde ett skrovmål. Han poängterade att han ville ha en hamburgare minus sallad. Ja, tänk om han hade drabbats av detta enda gröna blad.

Sen sov vi i ett rum som borde ha renoverats för mer än tio år sedan. Luftigt och stort men med ganska konstig doft som fick våra bihålor att svullna. Men en natt gör ingen dålig någon längre stund så det var helt ok när vi rullade de 18 milen till Torneå.

Domsöndag i denna stad innebär häftig en  konstmarknad på Aines och adventsmarknad på den gamla konstgården. Dessutom har Tornedalens museum öppnat med en fantastisk utställning om livet vid älven från stenåldern till nu. Det är där de vackra vävskedarna hänger till lyst.

Jo, vi hamnade på Ikea på slutet och åt julbord med höstens första julmust.

Ja, så var det de mystiska bilarna som jag skrev om i det förra inlägget om resan till Pajala. Spännande att se smuggling där i det ogenomträngliga mörkret.

Det godaste på hela resan var en het kopp saffranste på Brännvalls i Överkalix. Ett kafé som ingen får missa.



lördag 22 november 2014

Vi passerade kyrkan och sen ...

Passerade vi polcirkeln. Där nånstans i närheten av Markusvinsa står två bilar med släp och en lastbil fylld med en kubikstankar. De släcker lyktorna när vi kör förbi och vi undrar varför. 

Svaret kommer när vi blir omkörda av en bil med ett släpfyllt med en av de stora tankarna. En kubik vadå? Diesel?

Undrar vad tusen liter finsk diesel kostar när man köper den oskattad mitt  ute i skogen klockan fyra en kall lördagseftermiddag?

Vad som skedde sen kommer som en helt annan historia.

Det gäller att repa upp de röda trådarna

Det är lätt att lägga ett raster på tillvaron. Ni vet så där som vi gjorde när vi var tonåringar. Då när vi fortfarande var tvärsäkra och undvek att ta fram argument som kunde ge ett resultat att det både var fel och rätt. Det tänker jag på när jag sakta läser Per Svenssons Vasakärven och järnröret. Han har ju under sitt vuxna liv skrivit på liberala kultursidor, men när han var ung på 1970-talet gjorde han som många andra. Han gick studiecirklar i olika marxistiska teorier och var en del av det unga Sverige som trodde på att det fanns en framtid. Han berättar att han köpte både kostymen från Arbetarboden och tankarna från de olika studiegrupperna.

Jag fanns inte innanför utan jag var för ifrågasättande för att få vara med i den inre gruppen. Jag gick på någon studiecirkel i samband med Vietnamrörelsen. Jag var aktiv mot droger. Men jag förstod inte vitsen med att köpa jeans och murarskjortor på Arbetarboden. Jag kände att det inte var nödvändigt att bli som de andra. Så jag hamnade i en perferi där ingen trodde på teser eller vikten av att klä ut sig vi trodde mest på att vi kunde påverka dem, som bestämde, att göra samhället bättre.

Jag tror att min oförmåga, att känna ett behov av att bli som alla andra, och sluta ifrågasätta deras teser, räddade mig från att bli enkelspårig. Men jag levde i en tid när ifrågasättande var tillåtet för första gången inför de auktoriteter som hade satt dagordningen. Jag frågade varför och de som skulle svara var inte så där jätteglada.

Jag vände på teserna och repade upp deras röda trådar och var allmänt jobbig så där som tonåringar kan vara. Så var det bara.

Det gjorde inte de tonåringar och studenter som samlades i Lund kring de tre olika nazistiska partierna som fanns. De fångades av rasideologin, nordismen, talet om renhet och blod. De valde att inte ifrågasätta. Istället skapade de en myt om vad som skulle kunna hända om tio judiska läkare skulle få komma till Sverige för att hinna fly från nazisternas övergrepp.

Deras argument var de samma som vi hör idag när Sverigedemokraterna talar för sin sak. Myten om att flyktingen ska tränga ut oss som bor här, rädslan för religionen, för dem som ser annorlunda ut. Har vi verkligen inte hunnit lära oss mer?

Det tänker jag på när den blå morgonen grånar. Har vi inte lärt oss mer?


fredag 21 november 2014

Vår rätt att välja själva är dyrbar

För er som kanske inte har läst om hur landstingets styrelse fick en ny ordförande igår kan vi bara säga att verkligheten slår dikten varje gång. När det var omröstning så krävde oppositionen att det skulle vara en sluten omröstning. När rösterna var räknade så vann deras kandidat i och med att två av dem som vunnit valet röstade blankt. Nu vill det före detta landstingsrådet leta efter vilka i hans parti som röstat blankt. En thriller som kommer att rulla på i fyra år, eftersom att den ordförande som nu är vald inte har majoritet i fullmäktige.

Så kan det gå om de beslut som tas drabbar en kommun eller en grupp med stora behov.

I övrigt är det rätt kul att höra hur P1 har blivit en lokalradio för dem som bor nära radiohuset. Varför ska alla i hela Sverige lyssna på lokalvädret?

Lokalt över norra Norrlands kustland lyser solen och det är sex grader kallt om jag tittar på glädjetermometern, på riktigt är det tolv. Inga problem för oss som har det bra och ved i kaminen, värre är det för alla dem som sitter utanför butikerna och hoppas på att vi ska avstå från en slant. Ja, vad ska vi hitta på för att hjälpa alla dem som tvingas resa bort, som ratas på arbetsmarknaden och som har förlorat alla möjligheter att välja?

En idé som arbetsgivarorganisationer lanserar är att vi ska skapa många arbetstillfällen som inte ger försörjning. Ja, att lönerna ska vara så låga att de inte räcker till både bostad och mat. Det är idéer som får mig att frysa. Varför ska unga, människor födda utanför Sverige och sjuka inte tjäna nog med pengar för att kunna leva självständigt och ha egna val?

Egna val att välja om de vill betala skatt efter förmåga vill Kristdemokraterna ge dem som idag inte betalar något alls. Ja, de som skickar sina pengar på komplicerade färder mellan skatteparadisen. Caremas och Attendos ägare är en som aldrig har betalat skatt på de miljarder som han har tagit ut ur dessa skattefinansierade välfärdsbolag. Vi får väl se om Göran Hägglund får en allmosa.

Utan egna val är de barn som växer upp i strängt religiösa hem. I Pajala bor det många Laestadianer som förbjuder sina barn att delta i danslektioner på idrottstimmarna och i undervisning om HBTQ. Det skulle skada barnen att få veta att vi har flera sätt att älska varandra. Att alla inte har samma identitet utan att det finns fler sorter än bibeln berättar.

Kammarrätten ger dem rätt att förbjuda barnen att delta i danstimmarna, men det finns ingen dom som ger föräldrarna rätt att hålla barnen hemma på grund av undervisning om kön och identitet. Det ironiska är att dessa föräldrar anser att barnen tvingas lyssna på allt som deras tro stöter bort.

torsdag 20 november 2014

Priset har halverats

Järnmalmpriserna har halverats på 18 månader. Priset på ett tom 62 procentig malm är nu knappt 72 dollar, (140 dollar i juni 2013).

En kort notis på ekonomisidorna, som inte berättar om vad som sker, när råvarupriserna svänger fram och tillbaka. Det är ju inte alla som har en gruva, ett stålverk eller en malmbana runt knuten. De flesta är så långt från en av de näringar som ger oss en stor del av våra exportinkomster. Inte många vet att i dollar per person så är det malmfälten i norr och vattenkraften längs med de stora älvarna som ger de hösta inkomsterna. Men nu när priset på malm rasar så är det ingen katastrof för LKAB. De förädlar malmen till sina kunder så att varje stålverk får kulsinter med rätt malmhalt. Det är därför det lönar sig att bryta malmen djupt under jord. Det och den effektiva malmbanan som tar kulsintern till hamnarna i Narvik och Luleå på tåg som aldrig stannar.

Men det är en katastrof för den nya gruvan i Pajala. De gör varken kulsinter eller har en järnväg för att effektivt transportera malmen. Det hade krävts många miljarder för att skapa ett stabilt gruvföretag som överlevt prissvängningar på marknaden. Miljarder till järnväg och till investeringar i gruvan och hamnen i Narvik.

Vilket skulle kunna skapas om priserna på malmen blir stabilare.

Det är ju inte malmen som köps för att bli stål som påverkar hur priserna svänger, det är lika mycket investerare på råvarubörserna så påverkar vad gruvorna får betalt.

Inte världens roligaste inlägg, men jag blev lite tagen av den korta notisen. Ja, nu när jag ser hur mycket malmpriserna påverkar alla i Pajala. Om allt går som vi vill ska vi åka till denna vackra plats i helgen och se på Tornedalsteatern. Det ser jag fram emot.


onsdag 19 november 2014

Görel Elisabeth var en kvinna av sin tid

Det är en vägg därute. En vägg av pyttesmå frostfragment som ger mig en extra makeup när jag går ner mot älven. Vita slingor i håret och vita ögonbryn.

Idag är det Elisabet. Ett av mina tre förnamn efter Görel Elisabeth, min farmor som växte upp i Falun. Hennes pappa var en väktare av mått. Han hade till jobb att se till att alla vikter vägde som de skulle. Det var ett jobb för en man som varit militär.

De var två systrar och en bror. Den ena systern ansågs vän och vacker och hon gifte sig med sin ungdomskärlek. Jag har ett porträtt i en ram som hon har broderat på siden. Detta fina foto med artnoveaubroderi fick hennes blivande man i fästmansgåva.

Min farmor ansågs inte vara lika fästmölik så hon fick vänta. En dag bjöds hon in av sin syster och som en överraskning fanns där Emil. Emil som arbetade åt staten och som bodde i hörnan av Kungsgatan och Sveavägen i ett trähus.

Inte lika fint som syster Annie och hennes man. De bodde ju i stenhus.

Det viktiga med att positionera sig över andra levde dessa systrar med ända till de dog. Det var så viktigt att veta vem som ansågs finast och mindre viktigt att veta vem som var den bästa vännen. De levde med dags-scheman och vecko-scheman och års-scheman. Åh vad de hade gillat att ha en mobil som pep för att påminna dem om nästa punkt på schemat.

Detta liv var inget för deras bror, han stack till Amerika. Men han återvände till Europa när USA gick med i det stora kriget, det första världskriget. Han dog efter bara några dagar och finns begravd på en av de enorma begravningsplatserna i norra Frankrike.

Aldrig, inte en enda gång, hörde jag att min farmor eller hennes syster uttalade hans namn. Ja, nu sitter jag här och vet inte vad han hette. Jag vet att de två systrarna reste till de före detta slagfälten och att de fick hjälp att hitta igen hans grav. Jag vet att min farmor hade en lapp med namnet på gravplatsen och instruktioner om hur man gick till rätt grav. Men den minneslappen försvann.

Den sista gången jag mötte farmor var hon på språng mellan ett möte på Röda Korset och tåget hem. Vi möttes utanför tunnelbanan på Valhallavägen. Jag neg och sa goddag. Hon  tittade på mig och frågade strängt: Vad gör du här?. Jag har inte tid att missa tåget för farfar väntar på maten. Då gjorde jag ovanlig en sak, jag kramade henne, och gick vidare. Vi vände oss om och vinkade, det gjorde vi alltid när vi skildes åt. Bara någon dag senare föll hon och bröt sin höft. Det tillstötte en massa annat och rätt som det var hade hon dött. Men varje 19 november så tänker jag på denna farmor av sin tid. Denna kvinna som först hade sin far som förmyndare, sen Karl Staaff när hennes pappa dog, och sen farfar innan hon blev myndig 1921.

tisdag 18 november 2014

Ironi eller illusion, det får inte vara på riktigt!

Har ni också undrat över om ledningen för Sveriges television lever sina liv i en illusion? Ja, när ni ser reklamen för deras helt absurda program med par som gifter sig när de möter varandra för den första gången? Johan Croneman hoppas förtvivlat,  på att detta teveformat är på skoj. Att det är en ironi över alla realityshower som rullar på de kommersiella kanalerna.

Jag får en känsla av att ledningen för public service känner sig hotade av, att gränserna för vad som görs i kommersiell teve ligger så oändligt långt bort från vad SVT:s tittare kan tänka sig. Hur ska de som sitter där och oroar sig för att public service-teve ska fortsätta att vara relevant i generationer, hitta de nya tittarna?

Med arrangerade äktenskap? Med teveprogram som ger redskap för att förändra och förbättra? Ja, hur ska dessa trendoroliga chefer göra rätt? Genom att skapa världar med låtsasäktenskap och 50-tals moral, eller?

Finns det inte program som kan fängsla, uppröra oss på riktigt istället för att dessa låtsasvärldar?


måndag 17 november 2014

De bygger varumärken





En tröst i teknikstressen är att jag fick uppleva tre rosa minuter innan natten tog över. Hade ett kul samtal igår som handlade om sol och bad och hur de spanska semesterorterna har höjt sina statusar genom olika EU-projekt. Inte var det någon som ville åka till Mallorca eller Kanarieöarna innan de smarta spanjorerna såg till att placera poolerna med utsikt över havet och satsa på lokal fantastisk mat. Nu reser många med superhöga krav till de platser som förr ansågs dofta billigt surt vin.

söndag 16 november 2014

Jag känner mig lurad

Ilandsproblemen hopar sig. Gammal dator trött och kraftlös. Utbytt mot en ny. Som enligt butiken Meiamarkt skulle ha ett ramminne på 8 och en hårddisk på 500. Det första skulle betyda snabb och det andra att jag ska kunna spara alla mina bilder.

De lurade mig. Denna dator är snabb, det är helt rätt, men den rymmer inte mina bilder. Den har en ny typ av hårddisk som är helt utmärkt men den är för liten. Så nu känner jag mig lurad. Det blev ju inte enklare utan mer komplicerat.

Jag löste det med att koppla in en extern hårddisk. Nu ska jag jag hitta en genväg så att det blir lika lätt att ha det så här som om datorn hade haft rätt storlek.

Blir det så här för er också när ni ska byta ut tekniken?

lördag 15 november 2014

Utan bagage från Louis Vuitton

Jag undrar om de som röstade för Schengen och öppna gränser inom EU trodde att att alla som skulle komma skulle ha med sig bagage från Louis Vuitton. Eller hur de tänkte.

Det är väl självklart att de som bara har en Ikeakasse är de som flyttar först när det är ekonomisk kris. Inte är det dom som redan har en plats att leva på som tvingas flytta. Men det tycker inte kommunchefen i Linköping är rätt. Han tycker att att de som tvingas tigga för att överleva ska bli vid sin läst och inte värma sig på Linköpings central. För helst ska de ju vara osynliga.

Det nyhetsinslag på teve som gjort allra störst intryck på mig denna vecka handlar om 29-åriga Mirela Stefanache från Rumänien. Hon tigger i Lycksele utanför Konsum, men det är inte hennes identitet. Hon är Qwan ki do världsstjärna och hon tog två medaljer vid VM i Marocko 2011.

Hon är ett av de barn som bodde på barnhem i Ceausescuregimens Rumänien och hon föll djupt när ekonomin dalade. När hon kom till Lycksele började hon träna med Kampsportklubben. Nu tränar hon så ofta hon kan. Det är kanske Mirela Stefnache som kommer att ta medalj vid nästa VM i karate.