På återseende ljus

Lyfte på huvudet och hittade en solnedgång klockan fem över halv fem. Det är hoppfullt.
Plus 30 i rummet med kamin. Minus 27 ute på altanen. Kontrasternas tid.

Förmiddagsmusik

Ameliemusik till arbetet.
Winter song att njuta av.

Ranunkler

Inte ens mitt försök att frammana lite trädgårdsnostalgi hjälpte mot Kung Bore. Nu står fem ranunkler på rad i fönstret och ser ut på kölden.
De inger inte vårkänslor, snarare en känsla av skörhet. Lite som nattgammal is.
Och det är ju mindre vinter än månadsgammal.
Is.

Klockan är kvart i sex

och jag har av misstag klivit ut för att hämta morgon-tidningarna. Misstag? Jo, det är ett misstag att vandra en 30 meter till brevlådan när termometern sjunkit hela natten och den visar minus 34,3.
Trots tjocksockor,
storkofta,
jättesjal,
fårskinnshandskar,
vinterkängor,
tätstickad yllemössa och
vinterkappa
känns kylan.
Det är sprött, ilande , kraschande och glittrande vackert när jag tassar fram över den hårda snön. Himlen blir allt blåare för varje minut.
Riktig vinter igen. Det hade jag inte förväntat mig.

Jul i retur

Mellan hyreshusen i Gammelstad finns denna installation. Ute var det minus 24 och knastrande kallt. Varje steg gnällde fram längs med stigen. Jag njöt. En julgran i fastan. Julen varar till påska eller hur?

Vandring mellan verk

Här är Kulturens hus fina glaskorsetter. Ett av de offentliga konstverk som jag njöt av idag. Det andra är Sfär. En stålavbildning av en snöskulptur som vann guldmedalj i Albertville på vinter-OS.

Dagens ord är saktmodig

Snön lunkar sakta ned mot marken. Den är saktmodig, fridsam men inte foglig. Foglig det är ett ord som jag inte gillar.

Kaffe i koppen, glädje i knoppen

Jag har kul när jag använder min dator. Det hade jag inte förr. Bilden här ovan är ett resultat av lek. Det fick jag inte hålla på med när jag lärde mig använda datorer. Då på Hedenhöstiden fick jag nästan niga inför skärmen innan jag fick sätta mig och börja registrera de texter som hade så högt värde att de fick komma in i den digitala världen. Det var 1980.
Sedan dess har de flesta löften om vad du kan göra med din dator uppfyllts. Nu känner jag en glädje inför min skärm. Det finns så mycket att göra och så många människor att möta med hjälp av datorn. Den är inte huvudpersonen. Den har blivit vad pennan och pappret var. Ett redskap för kommunikation.
Jag kan ropa hej, viska goddag och önska hela världen en fantastisk dag.
Tänka på Anja Pärson. Det är en kvinna av unikt slag. Grattis Anja till din inställning, den är beundransvärd.
Jag drömma om att vem som helst i hela världen kan läsa min text. De behöver bara använda översättarverktyget i sina datorprogram. Salut tout le monde ! Stratvotje ! Hallo everybody! Vad kul att ni är här!

Surdeg nr 2

Nu ska här bakas och sen ska vi njuta. Surdeg och Manitobamjöl ska bli frasiga höga bröd.

Kattkärlek

Här är en ljusare bild av morgonen. Klockan är kvart i sju och jag är ute och letar efter Celina. Hon är på jakt efter en man! Det har hon varit ett tag nu. Men alla hennes kompisar är omöjliga. De har blivit steriliserade.
Celina vill inte förstå. Men hon vill inte vara ute i den stora morgonkylan heller. Lösningen är att sätta sig på grannens bro och skrika ut sin längtan efter kärlek. Men ingen förstår.
Nu ligger hon vid kaminen och sover i den stora vedvärmen. Det förstår hon. Ja, att bästa hjälpen mot kylan i tassarna är en het kamin.

Mumin letar

Muminmamman och muminpappan har kommit bort i storstädningen. Har vi städat bort medkänsla och människokärlek, omtanke och vuxet ledarskap? Det funderar jag på idag.

Människoförakt

(Den kvarglömda cykeln klockan kvart över sex, när jag hämtade vår DN som vi har fått i present.)
En mor med låga inkomster har sökt vård för sin dotter. Dottern har 41 graders feber när de är på barnsjukhuset. De blir färdiga och ska åka hem mellan fyra och fem på morgonen när det inte finns några bussar ut till deras förort. Barnet har fortfarande hög feber och kan inte gå. Men läkaren säger att "det är bara människor som kommer till akuten med helikopter utan kläder som får en taxibiljett för att åka hem". Modern som har 800 kronor på kontot får använda nästan 600 till en taxi hem. Chefen för barnkliniken säger att läkaren har gjort fel. Alla som behöver åka taxi pga sjukdom ska få taxibiljetter.
Men...Hanne Kjöller vet bättre.
Hon har minsann sett hur en man fått en taxibiljett när han hade skurit sig i HANDEN MED EN SEKATÖR. Detta skedde för så länge sen att hon inte kommer ihåg när, men denna händelse tar hon till intäkt för att sjuka människor är veklingar som inte förstår att pengarna ska gå till sjukvård istället för till sjukresor.
Hanne Kjöller och de flesta läkarna på akutmottagningarna tycker lika.
Jag känner till en nyligen hjärtopererad 80-åring som tappades på två liter vätska ur lungorna akut. Hon fick inte sjukresa hem.
Senare samma dygn blev hon akut sjuk igen. Hon fick varken sjukresa till sjukhuset, eller efter tolv timmar på akuten sjukresa hem. Enligt läkaren var hon fullt kapabel att ta nattbuss klockan tre på natten för att byta till tunnelbana och ta nattbuss igen.
Samma landsting håller sig med flera olika landstingstidningar. De har Hanne Kjöller inte velat lägga ner.
Men vanliga sjuka människor som inte har råd med en bil, inte har körkort eller inte vill ha en egen bil, de får skylla sig själva i Hanne Kjöllers värld. Det är bara att betala för hon har sett hur en man fick åka sjuktaxi med ett litet sår på handen.

En francais 2

Au Cercle suédois: Brioches garnie de pâte d'amandes et crème fouttée. Chez moi on dit: Semla. Bon appétit!

Om jag blir hundra år.

Sofie och Carina har ställt en fråga som jag vill svara på.
Vem vill jag vara, när jag är 109 år?
De som blivit gamla i min släkt har levt till de är lite mer än 90 år. Min mormorsmor Eleonora född 1878 var glad och positiv trots alla svårigheter hon upplevt. Det skulle jag vilja vara när jag är gammal, glad, nyfiken, och rörlig. Sen skulle jag vilja ha ett lugn som ger mig chansen att utan åthävor föra över erfarenheter till de som är yngre än jag. Hoppas att vi får en chans att leva och bli gamla och kloka.

Värmare

Vaknade klockan halv sex. Inget ljus men stor kyla. Klev ner och kikade på termometern. Det borde jag inte ha gjort. Det stod -26,7 C. Inte ens jag med min nya vinterpositiva inställning kunde hindra en suck.
Det är så jobbigt att plocka på sig alla de kläder som krävs när temperaturen går under -15. Hjulen känns lite fyrkantiga när jag kör iväg och växelspaken är seg och trög.
Det här är upplevelser som jag aldrig hade mött innan jag kom upp till älvens strand. Jag hade aldrig sett en motorvärmarstolpe. Ni vet där vi i norr tjudrar våra bilar om vintern och värmer upp dem så att de ska starta när vi ska iväg igen. Kupévärmaren i tjänstebilen förstod jag mig inte på. Ja, till nästa gång då det var helt utfryst inne bilen när vi skulle köra hem igen.
Nu vet jag att det finns kläder som hjälper mot kyla. Jag vet att strömmen i stolpen gör nytta. Jag vet att det är vackert så att det nästan gör ont när den bleka vintersolen kommer upp över skogen i början på januari. Och jag har lärt mig en annan sak:
Det är viktigare att hitta varma sköna kläder än moderiktiga. Det tog några år innan jag hade förvärvat den erfarenheten och att den hade blivit till en kunskap. Därför ler jag stort när så kallade moderorakel klagar på hur vi svenskar klär oss. Såg ni den blonderade långhårige 67-åringen i Malous program på TV4 häromveckan. Han hånade alla svenskar som klär sig efter vädret. Vi skulle veta bättre och se på hur de klär sig i Indien!!! Kul kille!?
Vi som kliver omkring här uppe bland frostkristyren vi har efter smärtsamma försök med tunna strumpor och skor med lädersulor kommit på ett sätt att känna oss vackert klädda.
Kassen. Här finns de häftiga skorna, de tunna strumporna och den ljuvliga klänningen.
Men. Inga unga är så tråkiga och kloka att de följer det rådet. De står i kön på Storgatan och trampar, hoppar och lider när tårna skriker efter yllesockor.
Det var mitt frostevangelium en iskall morgon.

Leve arbetsplatsbiblioteken

Viktig artikel om stöd till litteratur som finns i
Aftonbladet idag. Det var Victor Estby
som tipsade.
Man ska inte stänga de ingångar som vi har skapat till litteraturen. Öppna istället fler.

Isspets nyvirkad av vintermannen

Har ni sett att OS-laget har virkade mössor. Kul att de har mössor som från början kommer från snowboardåkarna. Killarna satt och virkade mellan träningarna.
Undrar hur många mössor som blir virkade under resten av OS. Det är många dagstidningar som har infört beskrivningar i sina papperstidningar.
Hos oss är det vintermannen som virkar stjärnor i syrenbuskarna. Jag tror inte vi har haft en vinter med så många dagar med kristyr i träden och buskarna. Det är helt fantastiskt.

Det räcker inte med att stå på tå

Nu diskuterar vi sexuella trakasserier inom scenkonsten. Där är de flesta helt beroende av sina chefer. De måste bli valda inför varje föreställning. En extrem form av korta anställningar gör att ingen har vågat säga ifrån. Vem vill vara den som aldrig mer får utöva sitt yrke?
Samma sak händer på de arbetsplatser där korta anställningar gör löntagarna rättslösa. Jag minns från min ungdom när alla seglade omkring på korta vikariat hur mina kollegor över hela Sverige berättade om otrevliga möten med chefer som de ville glömma. Och det var inte utskällningar som de berättade om. Ingen vågade klaga.
Idag är det ungdomar som arbetar på korta kontrakt inom nästan alla områden. Vad händer dem? Vem hjälper dem att slippa chefer som utövar sin makt på fel sätt?
Balettchefen på Operan i Stockholm fick en varning. Men de kvinnor som han har trakasserat får möta honom varje dag på jobbet. Det är så för många människor att de måste stå ut. Jag hoppas att diskussionen inte stannar på våra scener, jag är säker på att vi behöver tala om vad som händer med de ungdomar som idag ska ha ett helt arbetsliv med korta anställningar.

Sur la plage

Sophie, Martine och jag hade en återsamling i Nice i augusti 1985. Då hade vi inte setts, alla tre, på sex år.
Sophie arbetade som PA som hon sa, dvs sekreterare till en vd i Schwartzwaldskogarna, som hon mycket riktigt kallade Forêts noirs. Det tog en stund innan jag fattade.
Martine hade lämnat Montpellier och sina studier, sitt företag och blivit hemmafru. Hon tog hand om sin tolvårige styvson fram till höstterminens början. Det tyckte hon inte alls var kul.
Hon längtade efter att börja jobba med sitt projekt. Det var något med astrologi som jag inte hade koll på.
Värsta utflykten var när jag och Sophie klättrade upp till Eze. Där hade de en skylt som berättade att den svenske prins Wilhelm, eller Guillaume som han heter på franska hade bott i ett vackert hus. När Sophie berättade att jag var från Sverige fick vi sitta på terassen och dricka iskallt mineralvatten. Då kände vi oss lyxiga. Sen kom Martine med bilen och vi åkte vidare.
Denna lilla nostalgitripp är inspirerad av Eva och Annika som även de har minnen från den vackra staden Nice.

Nu vaknar hon

Fru Mårbacka har börjat vakna i söderfönstret. Hon sträcker ut sina små knoppar och vecklar ut de första ljusgröna bladen. Nu ska hon få näring och lugn. Då hoppas jag på de första blommorna i maj.

Per i Hanscha

När Eyvind Johnson återvände till Norrbotten för Svenska turistföreningens årsskrift var det en gård som han kände igen. Per-i-Hanschagården i Sunderbyn.
Den har sett likadan ut sedan Linnés dagar.
Då i början på 60-talet bodde minst två av gampojkarna kvar på den gamla gården. Ingenting fick kosta pengar. Deras hem var så orört att fotografer och tidningar kom för att dokumentera deras liv.
Den kände fotografen Lennart Nilsson tog porträtt till bildtidningen SE. Gården på bilden är bara en bråkdel av vad som fanns mitt i byn. Den står på Hägnan, Luleås Skansen, och fungerar som bagarstuga. I den stora salen finns omslaget på SE med en bild på den äldre brodern i gamla lappade kläder och med ett halvmeterlångt skägg. En dag i slutet på 70-talet började huvudbyggnaden brinna. Den gamla kaminen höll inte för elden och allt utom huset på bilden försvann.
Man kan säga att gården fick chansera. Till den dag när bagarstugan fick ett nytt liv som museial byggnad.

Chansera - förfalla

Ord som nästan inte finns

Alldenstund - eftersom, emedan, därför att, ty

Ett poetiskt därför att. Det gillar jag.

Evas evangelium alla hjärtans dag

Jag funderar fortfarande på hur svårt det är att vara säker på att det jag skriver är enkelt att förstå. Flera gånger har jag upptäckt att det är mycket lättare att nå fram när man talar med varann. Hur våra blickar, vår hållning och våra ansiktsuttryck gör att vi undviker missförstånd.
Det är nackdelen med att diskutera på nätet. Ett ord kan ha en betydelse som är självklar för mig, men vara något helt annat för den jag diskuterar med. En förklaring kan vara klarläggande och logisk för mig men innehålla insinuationer och kännas som ett hån för en annan.
Min bakgrund ger mig ramar som jag håller mig inom. Den ger mig riktlinjer och regler för vad jag skriver. Men den jag möter på nätet kan ha helt andra ramar som gör inläggen helt obegripliga, eller aggressiva utan att vara det. Vi tolkar fel och vi tolkar in det som inte finns.
Det har jag tänkt på idag.

Ja, hur ställer vi våra cyklar mot väggen. Med däcken , eller styret?

Jag tänker på hur lätt det är att vi missförstår varandra. Det är inte alltid vi når fram. En dag i somras var det en pojke som frågade mig om hur man ställer cyklar på väggen.
Ramlar de inte ner?
Denna lilla pojken på bilden fick åka pulka mellan gården längst ner i backen, Per-i-Hanscha och den stora huvudbyggnaden från Lillpite. Det gick som en dans nu när det är plusgrader mitt på da'n.

Solen sken

Snön ligger hög på taken. Från stigen syns kyrktornet.
Merja ler i solen.

Plusgrader

Söndagspromenad...

Stränder

När snön inte är skottad och vinden viner runt husknuten då vill jag flytta till havets strand.
Närmare havet, än här, i lägenhet kan man inte komma i Luleå. Husen är byggda på 1990-talet och kallas Tuttifruttihusen.
Här är det blåsigast i hela kommunen. Men det skulle kanske passa. En vind som blåser bort de tankar som jag inte vill bära på. Det är bara att kliva ut genom porten och låta den blåsa. Sen kliver jag runt med nya kloka idéer tumlande runt i mitt huvud varje gång.