fredag 19 september 2014

Dimmigt drama

Vad ser ni? Oklar framtid? Tappade löften?

Denna dagen ett liv; sa Melker och gjorde det mesta på sitt bakvända vis. Jag hoppas att det finns fler som ser och gör tvärtom.

torsdag 18 september 2014

Ett badkar, ett preskriberat brott mot mänskligheten och ett missförstånd.

Ylle på. Tänk om det räckte med tjocksockor och en yllekofta för att värma upp vår inställning till den andre. Istället hittar vi olika skäl till att se ner på dem vi inte känner igen.

Idag har jag läst om Bosse Schöns bok om de svenskar som tog värvning i SS. En som tog sitt dödande på allvar var Gunnar Eklöf från Malmberget. Under hela sitt liv var han engagerad i olika nazistiska organisationer och förnekade förintelsen.

Han dog 1991, året efter lämnade Simon Wiesenthalcentret en lista på nio misstänkta krigsförbrytare till den svenska regeringen.  Bildtregeringen gjorde ingenting för att den ansåg att brotten mot mänskligheten under det andra världskriget var preskriberade.

Men nu när de som tar värvning reser till Afrika eller Mellanöstern, till Irak eller Sudan, då talar vi direkt om en lag som ska straffa dem som slåss och mördar. Om de är på fel sida.

Sverige efter det andra världskriget var ett land som struntade i att utreda de misstänkta krigsförbrytare som fanns internerade. Lägren stängde och med dem försvann de misstänkta och bevisen. Varför? Var det för att de såg ut som vi?

En av de mer vilda historierna om Stockholms nattliv på slutet av 1940-talet som min mor brukade berätta är den om en tant som fortfarande for runt på en moped i mitten av Valhallavägen.

När vi såg henne på mopeden med peruken på svaj, (Hon använde den som mössa.) då berättade mamma om en fest på jobbet ( hon arbetade inom försvaret) som slutade hemma hos denna mycket engagerade dam.

Alla som var där fick dricka vad de ville, detta var när alkoholen var ransonerad, de fick lyssna på tysk klassisk musik, men de fick inte använda badrummet. Värdinnan hänvisade till en inbjuden grannes toalett. När kvinnorna som var inbjudna hade svept en grogg eller två fick de följa med värdinnan in i badrummet för att möta två "trevliga unga män". Det var norska män som gömde sig hos svenska nazister undan utlämning. Värdinnan bodde i en etta med stor hall, utan kök så alla undrade var de unga männen sov. Då svarade hon att den ene fick sova sittande i badkaret och den andra med fötterna mot ytterdörren. Det låter dråpligt men det var på allvar.

Hon ville att hennes unga arbetskamrater skulle gifta sig med männen i badrummet så att de skulle undkomma straff. Trots att det var välkänt att denna kvinna hade flyktingar undan den norska rättvisan i sitt hem hände ingenting. Hon avskärmade sig allt mer från verkligheten och då när vi mötte henne i början av 1970-talet berättade folk att hon bara for ut för att köpa mat, med sin moped.

Då när vi fick höra historien om männen i badkaret så missuppfattade vi den helt. Länge, länge trodde både jag och mina kompisar som hört historien att de gömde sig från tyskarna. Vi kunde inte begripa att någon kunde gömma nazister eller att denna person kunde komma undan.


onsdag 17 september 2014

Inte ens en engelsk tory vill tillåta vinstuttag

-Vi har inte släppt skattepengar till vem som helst för att de ska öppna en friskola, säger den brittiska regeringens ansvariga för friskolor. Hon betonar att hon inte förstår vitsen med att låta okvalificerade företag äga och driva skolor.

Det är ett föredrag på tvåan när jag sätter på teven och jag studsar inför denna kvinnas allvar. En stund tidigare stängde jag av Peje Emilsson ägare av Kunskapsskolan när han försökte charma publiken med sin syn på  modern utbildning. Utan att med ett ord berätta hur många skattekronor som hamnar på hans bankkonton. Han som varit lobbyist och kommunikationsföretagare har ju inte några kvalifikationer för att driva ett utbildningsföretag.

I alla fall inte om vi ska lyssna på den person som har granskat friskolor åt den brittiska regeringen.

Hon berättar att hon såg en tydlig skillnad mellan de skolor som drevs av kompetenta organisationer med djup kunskap om utbildning och de som drevs som vilket företag som helst. Var?

Jo, hon reste mellan de amerikanska delstater som har olika friskolelagar. Då såg hon två helt avgörande förutsättningar för hur skolorna lyckades med att höja kvalitén på elevernas utbildning.

De skolor som drivs utan vinstintresse har mycket högre resultat än de har har möjlighet att flytta pengar från skolverksamheten.

De skolor som finns i delstater där bara de ledare som har formella kvalifikationer  för att driva skolor, får använda skattepengar, för att öppna friskolor, har elever som klarar av skolan.

Resultatet av hennes resa mellan olika länder med friskolor är att den brittiska regeringen har skapar mycket strikta regler som gäller hur skolorna ska arbeta.

Regeringen vill att friskolorna ska öppnas i de områden där den statliga skolan har misslyckats. De ser inga skäl till att några skattepengar ska gå till annat än skolan och eleverna och de har stränga regler och krav på dem som ska öppna en friskola.

Hon kan inte begripa hur de svenska skattebetalarna kan godkänna att vem som helst kan öppna en skola. Och att skattepengarna kan flyttas från eleverna till skatteparadis var hon helt förundrad över. Dessutom såg hon friskolorna som en väg att hitta bättre pedagogik i de områden där skolor presterar dåligt och därför har Storbritannien inte fri etableringsrätt.

I hennes tankemodell skulle de skolor som stängt i utssatta bostadsområden kunna öppnas igen som friskolor förutsatt att organisationerna som vill driva en skola där har en pedagogisk idé och kvalificerad ledning.



måndag 15 september 2014

Frost både ute och inne

Frost både bokstavligt och bildligt efter valdagens rysare.

Den vallgrav som vår regering skapat kring dem som har, ger missnöjet spelrum överallt. På de platser där utvecklingen står stilla sedan 2006 har Sverigedemokraterna fått mer än en fjärdedel av rösterna i flera kommuner. Där ortens arbetsliv utarmats. Där människor tvingas sitta av sex timmar om dagen för sen gå hem och hoppas på att pengarna ska räcka. Samtidigt ser de hur alla som har arbete och hälsa och en ordentlig lön har fått så mycket mer.

De läser om familjer som sänkt sin skatt med tusentalskronor när fastighetsskatten, förmögenhetsskatten och inkomstskatten har tagits bort eller sänkts. De har inga val. De kan bara fortsätta och gå till en arbetsgivare som får betalt för att se till att de är på plats i sex timmar. En arbetsgivare som får lika mycket eller mer varje månad för att ta emot de som kommer dit.

Men hur ska detta valresultat ge oss alla ett hopp om att det ska bli bättre? Hur ska en regering kunna förändra? Hur ska de löften om en förändring som väljarna röstat för slå in?