fredag 27 april 2012

Nya danssteg

De där dagarna när solen går ner i nordväst och plankorna på altanen är ljumma under de bara fötterna, då är det fest. Storspoven sjunger och spillkråkan slår sina virvlar på telefonstolparna längs med den kurviga vägen mot söder. Livet känns fyllt av naturpoesi. Orden strömmar ur tangentbordet och allt känns som en virvlande wienervals.

 Istället är det så här! Regn, dimma och tomma klädstreck. Då börjar många av oss att diskutera vädret. Vi tappar lusten att ta hopsasteg. Tur att vi kan se fram mot nästa vecka. Prognosen inför Valborg och första maj ser ljus ut.


Men var ska vi lyssna till Vintern rasat ut? Dan Swärd från Teater Scratch håller vårtalet i Kyrkbyn.


I Boden blåser det administrativa vindar. Här slår politikerna ihop ungdomsverksamheten med näringslivskontoret och kulturen. Hur det ska gå till undrar många. I alla fall ska det krävas fyra chefer som ska hålla takten och räkna stegen tillsammans.


En forskare har förlorat 27 500 ord. De har samlats in under många år.Ord på meänkieli som letats fram utan hjälp av varma vårvindar. Nu är stölden anmäld till polisen.


Det är fler som dansar fram i vårluften. I Kiruna hände det bara så här. Då är det tråkigt att höra om att skolbudgeten i Piteå är så liten att deras nationella dansprogram på gymnasiet riskerar nedläggning. Jag undrar hur vi skulle ha råd med att ett nationellt gymnasieprogram läggs ner innan de första studenterna har gått ut.


Det är en av de förändringar som går otroligt långsamt. Tanken på att vårt län är ett län fyllt av kunskap och möjligheter för alla. Inte bara dem som vill vara ute i naturen, skrika i Cooparena eller gasa på sina skotrar. Utan för alla som både vill heja på elitlagen, se teater och dans, och njuta av vyerna. Det märks tydligt när jag läser denna artikel med kommentarer.










torsdag 26 april 2012

Det pirrar

Storspoven ropade. Värmen från solen dröjde sig kvar. Klockan var över nio på kvällen när solen tog farväl bakom granen i nordväst. Då började våren pirra i både mig och Celina. Hon höll ett tal och jag lyssnade. Då kom tron på att knopparna ska brista tillbaka. Under syrenen fanns helt plötsligt några gröna blad som ska bli blå scillor. Runt alla träd har snön dragit sig tillbaka. I telefonstolpen sitter en spillkråka och håller takten. Det skulle jag vilja kunna. Trumma så fort och så säkra virvlar när jag försöker  applådera till musiken.

onsdag 25 april 2012

Om jaget i texten

Det började med en krönika som en i familjen skrev till lördagstidningen. Här är den.


Den tar upp ett av de budord som vi alla fick i ett häfte när vi började på tidningen;


Tidningsutgivarens tes var: Journalisten och hans familj är av ringa intresse för läsekretsen. Så stod det i NSD:s handbok.Och så tänker de som började skriva innan det fanns sociala medier.


 Min kollega Linda Danhall skriver i sin blogg om hur tudelat det är att använda jaget i sin text. Läs mer här. 
Ni får skrolla lite neråt för hon har hunnit skriva minst två inlägg sen dess.


En som vet vad hon tycker är familjebloggaren Lina Norberg Juuso. Läs mer här.


Ja, vad är det som får oss att vilja läsa våra favoriter på nätet?


Jag, sick,, tror att det är en kombination av berättelsen, språket och tilltalet. Nya tankar, javisst. Andra infallsvinkal, det vill vi ha fler.


Viktigast är i alla fall för mig språket. Det är det som rycker med mig och som får mig att återkomma till de bloggar som jag läser. Vissa av mina favoriter skulle kunna publicera sina inköpslister och jag skulle läsa dem som om de vore poesi. För det skulle de vara. I alla fall i nästan.

Altanpoesi

Idag är det första dagen med bara fötter,
penséer ute,
storspovens sång och nybryggt kaffe,
på altanen.

Nyfiken i en strut

Idag har har Radhusbloggen och Ulrika utmanat mig att svara på 11 frågor. Det tänker jag göra. Men jag tänker inte skicka stafettpinnen vidare. Kedjemail är inte min grej.
1. Vilken är din favoritsport att titta på? 
Det vet alla som läser min blogg. Konståkning.
2. Tre bästa låtarna?

Åh, så svårt. Vad ska jag välja?
 Lalehs Snö, Jacques Bréls Amsterdam, Acqualung med Jethro Tull. Det är tre låtar som jag tycker om. 
3. Drömresan? 
Jag önskar att jag kunde resa långt, men jag drömmer också om att resa till Korsika och Bretagne igen.
4. Därför gillar jag Luleå: 

Det är människorna som jag gillar allra mest. Och så att det är så korta avstånd i tid.
5. Varför åker du/åker du inte på semester till Thailand?  

Thailand står för mig för så mycket skit som turistindustrin har skapat. Trots alla som återvänder med stjärnor i blick så kan jag inte längta dit.
6. Vad skulle du vilja ha för yrke om du inte hade det yrke du nu har om du nu har något yrke?

 Jag skulle vilja ha mer tid till mitt eget skrivande och bildskapande.
7. Katt eller hund? 
Både och.
8. Hur motionerar du helst? 
Jag promenerar.
9. Läser du Carolas fina blogg som jag tipsade om idag? 
Nej.
10. Vad föredrar du, heminredning, trädgård eller att sjunka ned i soffan med en god bok? 
Varje dag läser jag böcker men jag håller inte på med heminredning eller trädgården lika ofta. Trädgården jobbar jag med i skov och hemmet får sitt då och då. 
11. Vad grälar du oftast om och med vem? 
Det är en fråga som jag inte vill svara på. Inte för att det gör mig så mycket utan för att andra är inblandade. 
Så nu har ni fått veta lite om mig.

tisdag 24 april 2012

En klassresenär

En av mina viktigaste förebilder har dött. Hon hann bli 68 år. Lillemor Arvidsson var den första kvinnan som blev vald till ordförande för Kommunal 1988. Hon efterträdde en riktig gubbe, Sigvard Marjasin, som hade ägnat sig åt att klippa och klistra med sina kvitton i reseräkningarna. Det var något som hans efterträdare aldrig skulle göra.

Hon kämpade istället för sina medlemmar och slet så hårt att hon förstörde sin hälsa. Efter tio år slutade hon som ordförande för Sveriges största fackförbund och blev utsedd till landshövding på Gotland.

Det finns ingen facklig ledare som har varit eller är så trovärdig och stått helt på sina medlemmars sida. I alla fall inte på den nivån.

Hon började som undersköterska i Uddevalla och slutade sitt yrkesliv i ett residens. Det kan man kanske kalla en klassresa.

måndag 23 april 2012

Ta ut glädjen i förskott

Huga så grått. Huga så vått. Nu gäller det att sätta igång alla förväntningar på vårsol. Det är bara att glädjas i förväg. Det är bara att ta i. Stäng av alla väderprognoser och dröm. Då har vi i alla fall sol i sinne!

söndag 22 april 2012

När verkligheten vinner över skrönorna

Verkligheten är otrolig. Omöjlig att tro på. Det kan ju inte vara sant att Portugal får bidrag från EU för att bygga en hamn på Madeira där ingen kan lägga till på grund av att vädret och vindarna gör det omöjligt. Eller att pengarna går till en restaurang som ligger precis där det är vanligt att stenar rasar ner från klipporna?


Therese Larsson, SvD, berättar om många olika projekt som våra skattepengar används till som bara gjort krisen värre.

Men pengarna används väl inte alltid bakvänt, eller?

Nej men ofta på ett sätt som utifrån verkar befängt. De gamla reglerna tillät studieresor för småföretagare på många konstiga grunder. Det stoppades. Men nu ger reglerna dem som undersöker om ett projekt går att genomföra stöd. Alla prövas i nämnder som avgör om undersökningen ska få pengar. Men när projektet ska genomföras då finns det inga stöd att söka.

Ett exempel. Det finns behov av utbildningar som ligger mellan gymnasium och universitet. Vill en person ta reda på om det finns efterfrågan på en utbildning i trädgårdsanläggning finns det pengar att söka, men när undersökningen av utbildningen är klar finns det inget stöd till att starta den.

Vilket är viktigast? Vad vill vi att pengarna ska användas till? Undersökningar, eller utbildningar?