Nya danssteg

De där dagarna när solen går ner i nordväst och plankorna på altanen är ljumma under de bara fötterna, då är det fest. Storspoven sjunger och spillkråkan slår sina virvlar på telefonstolparna längs med den kurviga vägen mot söder. Livet känns fyllt av naturpoesi. Orden strömmar ur tangentbordet och allt känns som en virvlande wienervals.

 Istället är det så här! Regn, dimma och tomma klädstreck. Då börjar många av oss att diskutera vädret. Vi tappar lusten att ta hopsasteg. Tur att vi kan se fram mot nästa vecka. Prognosen inför Valborg och första maj ser ljus ut.


Men var ska vi lyssna till Vintern rasat ut? Dan Swärd från Teater Scratch håller vårtalet i Kyrkbyn.


I Boden blåser det administrativa vindar. Här slår politikerna ihop ungdomsverksamheten med näringslivskontoret och kulturen. Hur det ska gå till undrar många. I alla fall ska det krävas fyra chefer som ska hålla takten och räkna stegen tillsammans.


En forskare har förlorat 27 500 ord. De har samlats in under många år.Ord på meänkieli som letats fram utan hjälp av varma vårvindar. Nu är stölden anmäld till polisen.


Det är fler som dansar fram i vårluften. I Kiruna hände det bara så här. Då är det tråkigt att höra om att skolbudgeten i Piteå är så liten att deras nationella dansprogram på gymnasiet riskerar nedläggning. Jag undrar hur vi skulle ha råd med att ett nationellt gymnasieprogram läggs ner innan de första studenterna har gått ut.


Det är en av de förändringar som går otroligt långsamt. Tanken på att vårt län är ett län fyllt av kunskap och möjligheter för alla. Inte bara dem som vill vara ute i naturen, skrika i Cooparena eller gasa på sina skotrar. Utan för alla som både vill heja på elitlagen, se teater och dans, och njuta av vyerna. Det märks tydligt när jag läser denna artikel med kommentarer.