lördag 26 maj 2012

Försommartankar och ett saftrecept

I maj 1980 fick jag mitt första recept på försommarsaft. Det var fina Birgitta i Bälgviken utanför Eskilstuna som visade mig hur hon varje år gjorde fläderblomssaft. Den saften är som att dricka hänryckningens tid mellan hägg och syren.

Vid älvens strand växer inte flädern. Den är inte kvistfri nog att klara av vårt klimat. Därför hittade jag på en egen försommarsaft  den första sommaren här.

Jag plockar två liter svartvinbärsblad, tar skalet från en citron och skivar två limefrukter. Jag häller över en och en halv liter kokande vatten och låter allt stå till nästa kväll. Jag silar bort allt ur vätskan och pressar ur saften ur limen. Sen rör jag i socker efter behag och något kryddmått citronsyra. Saften förvaras i kylen. Den håller dåligt om man inte fryser in den.


Nu till något helt annat.

Jag vill tacka alla er som skriver kommentarer till mina inlägg. Tack, Jane och Kajsa-Stina som kommenterat denna vecka. Jag hinner inte alltid att svara så fort som förr. Bry er inte om det fortsätt att kommentera för alla era åsikter är viktiga. Möjligheten att vi kan kommentera det vi läser i varandras bloggar är verkligen viktig. Den ger relief åt alla inlägg.

Jag är fortfarande glad över alla dessa fina möten som jag har haft med mina läsare, de bloggare som jag läser, och det gäller både fina möten på kafé och kommentarerna på nätet.









fredag 25 maj 2012

Tro, hopp och ...

Det gäller att hoppas och tro. På sommaren, på framtiden och på rättvisan.


Denna vecka har Tommy Lundquist, Johan Håkansson och Nils Johansson berättat om hur en psykiatriker, en psykolog, en polis, en åklagare, en försvarsadvokat och en patient på Säter skapade myten Thomas Quick. Efter att ha läst deras reportage är det svårt att behålla tron på rättvisan men det finns ett hopp om att fru Justitia har lärt sig något och och i framtiden använder sig av de erfarenheter som hon borde gjort.


Eleverna på Lärkan som går estetisk-media på gymnasiet vill lära sig de ämnen som fanns på programmet när de började på gymnasiet. Nu drar rektorn in fördjupningskurser och slår ihop dem till en. Och de certifikat som eleverna på ljud är lovade känner rektorn inte till. Idag kräver reglerna att alla elever väljer rätt från början i gymnasiet, då finns det inget utrymme för vuxna som tar budgetansvar istället för ansvar för elevernas utbildning.

 Männen är dömda i både tingsrätt och hovrätt men deras skuld ifrågasätts. En facebookgrupp och en privatdeckare anser att domen är fel. Men de fick inte resning i Högsta domstolen. Istället är det brottsoffren som än en gång skändas. Hur ska någon våga anmäla en våldtäkt?

I en stad där både massmedia och politiker lägger ner en enorm kraft på att stötta och berätta om Elithockyn  tog kulturredaktören reda på hur många som går på matcher och hur många som  besöker Kulturens hus. Inte för att siffrorna är kompatibla, utan för att väldigt många tror att kulturintresset är marginellt.

Jo, det är svårt att jämföra publiksiffror. Jag undrar vad som utvecklar stan och får unga människor att vilja bo här? Redan för några år sedan visade befolkningssiffrorna att det är pensionärer som flyttar in nu när Luleå ökar sin befolkning. Födelsetalen är inte höga.


Vad ger hopp och tro på en framtid här uppe tio mil från polcirkeln? Vad gör att många vill återvända efter sina studier?

Inte kommunpoäng i alla fall. Ni vet de där poängen som kommunanställda får i vissa kommuner, som ger dem högre meriter än dem som jobbat i en annan kommun.


torsdag 24 maj 2012

Jantelagens solist

 
 Två bilder som visar hur det är just nu vid älvens strand.
Himlen var så här spännande klockan fem. Den hann jag få med på bild. Men den eviga Jantelagens solist, skogsduvan, bara försvann. Det är bra för oss alla. Eller hur?

Vad Jantelagens solist sjunger?: "Du får inte det". I de flesta tonarter.

Fattigdom

Läs Kristian Lundberg, (Expr), här.

onsdag 23 maj 2012

En stilla undran

I morse spatserade den största storspov som jag sett på stigen mot vägen. Men inte hade jag någon kamera. Jag tror att han var lika frusen som jag i den något kalla morgonen. Plus fyra.

Minus är det inte.

Minus är ju det enda som diskuteras. Minus i budgeten i EU. Minus i budgeten för flygbolagen. Minus på alla börser. Men det är minustecken som det ena könet styr över. Vi som inte ser meningen med livet som att vi ska vandra från budget till budget med ett enda mål; att anpassa oss till budgeten, vi ser en risk. Vad händer när människa efter människa får sina liv förstörda av budgetåtstramningar? Vad stramas det in på?

Demokratin?

tisdag 22 maj 2012

Morgonljus och majmelodier

Alla och allt vaknar. Vaknar av fågelsång, solens morgonvarma sken och älven som kluckar mot stenarna vid stranden. Älvens egna melodier. Björkarna  uppe vid vägen har små ljusgröna musöron. Nere i Amandus skog har fåglarna fått fina nya holkar.

Nu är det maj. I vår hage.

Inte lika majlyrisk är Johan Croneman i sin tisdagskrönika. Men han är skarp. Han känner efter hur det är att för första gången säga etniska svenskar. De orden passar inte i någon mun, eller gör de det?(Äntligen ligger krönikan på nätet.)


måndag 21 maj 2012

Svårt för att fatta?


Författaren Susanna Alakoski skriver denna vecka om den känsla av otillräcklighet och allt för tungt ansvar som barn bär på i dagens Sverige. Ja, de barn som bor i familjer där månadens inkomster inte räcker till mat, hyra och nödvändiga utgifter. Artikeln finns i DN.


Hon liksom Malin Ullgren kan inte förstå att vanliga vuxna människor inte ser den djupa klyfta som öppnar sig allt mer. På fem år har många av våra socialförsäkringar urholkats. En ensamstående mamma som blir arbetslös får i bästa fall ut 50 procent i a-kassa dvs cirka 12.000 kronor per månad efter skatt. En pappa som får reumatism och som måste genomgå långa behandlingar med starka mediciner har skyldighet att söka ett nytt jobb innan han är frisk. Kan han inte, står familjen med hotet om att sälja allt de har innan de får försörjningsstöd. Alla systemen har urholkats under denna regering. Det skriver Svd om idag.


Jag kan långt därborta minnas hur det var att flytta från en förortskommun med normala inkomster till en där mina klasskamrater redan då kollade vilket märke min täckjacka hade. Hur det var att bära mina kusiners kläder som jag verkligen gillade och höra hur mina klasskamrater hela tiden pekade ut dem som årets fulaste. Det var då jag fick språket. Det gällde att argumentera för att gamla kläder är minst lika bra som nya. När vi klev in på högstadiet frågade en lärare killarna om de var samhällsintresserade. De teg och pekade på mig. Jag hade varit vid Drottninggatan och gått med gruvisarna när de strejkade vintern förut. Och nu hade jag en Palestinasjal köpt för nitton spänn. Då var jag annorlunda igen, men på ett sätt som jag hade valt. Utanför men med många andra i de grupper som jag var aktiv i. Det var amatörteatern, musikgruppen, antidrogrörelsen och mycket annat som inte kostade ett öre.



Men hur är det idag? Jag kan inte hitta igen någon enda fritidsaktivitet som inte kostar. Dessutom krävs det av alla föräldrar att de ska ha tid att dra in pengar, baka, skjutsa och se till att allt fungerar kring barnen.

Oöverstigligt för fler än de som är ensamma om ansvaret för barnen.

söndag 20 maj 2012

" De som tjänat på det fria skolvalet är därför de företag som i dag baserar sina vinster på skolpengen."


Skolorna blir allt sämre, skriver  Bo Malmberg, professor på den kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet tillsammans med Eva Andersson, docent och John Öst, universitetslektor. De arbetar med projektet Den svenska skolans nya geografi.
Eleverna väljer inte att byta skola för att komma till en bättre skola med fler möjligheter att få god utbildning. Istället har dessa tre visat i sin forskning att elever med goda hemförhållanden och utbildade föräldrar väljer bort skolor där det finns olikhet. Skolor med elever som inte är vit medelklass.


Ju högre utbildning och inkomst som föräldrarna har, ju längre resor till skolan för högstadieeleverna. Ja, om de bor i ett område där skolan har elever som är fattiga, invandrade, har föräldrar med låg utbildning osv.


Både Svenskt Näringsliv och Timbro hävdade att det fria skolvalet skulle leda till att skolorna blir bättre. De tre forskarna har i sin studie kunnat visa att inte någon har vunnit något utom de företag som driver friskolekoncernerna.


När de flyttar tillbaka de elever, på pappret, som valt en annan skola, till den skola som de hade gått i om de valt den närmaste skolan, visar betygen att inget hänt. 


Eleverna som åker långt för att få en bättre utbildning får samma resultat som om de hade stannat kvar i sin hemskola. Ja, om alla hade stannat kvar. Jämförelsen görs med de resultat som eleverna hade 1992 före friskolereformen.


Det enda som förändrats är att massor med skattemiljoner går till riskkapitalbolag. Bolag som inte betalar en enda krona i skatt.