fredag 15 mars 2013

I obalans

Hur kallt kan bli bli i detta långa land? Den frågan ställer sig Jonas Hassen Khemiri i sitt brev till justitieministern Beatrice Ask när han erbjuder sig att kliva i ni hennes skor mot att hon byter skinn med honom.

Ja, mer än tio grader kallare än normalt säger SMHI i sin prognos. Bokstavligt. Bildligt kan det blir det antagligen så kallt som vi tillåter det att bli. En som hade makten att påverka kyrkan i sitt hemland är den nye påven Franciskus I. Han var biskop när det var militärdiktatur i Argentina. Evita Peron sjunger att vi inte ska gråta för Argentina i musikalen. Enligt samstämmiga källor grät inte prästerskapet när officerarna torterade oppositionen och slängde ut människor från flygplan över havet. De lät de skyldiga bikta sig och få förlåtelse. Vi får väl se var debatten om påven och hans förflutna leder. Han var ju en av dem som kunde ha blivit påve i det förra gången när Benedictus XVI från Tyskland valdes. Kommer även han att ifrågasättas?

Den katolska kyrkan är störst i sydamerika. När vi äter semlor och klär ett fastlagsris så firar de fastan med karneval.

När vi uppfinner nya massmedier så ser våra lagstiftare till att ingen ska undkomma att betala sin tevelicens. I veckan började Radiotjänst att kräva innehavare av datorer, läsplattor och smarta telefoner på tevelicenser. -Gör inte så, bad Eva Hamilton vd för Sveriges television. Men riksdagen och regeringen teg. Så nu är väl nästan alla tvingade att betala.

Priset för att bli kär i en prins fick prinsessan Lilian betala. Hon och hennes Bertil fick vänta i 33 år innan de kunde gifta sig. Kung Gustaf VI Adolf var så traditionsbunden att han inte kunde tänka sig att någon av hans söner skulle kunna få behålla sin prinstitel och därmed rätten till tronen om de gifte sig med en vanlig kvinna.

Romantiskt tycker många om deras liv i St Maxime, i Halland och på Djurgården. En romantik som läroboksförfattarna av "Förstaluttarna" en läsebok för sjuåringar inte hänger upp sig på. Deras sexistiska budskap ska rakt ner i soptunnan förslår skolchefen i Luleå.

Vår justitieminister Beatrice Ask väljer att inte förstå vad människor i vårt land möts av för att de inte ser ut precis som hon. Hon väljer att väga för och emot. I den ena vågskålen finns alla de som är rädda för dem som inte ser ut som Gustav Vasa,  i den andra våra mänskliga rättigheter. För henne väger de räddas röster tyngst.



torsdag 14 mars 2013

Aldrig mötas vi två

Igår delades Jonas Hassen Khemeris artikel över 80.000 gånger. Det skapades ett konto på Twitter där människa efter människa vittnade om hur de blir behandlade av polisen, vakter och butikskontrollanter på grund av att - svart är svart och vitt är vitt, om vi får tro på vår justitieminister, Beatrice Ask.

I Sveriges televisions soffa satt hon och vägde för och emot. På vågen låg alla rädda röster mot dem som inte ser ut som vi och våra mänskliga rättigheter. För Beatrice Ask vägde rädslan tyngre än de rättigheter som vi alla har.

Hon undvek att på något som helst vis svara på frågor om vi alla har rätt att röra oss ute utan att bli antastade av polisen. Inte ens när de två programledarna lyfter fram att nio av tio av de personer som polisen har tvingat att visa identitetshandlingar, är svenska medborgare, ser justitieministern något som helst problem.

Och hon är inte ensam. Förtvivlat många människor tror att vi har en lag som tvingar oss att bära med oss pass eller id-kort. Och så långt har det inte gått än. Fortfarande är det bara i diktaturer som denna plikt finns. De länder inom europasamarbetet som införde sådana lagar på 1980-talet drogs inför Europadomstolen. Där slogs det fast att det strider mot våra mänskliga rättigheter att behöva bevisa vem vi är om det inte finns något skäl till att kräva bevis.

EU-toppen slog fast att vi skulle kunna resa inom EU utan pass. Men det beslutet blev till ett allt strängare passtvång. Vilket innebär att vi måste bära internationella id-handlingar när vi vistas utanför de nordiska länderna. Tänk att en tanke om att vi ska kunna röra oss fritt inom Europa blir till ett tvång att bära pass.

Ibland blir det mesta fel. Justitieministern sitter i en soffa och vägrar förstå hur kränkande det är att tvingas bevisa sin oskuld gång på gång. Kan vi undvika att begripa?


onsdag 13 mars 2013

Låt oss byta verklighet

Ska vi byta? Ska vi byta hudfärg, frågar Jonas Hassen Khemiri Beatrice Ask i sin artikel som publiceras i DN idag. Han föreslår att han som man ska få uppleva livet som kvinnlig politiker i en patriarkal omgivning. Villkoret är att hon ska byta hudfärg och få uppleva hur det är att leva i Stockholm som en person som inte är blond och blåögd.

Jag vill vara i dina skor, eller är det så att du inte vill vara i mina? Vi har detta uttryck för att visa att vi längtar efter att vara som andra. Varför vill då inte Beatrice Ask att de som inte ser ut som hon ska få vara som oss? Människor som alla andra? I samma skor?

I Beatrice Ask värld är det helt ok att misstänka människor på grund av deras utseende, i radion säger hon så här: Upplevelsen av varför någon har frågat mig kan ju vara väldigt personlig. "Det finns tidigare dömda som uppfattar att de alltid är ifrågasatta, fast det syns ju inte på någon att man har begått ett brott"
(Min kursivering)
Detta svar när frågan är om det är lagligt att plocka ut människor i tunnelbanan på grund av utseende. En ung kvinna har just vittnat om att hon på väg mellan universitetet och sitt hem behandlas som om hon är en brottsling av civila poliser när hon byter tunnelbanelinje.Beatrice Ask fortsätter med att säga att:
"För att göra en bedömning av om polisen arbetar enligt lagar och regler så måste man ha helhetsperspektivet."  (Min kursivering)
Den unga kvinnan som bemöts som om hon inte har rätt att ta tunnelbanan mellan universitetet och förorten sammanfattar sin upplevelse så här:

"De stal min svenska identitet".

Den stölden är helt avgörande för vår framtid som samhälle. Har justitieministern förstått det nu?
Jag rodnar liksom himlen.

tisdag 12 mars 2013

Vad hände?

Både sol och snöyra. Det fick jag för min faiblesse för både och. Tur att det bara är sol just nu. Dagens debatt tror jag blir om att ett vakthavande befäl på polisen i Uppland beordrade att bron över Mälaren skule öppnas när det pågick en biljakt på väg 55.

Vi vet inte varför det vakthavande befälet tog ett så drastiskt beslut som slutade med att två personer dog. Men de fakta som polisen berättar är att två personer i en  personbil tankade och körde från en bensinmack i Uppsala utan att betala. De två for till Enköping där polisen såg hur de vansinneskörde längs med väg 55. Då fälldes bommarna över vägen vid broklaffen som öppnades. Det brydde sig inte chauffören om utan de två körde av bron ner i vattnet och nu är de döda.

Frågan som surrar är:

Var broöppningen en åtgärd som stod i paritet med de brott som de två gjorde sig skyldiga till?

Jag hoppas verkligen att vi får svar på den frågan. Det behöver vi få veta innan vi kan ta ställning till vad denna broöppning betyder för oss alla. Vad förskjutningen från att en biljakt inte ska riskera liv till att vakthavande tar sitt beslut. Det första beslutet som polisen har tagit om att öppna en bro för att stoppa två bensintjuvar.

måndag 11 mars 2013

Fiffig lösning på bostadsbristen

Antalet kollektiv, ja, människor som bor tillsammans utan att ha en kärleksrelation ökar. I Luleå tillåter Lulebo att två personer står på hyreskontraktet, vilket gör att det finns möjligheter för en grupp vänner, eller bostadssökande att flytta ihop i en stor lägenhet. Värre är det när bostadsbolaget kräver en kärleksrelation för att de som vill leva tillsammans ska få dela ansvaret för hyresinbetalningarna. En stor lägenhet har en hög hyra. Detta kräver en hög lön om bostadsbolaget inte accepterar att fler än en hyresgäst står på kontraktet.

En privat hyresvärd kan alltid hyra ut en lägenhet rum för rum och få in mer pengar, än för lägenheten som en bostad. Nu kan dessutom bostadsrättsägare hyra ut sina lägenheter för en hög hyra. En tvåa på 49 kvm som kostade 8 000 kronor i julas får helt plötsligt en hyra på 14 000 kronor, helt enligt den nya lagen.

Ja, varför är det så här. Att människor försöker lösa sin behov av bostad genom att flytta ihop. Ja, varför är det vanligaste bostadskollektivet vuxna barn som bor kvar med sina föräldrar?

Det enkla svaret är att bostadsbyggandet minskat med mer än 75 procent sedan 2006. Ett svar som sällan är aktuellt när kollektivtboende diskuteras. Ja, det är bra att stora lägenheter bebos av fler så att ytan blir utnyttjad, men det händer på grund av att det är en stor bostadsbrist, inte på grund av att vi väljer att att flytta ihop. Utom i undantagsfall.

söndag 10 mars 2013

Verkligheten överträffar alltid det skrivna ordet!!!

Idag kan jag bara hänvisa till Maria Svelands blogg om vad som hände i fredags kväll på Grävande journalisters scen. Den avslutas så här:

"För vad var det de egentligen bevittnat? En närmast perfekt iscensättning av det jag skriver om i min bok Hatet. Hur manlig aggression lätt drabbar kvinnor som tar plats. Det gick en tydlig signal från scenen ut till alla de kvinnor som befann sig i detta rum denna kväll; Vet din plats och håll tyst. Låt det vara så som det alltid varit, låt männen synas och höras. Låt männen tala i församlingen."