onsdag 17 juni 2015

Surrandet från en humla

Kikar på hur långt alla blommor hunnit sedan i söndags. Och ja det ser ut som om det är sommar. Den surrande humlan ger mig hopp om att det kommer att bli några äpplen till hösten. Detta eviga blåsande, detta eviga regnande och dessa tio till femton grader har inte lockat fram några insekter som vill pollinera buskar och träd.

Undrar om vi kan äta midsommarlunch på altanen? Det är några år sedan det gick. Kanske solen som skiner hela nätterna kan få upp temperaturen.

måndag 15 juni 2015

Den bästa tiden


Nu är vi här i dofternas tid. Liljekonvaljer, syren och äppelblom.

I år är det så sent att liljekonvaljesafarin till Lillstycken vid Råneälven får vänta till efter midsommar. Tyvärr är det också då som alla myggor tar sats. Det gäller att ha ordentligt med heltäckande kläder.

Denna plats vid Råneälven är otroligt vacker. Vi vandrar genom en björkskog som är fylld med smörbollar och liljekonvaljer. Ute på udden finns det en bastu och ett litet hus med en grill. Här kan man om det inte är för myggtätt sova över.

Nu är det några år sedan vi hann fara innan liljekonvaljerna hade blommat ut. Men senast var det en sommarkväll som jag fortfarande minns. Solen lyste, vattnet strömmade och elden höll värmen. Vi hade med oss kokkaffe som vi gjorde över brasan och så grillade vi bröd. Tiden gick så fort så när vi skulle packa ihop hade klockan hunnit bli elva.

Det är något alldeles speciellt att sitta där och lyssna till forsen, fåglarna och känna doften av elden i kvällssolens sken. Energin som de evigt ljusa nätterna vid älvens strand ger är kan inte värderas.

Jag plockar fram dessa minnen när snön yr.

söndag 14 juni 2015

Strålande sol dygnet runt

Det är ganska mycket som inte är det vi ser. Denna bild t ex visar hur strålande solen skiner från en klarblå himmel och vi känner hur ljumma vindar smeker oss. Fel, fel, fel. Allt är lika vackert som på bilden, men vinden drar in från norr och det är isande rått om man inte hittar en plats i lä.

Det är nu jag borde sjunga långsamhetens lov och inte längta bort. Men längtar det gör jag. Inte bort men efter värme. Det är mitt första år vid älvens strand som vi bara har haft en enda eftermiddag med värme. Då var jag på stranden och satt i lä och njöt. Men alla andra dagar har det varit alldeles för kallt. Ja, för att kalla årstiden sommar.

Doftviolerna står inne för att inte frysa, liljekonvaljerna slår ut på köksbordet istället för att lysa vita under äppelträdet, jag sätter på mig en dunkappa och tar med mig filten ut på altanen. Varför har vi helt öppet, och inte vindskydd?

Den frågan är evig här där vinden ofta bestämmer hur vi kan sitta ute.