lördag 20 augusti 2011

Oj, är det Jakob Hellman?

Bästa duetten på Musikens makt. Magnus Ekelund och Jakob Hellman tar över stranden och hela Gültzaudden.

Vilken lördagspromenad.

Först matmarknad med mat från hela länet. Tysk korv, paté och skinka från Jokkmokk. Varmrökt lax från skärgården. Surdegsbröd från Bensbyn. Rotsaker från Smedsbyn och nykokade knäckcrisp från Svartöstan. Jag höll nästan inte på att ta mig till bilen med mina skatter.


fredag 19 augusti 2011

Hope faith Life Love


Här är en av de vackraste hälsningar som jag lyssnat till.

Peta hål i tapeterna

"Vad kunna vi göra åt tidens flykt? Sommaren svinner bort, bladen falla till marken. 
Fåfängligt vore det att söka tejpa fast dem igen."
 
Så skrev Tage Danielsson en höst för många år sedan. 
Jag tycker att han som alltid lyckas beskriva känslan av förlust och behovet av att 
göra något för att fixa till den.


"Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att du inte får leka med Fredrik
förrän hans pappa har betalt tillbaks hundralappen han lånade i julas." 

Så skämtade han också om hur vi vuxna för över våra konflikter till barnen. 
 
Det gör mig sorgsen. Barnen blir oskyddade. 
 
I Boden protesterade vanliga människor mot att  en barnfamilj ska utvisas trots
 att barnen inte anses kunna bo med sin mamma när de är i Sverige.
 
 
Tage Danielsson och Hasse Alfredsson petade hål i tapeterna
som slarvigt satts upp på folkhemmets väggar. 
 
Nu är det inte folkhemmets yta som spricker i hörnen och som visar 
upp sina brister. Denna vecka är det industriländernas ekonomi
och hur vi ser på värdet av våra samhällen som rubbas.
 
Inte ens när Frankrike och Tyskland enas om en plan stabiliseras vår tro på börsen. 
 
 
 
Glädjas får vi göra i Valvträsk nästa helg. 
Då kommer förortens Dogge Doggelito till festivalen.


torsdag 18 augusti 2011

Drömåket

I en röd fin bil vill jag fara till... Men det är inte målet som hägrar utan resan. I lördags när jag vandrade runt och såg alla älskade veteranbilar kände jag en sån lust att bara drömma mig bort. Ni vet så där som vi alla gjorde när vi satte oss vid ratten som barn.

Tänk vad spännande det var att sitta bakom grannens ratt i den ljusblå folkabubblan. Först hade vi varit med och tömt hela bilen på tomma karamellpåsar, sand och hö. Dammsugit. Torkat alla lister med såpa. Och duschat hela bilen med iskallt brunnsvatten. Glansen från lacken var återställd och som tack för hjälpen fick vi sitta där och drömma.

Vi såg Köpenhamn genom vindrutan. Drömde om Tivoli. Tog färjan till Bornholm. Kände den vita sanden mellan tårna. Doppade oss i havet. Och åt nyplockade jordbaer med piskeflöd.

Nästa resa gick till Kolmården och djurparkens nya attraktion, linbanan. Vi berättade för varandra om lejon, tigrar och vargar. Drömde om att få simma med delfinerna.

Varje dröm var lika verklig som om vi hade varit med. Vi var nöjda. Uppfyllda av allt som vi hade upplevt.

Idag är det otroligt svårt att på samma sätt vara närvarande i en dröm, eller nuet. Vi kallar det mindfullness. Den konsten är något jag vill bli bra på alla da'r. Närvarande nu.





onsdag 17 augusti 2011

Inte bara bröd

Nu har jag läst Stéphane Hessels stridsskrift för människovärdet och engagemang, SÄG IFRÅN. Han är motståndskämpen och diplomaten som vid 93 års ålder fick nog. Inte hade han och de övriga i motståndsrörelsen, kämpat för sociala reformer efter andra världskriget för att se hur den ena och den andra rustas ner.

När jag såg denna gamla brödbil på Höslaget i Avan fick jag en bild i mitt huvud. Jag såg alla dessa sociala framsteg som Europas folk kämpat för efter det andra världskriget. Reformer som är lite skamfilade och som behöver en upprustning, inte en skrotning.

Stéphane Hessel, som var med och skrev FN:s deklaration för mänskliga rättigheter, kräver att vi tar de sociala framstegen och människovärdet på allvar.

" Vi står idag mellan det första decenniets vidrigheter och de följande decenniernas möjligheter."

Så sammanfattar Stéphane Hesssel klimatmötet i Köpenhamn. Han tror att vi kan ta ansvar och påverka efter 93 år på vår jord.


tisdag 16 augusti 2011

Utförsäljning

Idag läser jag i tidningen att vårt kommunala bostadsbolag säljer ett av kvarteren med 50-talshus utanför stan. Köpare är ett bolag som finns i södra Sverige.

Svenska bostadsfonden presenterar sig så här för hyresgästerna: Vi har delat upp vårt fastighetsbestånd i två regioner. Region Öst sträcker sig från Norrköping och Söderköping längs med Sveriges ostkust via Västervik och Oskarhamn ner till Kalmar. Även studentstaden Växjö ingår i Region Öst. Region Syd består av de idylliska skånska kommunerna Hörby, Tollarp, Örkelljunga och Simrishamn.

Var finns vinsten med att köpa ett kvarter med lägenheter i Luleå?

Så här presenterar sig företaget inför investerare:

Svenska Bostadsfonden är den snabbast växande onoterade fastighetsfonden i Sverige med fokus på bostadsfastigheter och vänder sig till institutioner, företag och privatpersoner. Tack vare marknadens stabila och reglerade struktur har investeringar i bostadsfastigheter utvecklats bättre än börsen de senaste 20 åren samtidigt som aktier och andra fastighetsslag haft en betydligt högre risknivå. Svenska Bostadsfonden förvaltar idag omkring 2 500 lägenheter om totalt drygt 180 000 kvadratmeter fördelat på 14 orter och har ca 1,6 miljarder kronor under förvaltning.


Lägenheterna används som värdehandlingar och företagets mål är inte att äga fastigheter utan att ge avkastning till ägarna av fondandelarna.


Det kan vara bra för hyresgästerna om ägandet är långsiktigt. För väl skötta fastigheter ger bättre avkastning i längden.


Liksom väl skötta bilar håller mycket, mycket längre.

måndag 15 augusti 2011

Ord som förändras

Winbergs intim. Butiken är tömd. I fönstren hänger vita trådgardiner. Allt är borta, inte ens en knappnål finns kvar. Men vad var det som fanns i lådorna bakom disken? Vad var som som visades i glasdisken? Ja, vad var det som intim stod för?

Service.

När man klev in här fick man veta vad som passade och vad som inte gick ann.

Hållbarhet.

Det som fanns här höll för många tusen tvättar.

Men varken det ena eller andra överlevde lågprisbutikernas ställ med underkläder.

Intimt var det att gå in och få sin första BH utprovad.

söndag 14 augusti 2011

Fördomar och klassklyftor

"Hur ska vi beskriva agerandet från de finansmän som tvingade ner vår ekonomi på knä 2010. Altruistiskt? Inkännande? Vänligt?"

Det frågar den brittiske komikern och skådespelaren, Russel Brand,  i  the Guardian när han skriver om Londonkravallerna.

"Kan verkligen egoismen i det brittiska samhället isoleras till människor klädda i munkjackor?"

Samma fråga ställer sig Denise Mina i sin senaste bok, Getingsommar. Med hjälp av de starka motsättningar som finns i det brittiska samhället skildrar hon hur  finanskrisen och fördomar smular sönder möjligheten till ett rättvist bemötande.



"Vem förstör livet för vanliga människor mest effektivt?"

Finansmän som spekulerar bort hundratals miljoner kronor, eller unga människor som har tappat all framtidstro? Är det krossade fönsterrutor, eller försnillade pensionspengar som kommer att skada samhället mest?

Det några av frågorna som Denise Mina ställer och som hon besvarar med sin empatiska berättelse.

I Storbritannien lever var sjätte hushåll i en statligt subventionerad bostad. Nu hotar premiärminister Cameron att vräka alla som har familjemedlemmar som deltagit i upploppen. Det räcker alltså att bo tillsammans med en fönsterkrossare för att bli straffad, om du tillhör den fattigaste sjättedelen av befolkningen i det förenade kungariket.