onsdag 12 februari 2014

Mot det grå

Denna dagen ett liv, sa Melker, och så suckade han. 

Den första lektionen i att vara här och nu. Ni vet det som många kallar mindfullness. Förmågan av att kunna njuta av det varma vattnet i diskhon när du rengör en vas. Lusten att bara vara i vardagen. 

Idag är den ganska låg och då tog jag den nyutslagna franska tulpanen till hjälp för att hitta lite ögongodis i det genuint grå.

Vardagen får snart ett avbrott och det ska verkligen bli kul. Nu ska det bli fest i dagarna fyra. Vi kanske ses.

tisdag 11 februari 2014

En stjärna på service

Idag hittade jag en gammal bild från en utställning för ganska länge sen. Bilderna hänger numera i Uppsala och hemma hos mig. De får mig att minnas den där lätta känslan av en vid bomullskjol som stryker mot benen en het sommardag; doften av luktärtor och smaken av en kopp med nykokt kaffe.

All denna sommarnostalgi har vi stort behov av idag när det snöblandade regnet dränker sorbetsnön och skorna börjar läcka. Ja, snön har samma konsistens som en halvsmält sorbet. Under den röran finns det hårt is som gör stegen mer än livsfarliga, om inte, vår ambitiösa traktorägare vore en sån snabbtänkt person. I morse klockan fem sandade han hela gårdsplanen. Det kallar jag service.

Tänk om det var lika lätt att få rätt hjälp med allt.


måndag 10 februari 2014

Makten tar till storsläggan mot kvinnorna som tar ton

Här är stugorna och husen bara sju minuter från Slussen
Jag fick ett brev från en av mina vänner. Hon hör till dem som hyr en stuga av Anna Johansson-Visborgs 

minne. Ni vet den där stiftelsen som några fackpampar tog över och ordnade sommarboende åt folk med 


miljoninkomster. Just där har sedan en tid kvinnor med låga inkomster kunna hyra sommarstugor utan alla 


moderna bekvämligheter för en normal hyra. Men det har varit stridigheter om vad de gemensamma husen 


ska användas till och hur stiftelsen ska utvecklas inför framtiden. Då tog styrelsen ett beslut om att 


hyresgästerna inte ska vara med i deras arbete längre. Sen fick alla hyresgästerna ett brev dagen före 


julafton.


"Till kampen just nu. Jag har fått besked om att jag måste flytta ifrån min stuga, liksom minst 30 andra, vi


tjänar mer än 14 600 kronor per månad, eller 176 000 per år som är deras nya brutala grepp, som såklart


kom som en chock. De skickade ett brev dagen före julafton där de rev upp ansökan, när 


ansökningstiden löpt ut 23 dagar tidigare och ändrade kriterierna för att få hyra stugorna.


4-5 februari ringde telefonen nonstop, hittills 30 bekräftade krav 


på utflytt före 16 mars. Men det här är ju ett fackligt semesterställe som är till för medlemmar så det blir ju 


helt fel när man kastar ut sina egna. Men vi driver nu en protest, planerar en demonstration torsd 13 feb, 


namninsamling och uppvaktning med den till Förtroenderådet på LO Sthlm. Så här drastiska förändringar av 


ett historiskt sommarställe för arbetare kan inte byta målgrupp, utesluta alla som har en normal arbetslön. 


Primära krav vi har är att få en sista sommar, så traumat inte blir för stort. Alla vi på berget försvinner,


till och med gamla Greta som varit här 56 år. Vi måste vara ute 16 mars om vi inte lyckas stoppa det här. "




Vad vill styrelsen? Inkomstgränsen som de hittat på dagarna före jul ligger under den gräns gäller för att 


kunna försörja sig om man bor i Stockholm.



Jag undrar om detta inte är ett sätt att berätta för alla kvinnor som velat göra stiftelsen bättre att de ska hålla 


käften, eller? Men med vilken kraft dessa fackpampar slår till. Det måste finnas ett stort värde i att kunna 


vräka alla hyresgästerna snabbt. Vad vill de göra med området?