lördag 9 februari 2013

Femton till tjugofem minusgrader på dan



Både och, och relativt.

Ja, en dag kan både vara ovanligt varm och ändå bjuda på 25 kalla grader.En morgon kan vara djupt blå men ändå kännas ljus. Iskristyren är vacker men den biter i kinderna, gömmer sig bakom glasögonen och bygger bo i ögonfransarna. Strålande vacker. Men bister.

Vad som fick mig att tänka så här? Jo, vi talade om att fara till Jokkmokks marknad. Då kom alla historier om hur kallt det varit där. Och så avslutades diskussioner med att det i år är hälften så kallt som förra året.

Då var det minus 42 när det blev lördag. Idag var det runt 20. Det är då 25 kalla känns behagliga nästan varma på promenaden mot brevlådan en februaridag.

fredag 8 februari 2013

Har de råd att låta bli?

Kungar använde inte bara vapen för att försvara sitt rike. Karl IX skapade marknadsplatser i Sveriges perferi för att visa sin närvaro. Vintermarknad i Jokkmokk  brukar betyda att kung Bore tar i och låter temperaturen sjunka under minus 30. I år får besökarna hoppas på att det inte blir fler kalla grader än 20. Natten innan renraiden var det som kallast minus 36 i länet.

I Voullerim satsar byborna på att slå rekord. De har tillverkat 2 561 islyktor som de tände den 6 februari. På Sapmis nationaldag. En av de högtidsdagar som firas under ett år. Vi påminns om fastan på tisdag när vi äter semlor, kineserna de firar nyår. Norrbotten landsting öppnar en konstambassad i Kungsträdgården samma dag.

I 25 veckor får studenterna stå i kö i Luleå innan de får chans att hyra en studentbostad, i Uppsala tar det 99 veckor till. Jag kan inte begripa varför vi tycker att det är normalt. Märkligtt är det väl att som högskoleorterna Norrköping och Borås ha en bostadsgaranti. Då kan de som vill plugga göra det.

Unga människor kan verkligen visa oss som är äldre och luttrade att det finns massor av olika vägar att lösa nya och gamla problem. De reagerar på många saker som vi inte ser. Det gjorde en ung kund som såg att HM sålde en t-shirt, med en bild på en artist som är dömd för sexbrott i USA. Hon skrev på företagets facebooksida och fick ta emot hot och hat från fler än 2 000 inlägg.

Varken Facebook eller HM tog bort dessa kränkande och skrämmande inlägg. De fick ligga kvar i en månad.

Har verkligen inte dessa miljardföretag råd att läsa vad som står på deras sajter?

Har de råd att låta bli?

torsdag 7 februari 2013

Upplyst

Ibland finns det ämnen som inte kan undvikas. I alla fall om någon har berättat. Om någon har upplyst oss om vad som sker.

(I Voullerim tändes 2 651 ljuslyktor igår. Det var ett rekordförsök som lyste upp den kalla vinterkvällen.)

På teve ställde ett tiotal kvinnor upp för att upplysa oss andra om hur de blir hotade när de skriver och berättar om vad de tycker. Reportaget är så lågmält och så skrämmande på samma gång. Den berättelse som griper tag i mig är den om HM och Facebook.

En kvinna går in i en HM-butik och ser en t-shirt, med en bild på en artist som blivit dömd för sexuella trakasserier. Hon reagerar och frågar HM på deras facebooksida om det är lämpligt med ett porträtt på en dömd person som motiv på deras kläder.

Som svar får hon över 2500 hot och trakasserier på HM:s facebooksida. I en månad finns allt kvar.

Varken Facebook eller HM tar sitt ansvar och polisanmäler dem som hotar och förtalar. Varken HM eller Facebook tar bort kommentarerna. En chef på Facebook anser att det måste vara "högt i tak" och att användarna kan klara av att sätta gränser. HM påstår att de suttit och tagit bort hot och förtal.

I alla fall en månad senare.

Varför anser inte dessa företag som gör miljardvinster att de har en skyldighet att ta ansvar för vad som publiceras på deras siter? Har de inte råd?

Har de råd att låta bli?

onsdag 6 februari 2013

En malmvagn om året

Här rullar ett gammalt malmtåg norr om Kiruna. När de började rulla och vattenkraften i Porjus togs tillvara då kunde gruvorna i malmfälten bli lönsamma. Hur rik malmen än var kunde ingen bryta den utan dessa förutsättningar och gå med vinst.

Malmbanan är som en pulsåder för Sveriges industriella utveckling. Som en lärobok över vad järn och stålhanteringen kräver. Vinteröppna hamnar i bägge ändarna. Stålverk, kraftverk, kulsinterverk och gruvor.

När Malmens väg öppnade och Spiken blev ett utflyktsmål så berättade Björn Fredriksson, lokalhistoriker, att malminvägningen vid Spiken tog emot mindre malm än malmen som ryms i en malmvagn, under ett år. Det var allt som kunde förflyttas innan vattenkraften gav billig el och rallarna la ut järnvägen.

Innan dess gick gruvorna i konkurs.

Det är vad vi vet om vi tittar tillbaka på vår historia.

Pionjärerna i gruvbranschen må stå avbildade i brons och sten i våra parker, men ingen av dem lyckades göra gruvorna lönsamma.

Läs krönikan från Kultursidan här.

Läs Olof Abrahamssons ledare här.

Inte ens riksdagsledamoten C O Bergman som drev LKAB i sju år tillsammans med andra lyckades med att få gruvorna att ge vinst. Hans bolag gjorde konkurs vid förra sekelskiftet.

Men sen kom vattenkraften och kostnaderna för transporterna minskade rejält.

Vad kan rädda logistiken i år?


tisdag 5 februari 2013

Låt er väl smaka

Trädgårdsplaner borde ritas. Inköp på nätet av frön borde ha gjorts. Men denna djupa snö ger ingen inspiration. Snart ser alla träd som är planterade efter sekelskiftet ut som buskar. Buskarna de finns där någonstans under all snö. Det är vackert men inte rätt omgivning för drömmar om sommarblommor.

Jag tittar på det som ser ut som knotiga äppelbuskar och plockar fram ett recept på citrusdoftande äppelkaka från Värmland.

Sätt ugen på 175 grader. Rör 100 gram rumsvarmt smör med 1 1/2 dl socker. Riv i skalet från en citron. Tillsätt ett ägg. Rör till smeten är slät. Häll i 1 1/2 dl vetemjöl. Skiva 3 stora äpplen i tunna klyftor med skalet på.

Ta en form och pensla den med fett, använd kokosflingor i stället för ströbröd om du har det.

Rör i äppelklyftorna i smeten. Häll den i formen och låt den grädda mitt i ugnen i cirka 40-45 minuter.

Ät kakan ljum med glass eller lättvispad grädde.

Låt er väl smaka.

måndag 4 februari 2013

Censurerat

Bistert. Det är det ord som jag tänker mest på denna kyliga morgon. De där kristallerna som hänger i luften bränner mot huden när jag och Celina kliver ut. Hon tar till sin starkaste röst och vänder snabbt in genom dörren.

Årets längsta månad är slut. Nu är det bara fyra veckor kvar till den första morgonen med ljus bakom gardinen när väckarklockan ljuder. Det gör skillnad.

Morgonens nästa ord är censur. Natur och Kultur som ger ut läroböcker har upptäckt att deras tryckerier i Kina ändrar innehållet. Ni läste rätt.

Björn Linnell som kallas Senior Adviser på förlaget undviker ordet. Allt vad han kan. När han berättar att det inte är ett politiskt ställningstagande att förlaget flyttar boktryckningen till Europa.

-Vi upptäckte att man förändrade lite grann i några av böckerna - framför allt de som handlar om Tibet, då var det viktigt för oss att markera att det här kan vi inte tolerera.

Klimatet är inte bara bistert här tio mil söder om polcirkeln, det är ännu bistrare på Karlavägen 31. Där Natur och Kultur har sitt kontor i centrala Stockholm. Vad kallar förlaget att kinesiska tryckerier förändrar innehållet i böckerna om det inte är censur?