Tankar och funderingar från Luleälvens strand. Världen är aldrig långt borta från livet 10 mil söder om polcirkeln.
lördag 22 januari 2011
Snöröjning
Igår kom jag rullande i en bil på en ö nära stan. Gatan blockerades av snöröjare.
Tvärsöver fanns en lastbil. Och mitt på en baklastare.
Ur förarhytten klev en man och deklarerade att han minsann inte tänkte flytta på sin bil. Han bara gick sin väg och försvann.
Jag tänkte: Bättre med en snöröjare i grannskapet, än en chaufför som kör undan sin bil.
Rullade åt andra hållet och tog mig en promenad på den fina snöröjda gatan.
Tvärsöver fanns en lastbil. Och mitt på en baklastare.
Ur förarhytten klev en man och deklarerade att han minsann inte tänkte flytta på sin bil. Han bara gick sin väg och försvann.
Jag tänkte: Bättre med en snöröjare i grannskapet, än en chaufför som kör undan sin bil.
Rullade åt andra hållet och tog mig en promenad på den fina snöröjda gatan.
fredag 21 januari 2011
På Formex
Jag trodde att det var massor med saker som jag skulle få se på Formex.
Den lilla mässan med hantverk som startade i Marmorhallarna för mer än 40 år sedan, som vuxit till en enorm by med utställare på Älvsjömässan.
Nu är det även tevefruar i montrarna. (S här är bilden)
Heart of Lovikka är här.
Den lilla mässan med hantverk som startade i Marmorhallarna för mer än 40 år sedan, som vuxit till en enorm by med utställare på Älvsjömässan.
Nu är det även tevefruar i montrarna. (S här är bilden)
Heart of Lovikka är här.
Här stod jag
och lyssnade till den dova trumman och gissade var den pneumatiska vattenkaskaden skulle pressas upp.
Ett konstverk som är annorlunda och som fångar in mig för en stund.
Ett konstverk som är annorlunda och som fångar in mig för en stund.
torsdag 20 januari 2011
Otidsenligt
Vissa ord försvinner inte. Vissa ord bara dyker upp, när jag ser det knotiga trädet framför Stockholms stadsbiblioteks fasad.
Vördnad.
Jag känner en vördnad inför Gunnar Asplunds fantastiska biblioteksrum när jag klättrar upp för trapporna. Jag känner vördnad inför så många böcker och så mycket rymd. Jag fylls av upprymdhet och glädje över all denna rikedom.
Samma känsla har jag när jag klättrar upp för trapporna till Kulturens hus i Luleå. Glad och nyfiken kliver jag in i ett helt annorlunda hus. Ett hus fyllt med många berättelser och bilder. Kunskaper som inger mig vördnad.
Vördnad.
Jag känner en vördnad inför Gunnar Asplunds fantastiska biblioteksrum när jag klättrar upp för trapporna. Jag känner vördnad inför så många böcker och så mycket rymd. Jag fylls av upprymdhet och glädje över all denna rikedom.
Samma känsla har jag när jag klättrar upp för trapporna till Kulturens hus i Luleå. Glad och nyfiken kliver jag in i ett helt annorlunda hus. Ett hus fyllt med många berättelser och bilder. Kunskaper som inger mig vördnad.
onsdag 19 januari 2011
Om hemlängtan
Livligt, aktivt, bullrigt, händelserikt och fyllt av människor och bilar. Precis så låter det när jag öppnar fönstret.
Jag vet direkt var jag är. Där jag var hemma, men också där jag känner mig näst mest hemma.
Ändå så längtar jag hem.
Inte som när jag tragglade med franskan och kände mig som en halvspråkig, långsam, trögtänkt, och felplacerad tokfia. En som varje dag dygnet runt tog i så att det nästan brast utan att språket fastnade. Då där långt borta i tiden i det 14:e arrondissmentet.
Inte så.
Jag bara längtar lugnt och innerligt efter livet hemma.
Jag vet direkt var jag är. Där jag var hemma, men också där jag känner mig näst mest hemma.
Ändå så längtar jag hem.
Inte som när jag tragglade med franskan och kände mig som en halvspråkig, långsam, trögtänkt, och felplacerad tokfia. En som varje dag dygnet runt tog i så att det nästan brast utan att språket fastnade. Då där långt borta i tiden i det 14:e arrondissmentet.
Inte så.
Jag bara längtar lugnt och innerligt efter livet hemma.
tisdag 18 januari 2011
Moll det är vad jag ser,
vackra bilder i mullrande moll. Dofter som luktar. Grus som geggar. Mitt i allt det där vardagliga finns det allt vackert. De stora buketterna med gnällande nyplockade tulpaner. De mörka träden i Observatorielunden som sträcker sig mot den gråblå skyn. Den vänliga damen som håller upp dörren. Säsongens godaste apelsin. Hör ni hur tonen förändras till dur?
måndag 17 januari 2011
Det passerade några få dagar
när jag kunde klara mig med ett par vantar på händerna. Sen kom den riktiga kylan. I sex veckor var det 25 kalla grader eller fler.
Jag var totalt ovan. Ja, det kändes som om allt stod stilla. Jag minns fortfarande hur fötterna försvann när vi gick runt på Jokkmokks marknad det året. Men vi tinade med hjälp av termosar med varm buljong och massor med te.
Kallt innebär också många soliga, frostiga, glittrande, klara dagar i rad. Och ett reportage som jag minns varje vinter.
Posten firade jubileum. Jag och en fotograf fick i uppdrag att skildra postväskans väg ut till Hindersön.
Tidigt en morgon åkte vi till busshållplatsen vid Hindersöstallar. Där kom Johansson med sin skoter och en kälke fylld med mjölkkannor. Han lämnade mjölken och tog säcken med post när bussen kom. Sen for vi med över isen på en hyrskoter i morgonmörkret. Tur att vi hade full vinterklädsel och skoteroveraller på oss.
På Hindersön fick vi se hur posten delades ut i olika fack. Och möta fru Johansson. Varmt kaffe och goda historier sen gick färden i det intensiva förmiddagsljuset blixtsnabbt tillbaka.
Värmen i köket, kylan och mörkret på isen och den intensiva solen. Motsatser. Något jag aldrig velat missa.
Jag var totalt ovan. Ja, det kändes som om allt stod stilla. Jag minns fortfarande hur fötterna försvann när vi gick runt på Jokkmokks marknad det året. Men vi tinade med hjälp av termosar med varm buljong och massor med te.
Kallt innebär också många soliga, frostiga, glittrande, klara dagar i rad. Och ett reportage som jag minns varje vinter.
Posten firade jubileum. Jag och en fotograf fick i uppdrag att skildra postväskans väg ut till Hindersön.
Tidigt en morgon åkte vi till busshållplatsen vid Hindersöstallar. Där kom Johansson med sin skoter och en kälke fylld med mjölkkannor. Han lämnade mjölken och tog säcken med post när bussen kom. Sen for vi med över isen på en hyrskoter i morgonmörkret. Tur att vi hade full vinterklädsel och skoteroveraller på oss.
På Hindersön fick vi se hur posten delades ut i olika fack. Och möta fru Johansson. Varmt kaffe och goda historier sen gick färden i det intensiva förmiddagsljuset blixtsnabbt tillbaka.
Värmen i köket, kylan och mörkret på isen och den intensiva solen. Motsatser. Något jag aldrig velat missa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)