Sista krönikan i NSD

Detta är den sista krönikan om de nyheter som finn med i veckans nyhetsquiz. I och med den nya webbtidningen kommer det inte att finnas plats för att publicera frågelekar rent tekniskt. Vill du läsa fler krönikor så finns de på GRANNE MED POTATISODLAREN. Och ni som läser där märker ju ingen förändring.

Giftig är kopparn som finns i gruvorna. Därför växer nästan ingenting utom Viscaria alpina den lilla lila fjällnejlikan. Giftigt är också polonium. Det radioaktiva ämne som de schweiziska forskarna har hittat i den palestinske ledaren Yassir Arafats kvarlevor. Forskarna uppskattar att risken att palestiniernas ledare blev förgiftad är 83 procent.

Så hög är inte andelen överviktiga i Dalarna där den är högst. Men över hela landet är det ungefär 50 procent som bär på mer kropp än de borde. Jag är en!

En som slutat bära en del av sin hårman är den nyklippte finansministern Anders Borg. Vilket liv för en avklippt hästsvans! Ledsen blev Åsa Linderborg när den nya filmen "Mig äger ingen" innehåller scener som inte stämmer överens med hennes bok. En del av filmen spelades in i Norrbotten. Mikael Persbrant och de övriga fick arbeta i Sveriges nordligaste län med den högsta bergstoppen, det vet vi ju alla, men inte att Norrbotten har högst BRP, BNP på regional nivå. Vi har gått om Stockholm.

Nu ska vår webbtidning förändras och förnyas nästa vecka. Vi har otroligt höga läsarsiffror för att finnas så långt från centrum. Högst av alla tidningar i Norrköpingstidningars koncern. Men de tre lokaltidningarna i Norrbotten, NSD, Norrbottenskuriren och Piteåtidningen ska vara med att som första tidningar ta betalt för all lokaljournalistik. Det ska bli spännande att se om innehållet och inte pappret har lika stort värde.

Debatten om strippklubben

Idag kommer det kyliga klimat som Dragan Bratic försöker skapa i Kiruna att debatteras på teve. Mycket beroende på att många Kirunabor har reagerat. Många mot exploateringen av fattiga kvinnor från öst, och mot exploateringen av kvinnokroppen. En del medeltida tankar om att de som strippar har valt att göra detta för att de vill och inte gör det av nöd och brist på alternativ sprids som mörka frön i vinden. Det är som om många tror att de är frigjorda om de accepterar att kvinnor i underläge exploateras av män.

På debattsidan i NSD lyfter Helen Doktare hur islänningarna ser på strippklubbar. Där är de olagliga. Detta på grund av den analys av vad samhället förlorar om de finns kvar.

Jag gillar att så många debatterar och att så många tänker efter. Det gör att jag tror på att framtiden finns även i samhällen där männen  hittills har tagit den största platsen. Nu tar de plats för att förändra.

Vinterdrömmar

Hur mycket snö kan komma på en natt? Ja, det är inte lite. Vackert och ljust blir det. Tid för att drömma om såna där vintrar som bara finns i sagorna eller på film. I vardagen känns snön och händerna blir stela och fötterna kalla och allt är bara inte som man vill.

Men ändå blir jag glad och jag vet: det blir många. Känslan av att allt är nytt. Doften av renhet. Glittret i iskristallerna. Tystnaden som breder ut sig mellan Malmbanan och älven. Förändringar som får livet att lunka lite långsammare. Av nöden när jag ska skotta fram bilen, av lugnet när jag ser ut över allt det vita.

Idag får vi veta att oktober denna höst har varit ovanligt varm. Vilket får mig att drömma om massor med äpplen nästa höst. Ja, en av förutsättningarna för att det ska lyckas bli några kilo är att träden får avmogna långsamt inför kylan. En annan är att snön kommer före den arktiska temperaturen. Så nu är det bara att fortsätta hoppas.

Jag drömmer om träde med massor av vita doftande blommor i maj och kilovis med äpplen i augusti. Isa Chen som skriver krönikor på Kulturen i NSD skriver här om Parisdrömmar.

Visst känner vi igen oss?

Snö, snö och snö

Skrapan gnäller mot bakrutan på bilen. Snöborsten är full med kramsnö. Det är vått och jävligt och så förunderligt vackert.
Novembersnö mellan tassarna, har Celina som nog är bättre på att gnälla än jag. Hon rusar upp på bron och slår med tassarna mot ytterdörren samtidigt som hon skriker gällt.  Jag får avbryta snösaneringen och släppa in henne. Nu måste det bli snöfritt igen innan hon kliver ut.

Tjuvgömman

Jag ser det framför mig. Konsthandlarens son som har suttit i mörkret i sin lägenhet i München och gömt 1 500 konstverk av Chagall, Matisse och Picasso bland andra, sedan hans far dog. Konst för 9 miljarder kronor som både gett sonen ekonomisk frihet och låst in honom med rädslan om att bli upptäckt.

Här kan man tala om att bilderna har tyngd. Det är som om de vore gjorda i bly. De har styrt sonen. Ett arv från fadern som fick i uppdrag av nazisterna att sälja tavlorna. Sen kom freden. Det förunderliga är att familjen har valt att gömma sig bland konstens mästare i lägenheten hellre än att framstå som upphittare av de ovärderliga tavlorna.

Allt uppdagades när polisen skulle undersöka om sonen hade fungerat som hälare åt konsttjuvar i nutid. Det är då vi kan förstå att konsthandlarens son är girig. Det räcker inte med att han vandrar runt i sitt mörker bland konstverk för 9 miljarder kronor, han kan inte låta bli att köpa upp nystulen konst för att utöka sin förmögenhet.

Hur var det nu mormor sa? Just det mycket vill ha mer. Vilket blev denne mans misstag.

Mjölkvitt ute

Mycket vill ha mer, sa min mormor när hon hörde talas om allt mygel. I Danmark är det helt tydligt. När polisen utreder slavlöner, arbetar de fattiga EU-medborgarna längs med Strandvejen, norr om Köpenhamn. Husen är värderade över 10 miljoner kronor men ägarna vill bara betala svarta löner. En fjärdedel av alla fall som gått till domstol har upptäcks på de dyraste adresserna mellan huvudstaden och Helsingör. Där bor bara en tiondel av befolkningen.

Kan man, så gör man det.

En mening som också går att använda när det gäller FRA:s inblandning och uppgiftslämnande till den amerikanska spioncentralen NSA. Nu försöker vår regering och statsminister undvika att svara på frågor om vad som sker varje dag.

Den allra bästa texten jag har läst om detta har skrivits i Finland. Där har Nya Argus valt att publicera en text som kallar spioneri för spioneri och inte övervakning. Tryggve Söderling som är chefredaktör borde veta efter alla år i skuggan av järnridån. NSA övervakar inte de spionerar.

Ja, så kom det. Nationalarenan Friends Arena går med 100-tals miljoner i förlust. Alla som påstod att Stockholm och Sverige inte har behov av denna arena hade rätt. Vilket inte var så svårt att räkna ut. Vem ska nu förhindra att skattebetalarna får betala Svenska fotbollsförbundets och Solnas nota?

Inte världens gladaste nyheter denna grå söndag. Men jag är glad över att se den mjölkvita himlen, fåglarna som tuggar i sig frön från vår nya automat och känna att det fortfarande är rätt många varma grader ute. Fukten, doften från de förmultnande löven och bristen på kyla stavas riktig höst, inte början på vintern.