lördag 23 maj 2015

Det knoppas

Livet spränger överallt. Vi sitter inne och lyssnar. En duva, en sångare och regnet som hoppar. Vår är det. Men den tar tid. Länge länge får vi njuta av björkens små ljusa löv. Långa är köerna med liljekonvaljespjut. Klematisen klättrar men knopparna har fortfarande sin gröna kappa på. Vinbärsbuskarna har en doft av bär men blommorna knyter sig bakom bladen. Äppelpäppel låter det när några hackande fåglar övar i telefonstolpen. Men äppelblommorna sover än. Godmorgon lördag.






fredag 22 maj 2015

Minnet finns överallt

Överallt där vi gick i Berlin fanns det spår av nazismens framfart. Och i den östra delen syntes hur kommuniståren mellan 1945-89 påverkat stan. Det fanns en mörk botten i allt nytt.

Den sommaren skulle det hållas fotbolls-VM, hela stan fixades till. Överallt hände något. Alla möjliga och omöjliga platser blev omgjorda men hela tiden fanns och finns minnet av dem som mördades kvar.

 På Hamburg Banhof, det nutida konstmuséet fyllde Biblioteket i bly av Anselm Kiefer en sal med minnen av död och förintelse. Förintelsemonumentet, denna enorma yta med sten, på den plats som varit en öken mellan öst och väst, tar all energi och får oss att tänka.

Det Judiska muséet har en arkitektur som får oss att känna hur det är att alltid vara den som är annars i majoritetens ögon. Det är ett museum som skildrar den judiska historien och som påminner oss om att det inte är självklart med mänskliga rättigheter och jämlikhet. Det är något som vi alla måste värna och slåss för.

Varfö skriver jag detta?  Jo, för att ingen har rätt att relativisera eller förminska de brott som begåtts mot våra minoriteter i Europa. Ingen.

En länk till Maja Hagerman

För två år sen rescenserade Maja Hagerman Karl Ove Knausgårds historieförfalskning av Hitlers liv. Här finns en länk.

Här är ett av de minnesmärken som finns i Berlin som berättar om hur nazismen krossade demokratin 1923-45

torsdag 21 maj 2015

"För att nazismens skönhet finns" Hur töntig kan man bli.

För mig finns skönheten i olikheten, öppenheten och människan, men Karl Ove Knausgård framhåller en helt annan bild:
"Självklart var nazismen också vacker, för hade den inte varit det så hade ingen låtit sig förföras av den.
Den skönhet som vi vet är fel, är det bara romanen som kan beskriva.
Varför skall den göra det?
För att nazismens skönhet finns."

Efter dessa fyra meningar inser jag att Ebba Witt Brattström har rätt. Det finns en plats där friheten och öppenheten är norm och det är inte i den homosociala gemenskapen. Friheten finns  där alla ses som människor i första hand och inte som kön. 

En droppe vett och ett kryddmått eftertanke kanske skulle ge vid handen att många av Knausgårds landsmän mördades av det han ser som vackert och skönt. Många fick sina liv förstörda. Många levde i bojor både bokstavligt och i tanken. Ingen norrman utom dem som följde i Quislings fotspår skulle beskriva Min kamp som vacker när den har A Hitler som upphovsman.

Denna debatt om hur vissa av parnassens män speglar sig i varandra och hur de uttalar sin rätt att se på unga flickor som objekt till för deras lustar gör mig så sorgsen.

Varför är deras blick på kön och drift viktig, varför är deras åsikt värd att vädras? Varför är inte offentligheten öppen för dem som är fria och utan behov av att kocketera med mörkrets ideologier och sliskighet? Det är så töntigt att det är svårt att ta in.

onsdag 20 maj 2015

Ett lästips

Isa Chen beskriver med sin egen poesi hur det är att vara långt från barndomens stigar på våren.

Läs hennes fina text här.


Tankar i vintervårens tid

Idag vaknade jag ilsken som ett bi. Jag hade tyvärr läst tidningen i natt när jag inte kunde somna. Trots ilskan somnade jag om och nu tänker jag hela tiden på hur tydligt vårt klassamhälle är.

Ja, läste ni att Jimmie Åkesson får betala tillbaka 65 000 kronor av sin sjukpenning. Han hade inte rätt till den i och med att Sverigedemokraterna betalade ut hans lön när han var hemma och var sjuk.

Hur hade en vanlig familj med bostadsbidrag som fått ut 65 000 kronor för mycket på grund av en förändring i deras inkomster, blivit behandlad? Hade Försäkringskassan nöjts sig med att de hade betalat tillbaka de bidrag som var för höga?

Ja, hade de sluppit rättegång och böter?

Den andra tanken som mal i mitt huvud gäller storleken. Ja, hur stor plats en missnöjd man kan få på DN:s kultursidor när han ifrågasätts av en kvinna?

Kolla här!

Det riktigt humoristiska är att han faller på eget grepp och uppfyller alla homosociala normer som Ebba Witt Brattström berättade om i de två korta debattartiklar som DN har publicerat.

Kolla här!

Jag tänker på hur otänkt Karl Ove Knausgård förklarar sin kärlek till 17 maj. Han skriver som om det inte finns en historia av ultranationalism och ett främlingsfientligt parti i Norges regering. Inget beslut om att förbjuda tiggeri. Jag unnar honom att älska sitt land, flaggan och kungahuset, men inte oreflekterat som en ett barn. För han är inget barn. Han är en av makthavarna i nordiskt kulturliv och han har inte kvar chansen att kokettera med okunskap eller charmig barnslighet.

Så tänker jag här vid dimman och vintervåren.

tisdag 19 maj 2015

Paraplyer för fler filmskapare som inte är medelålders män

Vissa regniga dagar fastnar den i mitt huvud. Ni vet den där sången om "Les parapluis de Cherbourg". Jag hör hur Catherine Deneuve plågar sig igenom replikerna när hon sjunger dem.

Här är kärlekens tema ur filmen.

Det passar bra att lyssna till den idag när filmfestivalen i Cannes pågår och himlen har öppnat sig över älvens strand. Det är 51 år sedan den vann guldpalmen. Och Catherine Deneuve fortsätter att spela in film. Regnet fortsätter att falla och i år är det Ingrid Bergman som ger festivalen glans. Det är inte normalt en filmfestival som låter kvinnor ta plats.

Två gånger har filmer skapade av kvinnor fått inleda festivalen.

Vi får hoppas att de homosociala vindarna vänder över Medelhavet och fler får chansen.

måndag 18 maj 2015

Musöron och strålande sol

Ibland behövs det bara lite färg för att kunna känna doften av vår. I morse var det rätt rått men mycket grönare än i går. Inte tyst en sekund, överallt är det fåglar som håller på att berätta om vad som hänt. Jag ser att det har hänt massor på de fyra dagar som vi varit borta.

Bladen har öppnat sig i den sibiriskaärthäcken, på Kirunarosen, rönnen, björken vid vägen och i pilarna. Bland lökarna har ganska många narcisser börjat blomma och ännu fler scillor. Vid husväggen står en liten armé med gröna liljekonvaljer och högst upp på kullen är det några veka kungsängsliljor som jag hoppas på.

Solen, den solen som inte sken så mycket i söder lyser från en vårblå himmel. Värmen däremot är inte påtaglig. Det får vi tacka för nu när musöronen i björkarna får ett förlängt liv.