Ja, läste ni att Jimmie Åkesson får betala tillbaka 65 000 kronor av sin sjukpenning. Han hade inte rätt till den i och med att Sverigedemokraterna betalade ut hans lön när han var hemma och var sjuk.
Hur hade en vanlig familj med bostadsbidrag som fått ut 65 000 kronor för mycket på grund av en förändring i deras inkomster, blivit behandlad? Hade Försäkringskassan nöjts sig med att de hade betalat tillbaka de bidrag som var för höga?
Ja, hade de sluppit rättegång och böter?
Den andra tanken som mal i mitt huvud gäller storleken. Ja, hur stor plats en missnöjd man kan få på DN:s kultursidor när han ifrågasätts av en kvinna?
Kolla här!
Det riktigt humoristiska är att han faller på eget grepp och uppfyller alla homosociala normer som Ebba Witt Brattström berättade om i de två korta debattartiklar som DN har publicerat.
Kolla här!
Jag tänker på hur otänkt Karl Ove Knausgård förklarar sin kärlek till 17 maj. Han skriver som om det inte finns en historia av ultranationalism och ett främlingsfientligt parti i Norges regering. Inget beslut om att förbjuda tiggeri. Jag unnar honom att älska sitt land, flaggan och kungahuset, men inte oreflekterat som en ett barn. För han är inget barn. Han är en av makthavarna i nordiskt kulturliv och han har inte kvar chansen att kokettera med okunskap eller charmig barnslighet.
Så tänker jag här vid dimman och vintervåren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar