Minnet finns överallt

Överallt där vi gick i Berlin fanns det spår av nazismens framfart. Och i den östra delen syntes hur kommuniståren mellan 1945-89 påverkat stan. Det fanns en mörk botten i allt nytt.

Den sommaren skulle det hållas fotbolls-VM, hela stan fixades till. Överallt hände något. Alla möjliga och omöjliga platser blev omgjorda men hela tiden fanns och finns minnet av dem som mördades kvar.

 På Hamburg Banhof, det nutida konstmuséet fyllde Biblioteket i bly av Anselm Kiefer en sal med minnen av död och förintelse. Förintelsemonumentet, denna enorma yta med sten, på den plats som varit en öken mellan öst och väst, tar all energi och får oss att tänka.

Det Judiska muséet har en arkitektur som får oss att känna hur det är att alltid vara den som är annars i majoritetens ögon. Det är ett museum som skildrar den judiska historien och som påminner oss om att det inte är självklart med mänskliga rättigheter och jämlikhet. Det är något som vi alla måste värna och slåss för.

Varfö skriver jag detta?  Jo, för att ingen har rätt att relativisera eller förminska de brott som begåtts mot våra minoriteter i Europa. Ingen.