lördag 11 december 2010

Omusubi

Idag har utställningen REFUGEES med samtidskonst från Japan öppnat i Konsthallen på Kulturens hus. Vilken utställning! Vilket häftigt möte med Takako Takeuchi och de andra konstnärerna.

Hennes verk är en hälsning från Japan. Namnet OMUSUBI är en risrätt men också en hård omfamning. Och en bild av japanernas kamp mot bergen som enligt mytologin ska ge kraft.

 I verket finns också Takakos bild av hur snön i Luleå ser ut i december. Ser ni frosten som klättrar längs med trådarna? Precis så ser snön ut idag.

Luleå såg ut så här mot södersolen mitt på da'n. I Kiruna steg hon aldrig upp över horisonten.

Mitt bland alla bilder

från vinterland hoppar hon fram. Den första ballerinan som jag sålde. Funderar på ett nytt vykort med hennes blå uppenbarelse som motiv.

Tänk er

att det var tvärtom. Ja, när det gäller biblioteken. Att alla bibliotek var privata. Att alla bibliotekssystem var privata. Men en kommun ville driva sina bibliotek i offentlig regi.

Hör ni hur proteststormen viner? Hör ni hur ekonomer från Timbro, SNS och Svenskt näringsliv pratar om stöld av privat egendom?

Men aldrig att någon talar om vad som stjäls av skattefinansierade verksamheter när ivriga alliansstyrda kommuner skänker bort offentlig verksamhet.

Varför ska privata bolag få tillgång till de skattefinansierade närverk som gör att vi i hela landet har tillgång till alla böcker, filmer, dokument och all musik som finns i våra bibliotek, statliga och kommunala? Ska de privata bolagen som driver bibliotek köpa in de offentligt finansierade böckerna, filmerna och musiken som finns på plats? Eller ska de endast satsa sitt arbete?

I Nacka där det finns nya regler för hur mycket pengar ett bibliotek får per år berättar Kjell Arwe att det lånas få böcker i kommunen.

Det har han löst på ett kreativt sätt. När boklånarna lämnar in en bok för sent, är böterna att låna fem böcker till. För kommunen delar ut pengar efter hur många böcker som biblioteken lånar ut och efter hur många som besöker lokalerna. Inget som fått medborgarna att vilja ta hem särskilt många böcker, filmer eller cd.

I Nacka lånar biblioteken ut knappt två medier per kommuninvånare. Mindre än hälften av vad en medelkommun gör. Däremot hänger Nackaborna mycket mer på sina bibliotek. Mer än dubbelt så ofta går kommunbor i Nacka (17) till sitt bibliotek , i landet är medeltalet 7,3 besök per invånare.

Läs Jonas Thente i DN här.

fredag 10 december 2010

Vilken tur att det brinner

på himlen idag när det är 22 kalla grader.

Lästips

Tack Anna Laestadius Larsson för att du skriver så rappt och så bra. Läs här.

Viktigaste platsen i mitt liv

Det finns inget i hela världen som gör mig så stolt som alla dessa fina bibliotek vi har i hela landet. Varje gång jag kliver in i ett bibliotek känner jag samma glädje över att alla är välkomna in. Alla är välkomna att läsa, låna och använda datorerna. För mig är bibban ett fundament. En av de viktigaste delarna i vår demokrati.

Men måste de vara ägda av medborgarna? Nej! svarar allianspolitikerna i Nacka. De har beslutat att de ska sälja alla sina bibliotek.
Så tycker Jonas Thente i DN.
Jag är helt säker på att vi som medborgare måste äga våra bibliotek för att förebygga blotta tanken på att de blir en arena för kommersiella krafter.

I Nacka har man ett bibliotek Dieselverkstaden som har drivits av de anställda. Det fungerade inte så nu är det ett aktiebolag. Vilket kan vara en god idé så länge som personalen som skapade bolaget finns kvar. Men sen då... när aktierna ska säljas. Vem ska få köpa dem? Vem vill köpa dem?


Det är frågor som jag hoppas inte ska bli aktuella.

Jag älskar att få komma in i vårt bibliotek i Gammelstad, i Kvinnobiblioteket på Björkskatan och i Kulturens hus.

Här får böckerna, musiken och filmerna tala - inte skrika.

torsdag 9 december 2010

Jag måste

ge er en länk till The Guardians intervju med Anne Holt. Hon listar de tio kvinnliga detektiver som hon tycker mest om. Bra lästips och ännu fler tips i kommentarerna.

Hur viktigt

är språket? Hur använder vi vårt språk för att positionera oss? Är språket den markör som visar var vi befinner oss?

Det är frågor som jag har tänkt på ett tag.

Jag har reagerat på att när jag lyssnar på och läser vad andra säger och skriver och då skapar jag mig en bild. En bild av vem personen är som använder just de orden.

Språket, orden, tystnaden, och allt som inte sägs. Jag tolkar och försöker begripa bortom mina fördomar, att se förbi det jag redan vet.

En fråga som oftare återkommer är: Håller vi på att skapa ett samhälle där språket har blivit en markör? Något som ger oss olika status i samhället? Som tydligare pekar ut vem som har universitetsutbildning och vem som inte har det?

För 30 år sedan var målet att alla skulle ha tillgång till ett bra och användbart språk utan klassgränser. Vad är målet idag?

Ska vi ha lika stora skillnader som i Frankrike och i Storbritannien? Ska vi införa Kungens svenska, liksom britterna har the Queens english?

Johan Croneman

är rätt bra på ironi. Läs här hans sammanfattning av förra veckans filmdebatt. Jag har sällan skrattat så högt en mörk morgon i december. Han frammanar bilder av hur den lilla filmkritikerkåren tar för sig vid varje filminspelning och bestämmer över varje svensk regissör. Kanske ett uppslag till nästa film om hur en film blir till?!

Ett helt uppslag med intressanta tankar.




Dagens Nyheter
09 Dec 2010

onsdag 8 december 2010

Ru

Ru är titeln på Kim Thúys första bok. Hon är en välutbildad kvinna som flydde med sina föräldrar från Saigon till Montreal när Vietnamkriget tog slut. Boken översätts till svenska och kommer ut på Sekwa nästa år.



Titeln betyder ett litet vattendrag på franska det språk som hon har som sitt efter alla år i Quebec, på vietnamesiska betyder Ru en vaggvisa. Hennes berättelse rör sig från Saigon och längs med familjens flyktväg till Kanada.
Den kom ut i Frankrike i vintras. I Nouvel Obs kan du läsa om boken här.

Jag tror att den kommer att passa mig vid älvens strand.

En tredje sida av

hur vi ser på Wikileaks. Lars Linder i DN.Läs här.

En andra sida




Liberation
08 Dec 2010

En sida av saken




The Guardian
08 Dec 2010

En sida av saken




The Guardian
08 Dec 2010

Klockan två

är det fortfarande ljust.

I slutet på Storgatan innan den stora gymnasiebyn syns vårt finaste stenhus. Förr satt statliga tjänstemän i de gamla lägenheterna, sen blev det hyreslägenheter och nu är det en bostadsrättsförening.

Gentrifiering. Överallt. Från den minsta skånska by till städer och byar i övre Norrland.

tisdag 7 december 2010

Hon hoppas att vi ska glömma

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) är inte det minsta bekymrad över att tågen står stilla. Hon hoppas att vi ska glömma. Ja, nästa gång det blir val hoppas hon att det har varit milda vintrar som inte stört trafiken.

Det är det enda sätt jag kan tolka hennes obekymrade svar på. Läs mer här.
När dessa vagnar skumpade fram genom Europa på 1980-talet var det ingen som talade om att ställa in vartannat tåg på grund av vädret. Då löste man de problem som uppstod. Ramlade en kontaktledning ner tog man fram ett diesellok och drog vagnarna till slutstationen, banavdelningen, nuvarande trafikverket, hade snöröjningsutrustning över hela landet och dessutom visste vi vad en tågbiljett kostade.



Det är nästan alltid roligt

att lyssna på personer som slåss för det som de tror på. Ja, som när Sverige radio tar upp att vår statschef äger aktier i de bolag som får följa med på hans statsbesök. Läs här och lyssna på länkarna. Missa inte monarkisten och republikanen som debatterar om vår statschef ska vara likställd andra makthavare i Sverige.



Allra roligast är när monarkisten anser att svenska folket har visat sitt förtroende för statschefen- och jag undrar hur. Har vi valt honom i allmänna val? Eller hur gör man när man visar sitt förtroende för någon som står utanför lagen och föds till sin position.

måndag 6 december 2010

Vaknar nyfiken

Ser något som ser ut som en mobil strålkastarställning. Gissar att det är en snötraktor, eller ett fordon som används för att tina upp något i pumphuset.

De få kalla graderna gör att ljudet färdas på ett annat sätt. Det känns som om allt sker alldeles vid mitt fönster fast det är minst 50 meter bort. Denna måndag är jag inte ensam i mörkret.

Vi är fler vid älvens strand.