lördag 29 januari 2011

Plusgrader

Jag sitter här i mörkret och hoppas på att denna dag är en upprepning av gårdagen. Det är inte vackrast när de varma graderna kommer farande i vinden från sydväst, men det är hoppfullt.

Jag kan slarva med mössa och vantar. Jag kan krama snöbollar och bygga lyktor. Jag kan känna en aning av jord i luften.

På marken ligger ett tunt fint täcke med nysnö. I brevlådan finns både NSD och DN.

Jag läser om hur bostadsminister Stefan Attefall, kristdemokrat, uppmanar de unga som söker bostad att spara. Mäklarförbundet har sett hur allt färre unga kan köpa sin första bostad i och med de förändrade lånereglerna. De har märkt att det bara är ungdomar med föräldrar som kan vara med och betala som kan köpa sin första bostad.

Jag undrar var alla unga ska bo? När de sparar till sin första bostad? Hos sina föräldrar? Kan alla få jobb på uppväxtorten?

Och så minns jag. En iskall tunnelbaneresa ut till Hägerstensåsen. Det var min far och jag. Året var 1977 och jag skulle titta på en etta. Kontraktet var till salu. Vi gick genom isiga gator till ett ruffigt hus. Där mötte en spritstinkande hyresvärd och han visade en smutsig, äcklig, fuktskadad etta i ett hus från 40-talet.

Vi klarade inte av att ens stanna och diskutera priset. Vi bara drog. Vi stod sen i eftermiddagsdagern på perrongen och kände bägge två att några svarta affärer med lägenheter det klarade vi inte av. Bara någon månad senare flyttade jag från mitt rum med wc till en pytteliten etta granne med Filmstaden i Solna utan att betala en krona svart. Men då var bostadsytan 19 kvm.

I dagens DN berättar en mäklare att  en etta i Hägersten kostar nästan 2 miljoner kronor.

fredag 28 januari 2011

En motbild

Jag lade ut P O Tidholms artikel om det positiva med att leva på landet för barn som växer upp. Här är Ann Heberleins motbild. Hon berättar om den katastrof det var att flytta från Lund ut på Österlen.

Maé-Bérénice Méité 2010 French Master's free program

Mae Berenice Meite

Europas nya stjärna på isen.

Vårkänslor

Det är sant!
Idag luktar det vår och solen värmer.
Fem varma grader och snön rasar från taket.

Bilder från min atejé

 Det här är min största emalj. Den är cirka 60 x 55 eller så. Den föreställer drömmen om att börja dansa ballett och med mötet med dansfröken (med horn).


Den andra bilden handlar om att vilja bli vän och att önska sig en hund.















Denna bild är en av tre som berättar om Simone de Beauvoir. Alla tre är 20 x 20. Den första är ett porträtt av Simone som äldre. Då när alla ifrågasatte hennes liv.
 Den andra handlar om dubbelmoral. När Simone var lärare i södra Frankrike var alla flickor tvungna att täcka sitt hår både i skolan och i kyrkan. Idag är det unga muslimska flickor som väljer att täcka sitt huvud i väst och provocerar oss.
Denna bild föreställer Simone de Beauvoir som ung. Då när hon mötte sitt öde i Jean-Paul Sartre.














De två mindre gröna bilderna kom till inför en utsmyckning på skolan.

Radion

går igång.

Lamporna lyser.

Espresson puttrar.

Två timmar, sen

kom den tillbaka.

Strömmen.

Dagen är här

Ingen ström.

Kaminen sprakar och vattnet i pannan
bubblar.

Kaffet doftar.

Ingen ström.

Kolsvart

Ingen ström.
Femton stearinljus.
Ingen ström.
Mörkt. Tyst.
Inget kaffe.
Tur att datorn inte är urladdad.
Tur att det mobila bredbandet fungerar.
Jobbar som vanligt.
Femton stearinljus.
Ljuset kommer från öster.
Ingen ström.

torsdag 27 januari 2011

Kontroversiellt

Ja, vad är kontroversiellt?

Siri Derkerts blästrade bilder på väggarna i underjorden vid Östermalmstorg? De var höjden av dålig smak, då, 1967, när tunnelbanan mot Ropsten öppnade.

Idag är det ingen som höjer på ögonbrynen. Istället står hennes bilder om fred och kvinnokraft för kvalité. Ja, kvalité på offentliga utsmyckningar.

De växer och blir allt viktigare för varje år.

Jag undrar om samma sak kommer att hända med "Sfär". Rostbollen kallad i folkmun. Den spektakulära utsmyckningen av Notviksrondellen i Luleå.

Jag älskar modet att låta konsten ta plats. Att Luleå får en skulptur som skriker ut stadens 1900-tals historia. Titta! Järnverket är värt en skulptur.

Jag ser den som en symbol för hela länet. En påminnelse om hur malmen från Malmfälten försörjer industrin. Hur stenen blir till plåt som blir bilar. Allt sammanbundet via järnvägen.

Det är kontroversiellt idag. Ja, behovet av Norrbottniabanan.

onsdag 26 januari 2011

Jag gillar affischer

precis som den här. Jag har ingen aning om hur Tramp, eller Beastriddarna låter men jag skulle kunna gå på konserten ändå. Affischen lockar.

Blå skuggor

Det sitter en fågel i häggen och sjunger.

Solen värmer lite mot mina kinder.

Klockan är tolv och skuggorna är långa och blå.

tisdag 25 januari 2011

Helt annars

Det tar bara en dryg timma, men kontrasten är stor. Vi sitter i bilen och kör mot stan. Det är B, S och L och så jag.  B som varit på Gerlesborgsskolan och målat upprepar för varje ny blå ton. Ser ni himlen? Hur vacker den är. Och vi andra tittar och ser.

Längst bort mot norr finns ett svagt norrsken. Eller är det några mycket ljusa gröna moln?

Nu är det vinterblått, gnällande snö, frost i ögonbrynen och oändlig vidd som väntar.

Min arbetsplats

Den finns överallt och ingenstans. Denna djupblå morgon sitter jag i köket och ser ut mot morgonens ljus som kommer i öster.

Mitt fram ruvar vår svarta espressomaskin.

Tulpanerna välkomnade mig hem igår.

Blå skåp, blå himmel och nybryggt kaffe. Jag får massor av inspiration.

Här kan du läsa om Evas och Annikas arbetsplatser.

söndag 23 januari 2011

P O Tidholm om barnen som marknadsanpassas




Dagens Nyheter Weekend
23 Jan 2011

Modiga Maria

Igår var jag och hundratals andra på vernissage i Gamla Stan. En av utställarna är min fina vän Maria. Hon målar i akvarell. Hennes bilder är så lugna och fina.

Utställningen håller på hela veckan i Galleri Hagström på Österlånggatan 5.

Fotograf: Gilles Rouaud