lördag 12 februari 2011

Luleå minus 15

En minut i sju. Ljuset. Kylan. Den djupa snön.
Imma på rutan.Blå minuter.
Drivan som når ända upp till äppelträdets krona.
Snötäcket som skyler trädgårdsmöblerna.
I det djupa mörkret och tystnaden klockan fem
drömde jag om en färd med helikopter.
Minusgrader i hela landet, säger SMHI.
Vaknade av att helikoptern landade, i min säng.

Ljudet från sjukhusets helikopterplatta
studsade över skaren och
 väckte mig till Egyptens glädje.
Jublet stiger från sidan ett.
Brevlådan är full med goda nyheter.
Jag får tårar av glädje och kyla,
sorg och vind, 
i mina nyvakna ögon.

fredag 11 februari 2011

Tant Henrika

Överstinnan Geete. Det var så hon kallades när hon rusade fram i Boden mellan 1930 och 1945. Hon var min farmors närmaste väninna. En reslig dam som hann leva i mer än 100 år.

Igår var jag på utflykt i Boden. Där finns inte så många hus kvar från tant Henrikas tid. Men Panelens fina kvarter står där precis som när hon och kanske Eyvind Johnson promenerade ner till järnvägsstationen.

Det är 24 år sedan jag började arbeta i Boden. Då fick jag ett brev från Henrika där hon berättade om sitt liv i garnisonsstaden. Ett liv fyllt med människor, fest och fart, och med visiter. Det var som om Forsythesagan hade utspelats i de gamla träkvartern i Boden. Och hon berättade om de vackra husen. Några fanns kvar för 24 år sedan. Nu är det det ett fåtal.

Skulle jag fråga Eyvind Johnsson skulle han säkert inte sakna de dragiga stugorna där han växte upp. Skulle jag fråga tant Henrika skulle hon sakna sitt Boden, men hon skulle välkomna allt som underlättar hushållsarbetet i moderna hus.

Tant Henrika var ingen romantiker, hon var en klok dam. Hon drog in vatten, värme och avlopp. Grannarna de pumpade upp vatten från brunnen och vandrade till torrtoan. Henrika, hon tände en brasa i öppna spisen och njöt av sin semester, när de andra slet och bar.

Jag är inte kompatibel

Igår var jag sakletare igen. Hittade absolut ingenting på loppis. Inser att mina ögon och hjärnan inte är kompatibla just nu. L som var med fann massor med häftiga saker. Bland annat en pepita-rutig burk. Den fick mig att resa långt bak i tiden och minnas skyltfönstren längs med Råsundavägen i Solna. Alla dessa fantastiska rutiga tyger som fanns överallt.

Mest älskade jag en klänning i rosa. Pepitarutig och med guldknappar.

Hittade ljusmanschetter i glas på en helt vanlig hylla. I en ny butik. De är både vackra och förhöjer säkerheten nu när det fortfarande behövs ljus för att morgonen ska kännas uthärdlig. Elva ljus höjde temperaturen från plus femton till arton på en timme.

torsdag 10 februari 2011

Kyla är effektivt...

Inga kvalster kommer att överleva denna dag. Det är frost i luften och is överallt. Alla termometrar runt huset visar olika.
Men tyvärr känns det i hela kroppen att den som visar de kallaste graderna har rätt.

På balkongen ska allt ut som behöver automatisk uppfräschning. Det är de kalla gradernas stora förtjänst. De skrämmer och renar på samma gång.

Och vi får vinsten med snödoftande yllekläder och kvalsterfria sängkläder.

Varför är det franska lockande?

Frankofil vad är det? Louise Epstein ställer frågan i sitt program. Lyssna här.

Vad är det som får mig att längta efter fransk litteratur, musik och esprit? Varför är jag så uppspelt när jag tänker på allt franskt?

Jag är nästan säker på att jag kan kallas frankofil därför att jag önskar mig fler alternativ. Jag nöjer mig inte med ett eller två, jag vill ha många. Här vid älvens strand finns det många fler språk och kulturer än någon annanstans i Sverige. Det är en rikedom på samma sätt som min kärlek till Frankrike har gett mig ett sätt till att se på världen. Inte alltid rätt, eller enligt min smak, men en chans att förstå mer och annat.

I Epstein på P1 frågar Louise om vad deltagarna inte tycker om med det franska.

Svaret?

Sarkozy och hans regering.

onsdag 9 februari 2011

Bostadsbrist

Idag kan vi som har NSD läsa om en far med en 14-årig son som lever i en husvagn. Trots att det är 15 kalla grader är de hänvisade till husvagnen av Kalix Kommun. Läs mer i Lottas Nilsson artikel här.

Bostadsbristen finns överallt. Inte bara där vi tror. Bostadspolitik är ett ord som inte längre finns. Följ hur marknaden ser till att vi alla hamnar i reservat efter betalningsförmåga här.

Eliten i Frankrike förnekar sig

aldrig! Läs här om premiärministern som tog emot jul och nyårssemester av president Mubarak i Egypten. Jag undrar om det är modernt att resa till Kairo och låta sig mutas av en diktator i den franska regeringen.

Loppisrunda

Vissa dagar kan jag inte låta bli, att bli sakletare på loppisar och marknader. Men det är inte lätt att se och hitta det som jag vill ta med mig hem.

Jag söker saker som jag blir glad av. Saker som får mig att minnas.

Ett litet likörglas med samma mönster som mormors glas, en kopp från servisen som jag köpte på auktion när jag var femton, en handduk med monogram eller det där tyget som var fint 1970 och som först nu får sin renässans.

Men igår fick jag inte napp. Inte en enda pryl ropade på mig. Men jag kände mig upprymd ändå. För det var den första dagen detta år som ljuset fanns, syntes när klockan var fyra. Det är en enorm skillnad som skett de senaste fjorton dagarna. Nu är det ljust när J far på morgonen och de blå minuterna dyker upp allt senare.

tisdag 8 februari 2011

Till alla som redan vet!




Dagens Nyheter
08 Feb 2011

De både stjäl och ljuger,

 de bästa berättarna. De vrider och vänder på sanningen och förändrar och lägger till. När inte det räcker drar de ifrån och hittar på. Ingenting är som det var när de är klara med sitt verk.

Det är det vi kallar litteratur. Berättelser av Gustav Fröding, Selma Lagerlöf, Torgny Lindgren, Elin Wägner, Astrid Lindgren...

Historier fyllda av överdrifter, undertext, påhittade figurer och rena lögner.

God litteratur.

måndag 7 februari 2011

Hur mycket snö kan det falla?

Vaknar till ljudet av en snöröjare. Den lätta snön som föll igår har lagt sig som ett luftigt halvmetertjockt täcke över världen.

Kan inte låta bli att sparka i snön när jag trampar fram till vägen. Hårdfrysta kompostpåsar och fyllda soppåsar i händerna. I huvudet mal en av helgens nyheter på riksradion. Den om att sopsorteringen inte fungerar. Och jag kan hålla med om att det verkar som om 08-kommunerna bara har struntat i statens påbud om att sopor ska sorteras. Här har vi sorterat i minst 10 år.

Det är konstigt att våra riksdagsledamöter som en stor del av året bor i icke sopsorterat område aldrig frågar sig varför minsta kommun ute i landet ska organisera återvinningsstationer på flera platser, men de rikaste kommunerna i Stockholms län i bästa fall har EN på 45 000 invånare.

Men nu ska jag inte tänka på det. Nu ska jag tänka på nya idéer och nya infall.

söndag 6 februari 2011

Söndagsbilder

Inte så mycket snö. Det sa jag för några da'r sen. Nu har jag fått mer.










Tur att krokusen börjar slå ut. Det blir lite enahanda när allt är vitt, vitt och vitare.

När jag läste Muminstripen med lilla My, (som finns här under), kände jag att där vill jag vara.

I solen, med takdropp.

Men idag är det en variation av snöflingor i olika storlek som gäller.

Lilla My och vårkänslor




Svenska Dagbladet
06 Feb 2011

Jag har sällan läst så mycket dravel. En viktig poäng har denna kvinna dock: Det svenska näringslivet rekryterar inte efter förtjänst utan efter mer luddiga kriterier.




Svenska Dagbladet
06 Feb 2011