Jag söker saker som jag blir glad av. Saker som får mig att minnas.
Ett litet likörglas med samma mönster som mormors glas, en kopp från servisen som jag köpte på auktion när jag var femton, en handduk med monogram eller det där tyget som var fint 1970 och som först nu får sin renässans.
Men igår fick jag inte napp. Inte en enda pryl ropade på mig. Men jag kände mig upprymd ändå. För det var den första dagen detta år som ljuset fanns, syntes när klockan var fyra. Det är en enorm skillnad som skett de senaste fjorton dagarna. Nu är det ljust när J far på morgonen och de blå minuterna dyker upp allt senare.
3 kommentarer:
Jag älskar att loppisfynda, precis som du. Alltid i främmande städer letar jag loppisar. I början av juli öppnar loppisarna i bodar och garage i Offerdal. Där kan man fynda. Fina tallrikar, skinkbestick, en fantastisk rosa tjock sidenunderklänning från fyrtiotalet som fick följa dottern till Paris. Såna grejor...
Jag borde åka längre bort. Då hittar jag säkert fler saker som jag egentligen inte behöver men som jag vill ha ändå.
Gamla kläder i ljuvliga tyger är verkligen svåra att hitta. Förra året hittade jag en fantastisk storkofta från Yllet för inga pengar alls. Den värmer på morgonen när jag sitter vid datorn och jobbar.
Jag längtar efter att hitta gamla linnelakan som jag kan använda till annat. Men de är som försvunna sen "shabby chic"- trenden dök upp.
Loppisfynda är härligt var man än befinner sig, är speciellt förtjust i gamla tallrikar, har bara en massa udda, men fina, dem äter vi på varje dag. kram Sophia
Skicka en kommentar