lördag 19 juni 2010

Lördagsgodis i kvadrat

Idag har vi varit onyttiga. Helt otroligt onyttiga. Suttit på våra rumpor och stirrat på klänningar, kungligheter och lyssnat till vacker musik. Stoppat i oss goda finska piroger, maschmallowtårta och chokladkakor. Lutat oss bakåt och fått en underbar middag serverad av Merja. Avslutat hela festen med grönt te och bär. Hela kroppen är sockerstinn. Och ögonen ser bara diadem.

Klockan sex i sommarregn

Luleå tolv och Kiruna åtta grader. Regnet droppar och syrenen doftar. Det är tidig sommarmorgon här i byn. Tåget mot Narvik sjunger längs med järnvägen där borta i öster. Det rullar i sin egen takt mellan Bottenviken och den salta fjorden där uppe i norr. Bilderna av den djupa skogen, de vida fjällmyrarna och snön uppe på topparna. Den vackra Lapporten fylld med tunga lila regnmoln. De finns för alltid i mitt huvud. Den som sitter vid fönstret på Nordpilen får uppleva mycket längs med den 60 mil långa vägen ner till Rombakken och den stora hamnen.
Jag lyssnar på tåget som rullar mot Sävast och Boden. Och ser inte var jag sätter mina fötter. Nästan i flickornas sommarrabatt.

Lövskärshamn

Här sitter jag och dagdrömmer om sommarbad. Igår hann jag åka ända ut till Lövskär. Det är hit jag rullar i mlle Renault när jag vill doppa fötterna i Bottenviken. Här finns den där oändliga horisonten som jag längtar till.

Hamnen är fylld med små båtar och fiskefartyg. Skärgårdsbåten, Kungsholm, kommer inte hit förrän om två veckor. Då hoppas jag på högsommar och en sval bris.












Hur vattnet var? Kallt. Iskallt. Min vän Katarina rekommenderade bastubad före sommarens första dopp. Hon fiskar strömming hela helgen.

torsdag 17 juni 2010

Junistjärnor


Amandusskog är fylld med junistjärnor. Våra vitsippor som A sa när vi gick ner och njöt av alla skogsdofter. Det är länge sen Svens traktor rullade på stigen ner mot vattnet. Nu får vi titta ner och trampa rätt mellan skogsstjärnor, åkerbärsblom och björkskotten. Celina hon är inte nöjd. Det finns inga kattherrrar som vill uppvakta henne. Och trots att hon pratar högt och vilt stannar alla fåglar som byggt bo under altantaket kvar. De vill inte låta sig skrämmas. Istället sjunger de dygnet runt i ljuset som aldrig tar slut. Tystnaden finns inte, bara glädjen över att leva, och att allt lever.
Posted by Picasa

onsdag 16 juni 2010

Robyn - Fembot Onsdagslåt

Detta är vår värdefullaste älv

Nu har alla fiskare längs med Luleälven fått veta vad deras förstörda fiske är värt. Vadå förstört undrar väl du? Jo, nu när älven är reglerad från Boden upp till Porsi  finns ingen fisk kvar. Älven ger kraft till hela landet. Men kommunalrådet i Jokkmokk med Europas högsta BNP måste åka ner till Stockholm och tigga för att ha råd att sätta igång gatlysena.
Byaåldermannen i Södra Sunderbyn, Nils-Olof Lindfors, som har arbetat i Afrika säger att statens politik mot vattenkraftkommunerna är värre än den de multinationella bolagen bedriver där.


I Kanada får kraftbolagen betala för varje kubikmeter vatten som de använder.

Det skulle ge 700-800 miljoner kronor per år till kommunerna längs med Lule älv.

Fisket i Sunderbyn är värt 861 843 kronor för alla år framöver enligt vattendomen.


I Norge får vattenkraftskommunerna 3 miljarder kronor per år.


Vill du läsa mer titta i Norrländskan här.

tisdag 15 juni 2010

Hip Hurra!

Nu har sista korrekturet kommit och det är klart. Mera kackel kommer ut i augusti. Med ett fint förord av Katarina Mazetti. Hon skriver:
Det är koncentrerade livserfarenheter och
minnen, sammanfattade av ett antal kvinnor som står
mitt i det korstryck som kallas kvinnoliv. Förvirrade, förbannade,
förskräckta, förälskade och förlorade, ja allting
på “”för”” utom förkonstlade. De har inte tid att krångla
till det. Vilket inte betyder att texterna är konstlösa -– en
del av författarna är så välformulerade att man frågar sig
varför man inte redan känner till dem.

Säkerhet och rädslor

Sanna Ryman i Svd vill ha mer taggtråd kring Forsmark.
Jag vill ha mer säkerhet.
Jag vill ha ordentligt med säkerhetsarrangemang och vakter där alla kärnkraftverk finns. Greenpeaces aktion har visat mig att idag finns det ingen säkerhet alls.
I år är det 2010. I år skulle alla våra reaktorer vara avvecklade.
I Östhammar, Oskarshamn och på västkusten finns nu helt oskyddade kärnkraftverk.
Det är jag rädd för.
Inte för att flyga utan säkerhetskontroll.
Tänk om vi skulle lägga ner samma kraft på att säkra  alla kraftverk.

Små rosa blommoln


Vår rosa tid är nu. Den vackra Rosentryn sveper in oss i rosa skyar av blommor. Den har stått där och växt sedan 1932. Busken har ingen form. Stammen och grenarna är lite skadade av alla katter som vässat sina klor. Men blommolnet är som en sagodröm.

Vi borde klippa ner den stora busken. Vi borde se till att trädgården inte ser ut som den är bortglömd. Men jag vågar inte ta bort fler grenar än jag absolut måste. Tänk om det inte kommer att blomma nästa sommar då.



Både jag och humlorna skulle sakna dem så.

Oj blev bilden så här...

Har fått chansen att vara med på en tryckning av mönster till underlägg. Jobbade hårt igår med bilden och blev klar efter hur många om och men som helst. Nu håller jag tummarna för att det håller. Att bilden går att använda och att allt blir klart till första veckan i juli. Då är det meningen att jag ska ställa ut i Högsön lite öster om Luleå.

måndag 14 juni 2010

Det är något som surrar

Jag tänkte inte berätta.
Jag tänkte ignorera.
Jag tänkte att om jag inget sa.
Då skulle inga
myggor va.

Rosfilosofi

Ibland rusar tiden förbi. Alla härliga intryck fyller varenda sekund. Nu har vi haft tre dagar med vänner, släkt och familj. Inte ett enda moment av stillhet. En resa i höghastighetstakt. Jag är så glad och omtumlad.


I morse när jag gick ut hann jag se att de senaste sommardagarna har fått vår enorma buske med Kirunarosor att slå ut. Den står där vid husknuten som ett minne av när vi flyttade hit. Varje år i slutet av juni fylls den av små enkla ceris rosor. Det är en rosenbuske som överlevt allt. När jag köpte den sa den gamla damen i trädgårdsbutiken att det är en ros som kommer att överleva alla andra växter även om den planteras i zon 8. Jag har klippt ner den så att det bara är 10 centimeter kvar av alla grenar, men den överlistar allt. Idag är den nästan två meter hög.

Det blir som en bild av vad som hunnit hända de senaste dagarna. Först var allt lugnt och vi förberedde festerna. Och sen fylldes hela huset, hela livet, med vänner och familj. Nu finns alla minnen som doftande rosor som kommer att överleva det mesta.