måndag 14 juni 2010

Rosfilosofi

Ibland rusar tiden förbi. Alla härliga intryck fyller varenda sekund. Nu har vi haft tre dagar med vänner, släkt och familj. Inte ett enda moment av stillhet. En resa i höghastighetstakt. Jag är så glad och omtumlad.


I morse när jag gick ut hann jag se att de senaste sommardagarna har fått vår enorma buske med Kirunarosor att slå ut. Den står där vid husknuten som ett minne av när vi flyttade hit. Varje år i slutet av juni fylls den av små enkla ceris rosor. Det är en rosenbuske som överlevt allt. När jag köpte den sa den gamla damen i trädgårdsbutiken att det är en ros som kommer att överleva alla andra växter även om den planteras i zon 8. Jag har klippt ner den så att det bara är 10 centimeter kvar av alla grenar, men den överlistar allt. Idag är den nästan två meter hög.

Det blir som en bild av vad som hunnit hända de senaste dagarna. Först var allt lugnt och vi förberedde festerna. Och sen fylldes hela huset, hela livet, med vänner och familj. Nu finns alla minnen som doftande rosor som kommer att överleva det mesta.

2 kommentarer:

Jane Morén sa...

Igår när jag gick en promenad med släktingar passade jag på att fråga de om, vad olika växter heter. Jag har aldrig varit intresserad förut men nu verkar jag blivit växtgalen. Och nu får jag läsa om Kirunarosen; så vackra namn det finns på rosor. Om jag någon gång kommer att äga ett eget hus med en liten trädgård ska jag plantera rosor, fullt av rosor. Rosor som ska stå där år efter år.

Granne med potatisodlaren sa...

Det är ett intrese som kommit med , hemska tanke, åldern. Jag tycker att det är roligt att kunna sätta namn på växterna.