lördag 8 november 2014

Jag bara undrar...

Massor med intervjuer görs med Ingvar Carlsson nu när han fyller 80. Men ingen frågar om varför han gick med på att försvara kronan och höja räntan till 500 procent.

Där börjar klyftan vidga sig mellan dom som är vanliga löntagare och dom som har ett överskott. Dom som är rädda för amerikanska riskkapitalister och dom som vill rädda vanliga inkomsttagares ekonomi.

Därför vill jag gärna lyssna till varför socialdemokraterna gick med på Bildtregeringens ekonomiska politik. Eller läsa.

Idag har Riksbanken sänkt räntan till noll procent två år för sent. Kommer bostadsprisernas höjning än en gång få vår ekonomi att implodera? Eller hur har de tänkt?

Deflation, bostadslöshet vilka fler ord ska vi stapla på varandra innan vi tar sats  och försöker förändra.


fredag 7 november 2014

En timme västerut

I mörkret får jag ett glatt samtal från Canterbury. Livet leker och planer på nya äventyr är på gång hela tiden. Det är lättare att stå ut med november när det ljust klockan halv fem och vantarna kan ligga kvar hemma. Eller hur

torsdag 6 november 2014

Jag vill ha balans

I balans. Ja, det måste jag vara när jag åker tåg eller bil. Jag klarar inte av SJ:s lutande vagnskorgar på X2000-tågen. Nej jag får välja regionaltåg om jag ska åka. Därför är jag riktigt glad idag när jag läser att de nya tågen mellan Stockholm och Göteborg som MTR ska köra kommer att ha vagnkorgar som inte lutar. Tågen kommer att vara tio minuter långsammare än SJ:s. Det föredrar jag.

I natt har jag vaknat flera gånger. Varje gång hör jag en allianspolitiker som säger att hen inte ska rösta mot valfrihet. Vilken valfrihet ropar jag i drömmen. Den att läkare, vårdbolag och skolor kan välja bort de personer som de inte vill ha?

I år är Uppdrag gransknings reportage om detta fenomen nominerat till Stora journalistpriset. Redaktionen visar att valfriheten är en chimär, något som bara finns i teorin.

I och med att det finns etableringsfrihet så finns det mest sjukvård där de friskaste bor. Där vi har den längsta medellivstiden och där inkomsterna är högst. Det är det första hindret för att patienterna ska kunna välja den vård som de vill ha.

Det andra är att där de stora behoven finns och människorna har den kortaste medellivstiden där finns i bästa fall några stafettläkare som inte någon patient har möjlighet att välja bort.

Den plats i Sverige som har flest sjukskrivningsdagar per person är Haparanda. Hit flyttar finländare som vill leva i en finsk miljö, nära Torneå, med finsktalande personal, överallt i samhället. Många av dem som bosätter sig i Haparanda är sjukpensionärer eller pensionärer. De bor i Sverige fast nästan i Finland på grund av att den finska staten dubbelbeskattar alla återvändare med svensk pension. 

De har slitit ut sig, (ofta med dubbla jobb), i Mälardalen, Göteborg, Sandviken/Gävle och på andra platser där industrin har varit i behov av skickliga arbetare. De jobbade så hårt för att både kunna hjälpa till hemma i Finland och för att de skulle kunna bygga ett liv i Finland när konjunkturen vände hemma. 

Nu har de inte råd.

Ska de välja en läkare där de de privata mottagningarna finns på Karlavägen i Stockholm, eller ska de vara glada över att det finns vård överhuvudtaget i Tornedalen? Inte kommer valfriheten att ge dem den vård som de borde få. detta trots att dessa personer hör till dem som betalat mest i skatt under sina verksamma år.

I balans. Ja, det borde även utbudet av vård vara överallt. Det är skattebetalarna som betalar för utbildningarna. Vad ska vi göra för att inte läkarna och vårdbolagen ska välja bort oss?

onsdag 5 november 2014

Två döda

Sören Holmberg tar sats och andas in när han ska svara på reporterns fråga:

-Är detta demokrati?

Han harklar sig och säger till tevekameran:

-Nej, inte som vi definierar demokrati. I ett mellanårsval deltar mindre än hälften av väljarna. Vi hade haft svårt att acceptera ett så lågt valdeltagande.

Han talar om valet i USA som skedde i går, en helt vanlig tisdag. Just det. I USA väljer politikerna att ha val en vanlig arbetsdag. En dag som många inte har råd att ta ledigt.

Det är en av orsakerna till att allt färre röstar i ett val som gäller representanthuset och senaten.

Det är en av orsakerna till min melakoni. En annan är den sorg som jag känner när jag läser om den dubbla dödsolyckan på byggarbetsplatsen i Hjorthagen. De utlänska underleverantörerna har inte velat sluta kollektivavatla med Byggnads och det innebär att det inte har förekommit något förebyggande skyddsarbete. Varken beställaren Fortum eller Arbetsmiljöverket har kontrollerat att arbetsplatsen är säker.

Nu dog två byggnadsarbetare som tvingats jobba skift dygnet runt utan försäkringar på grund av att Svenskt näringsliv slagits för att inget företag ska tvingas följa svenska kollektivavtal. Vår lag som reglerar arbetarskydd är helt urvattnad när företagen väljer att strunta i den.

Hur länge ska familjerna som väntar på svar få vänta på att åklagaren har utrett detta?

tisdag 4 november 2014

måndag 3 november 2014

Egentid och livspussel är ord som kräver läxhjälp och RUT-avdrag, eller?

Vinden slog mot fönstret och det var verkligen mörkt tidigt i morse. Ungefär lika mörkt som på ekoredaktionen, kan man tro. Nu är det slut med ojämlikheten när det gäller läxläsning när skolorna tvingas att organisera läxhjälp till alla elever som vill ha stöd. Då gör denna nyhetsredaktion ett inslag om hur chockade läxhjälpsföretagarna är för att de inte blir subventionerade längre.

Dessa offer för regeringens förändringar av reglerna för RUT-avdrag framhåller hur synd det är om dem och att deras anställda kommer att förlora sina timanställningar.

Men inte alla är offer det finns en och annan som tänker fortsätta med att erbjuda läxhjälp till dem som har råd.

Jag undrar över denna medelklassångest över att ta hand om det där vanliga i livet. Varför är det omöjligt att läsa läxor, tvätta kläder, städa och vara med barnen? Varför finns det så många saker som är viktigare?

Ja, det är tight att hinna med hela livet för alla föräldrar. Ja, det är inte alltid kul att vara bunden av barnens tider. Vi har ett val när vi väljer att bli föräldrar inte senare.

Jag är i mormorsåldern. Många av mina vänner är en del av barnbarnens liv. En stor del är schemalagda varje vecka. De njuter av att ha en eftermiddag eller två per vecka när de är med sina barnbarn, men inte alla uppskattar att vara bundna varje gång ett möte, en afterwork, en resa, en träning dyker upp. De ställer upp i alla väder, för när de hade barn så fanns det ingen som hjälpte dem.

Det är fantastiskt kul med barn när man är extra förälder och väldigt bra för själen. Vad tycker ni, är det svårare nu, att ta hand om sina barn?

Vissa ord var mer ovanliga när mina barn var små i krisens 90-tal. Ett är egentid, ett annat livspussel. Dessa två ord tror jag är helt obsoleta, utan innehåll, om verkligheten får bestämma över språket.

 
Inte ville jag missa att upptäcka saker tillsammans med barnen.  De fick följa med. De har varit med och hjälpt till med att stoppa brev i kuvert inför olika fester och möten, de har sett konst, lyssnat till olika konserter och lagat mat till olika middagar. Vi tänkte inte på, att det fanns någon annan möjlighet än, att vara tillsammans.



söndag 2 november 2014

I helgen delade SJ ut massor med bonustid

Nu har allt vänt. Vinden kommer från söder och blötsnön trummade mot taket och fönsterrutorna i natt. I dag är det inget som gnistrar, inget som knastrar, nu är det plaskvått igen.

Vi har haft en fantastisk allhelgona med 80-års firande och hantverksmässa. Och då har vi träffat på flera personer som väntade på vänner och familj som valde tåget.

Den första som vi fick ett meddelande från är Gun. Hon tog tåget mot Luleå efter en rundresa i södra Sverige. Men när hon kom till Stockholms central hade hennes tåg mot Umeå redan dragit iväg. Istället fick hon vänta på nattåget och sova sig fram genom norra Sverige. Ja, sova förresten. När hon vaknade borde tåget redan varit framme i Luleå, men då var de sju timmar försenade. Sammanlagt tog resan 12 timmar längre tid än planerat.

Resa nummer två gjordes av en familj med vänner och barn mellan Uppsala och Lycksele. De började resan med att vara en timme sena från Uppsala. När de kom till Sundsvall hade tåget mot Umeå redan gått. Där fick de ta en buss. Den rymde inte alla så en del fick åka taxi. Då upptäckte personalen att bagaget var i bussen, så att taxibilarna och bussen fick mötas på vägen för att alla skulle få sitt bagage. I Umeå hade tåget mot Lycksele naturligtvis redan avgått. De fick ta en försenad taxi med en chaufför som efter en stund berättade att de måste åka tillbaka till Umeå för att han bara kunde tanka där. Sen åkte de mot fjällen igen och då satt de livrädda i en bil som for fram och tillbaka över vägen. Ett älgmöte senare släpptes de av mycket sena på OKQ8stationen i Lycksele. Chauffören hittade inte till stationen.

Sen undrar vi varför flygtrafiken ökar.

Gun hade kunnat resa till Luleå från Västergötland på tre timmar med flyg och resan Uppsala- Lycksele tar två timmar.

Ska vi bara satsa på att tågresor mellan Stockholm och Göteborg/Malmö ska fungera?

Jag vågar inte satsa på att ta tåget söderut nästa gång. Resan tar tio timmar och det är nog länge för mig utan alla möjliga och omöjliga förseningar.