Jag vill ha balans

I balans. Ja, det måste jag vara när jag åker tåg eller bil. Jag klarar inte av SJ:s lutande vagnskorgar på X2000-tågen. Nej jag får välja regionaltåg om jag ska åka. Därför är jag riktigt glad idag när jag läser att de nya tågen mellan Stockholm och Göteborg som MTR ska köra kommer att ha vagnkorgar som inte lutar. Tågen kommer att vara tio minuter långsammare än SJ:s. Det föredrar jag.

I natt har jag vaknat flera gånger. Varje gång hör jag en allianspolitiker som säger att hen inte ska rösta mot valfrihet. Vilken valfrihet ropar jag i drömmen. Den att läkare, vårdbolag och skolor kan välja bort de personer som de inte vill ha?

I år är Uppdrag gransknings reportage om detta fenomen nominerat till Stora journalistpriset. Redaktionen visar att valfriheten är en chimär, något som bara finns i teorin.

I och med att det finns etableringsfrihet så finns det mest sjukvård där de friskaste bor. Där vi har den längsta medellivstiden och där inkomsterna är högst. Det är det första hindret för att patienterna ska kunna välja den vård som de vill ha.

Det andra är att där de stora behoven finns och människorna har den kortaste medellivstiden där finns i bästa fall några stafettläkare som inte någon patient har möjlighet att välja bort.

Den plats i Sverige som har flest sjukskrivningsdagar per person är Haparanda. Hit flyttar finländare som vill leva i en finsk miljö, nära Torneå, med finsktalande personal, överallt i samhället. Många av dem som bosätter sig i Haparanda är sjukpensionärer eller pensionärer. De bor i Sverige fast nästan i Finland på grund av att den finska staten dubbelbeskattar alla återvändare med svensk pension. 

De har slitit ut sig, (ofta med dubbla jobb), i Mälardalen, Göteborg, Sandviken/Gävle och på andra platser där industrin har varit i behov av skickliga arbetare. De jobbade så hårt för att både kunna hjälpa till hemma i Finland och för att de skulle kunna bygga ett liv i Finland när konjunkturen vände hemma. 

Nu har de inte råd.

Ska de välja en läkare där de de privata mottagningarna finns på Karlavägen i Stockholm, eller ska de vara glada över att det finns vård överhuvudtaget i Tornedalen? Inte kommer valfriheten att ge dem den vård som de borde få. detta trots att dessa personer hör till dem som betalat mest i skatt under sina verksamma år.

I balans. Ja, det borde även utbudet av vård vara överallt. Det är skattebetalarna som betalar för utbildningarna. Vad ska vi göra för att inte läkarna och vårdbolagen ska välja bort oss?