lördag 7 juni 2014

De mäktiga skyller på andra, men vi vanliga klantar till det

Hela hyllan med lobeliafyllda krukor började gunga fram och tillbaka och sen stod den på näsan. Allt låg där i en enda röra, plantor, jord och avbrutna lavendelstrån.

Jag skulle kunna ljuga för mig själv och säga att det inte berodde på att jag hade ställt hyllan på en plats där den inte borde hamnat, eller så kunde jag skylla på någon annan.

Ja, att skylla på någon annan verkar vara familjen Reinfeldts nya politiska drag.

Idag läser vi att Filippa Reinfeldt har bestämt, att ingen kvinna ska får välja var hon vill föda sitt barn, ett av Filippa Reinfeldts stora vallöften, som hon nu bryter.

Varför? Jo, för att 800 mammor har hamnat på ett annat BB än det hon valt.  En fjärdedel av de som ville föda på Karolinska i Solna hamnade på en annan klinik.

Då hittar det moderata landstingsrådet på en lösning: låt någon annan än mamman bestämma.

I bakgrunden lurar ett fatalt beslut om att öppna ett privat BB som drivs med skattekronor och som skapat en än större brist på barnmorskor. Men vi som läser och lyssnar på var Filippa Reinfeldt säger vet ju att det beror på att "barnmorskorna arbetar deltid".

Landstingsrådet skyller på barnmorskorna. De gör fel. De arbetar för lite. Och därför fungerar inte Filippa Reinfeldts löfte till de blivande mammorna.

Vår statsminister Fredrik Reinfeldt väljer att på samma sätt skylla på de flyktingar som kommer hit, för att hans och regeringens vallöfte om att minska antalet människor, som får sin inkomst från olika former av försäkringar i vårt socialförsäkringssystem, inte har minskat.

All statistik visar att inget har hänt under de åtta år som alliansen har regerat. Det finns lika många nu som då som har a-kassa eller sjukbidrag. Då vill han att vi ska räkna på ett helt nytt sätt.

- Det har ju kommit så många flyktingar.

Två av landets mäktigaste politiker väljer att ställa sig vid sidan om och skylla på någon annan eller något annat. På yttre omständigheter och inte på att de borde ha gjort något och tagit ansvar för vad som sker.

Ser ni jorden vid krukorna. Den vittnar om att jag klantade till det.

fredag 6 juni 2014

Långt från nyskottade parkeringar

Det är alldeles speciellt att vakna till en humlas surr, en skogsduvas kuttrande och alla småfåglars sång. Jag tror att det är alla dessa sommarljud som får oss att älska tiden då allt blommar och doftar och känns nytt.

Ljus, ljus och ljus.

Kontrasten mellan en isande blå morgon i februari och en ljum grönskande i juni är så stor att det känns som om vi lever i flera olika dimensioner. Den allvarliga då alla måsten, yllevantar och broddar räknas, och den leende då det räcker att leva.

Det finns en fråga varje morgon som vi vaknar. Det finns en oro varje kväll. Får vi sväva uppe bland trädens kronor långt från gruset som tog bort halkan i går.

Stadigt står vi med tjocka skor på den nyskottade parkeringen åtta månader per år, då är det tillåtet att försvinna in i denna värld där inget hindrar oss från att sakta stiga uppåt som om vi vore varsin lite luftballong.

Frön som spirar, liv som ska bli till, stillhet, åskregn allt får mig att glömma var jag la min mössa och den där gröna halsduken.




torsdag 5 juni 2014

First Aid Kit - Cedar Lane

Njut!!!!

Kan vi kräva sanningsenliga svar?

De tar sats och så kommer deras sanning. Utan att darra på rösten för de fram en förklaring som inte är sann.

I morse var det debatt på P1 om hur gruvföretagen får provborra efter giftiga mineraler utan att skattebetalarna kan kräva ekonomisk säkerhet för att kunna återställa de naturskyddade områden där borrningen sker.

När bolagen bestämmer sig för att starta en gruva så prövas den enligt alla miljölagar. Men det lagarna inte tog i beräkningen är att om gruvan går i konkurs så får skattebetalarna sanera och betala miljoner varje år.

Vänsterpartiet vill se till att alla gruvbolag måste sätta av pengar till en sanering när gruvan stänger eller förgiftar omgivningen. Men Centern vill fortsätta som förut.

Statssekreteraren Håkan Ekengren (C) säger så här när Kent Persson(V) berättar om gruvor i Västerbotten där skattebetalarna betalar miljoner varje år.

- Det var andra lagar då. Nu är det helt annorlunda.

Och vi som lyssnar förstår att han inte talar sanning. För gruvan i Blaiken öppnade 2008 och efter något år försvann ägarna. Sen tog nästa bolag över. 2008 var alla lagar de samma som idag. Redan 2010 var utsläppen av zink så stora att alla tillstånd var överskridna. Men inte är det gruvföretagen som betalar för att rena vattnet som läcker ut. Det får skattebetalarna göra.

Varför kan inte statssekreteraren hålla sig till sanningen. Han är anställd på Näringsdepartementet och borde förstå att det är något som vi som betalar hans lön kan kräva.

onsdag 4 juni 2014

Alla steg bakåt

Tänker på så många starka texter som jag läst efter våldet och mördandet av kvinnor runt om i världen.

Läs Katarina Wennstams text här!

Jag blir så matt av att oupphörligen se hur vår väg framåt mot lika värde som människor innefattar så många steg bakåt.

tisdag 3 juni 2014

Hur det blev

Jo, det blev en dag med lugn i äppellunden och lyxfika i Norra hamn. Passionsfruktlakrist och doftande Darjeeling. Allt speglade sig i älvens vatten.

Värmen ökade för varje timme så vi fastnade på altanen. Den sommar vi längtar efter i början på maj...

Här och nu hos de ryska skönheterna




Idag ska jag bara njuta. Stillsamt tillsammans med mina ryska skönheter. De är tio år i år och vackrare än nånsin. Doften av äppelblom letar sig in genom sovrumsfönstret när solen börjar synas i öster. Då har dagen bara börjat.

Mer än så skriver jag inte nu.

måndag 2 juni 2014

Varför är det strejk i Skåne?

Har ni förstått varför de anställda på Öresundstågen strejkar? Det var inte lätt att få veta det i den nyhetsförmedling som jag lyssnar till nu på morgonen.

Men i en bisats får vi veta att 100 000 timmar arbetstid är idag utlagd på personer som rings in vid behov.

Det räcker tycker de anställda.

Men arbetsgivaren vill att fler anställda ska leva under osäkra förhållanden och tappa sina anställningar.

I alla intervjuer försöker reportern får tag på någon som är arg för att Veolias anställda strejkar. Men det finns ingen att hitta i Hässleholm. Kanske för att de flesta känner igen sig. Kanske för att det idag i varje familj finns någon som tvingas arbeta på timme.

Tror arbetsgivarna att de anställda utan strid kommer att ge upp sina fasta anställningar för att hamna i limbo?

Ingen chans till att skaffa sig ett boende, ingen chans att planera sitt liv, men obegränsad flexibilitet.

söndag 1 juni 2014

Ord som ger tuggmotstånd

Doften av liljekonvalj drar förbi i vinden. Jag läser om en hundraårig deckarförfattarinna. Hon skrev en ruskig historia om "Kung liljekonvalje av dungen". Boken med ett av de vackraste omslagen som finns. Ja, Maria Lang eller Dagmar Lange var en mycket speciell person som levde upp till en bild som hon skapade av hur en framgångsrik författarinna skulle vara. Ja, hur en dam med bildning i 1950-talets Stockholm skulle uppfattas.

Tänk så långt från vår tid det är. Det finns nog bara en person som jag kan komma på som kan bära hennes mantel, ja, klä sig i sin egen bild av sig själv. Vet ni vem jag tänker på? Vem som jobbar hårt på att skulptera fram en helt egen annorlunda idolbild?

Lena Andersson heter hon. En kvinna med skarp blick och konstruerat språk. Ja, inte i romanerna, men i de krönikor som vi dechiffrerar varje vecka vid frukostbordet. Det är som att sitta och ro mot strömmen när vi försöker förstå. Varför och av vilka skäl hon hela tiden väljer att använda ord som de flesta inte ens sneglar på?

Det är som att läsa de oändliga essäer,som vi stolta översatte för varandra, i 1980-talets Dagens Nyheter. Tuggmotståndet var stort. Det kändes som om vi sökte näring i ett stycke barkbröd. Vi var aldrig säkra på om vi hade hittat rätt bland alla dessa ord.

Då var det självklart att en text i Dagens Nyheter eller i Svenska Dagbladet skulle vara snårig och svår. Idag finns det sällan såna texter i en dagstidning. Idag är det lite gammaldags att ta fram en krönika som kämpar med att uttrycken och nivån ska vara de rätta. Men ibland blir det lika dråpligt som när vi tar fram ett recept från detta decennium. Vad längtade vi efter att äta? Förälskade havskräftor?

Förälskad är Lena Andersson, inte, inte i det privata som i offentligheten ska göra våra möten personliga.