lördag 19 mars 2011

En blogg med historia

Familjen Swedenmark publicerar en blogg med Gösta Swedenmarks texter i år när han skulle ha fyllt 100 år. Gå in här och läs.

Solen står högt

på himlen. Jag sätter mig på altanen och bara njuter av värmen. Det är inte hett så min fina fårskinnsstol passar bra med en filt om benen.

Det finns en form av insändare som jag har

gått och funderat över. Ni vet män i övre medelåldern som rosar sjukvården när de har fått hjälp efter en olycka.

"Jag var ute på min skärgårdsö och målade huset när jag ramlade ner från stegen. Då ringde min fru till SOS och de skickade genast en helikopter. Jag fick ligga helt stilla, fastspänd och kom fram till sjukhuset efter bara två timmar. På akuten fick jag vård direkt och efter röntgen och provtagning gipsade de min ena arm och satte ett stöd vid ena fotleden. Nu är jag helt återställd och vill tala om att sjukvården fungerar perfekt. Vi har inget att klaga över."

Det finns en variant med ett brutet ben i fjällen också.

Problemet är att sjukvård i 99 procent av fallen inte innebär att lappa och laga några brutna ben. Det är inte där politikerna har sparat. Hur skulle vi annars ha råd med att ha helikoptrar som skickas ut till människor som på sin fritid överskattar sin egen förmåga att klättra, åka skidor och annat som vi gärna vill klara av.

Sjukvård är i de flesta fall att försöka hitta en diagnos och att behandla patienten så bra som möjligt. Ofta med lyckat resultat, men också med ett resultat som ger patienten kroniska besvär.

Det är här alla besparingar har gjorts.

Det är dessa patienter med kroniska besvär som får allt mindre stöd. Det är reumatiker som inte får rehabilitering. Det är diabetiker som inte får god sårvård. Det är strokepatienter som inte få fortsätta sin livsviktiga gymnastik. Ni kan säkert komma på många fler människor som får allt sämre vård.

Men män som överskattar sin förmåga i fjällen, på skidor, i skärgården och på höga stegar de får alltid hjälp. Det är ju så lätt att gipsa ett ben jämfört med att utreda vad som gör en patient sjuk .

Fransmännen är fantastiska älskare enligt 95 % av dem.




Le Monde
19 Mar 2011

fredag 18 mars 2011

Jag vill ropa Ja!

Tänk vad mycket spännande man skulle kunna fylla detta slott med. Inte en massa sammanträdesrum och konferensytor. Utan kreativa möjligheter för alla som behöver en plats att vara på. Lite som de där stipendierummen som konstnärer och författare kan söka till. Här är huset som är öppet för alla er som vill avsluta ett kreativt projekt. Och sen håller vi hela bottenvåningen öppen för besökare. Och i köket har vi ett kafé som bakar, lagar och bjuder på ekologisk mat.

Statens fastighetsverk det vore väl den bästa idéen till vad som ska bli av Salsta!

Anna Laestadius Larsson är läsvärd som alltid




Svenska Dagbladet
18 Mar 2011

Balansgång

En balans mellan hopp och ...
Det gäller att balansera. Det vet alla som skriver. De som berättar historier och de som berättar vad som hänt. Men ibland är verkligheten inte verklig. Som när polisen hittade en gitarr vid en husrannsakan i Luleå. Var det ett instrument , eller ett vapen?

Hela veckan har vi läst om hur de japanska myndigheterna och energibolaget kämpar för att hålla kärnkraftverket i Fukushima nedkylt. Det är en balansgång som ingen vet hur den slutar.

I FN-skrapan i New York har Säkerhetsrådet balanserat mellan internationella lagar och enskilda länders rädsla för prejudikat. Ska folket i Libyen få hjälp mot  diktatorn Gadafis bombningar mot civila? I den sista skälvande minuten blev det JA.


I Norrbotten åker landstingsrådet Kent Ögren och utredaren Caj Skoglund mellan Kiruna och Kalix. De vill införa närsjukvård. I Kalix samlades över 600 personer.

Black Island ger ut en samling med poeten Birger Vikströms texter som tidigare inte getts ut i bokform. Den har titeln Mitt namn är Birger Vikström. Så enkelt är mitt elände. Han levde i 37 år i Norrbotten och Västerbotten.

Kortast livslängd har männen i Pajala. Längst lever männen i Halland.

De tre männen som dömdes i tingsrätten för att ha flugit med en drake utanför infartsvägen till F21 under USA:s flygövningar i somras överklagar domen. De vill pröva om domstolar kan döma efter lagar som ännu inte vunnit kraft. Här har hovrätten en svår balansgång att gå.

Men de belgiska soldater som är misstänkta för att ha misshandlat poliser i Arvidsjaur får åka hem. Det beror på att utländsk militär som övar i Sverige, kan bara ställas till svars för brott här, om regeringen tar ett beslut. Detta enligt en lag från 2006.

Och något beslut om att kvarhålla elitsoldaterna i Sverige kom inte. Vilket innebär att, ja vad innebär det? Ska de misshandlade åka till Belgien för att vittna?

Höll detta beslut att inte ta ett beslut balansen?

torsdag 17 mars 2011

Provar en nyare kamera

och den fungerar på ett annat sätt. Bland annat har den ett minneskort som är så stort att min kortläsare strejkar. Den säger bara failure. Så jag plockar fram ett urtida kort från en gammal kamera. Där hittar jag bilder från i somras.

Här är mitt favoritäppelträd. Det som har sitt ursprung i en äppelkärna som min mormor och jag satte ner i en kruka. Det skedde när spårvagnarna rullade på gatorna och den sista trådbussen fortfarande utgick från Norra Bantorget. Så länge sen. Men det verkar inte trädet bry sig om.

Jag har försökt se hur jag kan använda kameran på Trädgårdsmässan om en vecka.


Trösteblommor i köksfönstret.


Det är inte alltid ironi går fram




Dagens Nyheter
17 Mar 2011

onsdag 16 mars 2011

Lilla julafton

Idag var jag på Lindbergs och hämtade nyinramade bilder. På väggarna hänger Brita Weglins fina akvarellutställning. Ni som bor nära Luleå missa inte den.


Marias fina akvarell och mitt  tryck.

Kvart i sex

och solen speglar  sig i väster. Två hackspettar håller takten i den stora granen. Duetterna i björkarna vid vägen har redan börjat. Det är en glödande morgon.

Mlle Renault är reparerad för en hel månadslön. Måtte hon hålla sig på mattan och låta bli att slita på fler dyra delar. Det känns som om man skulle behöva ha en uppfostringsmetod för olydiga bilar. Slit inte på de delar som kostar mer än en femhundralapp skulle kunna vara ett mål.

Dessa eviga bekymmer, dessa eviga bakslag.
Det är något som huvudpersonerna i Bengt Ericsons bok om den nya överklassen inte har. Den läste jag med både behållning och förvåning.

Behållningen är att se hur samma klick med medelålders vita män belönar varandra. Hur girigheten slår alla rekord, men kusinerna Wallenberg försöker förklara varför deras krets har rätt till tiotals miljoner varje år utan att ha arbetat en timme för det bolag som betalar ut pengarna.

Men jag förstår inte Bengt Ericsons faiblesse för välgörenhet. Han framhåller detta som en sorts avlatsbrev. Har du betalar tillräckligt låga löner, undkommit all form av skatt, så kan du göra bot genom att skänka pengar till välgörenhet. Hur ska samhället utvecklas då? Ska vi bara bedriva forskning om de frågeställningar som de 200 rikaste personerna i landet är intresserad av? Ska de som har problem med att försörja sig niga och bocka för matpaket och begagnade möbler?

Detta är författarens svaghet. Att han tror att samhället kan utvecklas utan att alla deltar.

Avlatsbrev eller inte, boken är intressant. Det är här Ingvar Kamprads Ikea-miljarder för första gången presenteras. Och det är här stiftelsen som alla anställda betalar till i form av låga löner avslöjas.

Åsa Moberg skriver om kärnkraften




Dagens Nyheter
16 Mar 2011

tisdag 15 mars 2011

Celina längtar ut

till solen och takdroppet. Men öppnar jag altandörren så bara fräser hon. Det är kallt för tassarna och kallt för oss. Är det polarisen som smälter och kyler ner det norra halvklotet? Eller är det vanlig vargavinter?

Ingen som vet, ingen som vet.

Det jag vet är att alla växter som står i ljuset från de stora fönstren mår bra därför att där är det inte varmt, kylan kryper in och håller temperaturen lagom för blommor och blad.

Jag borde planera sommarblommorna och så. Men lusten infinner sig inte när de kalla graderna är arton klockan halv sex. Då finns liksom ingen tro på att något grönt kommer att växa i trädgården.


Men jag vet att det kommer en vår även om den varar mellan hägg och syren.

Litteratur i Paris

I år är det Skandinavien som är temat på den franska bokmässan. Sverige är med utan sina deckarförfattare. Det berättar DN. Kulturrådet tycker att deras pengar ska gå till litteratur, böcker, som inte klarar sig på egen hand. Fransmännen saknar de svenska deckarna och har på egen hand bjudit in Henning Mankell och Johan Theorin.

måndag 14 mars 2011

Om sannolikhet Här är den bästa kommentaren

Vecka elva tjugohundraelva

Helt kaos och en ny explosion. Denna dag balanserar på en avgrund för alla människor i Japan. Jag önskar att rapporterna om säkerheten vid kärnkraftverken är sanna, men jag vågar inte tro.

Elsa skriver en kommentar till Tage D att :
" Måste vara hur man resonerade när man byggde 55 kärnkraftverk på en förkastningsspricka."
Jag hade inte förstått att det finns företag som tar dessa enorma risker. 

Ännu en explosion. Läs mer här: 
DN, Svd, The Guardian, Le Monde

söndag 13 mars 2011

Björn Wiman

DN skriver här vad jag tänkte i torsdags. Men mina tankar formulerade jag bara lite slarvigt i huvudet.
Hur (svärord) kan de journalister som vi alla betalar med licenspengar låta bli att ställa frågor om Juholts politiska agenda? Istället får vi ett modereportage.

Det är så svårt

att skriva om vanlig vardag när vi alla vet att vi inget vet. Ja, om framtiden. Om vad som sker. Allt ställs på sin spets när ingen kan veta eller lita på vad som egentligen händer med människorna i Japan, med framtiden för oss alla.