lördag 16 november 2013

Tigg lite garn

Om du har dina barn i Kungsholmens skola på Sankt Göransgatan 145 i Stockholm kan du hitta dem i klassrummet med garn och stickor varje torsdag. De har en kurs som heter VÄLGÖRENHET. Det är läraren Livia Ramirez-Nilsen som hittat på kursen.

Hon säger så här till Dagens Nyheter:

"Eleverna lär sig både att se problem i samhället och entreprenörskap genom att ta kontakt med olika företag för att be om material..."

Eleverna ska sticka 100 halsdukar till de "hemlösa" i Stockholm. Skolan tar gärna emot halsdukar som är egenstickade med omtanke, eller så kan du skänka presentpapper och garn.

Jag blir så ledsen och förbannad. Vilket samhälle vill Kungsholmens skola skapa? Ska elverna på skolan få lära sig att de svåra förhållanden som de "hemlösa" i Stockholm lever under löser sig med lite stickning och tiggande?

Ja, entreprenörskap, kallar Livia Ramirez-Nilsen, det som jag kallar att tigga. På vilket sätt kommer vi att kunna hjälpa dem som har extra svåra levnadsomständigheter genom att sätta oss ner med två stickor och ett garnnystan? Har vi inte bättre kunskap om vad som skulle kunna ge resultat?

För att ingen ska missa poängen i DN får vi läsa en faktaruta om vilken sorts halsdukar vi ska sticka till de frysande människorna som finns i stan.

Här har Josefin Hökerberg och hennes kollegor gjort ett bra arbete med att visa hur det kommer sig att utfattiga människor från Rumänien tar bussen till Stockholms kalla gator för att tigga ihop till vård, mat och kläder för sina familjer.

Varför får vi då läsa om Livia Ramirez-Nilsens klumpiga projekt utan något som helst ifrågasättande?

Denna uppifrån inställning till alla dem som verkligen har behov av riktiga insatser för att deras liv ska kunna förändras är den Dagens Nyheters också?



fredag 15 november 2013

Lyxupplevelser i byn

Igår kväll var vi på vernissage här i byn. Brita Weglin har en retroperspektiv med både grafik, skulptur och lite akvarell. Det är så kul att återvända till Konstskolan och Galleri Y. Så mycket har hänt och så många fina utställningar har hängt. Och så hängde vi där och njöt av alla kreativa bilder och verk som vi fick uppleva.

Häftigast alla kategorier var en annan retroperspektiv med Ulrika Hydman Vallien. Hennes utställning fyllde hela salen och hela skolan fylldes av fest.

Som ett minne av den festen står idag en staty på Tunavägen. Då 2005 placerades statyn på en gård vid ett äldreboende. Nu är den en vän som välkomnar alla vid början av bostadsområdet.

Det var Designårets credo här i Luleå för precis 8 år sedan.

torsdag 14 november 2013

Hur tänkte Gudrun?

Lyssnade och undrade hur hon tänker, Gudrun Sjödén, lyssna här du också på debatten i Studio 1.

Det började när jag satte mig i soffan med Gudrun Sjödéns nya julkatalog. Det var något som skavde. Som var lite skevt. Då kom jag till denna bild och då fick jag skavsår. Ja, först trodde jag inte mina ögon. Men sen så kändes det som om tiden stått stilla hos Gudrun. Är det så här livet ser ut i hennes ögon? Det finns många som använder sitt samiska arv för att skapa nytt. Anna Stina Svakko hör till dem.

Vad tycker ni? Ska vi skapa mönster som heter Lappros? Jag tycker inte att det är ok. Men det finns ju andra åsikter.

Jag fick uppleva Lisa Vipolas utställning här i Luleå. Hon ställer sin fråga om vad som kan vara samiskt. Lyssna här. Henns enkla undran är om hon som växt upp i en samisk kultur utan att vara samisk kan skapa samisk slöjd. Kan hon det?

Hur gör vi för att slippa köpa, nytt hela tiden?

Det är en sån där tanke som dyker upp varje gång en dator, en mobil, ett kylskåp eller en diskmaskin slutar att fungera. Var finns det prylar som håller? Diskmaskiner där korgarnas hjul inte torkar ihop, datorer som inte bara lägger av efter två år, kylskåp som fungerar efter åtta, ja, är alla saker tidsinställda?

Det tog jag reda på och visst. Redan på 1950-talet kom tillverkare av bilar och kylskåp fram till att det är olönsamt att tillverka produkter av högsta möjliga kvalité. Företagen hade möten om hur länge varje del skulle hålla. Och det är dessa beslut som vi lever med idag. Ja, inte riktigt samma beslut men samma filosofi.

Slit och släng. Och köp och köp. Det som har förändrats sedan 50-talet är att det så sällan lönar sig att reparera en frys, kyl, tvättmaskin eller spis.

Tänk när en av de populäraste utbildningarna var den till tevereparatör...Nu kostar en ny teve mindre än sex arbetstimmar.

Igår kväll satt jag och försökte laga min kofta från förra vintern.Den har helt plötsligt massor med maskor som har krupit längs med ärmarna. Den var inte lågpris, men kvalitén var sämre än sämst. Hur ska man göra? Bita ihop och stoppa hålen? Köpa nytt? Eller ska man klaga?




onsdag 13 november 2013

Det ljusnar

Vi är många som inte förstått oss på domare som påstår att människor som filmas hemma i sängen  eller i duschen inte kränks. Nu vet vi att EU-domstolen har slagit fast att Eliza Karlsson Söderman har kränks av staten Sverige när hovrätten friade hennes styvfar. Han hade monterat en videokamera i duschen och tjuvfilmade sin styvdotter för TIO år sedan.

Så lång tid tar det att gå från svensk tingsrätt till högsta EU-rätt.

Nu vet de svenska domstolarna att EUs rättsläge gäller i Sverige. Att ingen jurist kan tycka att det inte är kränkande när en före detta pojkvän filmar ett samlag och lägger ut filmen på nätet.

Det ljusnar.

tisdag 12 november 2013

Apelsinsolsken

Än är det natt. Än får vi vänta på att få se. Vänta på att molnen skingras och att det blir en dag med ljus. Vi kan bara hoppas. Vi kan bara tro att alla fronter och vindar blåser åt rätt håll. Eller är det fel att drömma om en dag fylld av skuggor i blått och apelsinsolsken?

måndag 11 november 2013

Fler bostäder, nu!

Ibland blir mina tankar bekräftade. I morse slog jag upp DN och Svd och bägge säger samma sak på olika vis.

Bygg, bygg, bygg!

Sluta snegla på medelklassens krav om att värdet på deras bostäder ska upprätthållas till varje pris. Då får visserligen den borgliga alliansen svårare att behålla makten i städerna. Ja, när det finns bostäder för alla så förändras majoriteten lätt.

Idag ökar värdet på bostäder, andrahandshyrorna stiger, de nya bostäderna som byggs har hög standard och extremt höga hyror/avgifter, ungdomar bor hemma till de blir medelålders, de som behöver flytta från en mindre ort till en större kan inte, deras bostäder är ju i de närmaste värdelösa jämfört med de som finns i universitetsstäderna....

Hur vore det om priserna på bostäder minskar reglerat, det byggs bostäder med vardagsstandard och vardagshyror, ungdomarna kunde flytta när de har stått i kö mer än 10 år, att de som behöver flytta från en mindre ort kan göra det. Det vore väl bättre än idag?

Här kan du läsa om hur Falun satte högsta hyra på en etta när de sökte byggherrar.

Finest finnish snow-how

Det är svårt att göra texter som lockar till köp av snöskottningsredskap. Men på kartongen där snösläden gömmer sig står denna fiffiga mening med allitteration och allt.
Finest finnish snow-how.

De bästa av finska snökunskaper förvandlade till en snösläde med inställbart handtag. Det ni.

De har lyckats, med att fylla denna enkla konstruktion med minst lika mycket status som om den vore tillverkad av Marimekko,...eller Ilttala. Eller om vi tänker i bilar, så är den minst en fyrhjulsdriven mindre Mercedes, eller en Subaru.

Allt detta finns bara i mitt huvud men ibland så lyckas varumärkesskaparna att få oss att tro på att skillnaderna är enorma mellan det tjusiga märket och det alldagliga.

De senaste åren har väldigt mycket gått ut på att skapa varumärken av skribenter. Det är inte vad som står i texten som är viktigt utan vem som skriver. Trist. Tänk vad mycket som vi missar om vi tittar efter märken i stället för efter innehåll.